En av de sakerna jag önskar att jag var bättre på är historia. För det är genom historien som man bäst förstår samtiden. Det är också genom historien som man verkligen förstår var begrepp har kommit ifrån. Att förstå historia är nog lika viktigt för att förstå humanistiska ämnen som det är viktigt att kunna statistik för att förstå sig på klimatdebatten.
Ofta, precis som nu senast på newsmill när man har en debatt om kristendomen och varför kristendomen är dålig så brukar man ta upp historien. Kristendomen är jättedålig säger man och sedan pratar man om alla krig som den har orsakat. Först kommer man inte på något, Israel/Palestina konflikten handlar ju inte om kristendom och katolikerna och protestanterna på Irland handlar snarare om frihetskrig än något annat. Men så kommer man på korståget. Religion är orsaken till alla krig. Titta bara på korstågen.
Då rynkar den kristna falangen på ögonbrynen också säger dem "Jasså?". "Men tänk på alla brott ateismen är skydlig till". Sedan räknar man upp en mängd kommunistiska regimer.
"Ateism har ingenting med kommunism att göra!" säger då religionkritikerna, "Man kan vara moderat och fortfarande vara ateist.". Sedan sätter sig religionskritikern och religionvurmaren i varsitt hörn och tjurar. Där tog diskussionen slut.
Jag tycker det finns massa spännande saker att fundera på här. Skylls många av de krigen som varit på religion, eller har de orsakats av andra faktorer som glidningar mellan folkgrupper eller kolliderande intressen? Man kan ju t.ex. säga att invandrare är överrepresenterade i brottstatistiken. Man kan också säga att människor med krigstrauman är överrepresenterade i brottstatistiken eller att folk med lägre socioekonomisk status är överrepresenterade. Flera förklaringar till samma verkan, hur hänger det ihop?
Det jag vill försöka reda ut här är dock ifall det finns någon koppling mellan den kommunism som hänsynslöst utövades i Sovjet och ateism.
Till hjälp tar jag lite fakta som jag menar är ganska allmänt vedertaget. Först och främst, kommunistregimen förbjöd religion. I den kommunistiska drömmen fanns en tanke om ett samhälle där människorna inte behövde förlita sig på högre makter för att uppnå lycka. Ett samhälle där man istället gemensamt, genom ömsesidigt stöd, skulle uppnå en sund och glad befolkning. Det är känt att Marx pratade om att religion var "opium för folket". Jag har hört tolkningar om att Marx med dessa ord inte menade att religion var något ont, utan bara något som människor gömde sig i, vilket ju givetvis skulle vara onödigt i det perfekta samhället. Detta är enligt mig ganska vedertagna saker.
Vad som är mindre vedertaget är hur jag tänker att kommunismen växt fram. När jag och N. en dag läste i en kommunistisk skolbok för den "nyfikne ungdomen" på Fretex så förstod jag varför just de kristna haft så svårt med kommunismen. Det man är van vid att prata om är kommunismen som ekonomisk idé, men i denna skolboken lärdes det ut kommunism som samhällsmoral. Och det är en moral som är väldigt olik den traditionella kristna. T.ex. står det att det är sunt för par att ha flera partners. Ibland kan mannen misstycka om att kvinnan ska ha flera partners, men detta beror bara på att han är oförståndig. Jag kan dessvärre inte återge fler exempel från boken, men en röd tråd var avsaknaden av spiritualism. Genom boken återfanns ett mekaniskt tänkande där jag menar att människan reducerades till att bara ha fysiska behov. Det fanns en nihilistisk underton. Jag önskar att jag var bättre påläst här om Nitzsche, Marx, Engels och deras samtida människor. Vad det var som utvecklade Nihilismen och hur den hänger ihop med kommunismen? Bröderna Karamazov av Dostorjevskij är ett relevant verk kring ämnet där den religiösa yngste brodern Aljosja har svårt att förstå den nihilistiske äldste brodern Ivan som jag minns att jag hade stor behållning av, dessvärre var det så länge sedan att de nyanser jag främst skulle haft nytta av har glidit från mig.
Vad gjorde de kommunistiska regimerna till stora mördarmaskiner? Det skulle kunna vara en bombastisk titel på en bok jag absolut inte är kompetent nog till att skriva. För mig innehåller kommunismen som ideologi sympatiska drag. t.ex. tycker jag att tanken "av varje människa efter förmåga, till varje människa efter behov" är långt mycket mer förnuftig än "survival of the fittest". Jag menar att kommunismen kantades av nihilism, något som i sin ytterlighet gärna gestaltas som narcissism. Men mycket tyder på att kommunismens brott i stor grad kan tillskrivas skutans ledare, något som skiljer sig från t.ex. Nazismen där Hitler med luddiga ordrar, propaganda och abstrakta idéer om genetisk överlägsenhet lyckades förvandla ett folk till vad det blev. Jag har läst om att man i Sovjet, precis som i 1984, ena veckan höll judarna som sin bästa vän för att några veckor senare mena att de var roten till allt som gick fel.
Gjorde regimens avsaknad av religion någon skillnad i det händelseförlopp som kom? Jag kan omöjligt säga säkert. Att tanken om en överstående moral, eller tron på en övre makt är en viss broms när man ska ange sin granne och få honom likviderad tycker jag är ganska enkelt att resonera sig fram till. Men om detta gjorde den stora skillnaden i de kommunistiska länderna vet jag inte.
Ateism innebär inte avsaknad av moral. Nihilism som jag känner det (Peter Stormare i The big lebowskij) innebär i sin förlägning avsaknad av moral. Ifall det inte finns någon gud är allt tillåtet. Jag menar att Nihilism är Ateism draget till sin yttersta spets, precis som kristen/islamsk/judisk/hinduisk fanatisism är religionerna dragna till sin spets.
Som en avslutande åsikt (som jag erkänner att jag inte lyckats resonera mig fram till) menar jag att ifall man vill beskylla religioner för det onda som gjorts i religionernas namn så tycker jag också att man ska beskylla ateismen för det som gjorts i nihilismens namn. Jag menar också att ifall man nu tillskriver konflikter till religion som egentligen haft mer att göra med enskilda personers intressen, eller stora gruppers intressekonflikter, så bör man också tillskriva ateismen det gjorts i de nihilistiska kommunist regimerna.
Visar inlägg med etikett Relgion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Relgion. Visa alla inlägg
onsdag 15 april 2009
fredag 9 januari 2009
Den svenska religionsdebatten
Jag hade egentligen på förhand tänkt skriva om tingens dualism, hur motpoler förstärker varandra och ofta är del av samma väsen. Jag hade materialet klart för mig och tänkte utgå från saker jag läst i "I varje trumslag jordens puls".
