Satisfied Mind

När Schlaug skriver på sin blog om banker som spekulerar i livsmedelspriset, något som (ifall banken gör sitt jobb riktigt) driver upp priset på mat och puttar ut miljontals människor i en fattigdom där de inte längre har råd att köpa mat för dagen så vill man bara skaka på huvudet. Det kommer som en i raden av många rapporter på sistone om hur de rastlösa i de "övre" skikten vårdslöst stressar i jakten på virtuella siffror med konsekvens för miljontals oskyldiga. T.ex. så har ju de respektabla herrarna på Lundin Oil nu slagit fast att man inte ska ha någon oberoende utredning av deras verksamhet nere i Afrika. Och visst känns det fräscht att höra en Bildt hög i hatten prata stolt om internet, frihet och demokrati samtidigt som han inte klarar av att uttala sig om huruvida det är bra eller dåligt att Telia Sonera hjälper diktaturer, bland andra Vitryssland, med att övervaka oppositionella.

Och det hela är ju så dumt. Så förbannat korkat. Dagens sanning kommer Johnny Cash med:

Citerad Idéhistoria

Från Schlaugs blog står följande att läsa angående vad tidigare tänkare tänkt om tillväxt i redan materiellt välstående länder:

Den konservative Staffan Burenstam-Linder, vice ordförande i det svenska Högerpartiet och professor på Handelshögskolan i Stockholm, beskrev i Den rastlösa välfärdsmänniskan (1969) vad som skulle prägla det framtida tillväxtsamhället: ”En ny form av ekonomiskt slaveri, som inte längre bottnar i kampen för ekonomiskt överlevnad utan i en tillväxtmani som ibland, i de bokförda expansionsökningarnas namn, tvingar oss att fördela våra ekonomiska resurser, inklusive tiden, destruktivt - så att vi raserar sådana naturliga grundvalar för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa.” Man klan således som god konservativ vara djupt kritiskt till tillväxtjakten.

John Stuart Mill, liberalismens störste tänkare, menade att vi efter det att vi nått det materiellt och ekonomiskt mogna samhället skulle låta annat än det materiella att växa: fritiden, kulturen och andligheten. Så här skrev han i sitt huvudverk Nationalekonomins principer:

"Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer, som redan är rikare än någon har behov av att vara, skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom.... Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete." Man kan alltså vara god liberal och ändå kritisk till föreställningen om den eviga tillväxten.

Hur man klarar sig

Hur ska Sverige klara sig i den allt hårdare globala konkurrensen?


Escalade from Birdo Studio on Vimeo.

Ytans tidevarv

När Fredik Reinfeldt tog till orda i partiledardebatten var det ingen tvekan hur han avsåg hålla sitt anförande. Som så många gånger tidigare så berättade han att det just nu inte finns någon opposition. Detta följde han sedan med att berätta hur mycket bättre det går för Sverige än för övriga Europa. Och sedan var det i det närmaste slut. Det var inte mycket varken politik eller önskan som uttrycktes. Endast ett understrykande av att "vi är de ansvarstagande", "vi är stabiliteten". Det är klart att det i tider som dessa är eftertraktat att vara just ansvarstagande. Men sedan var det ju detta med ansvarstagandet också. Det är ju detta som moderaterna personifierar, men ifall man söker under ytan så kan man snabbt få intryck av att partiet som ständigt pläderar om att ta ansvar, faktiskt inte alltid är så noga med det där själva. Berlusconi är ju kanske inte den första man kommer att tänka på kring Eurokrisen, men ESM som är den nya unionen som Socialdemokraterna nu har kommit överens med regeringen om att vi ska gå med om har trots allt vissa kopplingar. Helt grundläggande för ett ansvarstagande ledarskap är ju nämligen just att detta ledarskap kan ställas till ansvar. Om detta tror jag de flesta kan vara eniga. Det som S tillsammans med regeringen kommer göra (ifall saker är så illa som youtube-videon visar) är att flytta stor proportion av vårt självstyre bort till en organisation som inte är demokratiskt vald och som inte kan ställas till ansvar för sitt agerande.

