Inte så farligt som det låter

När USA och Iran kivas som aldrig förr. När Israel berättar hur de vill slå till i förebyggande syfte. När EU tar beslut för att reglera det samma internet som de berömde när frihetskämparna i mellanöstern använde det. Diktatorerna där nere har bytts ut mot nya diktatorer. När forskarnas temperaturgrafer pekar genom taket och Kina bygger ett kolkraftverk i veckan. När man lagstiftar att regeringen ska få avlyssna alla och folk tänker att det är för deras egna bästa.

När mögelkontrollanten står i mitt badrum och ser bekymrad ut. "Behöver man renovera kan det kosta upp mot 200.000 Kr". När Norge investerar i oljesandprojekten, säger att det är bra för miljön för att Statoil är så förträffliga och folk tror på dem. När de som stiftar våra lagar utnyttjar de samma för att smita undan att betala skatt på sina jättearvoden. När de rika smiter iväg till Schweiz för att slippa skatt samtidigt som deras länder dignar under i skuldkriser som skapats av banker som å de rikas vägnar spekulerat bort enorma summor pengar. När de rika säger att de "måste" göra det.

Ja, då finns det väl bara en sak att göra.

Och sedan le. Varför inte?

Hur definierar man ondska?

När jag lyssnade på Göran Greider och Roland Poirier i P1 morgon så kom jag på mig själv med att undra var gränsen för ondska egentligen går. Roland Poirier, chef för tankesmedjan timbro, och gud förbjude antagligen en ganska inflytelserik person i Sverige säger frankt att USA är goda. Att tro något annat är naivt. Så enkelt är det.

Men, då undrar jag, var går gränsen mellan att vara ond eller att vara god? När USA sålde vapen i hemlighet till både Iran och Irak för att hålla kriget igång där, var detta en god handling? Var detta en handling av filantropi mot de många civila som fick sätta livet till i denna konflikten. När amerikanska underrättelsetjänsten utbildade Pinochets säkerhetspolis som sedan skulle komma att rensa ut politiskt obekväma människor i Chile, var detta med kärlek till mänskligheten? Det var ett folkmord i det tysta. Alla visste att det hände, ingen vågade prata om det.

När Amerikanska företag släppte napalm i Sydamerika för att försäkra sig om att ingen bodde i regnskogsområden för att sedan använda den före detta regnskogsmarken till att odla kött. Efter att napalmen var släppt fanns där ju onekligen inga människor.

När de första inbyggarna kom till USA och nästan alla infödda på kontinenten dog ut, var detta ett bevis på broderskärlek. Eller när man sedan åkte till Afrika för att hämta slavar eftersom att Indianerna knappt längre fanns och man behövde slavar för att producera sin bomul, är det ett exempel på när de goda makterna verkar i världen?

När man besparade en stad i Japan för att bättre kunna se verkningarna av sitt nya massförstörelsevapen, atombomben, är det ett exempel på någdigheten hos godheten i världen?

När man lägger 1000-tals gånger mer pengar på att föra krig än vad man gör på att bedriva hjälparbete, är det så världens rikaste nation visar sin generositet?

Eller när man torterar sina fångar eller uppfinner nya termer för att neka sina fiender deras juridiska rättigheter, är det så ett rättsamhälle fungerar? Eller när man nekar det internationella rättsväsendet att ställa Amerikanska soldater inför krigsrätt, är det så man visar att man lever som man lär?

Eller egentligen, min fråga är. Vad är det USA någonsin kunde gjort mot en annan grupp människor eller mot ett annat land som tillsist skulle ha definierat det som ett "ont" land? Som en ond makt?

Persepolis

Det brukar ta ganska lång tid mellan det att jag ser två bra filmer. Det kan bero på att jag ser mindre film nuförtiden, eller kanske är det bara för att jag blivit mer kräsen. När jag häromdagen såg Persepolis var det iaf kärlek vid första ögonkast. Visst hade jag ju hört talas om filmen (eller kanske framförallt serietidningen) tidigare och läst att den skulle vara väldigt bra. Men. Hur gör man en tecknad film med allvarligt tema i nästan bara svarta och vita färger? Nu vet jag att det går, filmskaparna har lyckats otroligt bra. Fast filmen hade nog inte varit så bra om det inte varit för den ursprungliga berättelsen, och författarens icke släckbara törst efter liv.