Men. När jag sökte efter debattartiklar om religion kontra humanism stötte jag på något så iögonfallande att jag var tvungen att skriva om det först.
Jag ska ge er en guidning i mina cyberresa..
Jag hittade först en debattartikel där Kurkiala varnar för att se vetenskapen som något annat än den är. Titeln Överdriver förnuftstro farligare än vidskepelse låter kanske bekant i förhållande till saker jag tidigare uttryckt.
Därifrån kom jag till humanisternas hemsida där de formulerade sitt svar (läs det gärna, personligen tycker jag att de väljer bort att svara på de djupare implikationerna av det Kurkiala skriver). På hemsidan följer de kontinuerligt den offentliga debatten om religion kontra ateism.
Där hade den en länk till DN där man skriver om Hatet mot humanismen. Skribenten där oroar sig över hur tidning i allt större utsträckning vänder sig mot upplysningsidealen. Eller tja, egentligen oroar han sig över att tidningar i större grad kritiserar humanisterna.
Nu till det iögonfallande. En av bloggarna som blogat om DN inlägget var Kristoffers blog.. och han har lyckats att personifiera det jag menar är den svenska övertron på förnuft. Jag kunde först inte förstå ifall artikeln var ironiskt skriven eller inte, men när jag kommit till slutet förstod jag att den inte var det. Det går i artikeln att läsa att "Religion om något ska, bör och måste kritiseras. Den är ju inte logisk, inte vetenskaplig och bygger inte på några som helst fakta. I andra situationer är människan logisk och agerar med förnuft, men när hon har vanföreställningar om mystiska väsen som inte existerar hyllas hon för sin "fromhet" och "spiritualism". Hade det inte varit religion inblandat hade personen spärrats in på hispan.".
Utöver smått klumpiga formuleringar tycker jag det är intressant hur den som skrivit verkar ha en fundamentalists tro på att allt som är logiskt är gott och allt som inte är det är av ondo.
Jag tycker att religion kontra humanism är ett intressant debattområde. Tyvärr förstår jag efter att ha företagit min resa över artiklar att gapet mellan de två sidorna är så stor att debatten är meningslös.
Men. När jag sökte efter debattartiklar om religion kontra humanism stötte jag på något så iögonfallande att jag var tvungen att skriva om det först.
Jag ska ge er en guidning i mina cyberresa..
Jag hittade först en debattartikel där Kurkiala varnar för att se vetenskapen som något annat än den är. Titeln Överdriver förnuftstro farligare än vidskepelse låter kanske bekant i förhållande till saker jag tidigare uttryckt.
Därifrån kom jag till humanisternas hemsida där de formulerade sitt svar (läs det gärna, personligen tycker jag att de väljer bort att svara på de djupare implikationerna av det Kurkiala skriver). På hemsidan följer de kontinuerligt den offentliga debatten om religion kontra ateism.
Där hade den en länk till DN där man skriver om Hatet mot humanismen. Skribenten där oroar sig över hur tidning i allt större utsträckning vänder sig mot upplysningsidealen. Eller tja, egentligen oroar han sig över att tidningar i större grad kritiserar humanisterna.
Nu till det iögonfallande. En av bloggarna som blogat om DN inlägget var Kristoffers blog.. och han har lyckats att personifiera det jag menar är den svenska övertron på förnuft. Jag kunde först inte förstå ifall artikeln var ironiskt skriven eller inte, men när jag kommit till slutet förstod jag att den inte var det. Det går i artikeln att läsa att "Religion om något ska, bör och måste kritiseras. Den är ju inte logisk, inte vetenskaplig och bygger inte på några som helst fakta. I andra situationer är människan logisk och agerar med förnuft, men när hon har vanföreställningar om mystiska väsen som inte existerar hyllas hon för sin "fromhet" och "spiritualism". Hade det inte varit religion inblandat hade personen spärrats in på hispan.".
Utöver smått klumpiga formuleringar tycker jag det är intressant hur den som skrivit verkar ha en fundamentalists tro på att allt som är logiskt är gott och allt som inte är det är av ondo.
Jag tycker att religion kontra humanism är ett intressant debattområde. Tyvärr förstår jag efter att ha företagit min resa över artiklar att gapet mellan de två sidorna är så stor att debatten är meningslös.
onsdag 7 januari 2009
I ett av världens mest liberala länder, Sverige, är det okej att tycka saker.. men bara så länge man inte tror på något
Den 22 December så visade SVT sista avsnittet av halal-tv. Egentligen skulle det handlat om varför så många svenska tjejer mår dåligt idag, men med motiveringen att serien skapat så mycket debatt så valde man att istället att sända ett debattprogram.. om debatten halal-tv skapat. Jag har inte varit hemma, så stora delar av debatten kring programmet har desvärre gått mig förbi. Detta till trots tyckte jag att debatten om debatten var intressant. Väldigt intressant. Jag menar att programmet säger väldigt mycket om ett av världens mest liberala länder.
I Sverige är det okej att tycka saker.. men bara så länge man inte tror på något.
Halal-tv var inte menat att förklara vad islam står för eller för vad muslimer tänker. Hur kan tre programledare sammanfatta en miljard människors tankar? Programmet gick istället tydligt ut med att detta är ett program i händerna på tre muslimska tjejer. De har friheten att granska Sverige. Det var deras program, ingen sa något annat. Tråkigt nog stod debatten om programmet nästan still kring att programmet var ett grovt generaliserande av vad muslimer tänker. Programmet är farligt för att man kan få en schablonsartad bild av muslimer hette det i kritiken. Erik Fichtelius, som var programledare för sista programmet, försökte pressa SVTs programansvarig med att ifall man kan göra ett program med muslimer, vad hindrar en från att göra ett med judar eller ett med nazister? I rationella Sverige ska alla med alltid. Ifall inte alla får vara i TV får ingen vara det.
Jag tyckte att de argument som sades mot programmet var dumma och svepande, detta trots att majoriteten av debattprogrammets deltagare var motståndare av programmet. Ett sista argument som fångade min uppmärksamhet var att programledarna hänvisade till koranen. Frågeställningen blir: hur kan man låta någon som tror på något uttala sig om det svenska samhället utifrån sin tro? Här har mina funderingar sin resonansbotten. Jag tror att Sverige är rädd för tro, nästan utan att själv vara medvetet om det.