Närmare Reinfeldt själv så har vi Filippa Reinfeldt. I DN så har en rad olika redaktörer för mindre tidningar skrivit en debattartikel där man beklagar sig över hur Filippa gör sig totalt otillgänglig för intervjuer angående politik. I artikeln står följande att läsa:

Den aktuella Serafenhistorien är intressant för att den så tydligt visar Filippa Reinfeldts mediebojkott. Eller är det Moderaterna som vill skydda en av partiets viktigaste galjonsfigurer till varje pris? Otaliga medier har försökt få en intervju de senaste veckorna med Filippa Reinfeldt – samtliga har kammat noll. Till och med landets största morgontidning, Dagens Nyheter, hänvisas till finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) – och han hade inte ens något politiskt ansvar när Serafen avknoppades 2007. Stockholms skattebetalare har förlorat miljontals kronor på försäljningen av Serafens husläkarmottagning, men personen som är ytterst ansvarig för att skattemedel försnillats väjer för ansvaret. Varför tyckte Filippa Reinfeldt att det var rätt att sälja stockholmarnas gemensamt ägda vårdcentraler för några hundratusen, när hon måste ha insett att de kunde säljas vidare för det mångdubbla? Frågorna hopar sig, men det moderata lägret i landstinget tiger.

I ett svar på DN som går under titeln "S tar till personangrepp när argumenten tryter". I ingressen (som står vid länken till artikeln" står att läsa följande:

”Jag känner igen dem som skrivit debattartikeln som vänsterdebattörer och S-politiker.”

. Svaret på kritiken blir med andra ord.. personangrepp på de som kommer med anklagelserna.

Svarar hon på kritiken i sitt svar då? Det kan man kanske säga.. hon säger att hon inte var ansvarig för dessa utförsäljningarna. Kom väl ihåg att detta kommer från det ansvarstagande partiet

.

Men i slutändan så är ju pengar trots allt bara pengar. Brott mot mänskliga rättigheterna är ju några steg värre. Det har i nederländsk press gått att läsa om en tidigare anställd på Lundin Oil i Sudan. Detta har plockats upp av Kristna Fredsrörelsen men än så länge inte av de stora medierna. Den anställde som upptäckte missförhållanden i Sudan och blev torterad efter att ha rapporterat detta till sina överordnande berättar om en praktisk allians mellan Lundin Oil och staten.

– Lundin var inte ett företag. Det var snarare en ingång för den nordsudanesiska armén.

Lundin Oils eget säkerhetsfolk inte gick att skilja från den reguljära armén eller milisen menar Matthew.

.

Den dämpande trasan

Peter Wolodarski är en profilerad debattör och ledarskribent på Dagens Nyheter. I rollen som detta är han ofta med i olika sammanhang och ger sin åsikt om olika skeenden. Jag misstänker att många värderar Peters åsikt högt och litar till honom för att få rimliga och partipolitiskt oberoende perspektiv på olika frågor. Peter har säkert många förtjänster men det förvånar mig hur han i rollen som opinionsbildare och tyckare är så paralyserad i sin egna världsbild i SVTs morgonsoffa.

När Schlaug menar att där finns ett systemproblem i Europa och den globaliserade ekonomin så pekar Peter på att problemet Grekland främst berott på felaktig bokföring först och främst. Detta är möjligen korrekt men det måste ju vara möjligt att höja blicken och se att ifall nu även Italien, Portugal, Spanien, USA, Irland och Storbritannien står inför stora ekonomiska problem så kan man svårligen se den ekonomiska problematiken som en anomali. När Schlaug fortsätter insistera på att här finns ett systemproblem som har producerat beteende med lånande för att stimulera en tillväxt som tillsist når en gräns dem inte klarar. Då kommer det reflexiva "Vad är din lösning då!?". Som opinionsbildare och debattör måste det vara möjligt att analysera samhällets strukturer och peka på problem. Tankesättet "Om du inte hittar ett komplett annat system som kan ersätta det, så är det meningslöst att leta problem i det nuvarande" är inte värdigt en profilerad opinionsbildare.

