Att rispa i människokroppen

För de av oss som flyter omkring i samhället och endast är mottagare av media och inte skapare av den är det enkelt att bilda sig enkla bilder av hur svåra saker förhåller sig. Vi vet ju inte hur det ser ut i Irak, allt vi vet baserar sig på det medierna berättar om. Vi har ju inte jobbat i utrikesdepartementet, så vi vet inte vad det är som sägs internt, vad det är man kan berätta för oss i allmänheten och vad man absolut inte får säga. Var det ett folkmord i Turkiet? Hur ska vi kunna ha en förmening om något sådant t.ex.?
Men ändå får vi ju bilder av hur verkligheten ser ut. Vi tänker att ledarna i Afrika är korrupta. Det är ju inte konstigt att vi tänker så eftersom det stämmer överens med den mediarapportering vi får. Vi tänker också att Israel bedriver ett väldigt förtryck mot de palestinskstyrda områdena.

Ibland händer det dock saker som pekar på att saker verkligen är så enkla som man föreställer sig att de är. Tydligen har Israel utfört en utrikespolitisk miss av gigantiska mått. Som man sedan efterföljt med ytterligare en miss som visat på att den förhalningstaktik och kluvna tunga som vissa anklagat Israels ledning för att använda sig av kanske trots allt är verklig. Vad som händer är att Joe Biden är på besök i Israel. USA har med mycket möda lyckats övertala de palestinska ledarna till att återuppta diskussionen med Israel. Men så under Bidens besök så offentligörs det uppgifter i landet att man har godkänt nya illegala bosättningar på ockuperat område. Det är inte så att detta är en gränsdragningsfråga, att vissa menar det är olagligt medans andra inte gör det. Det är helt enkelt olagligt enligt internationell rätt. Det är dessutom i strid med de villkor man satt upp för att fortsätta fredssamtalen. Som de uttryckte det på Godmorgon världen var det en ren örfil i USAs utrikespolitiska ansikte. Det var missen. Sedan följde man upp det hela med att beklaga att timingen var så dålig. Alltså. Man beklagar inte beslutet, inte att man bryter mot internationell lag. Inte att man visar att man inte bryr sig om fredsförhandlingarna. Nej. Man säger bara att det var tråkigt att det skulle ske vid ett så olägligt tillfälle. Det finns ju alltid två sidor till en historia brukar det heta. Och när Mahmoud Abbas hotade med att avgå för att han upplevde att han bara användes av Israel för att legitimera ett status quo så kunde man ju tänka att det kanske inte var så allvarligt som han menade. Att Israel kanske var ärliga i sin strävan efter fred. Men efter denna farsen verkar det pinsamt uppenbart. Fredsförhandlingarna är bara ett spel för gallerierna.

Staden där man inte får dö

Lyssnade på ett BBC-program med rapporter från deras olika utrikeskorrespondenter. En av dem rapporterade från Spirzbergen, en ö i Svalbard. Sedan man för 70 år sedan kommit på att döda kroppar inte förrutnar så har man skrivit in i lagen att man inte får dö på ön. Ifall någon skulle bli väldigt sjuk skulle man snabbt ordna transport så att de kan flygas ner till fastlandsnorge där lagarna inte är lika hårda. De berättade också att studenterna får lära sig var man ska skjuta på en isbjörn för att kunna fälla den. Ifall man skulle stöta ihop med en är ett tips att kasta vantarna i hopp om att distrahera björnen lite. Ifall den smäller med sina käkar så betyder det att björnen går in för att döda. Då - berättade korrespondenten - kan det i brist på alternativ vara läge att berätta för björnen att det faktiskt inte är lagligt att dö på svalbard.

Man rapporterade också ifrån Israel och Kashmir. Tydligen är inte Israelerna så oroliga för den eskalerande konflikten med Iran. En självsäker Israel berättar att Israels militär är så stark att Iran aldrig skulle våga invadera dem. Ni kommer väl ihåg vad som hände med Saddam? sa han. Risken är väl egentligen inte att Iran ska anfalla utan snarare att Israel och USA ska anfalla för att spränga Irans kärnkraftsanläggningar. Skönt att höra att man inte är så bekymrad åtminstone.
På Al Jazeera kunde jag läsa att USA och Indien nu äntligen har lyckats komma fram till en överenskommelse där USA ska bidra med kärnkraftteknologi och bränsle, Indien ska öppna upp sin kärnkraftverk för inspektioner. Det känns som att det finns en viss dubbelmoral i USAs agerande som Svenska medier stundvis är dålig på att pointera.

En gång reagerade jag på en ledare i den kristna tidningen Världen idag som kallade London för Londonistan och pekade på hur muslimska element trappade upp våldet i olika stadsdelar i huvudstaden. Jag skrev ett mail till författaren där jag påpekade att de kristna inte är så bra själva alltid och att det antagligen finns andra mycket mer fundamentala källor till kriminalitet än religiös tillhörighet. Jag fick svar att i princip alla terrorister på 2000 talet hade varit muslimer, så något konstigt måste det vara (hade man tagit med 90-talet så hade ju IRA funnits, det hade ju lett till lite obekväm självinsikt). Jag ångrar att jag inte svarade på det här mailet då, men jag har åter kommit att tänka på det nu i dagarna. Jag läste en artikel om den kristna bin laden som i religionens namn utbildat och delvis våldfört sig på tio tusentals barnsoldater. Sri lanka är ett annat bra exempel på terrorism som inte är baserat på religion. Tilsist så platsar ju nästan det USA gör som terrorism ifall definitionen är "att med vålds och terrorhandlingar försöka ändra hur ett land styrs". Den interessanta frågan tycker jag är varför det bara finns muslimska terrorister i vår mainstream mediarapportering?