Efter debattprogrammet tittade jag på första avsnittet för att se vad som skapat hela debatten. Det är de avsnittet där två av programledarna inte vill skaka hand med Carl Hamilton. Jag tyckte programmet var intressant, det var fint att se ett program där folk faktiskt talade om sina åsikter och tankar utan att ständigt hämmat vara rädda för att inte vara korrekta. För mig var det fräscha perspektiv. Kanske inte så mycket för vad de var utan för hur de presenterades, detta var kanske första samhällsprogrammet i Sverige jag sett som varit personligt.
Efter programmet antar jag att debatten om Hamiltons handskakande började. Jag antar att den stod mellan polerna att Hamilton var rasist mot att muslimer i Sverige ska rätta sig efter svensk kultur. Jag tycker den intressanta frågan är ifall tjejerna har rätt till att ha egna traditioner, att bestämma över var deras egna gränser går. Kanske jag är unik här, men ifall någon jag aldrig träffat inte ville skaka hand med mig pga sin religion skulle jag inte sett det som ett problem. Är det en stor skymf i Sverige att inte skaka hand? Jag tycker inte att detta gör Hamilton till en rasist. Ifall han så vore det tycker jag det är ointressant.
Jag tror inte att det känsliga i frågan var ifall man följde Hamiltons kultur eller inte. Jag tror att det känsliga är att har fanns två personer som valde att inte underkasta sig den svenska rationaliteten för att passa in. Vad gör det dem ifall de skakar hand ? frågar folk sig.
Jag vill säga att debattprogrammet ökade min förståelse för den sargade svenska folksjälen. Det kom som ett klart exempel på det kulturella mindervärdeskomplex som Fredrik Lindström ständigt försöker utforska i sina alster.
Med tankarna om detta programmet i bakhuvudet fick jag på julafton boken "Varje trumslag jordens puls" av Mikael Kurkiala. Det var och är (jag har inte läst ut den än) en helt fantastisk bok. Kurkiala är en människa som tänker innan han skriver. Med bakgrund som professor i antropologi vid Uppsala universitet undersöker Kurkiala begreppet kultur, människans rädsla för skillnader och det post moderna samhällets förlust av mening. Boken läses med fördel långsamt och med ordbok. Med risk för att ta saker ur sitt sammanhang vill jag föra fram några poänger. Först ett citat som Kurkiala hämtat från Georg Henrik von Wright:
"Den typ av rationalitet, som förhärskar i ett från tidigare generationers religiösa och sociala fördomar frigjort och i enlighet med förnuftets krav inrättat samhälle, består framför allt i en behärskning av medlen för uppnående av olika målsättningar ... Däremot står den handfallen inför de värdepremisser, som ska legitimera målen för samhälleligt handlande."
citatet handlar om vårat förnuft har för roll i våra liv. Förnuftet kan berätta för oss hur man uppnår ett speciellt mål. Det kan dock inte förklara för oss varför man ska uppnå målet. Vetenskapen är inte skapad för att föklara meningen hos ting. Den rådande synen i Svenska samhället är att religion är en disciplin som är underordnad vetenskapen. Kurkiala kommer med perspektivet att religion och vetenskap fyller två olika funktioner. Vetenskap berättar hur ting sker. Vetenskap förklarar kausala samband, orsak och verkan. Religion förklarar varför ting sker. Religion är den begreppsapparat människan historisk sett använt för att svara på frågan varför. Det är också den begreppsapparat som hjälpt oss att förstå kärlek och lidande. Den som givit människor en möjlighet att tala om sitt inre.
Varför skulle just min farfar gå bort? Vetenskapen svarar för att han hade cancer, men bara religionen klarar att svara på det varför man verkligen undrar över.
Varför berättar jag om den här boken? Jo för att när Halal-tv debatten visat på en irrationalitet i den svenska öppenheten, så förklarar boken vad den bottnar i.
I Sverige är det okej att tycka saker.. men bara så länge man inte tror på något.
Halal-tv var inte menat att förklara vad islam står för eller för vad muslimer tänker. Hur kan tre programledare sammanfatta en miljard människors tankar? Programmet gick istället tydligt ut med att detta är ett program i händerna på tre muslimska tjejer. De har friheten att granska Sverige. Det var deras program, ingen sa något annat. Tråkigt nog stod debatten om programmet nästan still kring att programmet var ett grovt generaliserande av vad muslimer tänker. Programmet är farligt för att man kan få en schablonsartad bild av muslimer hette det i kritiken. Erik Fichtelius, som var programledare för sista programmet, försökte pressa SVTs programansvarig med att ifall man kan göra ett program med muslimer, vad hindrar en från att göra ett med judar eller ett med nazister? I rationella Sverige ska alla med alltid. Ifall inte alla får vara i TV får ingen vara det.
Jag tyckte att de argument som sades mot programmet var dumma och svepande, detta trots att majoriteten av debattprogrammets deltagare var motståndare av programmet. Ett sista argument som fångade min uppmärksamhet var att programledarna hänvisade till koranen. Frågeställningen blir: hur kan man låta någon som tror på något uttala sig om det svenska samhället utifrån sin tro? Här har mina funderingar sin resonansbotten. Jag tror att Sverige är rädd för tro, nästan utan att själv vara medvetet om det.
Efter debattprogrammet tittade jag på första avsnittet för att se vad som skapat hela debatten. Det är de avsnittet där två av programledarna inte vill skaka hand med Carl Hamilton. Jag tyckte programmet var intressant, det var fint att se ett program där folk faktiskt talade om sina åsikter och tankar utan att ständigt hämmat vara rädda för att inte vara korrekta. För mig var det fräscha perspektiv. Kanske inte så mycket för vad de var utan för hur de presenterades, detta var kanske första samhällsprogrammet i Sverige jag sett som varit personligt.
Efter programmet antar jag att debatten om Hamiltons handskakande började. Jag antar att den stod mellan polerna att Hamilton var rasist mot att muslimer i Sverige ska rätta sig efter svensk kultur. Jag tycker den intressanta frågan är ifall tjejerna har rätt till att ha egna traditioner, att bestämma över var deras egna gränser går. Kanske jag är unik här, men ifall någon jag aldrig träffat inte ville skaka hand med mig pga sin religion skulle jag inte sett det som ett problem. Är det en stor skymf i Sverige att inte skaka hand? Jag tycker inte att detta gör Hamilton till en rasist. Ifall han så vore det tycker jag det är ointressant.
Jag tror inte att det känsliga i frågan var ifall man följde Hamiltons kultur eller inte. Jag tror att det känsliga är att har fanns två personer som valde att inte underkasta sig den svenska rationaliteten för att passa in. Vad gör det dem ifall de skakar hand ? frågar folk sig.
Jag vill säga att debattprogrammet ökade min förståelse för den sargade svenska folksjälen. Det kom som ett klart exempel på det kulturella mindervärdeskomplex som Fredrik Lindström ständigt försöker utforska i sina alster.