När frågan går vidare till Kina och Saab så ser man tydligt hur Peter är obekväm kring pratet att Kina kan känna sig höga i hatten när de som kommunistdiktatur nu kan se hur vi som demokratier misslyckas med att hantera både våra egna ekonomier och klimatproblemet. Det sitter säkert djupt in i ryggraden hos många människor att Kina, i egenskap av att vara en "en-parti stat", omöjligt skulle kunna hitta fel hos oss som är fullfjädrade demokratier. Han framhåller EU som ett effektivt verktyg i miljöpolitiken. "Klimatfrågan är inte en nationell fråga utan en internationell, som måste lösas tillsammans" menade han i debatten. Detta är helt rätt, men detta leder inte automatiskt till slutsatsen att EU i nuvarande form är ett effektivt verktyg i miljöfrågorna. Det är långt oftare man hör rapporter om hur Sverige inte bara får, utan måste försämra sin reglering kring miljöområdet av konkurrensskäl (ekonomi verkar vara en långt viktigare fråga i EU än miljö). I landet brunsås' sista avsnitt så intervjuar man Isabella Lövin angående det att köpa etiskt försvarbar fisk idag. Hon säger att den fisk vi köper idag är helt laglig, men långt från all denna fisken är fångad på ett hållbart sätt. Ifall fiskebestånden fortsätter minska i den takt de gjort de senaste 50 årna så kommer det inte finnas någon fisk kvar till 2048. EU har aktivt försvarat sina medlemsländers intressen genom att sätta höga fiskekvoter och genom att förhandla fram fiskeavtal med Afrikanska diktaturer som är till stor fördel för EU och för diktatorn men knappast för diktatorns folk. EU har i tillägg av någon gestaltats som ett titanic som håller på att sjunka där politikerna ivrigt debatterar bordsplasseringen i den fina matsalen. Med andra ord ett trubbigt verktyg som dras åt många håll. En union som i sina förehavande inte kan kallas sig moraliskt klanderfritt och en mängd överstatliga institutioner vars mål inte alltid är enkla eller riktade för allmänintresset. EU som projekt menas av vissa dessutom främst varit till för att homogenisera de olika marknaderna vilket gör det lättare att lansera en produkt som kan säljas överallt. Detta är något EU har varit effektiva med. Det jag försöker säga är inte att EU bara är dåligt och borde skrotas, det har jag inte tillräckligt med kunskap eller belägg för att säga. Jag bara säger att det att okritiskt säga att EU är ett välfungerande samarbete som av sig själv kommer lösa de stora utmaningar vi står inför är naivt och verklighetsfrånvänt om man inte kan peka på tydliga bevis på varför det är så.

Den totala oförmågan att se bortom den egna näsan i dessa debatterna är som en stor dämpande trasa över den diskussion som vi innerligt behöver. Det är måhända naturligt för oss människor när vi kommer upp lite i ålder att få det svårare att se andra perspektiv än det strikt egna och att erkänna verkligheten så som den är snarare än så vår världsbild säger att den ska vara. Hos politiker och institutioner är det endimensionella tänkandet något man inte önskar sig men likväl till viss del förstår eftersom där i bakgrunden ligger ett intresse. För en profilerad och oberoende debattör och tyckare är dock egenskapen att se bortom den egna lådan och att ta i, för ens tidigare världsbild, obekväma frågor en nödvändig förmåga.

Stora och små nyheter

Det finns stora och små nyheter. En gång på gymnasiet kom vi att diskutera text-tv och hur SVT visar olika nyheter med olika stora rubriker medan TV4 har samma storlek på alla nyheter. Jättepraktiskt sa klassen, att man får se hur vilka nyheter som är viktigare så man kan ignorera de mindre. Inte alls sa läraren, det bästa är ifall läsaren själv får ta ställning till vilka nyheter som är stora och vilka som är små.. så sant.

Schlaug berättar att han befunnit sig i ett debattutbyte med Annie Lööf. Annie menar att Sverige redan har lyckats med det Alliansen menar är vägen till att lösa klimatproblemen. Vi har lyckats fri koppla vår tillväxt och våra utsläpp. Schlaug däremot menar att ifall du räknar in utsläpp för det vi faktiskt konsumerar i Sverige så har vi inte alls lyckats fri koppla konsumtionen.

