Igår lyssnade jag på ekots lördagsintervju där Annie Lööf intervjuades och jag undrar om det jag lyssnade på kanske markerade slutet på ett anrikt parti. Jag kan inte förstå annat än att de människor som tidigare röstade ett grönt parti som förde böndernas talan måste känna sig alienerade för det som nog best beskrivs som "stureplanscentern". Utöver Annies icke klädsamma luddighet kring vapenförsäljning till diktaturer så var nog det som överraskade mig mest att hon drar in en årslön på ca 1,8 miljoner parallellt med att hon pläderar för sänkta löner för de som har det sämst. Tomas förde fram en intressant siffra att för en ung person som har en månadslön runt 18000 så betalar bara arbetsgivaren ca 3500 i månaden, resten kommer väl antagligen från staten. Lite intressant för näringstopparna brukar ju klaga sig gula och blå över hur mycket skatt vi har i detta landet, samtidigt som det då kan framstå som att det kollektiva sponsrar lönerna till det som sedan genererar aktievinsterna till de samma människorna.
Tomas som intervjuare satt inne med en del intressant information under intervjun, men annars måste det sägas att han till misslyckades med sin intervju. Han fick ett stick av hånfullhet i sitt skratt när han vid en punkt i intervjun fick floskel på floskel till icke-svar på sina frågor. En intervjuare måste klara av att upprätthålla tålamodet bättre än så.
Hur centern ska klara av att upprätthålla balansgången där man samtidigt vill vara ett laissez-faire parti och profilera sig som ett miljöparti är för mig en gåta. Jag kan inte förstå annat än att fasaden kommer spricka och att partiet sakta men säkert kommer tyna bort.
1 kommentar:
Jag hörde också Annie. Tanken som väcktes hos mig var:
Finns det något som inte är kompromissbart för Centern?
Den enda linjen jag kunde se var värnandet om ekonomisk tillväxt.
Sedan var det ju direkt pinsamt att höra Annie förklara att hon värnar om demokrati och mänskligarättigheter och sedan mer eller mindre säga att om man utesluter vapenaffärer med Saudiarabien så riskerar man att även utesluta vapenaffärer med Kina.
Fast det är klart att Kina är väl inte värre än Saudiarabien. Frågan är om det är möjligt att vara en röst för mänskligarättigheter och samtidigt ängsligt värna om relationerna till regimer som är ökända för sin hantering av just mänskliga rättigheter.
Skicka en kommentar