Med tankarna om detta programmet i bakhuvudet fick jag på julafton boken "Varje trumslag jordens puls" av Mikael Kurkiala. Det var och är (jag har inte läst ut den än) en helt fantastisk bok. Kurkiala är en människa som tänker innan han skriver. Med bakgrund som professor i antropologi vid Uppsala universitet undersöker Kurkiala begreppet kultur, människans rädsla för skillnader och det post moderna samhällets förlust av mening. Boken läses med fördel långsamt och med ordbok. Med risk för att ta saker ur sitt sammanhang vill jag föra fram några poänger. Först ett citat som Kurkiala hämtat från Georg Henrik von Wright:
"Den typ av rationalitet, som förhärskar i ett från tidigare generationers religiösa och sociala fördomar frigjort och i enlighet med förnuftets krav inrättat samhälle, består framför allt i en behärskning av medlen för uppnående av olika målsättningar ... Däremot står den handfallen inför de värdepremisser, som ska legitimera målen för samhälleligt handlande."
citatet handlar om vårat förnuft har för roll i våra liv. Förnuftet kan berätta för oss hur man uppnår ett speciellt mål. Det kan dock inte förklara för oss varför man ska uppnå målet. Vetenskapen är inte skapad för att föklara meningen hos ting. Den rådande synen i Svenska samhället är att religion är en disciplin som är underordnad vetenskapen. Kurkiala kommer med perspektivet att religion och vetenskap fyller två olika funktioner. Vetenskap berättar hur ting sker. Vetenskap förklarar kausala samband, orsak och verkan. Religion förklarar varför ting sker. Religion är den begreppsapparat människan historisk sett använt för att svara på frågan varför. Det är också den begreppsapparat som hjälpt oss att förstå kärlek och lidande. Den som givit människor en möjlighet att tala om sitt inre.
Varför skulle just min farfar gå bort? Vetenskapen svarar för att han hade cancer, men bara religionen klarar att svara på det varför man verkligen undrar över.
Varför berättar jag om den här boken? Jo för att när Halal-tv debatten visat på en irrationalitet i den svenska öppenheten, så förklarar boken vad den bottnar i.
lördag 23 augusti 2008
Den typiska terroristen
MI5 har nyligen släppt en rapport i England som försöker identifiera den typiska terroristen. Även om jag inte har sett rapporten här i våra svenska tidningar än, så har den skapat en del rubriker på andra sidan havet. Rapporten utmanar en mängd olika föreställningar, t.ex. menar man att
"Far from being religious zealots, a large number of those involved in terrorism do not practise their faith regularly. Many lack religious literacy and could actually be regarded as religious novices. Very few have been brought up in strongly religious households, and there is a higher than average proportion of converts. Some are involved in drug-taking, drinking alcohol and visiting prostitutes. MI5 says there is evidence that a well-established religious identity actually protects against violent radicalisation." (citerat från The guardian, inte själva rapporten)
Andra punkter man tar upp är att de varken är mer eller mindre intelligenta än genomsnittsbefolkningen, att de är psykisk lika friska som genomsnittet och att de lika gärna kan vara familjemänniskor som enströringar. Kort och gott hittade man inget mönster att peka på.
Det hela får mig att reflektera över artikeln om den kristna bin laden och svaret på den samma. Med dessa två artiklar i bakhuvudet så tror jag att denna nya artikeln kommer sprida sig ganska bra i journalist kretsar, jag tror nämligen att det finns en strävan efter att dekonstruera våran föreställning om vi och dem. Ibland en för stark strävan, ibland en nyttig strävan.
I andra kuriösa nyheter så har McCain tabbat sig i USA, när han i en intervju inte kunde svara på hur många hus han ägde. Ni får fråga mina rådgivare sa han. Till skillnad från strävan tidigare efter en ren kampanj så har Obama plockat upp det här lilla felsteget och försökt slå mynt i det. att dömma av www.YouDecide2008.com så verkar inte väljarna speciellt påverkade av det nya fyndet. Hur många hus var det då? McCain gissade på fyra, Obamas stab säger sju och en tidning har skrivit åtta. Till ett gemensamt värde av 13 miljoner dollar.
Tillsist kan jag nämna att min bostadssituation kanske kommer ändra sig eftersom jag antagligen kommer lägga bud på den tidigare nämnda lägenheten (denna länken hoppas jag fungerar). Här på våra elva kvadrat har duschen gått sönder, vilket genom ett räddningsförsök från våran granne lätt till avsloppsslam på toalettgolvet.. nu är det obligatoriskt med inneskor om man ska in där.
"Far from being religious zealots, a large number of those involved in terrorism do not practise their faith regularly. Many lack religious literacy and could actually be regarded as religious novices. Very few have been brought up in strongly religious households, and there is a higher than average proportion of converts. Some are involved in drug-taking, drinking alcohol and visiting prostitutes. MI5 says there is evidence that a well-established religious identity actually protects against violent radicalisation." (citerat från The guardian, inte själva rapporten)
Andra punkter man tar upp är att de varken är mer eller mindre intelligenta än genomsnittsbefolkningen, att de är psykisk lika friska som genomsnittet och att de lika gärna kan vara familjemänniskor som enströringar. Kort och gott hittade man inget mönster att peka på.
Det hela får mig att reflektera över artikeln om den kristna bin laden och svaret på den samma. Med dessa två artiklar i bakhuvudet så tror jag att denna nya artikeln kommer sprida sig ganska bra i journalist kretsar, jag tror nämligen att det finns en strävan efter att dekonstruera våran föreställning om vi och dem. Ibland en för stark strävan, ibland en nyttig strävan.
I andra kuriösa nyheter så har McCain tabbat sig i USA, när han i en intervju inte kunde svara på hur många hus han ägde. Ni får fråga mina rådgivare sa han. Till skillnad från strävan tidigare efter en ren kampanj så har Obama plockat upp det här lilla felsteget och försökt slå mynt i det. att dömma av www.YouDecide2008.com så verkar inte väljarna speciellt påverkade av det nya fyndet. Hur många hus var det då? McCain gissade på fyra, Obamas stab säger sju och en tidning har skrivit åtta. Till ett gemensamt värde av 13 miljoner dollar.
Tillsist kan jag nämna att min bostadssituation kanske kommer ändra sig eftersom jag antagligen kommer lägga bud på den tidigare nämnda lägenheten (denna länken hoppas jag fungerar). Här på våra elva kvadrat har duschen gått sönder, vilket genom ett räddningsförsök från våran granne lätt till avsloppsslam på toalettgolvet.. nu är det obligatoriskt med inneskor om man ska in där.
söndag 10 augusti 2008
Vad är kristendom?