Nu har till och med Riksdagens egen tidningFrån riksdag och departement påvisat att jag har rätt. I ett helt uppslag - under rubriken Rökridåer döljer utsläppssiffror - kan nu Annie Lööw ta del av vad som gäller.

Detta tycker jag är en intressant nyhet. Ett före detta miljöparti baserar idag hela sin miljöpolitik på felaktiga antaganden. Som medborgare så tycker jag tom att nyheten är relevant. Dessvärre tillägnas inte nyheten ens en liten rubrik på DN eller SvD.  Däremot kan jag läsa precis allt om de senaste spekulationerna kring huruvida Juholt kommer avgå eller inte. Det bryr jag mig överhuvudtaget inte om. Även om jag saknar det faktum i rapporteringen att Juholt inte är den enda riksdagsmannen som tagit ut ersättning utan lov. Inte för att jag tycker Juholt är bra, eller för att jag tycker Centern är dålig. Bara för att det helt enkelt inte är en nyhet längre.

Vilddjurets tecken

Inte är jag en som vet mycket om vad som föregår i maktens korridorer, men nog är jag väl enig med Schlaug om att Bildts Lundin historia är bra mycket mer intressant än Juholts ersättningsfiffel. Visst, fiffel är aldrig aldrig bra. Men det är ändå bättre än att eventuellt profitera på misär.

Den historien, som verkar långt mycket mer intressant, har förresten lett till en anmälan hos granskningsnämnden.

Svält och Export

Ibland kan man läsa de märkligaste sakerna bland ekonomisidorna. Och ibland kan man undra sig varför det så ofta verkar vara de rikaste som känner att de inte har nog för att klara av att dela med sig. Medan flyktingarna från Libyen stormar in i grannländerna tar Europa emot bara en bråkdel. Likväl så är det av allt att döma inte här de behövande människorna får det omhändertagande mottagandet som de behöver. När kommer Europa antingen släppa föreställningen om att man är "de goda" eller börja leva upp till den bilden man gör av sig själv?

Det goda samtalet

Är det man kan gå ifrån och uppleva inte bara att man själv har blivit förstådd men också att man förstått den man talar med. Att modern media allt mindre ofta utgör platformen för det goda samtalet är väl numera knappast ett kontroversiellt åsikt. Givetvis finns det de som gör sitt bästa, och även de som gör det ganska bra. P1 har en tendens att ofta lyckas. Jag blir också glad när jag ser Schlaug lugnt samtala och lyssna till sina intervjuobjekt i "Om en Bok" nu senast med Anders Wijkman. När jag läser på DNs hemsida om att Hawkins inte tror på himlen och försöker undersöka närmare vad som har sagts kommer jag föga förvånande till en artikel i Daily Mail som varken säger mer eller mindre än vad artikeln på DNs hemsida säger. Det hör till min övertygelse att Hawkin är en reflekterad och insiktsfull person och därför kan jag tycka det är synd att hans ord rumphuggits till en artikel där journalisterna försöker hitta de delarna som är mest kontroversiella och sedan skapa en kvasi-debatt med soundbite-oneliners mellan människor av olika livsfilosofier. Jag tror att världen vore en bättre plats ifall vi människor alltid fick del av helheten istället för det sensationella.

Siffertrollande

Schlaug skriver om tillväxt och dess relation till välfärdsstaten. Han påpekar att 10 % ökning av BNP inte automatiskt innebär en 10 % större offentlig sektor (vilket man skulle kunnat tänka eftersom 10 % ökad BNP ju innebär 10 % mer i skatteintäckter i staten). Man måste ju, naturligt nog, räkna med inflationen. Alltså, varje år så är det inte bara BNP som ökar, men i tillägg också den lönen som varje sjuksköterska, doktor, lärare etc. ska få. Den offentliga sektorn blir dyrare utan att bli större. Den mjuka delen av offentliga sektorn är i tillägg inte något som enkelt låter sig effektiviseras, inte på samma sätt som en industriarbetare idag kan utföra samma arbete som motsvarades av två, tre eller tio arbetare förr.