Persepolis handlar om en ung flicka i en aristokratfamilj som växer upp under Shahens sista dagar. Hennes släkt är politiskt aktiv och kämpar för friheten. Men när friheten tillsist kommer, så är det bara ett förtryck som byts mot ett annat. Vilken plats i världen kan en liten flicka som älskar Bruce Lee och diggar västerländsk musik hitta i ett Iran som i sin dubbelmoral böjer sig dubbelt i absurditet. Hur var det för en ung Iranska att komma till Väst efter att hennes föräldrar skickat iväg henne när det blivit för farligt att vara hemma?

Mycket av filmens realism kommer nog från de det totalt omotiverade mänskliga lidandet som bildas av enkla individers önskningar fram och tillbaka. Jag är glad att jag inte är född i ett land med det svarta guldets förbannelse över sig. För mig som inte tyckt att man kunnat döma slöjtradition inom islam tidigare, så har jag också fått se hur grunt rotad denna tradition är, åtminstone om man ser till Iran. Den förändring av en folksjäl som beskrivs i filmen, från Shahens sjuttiotal till modern tid är både en fascinerande och en skrämmande process. Det påminner mig om när jag en gång läste att medelåldern i Iran var 28 år. Detta är säkert något som västerländska vapen i händerna på Irakier lyckats frammana, kanske Bofors också var med och sponsrade?

Staden där man inte får dö

Lyssnade på ett BBC-program med rapporter från deras olika utrikeskorrespondenter. En av dem rapporterade från Spirzbergen, en ö i Svalbard. Sedan man för 70 år sedan kommit på att döda kroppar inte förrutnar så har man skrivit in i lagen att man inte får dö på ön. Ifall någon skulle bli väldigt sjuk skulle man snabbt ordna transport så att de kan flygas ner till fastlandsnorge där lagarna inte är lika hårda. De berättade också att studenterna får lära sig var man ska skjuta på en isbjörn för att kunna fälla den. Ifall man skulle stöta ihop med en är ett tips att kasta vantarna i hopp om att distrahera björnen lite. Ifall den smäller med sina käkar så betyder det att björnen går in för att döda. Då - berättade korrespondenten - kan det i brist på alternativ vara läge att berätta för björnen att det faktiskt inte är lagligt att dö på svalbard.

Man rapporterade också ifrån Israel och Kashmir. Tydligen är inte Israelerna så oroliga för den eskalerande konflikten med Iran. En självsäker Israel berättar att Israels militär är så stark att Iran aldrig skulle våga invadera dem. Ni kommer väl ihåg vad som hände med Saddam? sa han. Risken är väl egentligen inte att Iran ska anfalla utan snarare att Israel och USA ska anfalla för att spränga Irans kärnkraftsanläggningar. Skönt att höra att man inte är så bekymrad åtminstone.
På Al Jazeera kunde jag läsa att USA och Indien nu äntligen har lyckats komma fram till en överenskommelse där USA ska bidra med kärnkraftteknologi och bränsle, Indien ska öppna upp sin kärnkraftverk för inspektioner. Det känns som att det finns en viss dubbelmoral i USAs agerande som Svenska medier stundvis är dålig på att pointera.

En gång reagerade jag på en ledare i den kristna tidningen Världen idag som kallade London för Londonistan och pekade på hur muslimska element trappade upp våldet i olika stadsdelar i huvudstaden. Jag skrev ett mail till författaren där jag påpekade att de kristna inte är så bra själva alltid och att det antagligen finns andra mycket mer fundamentala källor till kriminalitet än religiös tillhörighet. Jag fick svar att i princip alla terrorister på 2000 talet hade varit muslimer, så något konstigt måste det vara (hade man tagit med 90-talet så hade ju IRA funnits, det hade ju lett till lite obekväm självinsikt). Jag ångrar att jag inte svarade på det här mailet då, men jag har åter kommit att tänka på det nu i dagarna. Jag läste en artikel om den kristna bin laden som i religionens namn utbildat och delvis våldfört sig på tio tusentals barnsoldater. Sri lanka är ett annat bra exempel på terrorism som inte är baserat på religion. Tilsist så platsar ju nästan det USA gör som terrorism ifall definitionen är "att med vålds och terrorhandlingar försöka ändra hur ett land styrs". Den interessanta frågan tycker jag är varför det bara finns muslimska terrorister i vår mainstream mediarapportering?