För ett tag sedan skrev jag om den kristne bin-laden. Vad jag utlämnade att ta med var ett svar på den artikeln jag refererade till. Den skriver att, ja detta görs i kristendomens namn, men visa mig en kristen ledare som stödjer det som görs i Uganda. Kristendomen får utstå mycket kritik i medierna. En kristdemokrat slutade läsa Sydsvenskan eftersom redaktörerna systematiskt hackade på kristdemokraterna, så att man tom passerade gränsen till det sakliga. Problemet är att vi människor ofta arbetar i termer med stark patos för att förmedla våra meningar. Att prata om den kristna skenheligheten är ett väldigt bra sådant att använda, som går hem i breda massor. Samma princip som får de flesta långa politiska diskussioner att komma in på nazismen. Det är ett begrepp som rymmer så mycket, men som folk har en nästan odelat negativ bild av.
Men med all denna debatten som pågår så är det inte utan att jag ställer mig frågan, vad är denna kristendom som påtalas i medierna.
I bergens tidene står det om den förtryckande relgionen. I kampen mellan mänskliga rättigheter och relgion måste relgionen alltid vika sig. Jag är helt enig. Men det är inte utan att jag tycker att det sker en viss begreppsförvirring och en viss ihopblandning av ting i artikeln. Ännu mer så i kommentarerna som följer efteråt. En person skriver att 99% av alla krig har orsakats av olika relgioner. Jag vet inte om ni håller med, men jag ska räkna upp några krig jag tror inte har berott på relgion. Andra världskriget. Första världkriget. Kriget som börjat nu mellan Georgien och Ryssland. USAs invasion av Irak. Argentinas invasion av falklandsöarna. Är det någon som kan räkna upp 495 krig som berott på relgion?
Artikeln går speciellt in på de mänskliga rättigheterna för homosexuella och hur det är fel att diskriminera denna gruppen baserat på religiösa värderingar. Jag är helt enig, att man kan bli stenad för att vara homosexuell är absurt. Också att man måste dölja sin identitet pga rädsla för samhällets svidande pariastämpel. Den som vi ju faktiskt till viss del även har i vårt sekulära svenska samhälle (om även inte i samma grad). För mig så har kristendom väldigt lite med homosexualitet att göra, även om detta är det mest återkommande temat i medierna. Den före detta samhällsläraren som jag arbetade tillsammans med i Malmö hade på en lektion tänkt att man skulle diskutera homosexualitet och samhällets syn på det hela. Till hans stora förvåning så fanns det inget större intresse i klassen. Efter all denna diskussion som förs i medierna med speciellt yngre människor som engagerar sig mot våra homofobiska strukturer i samhället (som jag menar i allra högsta grad existerar). Men trots det starka mediafokuset så är kanske detta inte en frågeställning som engagerar folk flest. Och även om man kan hitta många människor från kyrkan som starkt engagerar sig i den här frågan så kan jag omöjligt se den som något centralt i kristendomen. Så jag ställer mig återigen frågan, när ordet kristendom används i medierna, vad betyder det då?
Den samma läraren har en gång sagt att Sverige styrs av militanta humanister. De symboliserar också ett moraliskt ramverk om än ett annat än det kristna. De kristna får ju kritik för tron på den absoluta moralen. Så någonstans där finns det, våran rationella moralsyn vi baserar oss på i Sverige. När jag ser på mig själv och mina medmänniskor klarar jag bara inte av att vaska fram vad den egentligen är. Varje människa har rätt att tycka och göra precis vad den vill kanske den är. Men detta tycker jag mest låter som vackra ord. Jag tror ju som sagt att vi visst har homofobiska strukturer i samhället, även kvinnoförtryckande och likriktande. Hur förhåller vi oss mot Sverigedemokraterna? Kanske den är att var och en får tycka och göra vad de vill, så länge de inte har åsikter om andra grupper. Jag tror att jag går vilse här.
Om man ser på kristendom som sådant så lärde Jesus inte ut en förtryckande morallära. Han menade att man ska älska sina fiender, hur mycket mer tolerant kan det egentligen bli?
Men när man läser i medierna så blir det uppenbart att kristendom inte är det Jesus faktiskt lärde ut. Kristendom i medierna är kanske det som praktiseras. När jag går i kyrkan hemma i Höör så är det jag och en grupp pensionärer. Jag kan inte tänka mig att medierna egentligen är så upptagna eller oroliga för vad denna skara pensionärer ska hitta på. Kanske är kristendomen Knutsby, men hur kan man sammanfatta en relgion som miljontalsmänniskor runt om i världen faktiskt tror på med en liten sekt här hemma i Sverige. Jag tror att kristendomen förblir ett abstrakt begrepp som vi kan lägga in termer som fördomar, skenhelighet o.s.v. i. Detta enda problemet med detta är att debatten blir betydelselös.
Jag har tidigare skrivit om abortdebatten som börjat i Morgenbladet i Norge. Syftet med debatten är inte att förbjuda abort, det är det ingen som vill. Men syftet är att föra fram abort som ett faktiskt problem i samhället. Något som lämnar ärr kvar i de som varit med i processen.
Det är väldigt svårt att föra en debatt i ämnet eftersom sidorna ofta låser sig i generaliserade begrepp som är omöjliga att kringgå. Den pragmatiska analysen av fenomenet uteblir.
I Sverige har vi förvisat Relgion till det personliga rummet. Det är något som gäller den enskilda personen. Min poäng är att den Svenska debatten skulle berikas ifall man klarade av att få in mer än ett perspektiv på ting än bara det rent samhällsekonomiska. Jag menar att för att klara av att få in ett sådant perspektiv så behövs en folkbildning, så behövs en utökad respekt för andra människors tro och åsikter och så behövs en definition i de svenska medierna av förstörda ord som kristendom, demokrati, feminism, liberalism och socialism.
Men med all denna debatten som pågår så är det inte utan att jag ställer mig frågan, vad är denna kristendom som påtalas i medierna.
I bergens tidene står det om den förtryckande relgionen. I kampen mellan mänskliga rättigheter och relgion måste relgionen alltid vika sig. Jag är helt enig. Men det är inte utan att jag tycker att det sker en viss begreppsförvirring och en viss ihopblandning av ting i artikeln. Ännu mer så i kommentarerna som följer efteråt. En person skriver att 99% av alla krig har orsakats av olika relgioner. Jag vet inte om ni håller med, men jag ska räkna upp några krig jag tror inte har berott på relgion. Andra världskriget. Första världkriget. Kriget som börjat nu mellan Georgien och Ryssland. USAs invasion av Irak. Argentinas invasion av falklandsöarna. Är det någon som kan räkna upp 495 krig som berott på relgion?