Men om du räknar på det, med 10 % ökade skatteintäckter och en löneökning på 2-3 % (vilket är var jag tror den brukar ligga på) så borde där ju fortfarande finnas ett stort utrymme för fler lärare, fler sjuksköterskor etc. Men ifall man tänker tillbaka på nyheterna de senaste 15 årna så är det en annan bild man får. För även om vi (nästan) konstant haft en tillväxt som är större än inflationen så pratar man ändå oftare om nedskärningar här och nedskärningar där. Nu skruvar vi ju åt skruvstädet runt de sjuka genom att strypa pengarna till dem, trots att vi ju, enligt tillväxtens logik, borde ha mer pengar tillgängliga för dessa sjuka än någonsin. Så, en öppen fråga till allmänheten. Om vi nu ständigt har en ekonomisk tillväxt i vårt samhälle, varför är då inte de olika instutitionerna stadigt rikare och bättre bemannade?

Och en extra-uppgift med den som har extra tid. Hur kan det vara att indianerna i Nord Amerika slapp svälta och tigga i de autonoma regionerna (efter vitnemål), medan vi som har en zillion gånger mer i BNP (författaren egna uppskattning) fortfarande har tiggare och hemlösa i våra gator?

Afghanistan och våld som inte löser våld

Följande text står att läsa Schlaugs blog:

• Opinionsundersökningar är inte alls så positiva som har påståtts i medierna. Tvärtom. I stora regioner uppfattar bara 1 procent av de tillfrågade att de utländska trupperna är i Afghanistan för att utveckla landet! En majoritet anser att den utländska koalitionsstyrkan vill ”förstöra Afghanistan”, hyser allmänna ”våldstendenser”, ” vill krossa islam” eller helt enkelt ”ockupera Afghanistan”. Detta erkänns nu till och med i svensk media.

• Den militära propagandamaskinen ger alltid bilden av framgång, lögnen är krigets, och därmed militärens, syskon.  Verkligheten är denna: Antalet attacker mot de utländska styrkorna ökade till 21.000  under förra året, vilket är 75 procent fler än året innan. Ökning även 2010.

• Enligt den afghanska regeringen är bara 9 av 364 distrikt "säkra områden". Efter snart tio års krig!

• Militära invasionsstyrkor blir sällan eller aldrig älskade, tvärtom blir den utländska närvaron i sig den primära drivkraften för motståndet, såväl militärt som ideologiskt. En gammal sanning som nu Wilhelm Agrell påpekar offentligt. Ni som följt den här bloggen vet att jag tjatat om detta i många år. Kriget är kontraproduktivt. Nu dör soldater och civila som en följd av politikers prestige. 

Jag har ytterst svårt att tänka mig att de Svenska politikerna inte skulle känna till detta. Likväl pläderar de alla om vikten av att vi ska vara i Afghanistan. Precis som man också röstade igenom FRA utan att någon riktigt förstod. Vart är Sverige påväg, och varför?

Om att se, höra och tala

Vi som bor i den rika demokratiska väst-världen har ett privilegium som man ständigt påminns om att inte alla har. Vi har nämligen möjlighet att säga vad vi vill. Våra munnar är fria att kritisera det system, eller det styre som vi för tillfället råkar ledas av.
Men ibland kan jag undra vad dessa fria munnar gör för nytta, när de öron och ögon vi förfogar över, vår media, från stund till annan verkar allt annat än fri och otyglad.

Kanske minns ni den kinesesiske diplomat som blev utvisad ur Sverige sedan det visat sig att han åsiktsregistrerat/spionerat på uiguer i Sverige. Kina svarade sedan med att utvisa en svensk diplomat i Kina.
Kinesiska medier rapporterade, naturligt nog, lite annorlunda kring saken. Enligt dem så är det den kinesiska diplomaten som blivit utvisad som hämndaktion, och den svenska diplomaten som blivit utvisad efter att ha haft samröre med terroristorganisationer (uiguerna). Är inte helt säker på vad man sa att den svenska diplomaten hade gjort, men man menade åtminstone att kinesen blev utvisad som hämnd.
Som svensk och med den mediabevakning jag har gjort mig van vid så faller det ju sig naturligt för mig att tänka att den svenska rapporteringen är riktigt och den kinesiska är fabricerad. Vill man vara objektiv får man dock konstatera att ord här står mot ord, och utan vidare kännedom i fallet så går det inte att säga vem som har rätt eller fel.