Artikeln går speciellt in på de mänskliga rättigheterna för homosexuella och hur det är fel att diskriminera denna gruppen baserat på religiösa värderingar. Jag är helt enig, att man kan bli stenad för att vara homosexuell är absurt. Också att man måste dölja sin identitet pga rädsla för samhällets svidande pariastämpel. Den som vi ju faktiskt till viss del även har i vårt sekulära svenska samhälle (om även inte i samma grad). För mig så har kristendom väldigt lite med homosexualitet att göra, även om detta är det mest återkommande temat i medierna. Den före detta samhällsläraren som jag arbetade tillsammans med i Malmö hade på en lektion tänkt att man skulle diskutera homosexualitet och samhällets syn på det hela. Till hans stora förvåning så fanns det inget större intresse i klassen. Efter all denna diskussion som förs i medierna med speciellt yngre människor som engagerar sig mot våra homofobiska strukturer i samhället (som jag menar i allra högsta grad existerar). Men trots det starka mediafokuset så är kanske detta inte en frågeställning som engagerar folk flest. Och även om man kan hitta många människor från kyrkan som starkt engagerar sig i den här frågan så kan jag omöjligt se den som något centralt i kristendomen. Så jag ställer mig återigen frågan, när ordet kristendom används i medierna, vad betyder det då?
Den samma läraren har en gång sagt att Sverige styrs av militanta humanister. De symboliserar också ett moraliskt ramverk om än ett annat än det kristna. De kristna får ju kritik för tron på den absoluta moralen. Så någonstans där finns det, våran rationella moralsyn vi baserar oss på i Sverige. När jag ser på mig själv och mina medmänniskor klarar jag bara inte av att vaska fram vad den egentligen är. Varje människa har rätt att tycka och göra precis vad den vill kanske den är. Men detta tycker jag mest låter som vackra ord. Jag tror ju som sagt att vi visst har homofobiska strukturer i samhället, även kvinnoförtryckande och likriktande. Hur förhåller vi oss mot Sverigedemokraterna? Kanske den är att var och en får tycka och göra vad de vill, så länge de inte har åsikter om andra grupper. Jag tror att jag går vilse här.
Om man ser på kristendom som sådant så lärde Jesus inte ut en förtryckande morallära. Han menade att man ska älska sina fiender, hur mycket mer tolerant kan det egentligen bli?
Men när man läser i medierna så blir det uppenbart att kristendom inte är det Jesus faktiskt lärde ut. Kristendom i medierna är kanske det som praktiseras. När jag går i kyrkan hemma i Höör så är det jag och en grupp pensionärer. Jag kan inte tänka mig att medierna egentligen är så upptagna eller oroliga för vad denna skara pensionärer ska hitta på. Kanske är kristendomen Knutsby, men hur kan man sammanfatta en relgion som miljontalsmänniskor runt om i världen faktiskt tror på med en liten sekt här hemma i Sverige. Jag tror att kristendomen förblir ett abstrakt begrepp som vi kan lägga in termer som fördomar, skenhelighet o.s.v. i. Detta enda problemet med detta är att debatten blir betydelselös.
Jag har tidigare skrivit om abortdebatten som börjat i Morgenbladet i Norge. Syftet med debatten är inte att förbjuda abort, det är det ingen som vill. Men syftet är att föra fram abort som ett faktiskt problem i samhället. Något som lämnar ärr kvar i de som varit med i processen.
Det är väldigt svårt att föra en debatt i ämnet eftersom sidorna ofta låser sig i generaliserade begrepp som är omöjliga att kringgå. Den pragmatiska analysen av fenomenet uteblir.
I Sverige har vi förvisat Relgion till det personliga rummet. Det är något som gäller den enskilda personen. Min poäng är att den Svenska debatten skulle berikas ifall man klarade av att få in mer än ett perspektiv på ting än bara det rent samhällsekonomiska. Jag menar att för att klara av att få in ett sådant perspektiv så behövs en folkbildning, så behövs en utökad respekt för andra människors tro och åsikter och så behövs en definition i de svenska medierna av förstörda ord som kristendom, demokrati, feminism, liberalism och socialism.
lördag 12 juli 2008
En cykeltur över artiklar som slutar med min syn på frihet.
I senaste numret av Morgenbladet har man med en artikel om bildung. Den handlar om vikten av bildning. Eller kanske ännu mer vikten av att begreppet bildning inte förlorar sitt värde. Det är ju en norsk artikel så motsättningen hamnar mellan begreppet dannelse och utdannelse, vilket på svenska troligen blir skillnaden mellan bildning och utbildning. Så artikeln handlar om dannelse och inte bildung? tja, det är första artikeln i vad som ska bli en serie och den tar utgångspunkt i begreppets födelse. I ordet bildung.
Det var så att 1783 påbörjades en debatt mellan upplysningens försvarare och kyrkorepresentanter. Upplysningsrepresentanterna ville avskaffa det kristna i äktenskapet. Prästen Friedrich Zöllner gick till motangrepp och menade att upplysningsmännen var på villovägar. Vad är upplysning? frågar han sig. Borde inte det definieras innan debatten fortsätter.
Här kommer Kant in i debatten.
(Som en sido-not kan här nämnas att jag varit nyfiken på Kant på sistonde då hans namn och teori om transcendalismen kommit upp i en artikel kring Radical Orthodoxy, samt att han har använts som en sorts förfader till litteraturriktningen strukturalismen enligt vissa. Ifall någon kan förklara transcendentalismen för mig skulle jag vara tacksam eftersom de förklaringar jag hittils läst inte sagt mig något.)
"Upplysning" skriver iaf Kant " är människans uttåg från sitt själorsakade oförmyndigande". Längre in i sitt Essay kommer en tydligen väldigt känd passage:
"Omyndighet är den saknande förmågan att använda sitt förstånd utan andras ledning. Självorsakad är denna omyndighet när den inte beror på avsaknad av förstånd, utan avsaknad på beslutsamhet och mod att använda sitt förstånd utan andra ledning. Sapere aude! Ha mod till att använda ditt egna förstånd! är alltså upplysningens ordspråk."
Detta citatet skulle jag vilja ta utgång från och filosofera lite kring.
Slutsatserna jag vill dra är att de flesta av oss drömmer om frihet. Jag menar att vi fortfarande idag inte har tagit lärdom av det Kant skrev i sin artikel för så länge sedan. Jag vill mena att vissa teorier och personer (här menar jag inte Kant) får mer gehör för att de är kända än för att de är vettiga. Till sist vill jag haka in lycka.