Mer påtagligt är kanske det som Schlaug skrivit om idag angående hur medier ofta gör misstaget att se en sida som ond och sedan automatiskt stämpla den andra som god.
Det är otroligt fascinerande att se skillnaden på hur CNN har rapporterat om Uiguernas uppror och hur Al-jazeera har valt att göra det. (se följande klipp)




Ifall det stämmer, vilket ju faktiskt inte verkar helt orimligt, som Al-Jazeera säger att soldaterna främst har gripit in i ett område där två etniska grupper ligger i luven på varandra så kan CNNs reportage närmast ses som ett fabrikat.

Någon som känner till kärnkraftverket Krümmel? Det är väl inte något som har dryftats så mycket i de svenska medierna om jag har förstått saken rätt. Kanske det inte är så märkligt att det finns en så stor opinion för kärnkraft när folk flest vet att det är det enda realistiska energialternativet till fossila bränslen i vårt moderna samhälle. Vindkraft är ju för dyrt. Hur många vet egentligen att kärnkraft hela tiden varit subventionerat i Sverige? Eller hur många vet hur många av våra "opererande" reaktorer som fick vara nere över vintern pga olika underhållsarbeten och oväntade fel?

Mycket av de artiklar vi utsätts för i medierna är copy-paste verk från andra tidningar. Den grävande journalistiken, om den fortfarande lever, begravs i bruset. Och i bruset får vi alla ständigt möjlighet att bekräfta våra egna fördomar, när vi egentligen hade behövts erbjuda de mer vida perspektiven.

Tai ji, musik och resten av världen

Idag har jag hittat en ny definition på musikälskare. En som jag själv faller in under. En musikälskare är en som tar sin gitarr i ett hard case som har en otrevlig förmåga att träffa precis bakom knäet i en vinkel så den direkt träffar en nerv. Han tar detta hard case och går 30 minuter till fots för att komma till lektionshallen. Sedan tar han det och går 30 minuter tillbaka igen. Båda gångerna under äkta bergensiskt regnväder. Där är jag.
Vi fick spela Taube på lektionen vilket faktiskt var riktigt kul. Nu hoppas jag att jag ska kunna lära mig något nytt i gitarrväg för första gången på länge.

Adressen delar jag givetvis med mig av, numera är det hemlighetsstämplat efter kommentar från Mimmi, men om någon vill ha den så är det bara att skicka mail och fråga. Så ska jag göra mitt bästa för att bli en god trubadur tills jul. Det kommer bli supermysigt.

Idag har jag varit på en Tai ji lektion också. En vän berättade en rolig historia en gång om när han var på Thailand och skulle skrämma bort de stora aporna så att de inte tog all mat från de små aporna. En av dessa "stora" apor (50 cm hög kanske) hade ställt sig mot honom och visat tänderna. Varvid han snabbt flytt i en adrenalin rush. Idag när jag fick se Tai ji läraren visa ap-ställningen så känner jag att jag kan förstå lite hur skrämmande även en apa som bara är stor inom citationstecken kan vara. Att röra sig långsamt i samma rörelser var för övrigt roligare än jag hade väntat mig. Det som är lite tråkigt är att man måste betala 55 kr bara för att få komma in i lektionssalen.