Så försök följa med nu.
Jag kan inte historien särskildt bra, men jag misstänker att det fanns ganska stora klyftor mellan kyrkan och de som försvarade upplysningen. Trots min kristendom tycker jag dock att det här citatet är väldigt interessant. Jag menar dock att detta citatet är spunnet ur en mer fundamental mänsklig karakteristik. Nämligen drömmen om frihet.
Kan det vara så att här faktiskt finns en brygga mellan två så olika saker som kristendom och upplysning? Jag menar det, och jag menar att det är denna drömmen.
Givetvis är dessa citat tagna ur en text vars helhet jag inte har läst och vars faktiska mening jag bara kan gissa mig till. Men vad Kant här skriver ju är att människor borde resa sig upp från sitt självförvållade oförmyndigande. Resa sig upp för att tänka själva. Enligt mig innebär det att resa sig upp för att bli fria. Detta är vad jag menar att vi i popkulturen idag kallar att finna sig själva.
En del av bibeln som fascinerar mig mycket är där det står att man måste dö för gud för att få liv. (jag har ingen bibel, så jag kan inte återge det korrekt). Jag har alltid tolkat detta som en central del av kristendomen. Det att man ska födas på nytt. Och att man ska födas fri. Visste ni att det är därför korset är så centralt i kristendomen förresten? Inte för att Jesus dog utan för att han föddes på nytt. Jag menar att detta handlar om att finna frihet.
För att få ett ännu större perspektiv på det hela kan man ju slänga in budhismen som tror på att upplysning (frihet) bara kan nås genom att frigöra sig från det materiella. Men det är bara en tanke, jag är ju inte väldigt skolad i budhismen heller.
Betyder detta att kristendom och upplysning är samma sak? Rätt och slätt inte, bara att målet är det samma. Vägen dit är väldigt olika.
Nu avviker jag lite från dannelse Kant och kristendom för att ta upp en filosofisk artikel jag fick ögon på idag på DN tanken är att jag tillsist ska komma tillbaka till frihetsbegreppet.
Det är här jag som i en bisatts också vill komma in på att vissa teorier kan få mer uppmärksamhet än de kanske förtjänar just för att de kommer från rätt person. Denna person är Martha Nussbaum. Jag tolkar det som att Nussbaum vill belysa vikten av humaniora i våra universitet. Vikten av litteratur och konst i en värld som mer och mer kommer att domineras av pengar. Även om vi ser en vändning i våra materalistiska värderingar (från undersökning i morgenbladet - först nu har norrmän blivit lite lyckligare, när de materialistiska värderingarna börjat gå tillbaka). Martha menar att vi måste definiera vad som är gott för samhället innan man kan föra en meningsfull politik, här är citatet ur DN: "Med utgångspunkt i Aristoteles dygdetik och tankar om det goda samhället har de utvecklat en begreppsapparat som utgår från att det inte går att utforma en konkret politik innan regeringsmakten har skapat sig en idé om vad som är gott för människan.".
Det i hennes resonemang som får mig att reagera är hur hon menar att man måste sörja att människor blir kosmopolitans för att få bort alla fördomar om andra kulturer. Det verkar lite väl verklighetsfrånvänt att få ut 1,3 miljard kineser på vallfärd runt om i världen.
Den här begreppsapparaten är kanske något som skulle vara interessant i svensk politik också. Är det någon mer uppmärksammade miljöpartiets utspel i Almedalen? Slut på flumskolan, nu är det dags att vi börjar luta vår skolpolitik på faktisk fortskning. En härlig gliring till Björklund. Även om Björklunds taktik att säga något som är helt ogrundat i vetenskap men något som talar väldigt fint till folks intuitiva föreställningar antagligen är mycket smartare i opinionsbildningssyfte så är det all heder till Wetterstrand som för debatten ett steg bort från det retoriska tomrummet utan betydelse som våra politiker ofta rör sig i och in emot verkligheten. (ett annat bra exempel på detta är föreställningen att Guillianis noll vision i New York var det som fick bukt på brottsligheten. Statistik avslöjar att det är en myt, det som fick bukt på kriminaliteten var att man anställda flera poliser. Ser du skillnaden?)
Här kommer vi tillbaka till frihetsbegreppet igen. Svenska politiker är inte fria. De står inte i stånd att använda sitt intellekt till något utanför ramarna av det våran nuvarande föreställning om ekonomi säger att de ska använda det till. Det får debatten att stelna och det får deras ledelsesätt att göra oss ofria. Varför blomstrar det aldrig upp en debatt om vilka värderingar vårat samhälle borde eftersträva? Varför trumfar fastighetsskatten våra värderingar som intressant diskussionsämne. Är vi så blinda?
För att återigen komma in på FRA - något som definitivt har med frihet att göra. Argument om att andra länder är precis lika illa som oss är betydelselösa. Krig är fred säger de i 1984. Övervakning är frihet. Ge oss som folk frihet att bestämma hur vi vill ha det i vårat egna land. Politikerna borde sluta lyssna på den ledaren som ständigt styr deras intellekt. Föreställningen om hur världen måste vara.
Nu är snart cirkeln sluten. Den sluts av Danmark. Danmark är utsett till världens lyckligaste land. Varför det? Analytikerna verkar till synes eniga när de säger att det är just friheten som gör det. (Någon som kan gissa var Zimbawe ligger i undersökningen).
Som konkulsion vill jag mena att det finns så många illusioner här i världen om vad som är och vad som inte är lycka. Teorier kring ämnet har skapats i över 2000 år, vi tänker fortfarande. Jag menar att friheten är ett stort fundament i lyckan. Och att det kanske är just därför vi är så fascinerade av idéen frihet om så på ett omedvetet plan.
Det var så att 1783 påbörjades en debatt mellan upplysningens försvarare och kyrkorepresentanter. Upplysningsrepresentanterna ville avskaffa det kristna i äktenskapet. Prästen Friedrich Zöllner gick till motangrepp och menade att upplysningsmännen var på villovägar. Vad är upplysning? frågar han sig. Borde inte det definieras innan debatten fortsätter.
Här kommer Kant in i debatten.
(Som en sido-not kan här nämnas att jag varit nyfiken på Kant på sistonde då hans namn och teori om transcendalismen kommit upp i en artikel kring Radical Orthodoxy, samt att han har använts som en sorts förfader till litteraturriktningen strukturalismen enligt vissa. Ifall någon kan förklara transcendentalismen för mig skulle jag vara tacksam eftersom de förklaringar jag hittils läst inte sagt mig något.)