En sak som jag tycker mitt nya jobb har lärt mig bättre är hur den ekonomiska världen egentligen hänger ihop. Varför det att aktierna tappar halva sitt värde kommer få mycket stor inverkan på folk flest. Schlaug har skrivit om hur kinesiska leksakstillverkare demonstrerat för att de inte får sålt tillräckligt med leksaker till USA längre. Jag tycker det är fascinerande hur det känns som om den värld vi lever i är statisk. Att den bara kommer utvecklas och utvecklas. Plastpåsen har ju inte funnits i mer än säkert 50 år (rätta mig om jag har fel) hur såg världen ut innan köpcentran och masskonsumption?
USA är vår nuvarande enda världsmakt. De har en militärbudget lika stor som resten av världen tillsammans. Men om man tittar på kostnaden av att invadera ett litet land som Irak så förstår man att även halva världens militärbudget inte är tillräckligt för att finnas överallt hela tiden. Dessa fiaskona som har varit kommer nog starkt skicka den signalen. Varför vågar annars Ryssland som inte har närheten av lika stor militär som USA visa framfötterna så som de gör. Militärmakt gör störst nytta när man kan skrämmas med den.
Att kolla på detta överfladiska perspektiv och sedan försöka se kopplingen till oss små individer som föder barn, lever av CSN och shoppar på IKEA är en spännande uppgift. Vi är alla små mekanismer i den enorma maskinen som bygger dessa vapen och utarmar denna jorden. Vad betyder aktiemarknaden då? inget egentligen, ifall inte folk och företag satsat sina pengar för att få bättre avkastning på sitt kapital. När företag och folk plötsligt inte längre har pengar som de trodde de hade så kan de inte längre köpa ting. Och när de inte kan köpa saker så börjar recenssionshjulet att rulla. Arbete har blivit något av en lyxvara i världen. Tro inte på Reinfeldt som pratar om alla dessa som är för lata för att arbeta. Problemet är att det är för stor konkurrans om jobbet. Samhället är anpassat för att ha arbetslöshet (annars skulle inflationen skjuta iväg.

En kommentar till en kommentar om FRA

Dagens ros går till Isabella Lövin, som i sitt sommarprogram har lyckats säga precis det som Schlaug och flera länge pratat om. Hon säger det utan att tillföra något, utan att brusa upp sig över våran dumhet, men på ett sätt som lyckas förmedla essensen i det man har fått höra så många gånger tidigare. Det är ju precis lika sant om du frågar mig, oavsett om man hört det tidigare eller inte. Här finns programmet

Jag tänkte passa på att svara på din kommentar till förra inlägget här Victor. Ni som för länge sedan tröttnat på FRA kan hoppa över resten av inlägget.

Det att något blir en sanning efter att ha upprepats tillräckligt många gånger känner jag väl dessvärre till, fick för mig att Lenin en gång ska ha sagt det men jag hittar ingen källa i förbifarten. Kanske är det just det, att man skapar sanningar, som gör mig så frustrerad.

"Själv är jag ambivalent inför politik nu förtiden. Jag vet vad jag tycker och röstar som jag alltid har gjort. Varför engagera sig i vad de säger?"
Ser du inte problemet i att det ett parti säger sig tycka och det de faktiskt gör kan vara, och oroväckande nog säker oftast också är, två olika saker. Det är därför jag tycker det är viktigt att man lyssnar på det de säger. Personligen tror jag att socialdemokraterna under Sahlin är något som är annorlunda mot socialdemokraterna under Persson, kanske kommer det alltid finnas motstridiga krafter inom ett parti. Jag befarar att den idealism som en gång funnits i svensk politik numera är helt borta, och när en pragmatisk politik genomförs är det extra noga att följa med på vad som sägs och görs. Jag har mycket lättare att lita på politiker med värden.

"Själv är jag för FRA. Det verkar i stora drag vara en vettig lag. Om man oroar sig för att svenskar ska avlyssnas så görs vi redan det av främmande makt."

Det är bra att äntligen få höra från någon som är positiv till FRA, det är just det som behövs för att kunna synkronisera sin egna bild av något med andra sidan. Personligen tycker jag att FRA-lagen är ett väldigt dumt påhitt i sig själv, men att det är precis lika störande det sätt som moderaterna har behandlat frågan. Ifall man klarar av att tiga ihjäl en fråga som denna här, där stora juridiska försämringar görs för den enkla medborgaren, vad kan man isåfall inte genomföra? Vad förhindrar i förlägningen en politik där man slår ihjäl oppositionen som i Zimbawe utan att någon vågar göra något mot det? Kommer man undan med en sak kommer man gärna undan med nästa.
Det faktum att moderaterna dessutom väljer att springa detta maraton gatlopp utan att vända om får en verkligen att undra vad den egentliga agendan bakom FRA-lagen är. Jag har sett fler bloggar där man ställt sig frågan. Reinfeldt kunde lätt stillat detta genom att bara förklara sig, men det gör han inte. Och desto mer maktarroganta alliansen blir, desto mer angeläget känns det att de inte ska få som de vill.

Men angående lagen i sig själv. Vi kan säkert vara eniga om att en sådan här lag varken är en naturlag eller en lag med historiskt mandat bakom sig. Denna möjligheten har inte funnits förrän början av 1900-talet när telefonen kom. Och denna enorma insyn till den enkla människans liv har väl egentligen inte funnits förrän internet kom. Jag diskuterade i helgen med en person som jobbat för storbritanniens motsvarighet till FRA, där precis som du säger, man gör likadant. Men är detta verkligen ett argument för att vi ska ha lagen? Ifall det nu verkligen är så att massa terroristhot florerar där ute och staten verkligen har makt att dekryptera dem (det vet vi ju inte om de har), isåfall kan väl den brittiska underrättelsetjänsten informera oss ifall det är något pågång. Försök inte lura mig att FRA i sin nuvarande form har förhindrat tusentals svenska människors död genom att förebygga plannerade terrordåd i Sverige.

"Internet är snarare ett torg där man ska vara försiktig med att sprida vad man tycker och gör. ALLA kan se vad du gör!"
Därför har man bland annat PUL, för att reglera den juridiska möjligheten att spåra personer. Tycker du att den möjligheten ska finnas inskriven i lagen?

"Farhågorna kring FRA är överskattade. Vad jag förstått så ska jag kunna skicka ett mejl på arabiska till en godtycklig person i ett land i mellanöstern med ett kraftigt negativt budskap om Sverige, USA etc, utan att det fastnar i FRA:s maskineri."

Problemet är att skriva in en lag, där FRA i princip får frihet att göra vad de vill. Åtminstone i den nuvarande formen med de luddiga formuleringarna. Det skulle behöva regleras mycket mycket kraftigare om det ens skulle få finnas till.

En grupps uppgång och fall

När jag letade efter något att spela på gitarren häromdagen fick jag upp ett youtube klipp med guns'n'roses. Jag tog mig tid att titta på ett av deras tidigare framträdande, där de spelar Used to love her på en amerikansk talkshow.

Det var häftigt att se de gamla idolerna igen. Jag var ju egentligen inte gammal nog när de hade sin storhetstid, så att få se vad de egentligen var på den tiden de var var i sig lite extra häftigt. Där kan man tänka på att de antagligen är yngre än vad jag själv är nu. Det sägs ju att de levde i en gammal övergiven lagerlokal i början och levde från hand till mun. Spelade lite små gig på barer och var småkriminella för att få vardagen att gå ihop.
Därifrån kom jag sedan vidare till en ihopklippt video till Dead horse.

Det kändes som om jag på tio minuter fått vara med om hela bandets karriär. Från den energirika början till det avdankade slutet inte så lång tid efter. Tänkte att jag skulle erbjuda klippen här ifall det finns någon annan gammal guns'n'roses räv här som också vill uppleva karriären.
I Bergen är det annars Metallica som gäller, de hade konsert här igår.
Kontoret brevid har skaffat sponsorsavtal med Bergen live, så ifall jag hade haft biljett till konserten så hade jag kunnat få VIP pass också. Fast att få biljett till en Metallica konsert är ju inte helt lätt, speciellt ifall det bara finns 22000 tillgängliga.

Jag tog mig tid att kolla lite på kommentarerna till ett inlägg på Schlaugs blog. Det frustrerar mig hur lb och neoliberal agenda vägrar att se parallellen mellan reklam och propaganda som berör människors frihet och val. För mig kommer man dit ganska snabbt genom att argumentera via marknaden. Det finns en stor marknad för reklam, alltså är det lönsamt. Hur kan reklam vara lönsamt? Jo för att det faktiskt påverkar människors val. Hade det inte gjort det hade det inte funnits någon marknad för reklam. Farsen påminner mig om hur jag argumenterade när jag gick på högstadiet. Mer för att vinna diskussionen än för att faktiskt komma fram till något. Jag får erkänna att jag även i mina sämre stunder idag kan slänga på mig en liknande sorts argumentation.

Man lyssnar alldeles för lite i samhället.