"Upplysning" skriver iaf Kant " är människans uttåg från sitt själorsakade oförmyndigande". Längre in i sitt Essay kommer en tydligen väldigt känd passage:
"Omyndighet är den saknande förmågan att använda sitt förstånd utan andras ledning. Självorsakad är denna omyndighet när den inte beror på avsaknad av förstånd, utan avsaknad på beslutsamhet och mod att använda sitt förstånd utan andra ledning. Sapere aude! Ha mod till att använda ditt egna förstånd! är alltså upplysningens ordspråk."
Detta citatet skulle jag vilja ta utgång från och filosofera lite kring.
Slutsatserna jag vill dra är att de flesta av oss drömmer om frihet. Jag menar att vi fortfarande idag inte har tagit lärdom av det Kant skrev i sin artikel för så länge sedan. Jag vill mena att vissa teorier och personer (här menar jag inte Kant) får mer gehör för att de är kända än för att de är vettiga. Till sist vill jag haka in lycka.
Så försök följa med nu.
Jag kan inte historien särskildt bra, men jag misstänker att det fanns ganska stora klyftor mellan kyrkan och de som försvarade upplysningen. Trots min kristendom tycker jag dock att det här citatet är väldigt interessant. Jag menar dock att detta citatet är spunnet ur en mer fundamental mänsklig karakteristik. Nämligen drömmen om frihet.
Kan det vara så att här faktiskt finns en brygga mellan två så olika saker som kristendom och upplysning? Jag menar det, och jag menar att det är denna drömmen.
Givetvis är dessa citat tagna ur en text vars helhet jag inte har läst och vars faktiska mening jag bara kan gissa mig till. Men vad Kant här skriver ju är att människor borde resa sig upp från sitt självförvållade oförmyndigande. Resa sig upp för att tänka själva. Enligt mig innebär det att resa sig upp för att bli fria. Detta är vad jag menar att vi i popkulturen idag kallar att finna sig själva.
En del av bibeln som fascinerar mig mycket är där det står att man måste dö för gud för att få liv. (jag har ingen bibel, så jag kan inte återge det korrekt). Jag har alltid tolkat detta som en central del av kristendomen. Det att man ska födas på nytt. Och att man ska födas fri. Visste ni att det är därför korset är så centralt i kristendomen förresten? Inte för att Jesus dog utan för att han föddes på nytt. Jag menar att detta handlar om att finna frihet.
För att få ett ännu större perspektiv på det hela kan man ju slänga in budhismen som tror på att upplysning (frihet) bara kan nås genom att frigöra sig från det materiella. Men det är bara en tanke, jag är ju inte väldigt skolad i budhismen heller.
Betyder detta att kristendom och upplysning är samma sak? Rätt och slätt inte, bara att målet är det samma. Vägen dit är väldigt olika.
Nu avviker jag lite från dannelse Kant och kristendom för att ta upp en filosofisk artikel jag fick ögon på idag på DN tanken är att jag tillsist ska komma tillbaka till frihetsbegreppet.
Det är här jag som i en bisatts också vill komma in på att vissa teorier kan få mer uppmärksamhet än de kanske förtjänar just för att de kommer från rätt person. Denna person är Martha Nussbaum. Jag tolkar det som att Nussbaum vill belysa vikten av humaniora i våra universitet. Vikten av litteratur och konst i en värld som mer och mer kommer att domineras av pengar. Även om vi ser en vändning i våra materalistiska värderingar (från undersökning i morgenbladet - först nu har norrmän blivit lite lyckligare, när de materialistiska värderingarna börjat gå tillbaka). Martha menar att vi måste definiera vad som är gott för samhället innan man kan föra en meningsfull politik, här är citatet ur DN: "Med utgångspunkt i Aristoteles dygdetik och tankar om det goda samhället har de utvecklat en begreppsapparat som utgår från att det inte går att utforma en konkret politik innan regeringsmakten har skapat sig en idé om vad som är gott för människan.".
Det i hennes resonemang som får mig att reagera är hur hon menar att man måste sörja att människor blir kosmopolitans för att få bort alla fördomar om andra kulturer. Det verkar lite väl verklighetsfrånvänt att få ut 1,3 miljard kineser på vallfärd runt om i världen.
Den här begreppsapparaten är kanske något som skulle vara interessant i svensk politik också. Är det någon mer uppmärksammade miljöpartiets utspel i Almedalen? Slut på flumskolan, nu är det dags att vi börjar luta vår skolpolitik på faktisk fortskning. En härlig gliring till Björklund. Även om Björklunds taktik att säga något som är helt ogrundat i vetenskap men något som talar väldigt fint till folks intuitiva föreställningar antagligen är mycket smartare i opinionsbildningssyfte så är det all heder till Wetterstrand som för debatten ett steg bort från det retoriska tomrummet utan betydelse som våra politiker ofta rör sig i och in emot verkligheten. (ett annat bra exempel på detta är föreställningen att Guillianis noll vision i New York var det som fick bukt på brottsligheten. Statistik avslöjar att det är en myt, det som fick bukt på kriminaliteten var att man anställda flera poliser. Ser du skillnaden?)
Här kommer vi tillbaka till frihetsbegreppet igen. Svenska politiker är inte fria. De står inte i stånd att använda sitt intellekt till något utanför ramarna av det våran nuvarande föreställning om ekonomi säger att de ska använda det till. Det får debatten att stelna och det får deras ledelsesätt att göra oss ofria. Varför blomstrar det aldrig upp en debatt om vilka värderingar vårat samhälle borde eftersträva? Varför trumfar fastighetsskatten våra värderingar som intressant diskussionsämne. Är vi så blinda?
För att återigen komma in på FRA - något som definitivt har med frihet att göra. Argument om att andra länder är precis lika illa som oss är betydelselösa. Krig är fred säger de i 1984. Övervakning är frihet. Ge oss som folk frihet att bestämma hur vi vill ha det i vårat egna land. Politikerna borde sluta lyssna på den ledaren som ständigt styr deras intellekt. Föreställningen om hur världen måste vara.
Nu är snart cirkeln sluten. Den sluts av Danmark. Danmark är utsett till världens lyckligaste land. Varför det? Analytikerna verkar till synes eniga när de säger att det är just friheten som gör det. (Någon som kan gissa var Zimbawe ligger i undersökningen).
Som konkulsion vill jag mena att det finns så många illusioner här i världen om vad som är och vad som inte är lycka. Teorier kring ämnet har skapats i över 2000 år, vi tänker fortfarande. Jag menar att friheten är ett stort fundament i lyckan. Och att det kanske är just därför vi är så fascinerade av idéen frihet om så på ett omedvetet plan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)