Siffertrollande

Schlaug skriver om tillväxt och dess relation till välfärdsstaten. Han påpekar att 10 % ökning av BNP inte automatiskt innebär en 10 % större offentlig sektor (vilket man skulle kunnat tänka eftersom 10 % ökad BNP ju innebär 10 % mer i skatteintäckter i staten). Man måste ju, naturligt nog, räkna med inflationen. Alltså, varje år så är det inte bara BNP som ökar, men i tillägg också den lönen som varje sjuksköterska, doktor, lärare etc. ska få. Den offentliga sektorn blir dyrare utan att bli större. Den mjuka delen av offentliga sektorn är i tillägg inte något som enkelt låter sig effektiviseras, inte på samma sätt som en industriarbetare idag kan utföra samma arbete som motsvarades av två, tre eller tio arbetare förr.

Men om du räknar på det, med 10 % ökade skatteintäckter och en löneökning på 2-3 % (vilket är var jag tror den brukar ligga på) så borde där ju fortfarande finnas ett stort utrymme för fler lärare, fler sjuksköterskor etc. Men ifall man tänker tillbaka på nyheterna de senaste 15 årna så är det en annan bild man får. För även om vi (nästan) konstant haft en tillväxt som är större än inflationen så pratar man ändå oftare om nedskärningar här och nedskärningar där. Nu skruvar vi ju åt skruvstädet runt de sjuka genom att strypa pengarna till dem, trots att vi ju, enligt tillväxtens logik, borde ha mer pengar tillgängliga för dessa sjuka än någonsin. Så, en öppen fråga till allmänheten. Om vi nu ständigt har en ekonomisk tillväxt i vårt samhälle, varför är då inte de olika instutitionerna stadigt rikare och bättre bemannade?

Och en extra-uppgift med den som har extra tid. Hur kan det vara att indianerna i Nord Amerika slapp svälta och tigga i de autonoma regionerna (efter vitnemål), medan vi som har en zillion gånger mer i BNP (författaren egna uppskattning) fortfarande har tiggare och hemlösa i våra gator?

Citerat kring indianer

Med jämna mellanrum återkommer det rubriker på Newsmill i stil med "Vi måste ha tillväxt för att rädda miljön". Detta är ett uttalande starkt spunnet ur västerländsk idé-tradition. Ordet måste är ett ganska starkt ord. I min mening är det överanvänt i det svenska språket och personligen vill jag undvika det så gått det går. Det kan ju ge människor en föreställning om att saker.. tja. måste. vara på ett eller annat sätt.

Upptakten till västerländsk idétradition kan härledas tillbaka till grekerna eller kanske ännu längre tillbaka. Men modernitetens kärna tror jag trots allt såg sitt materialiserande kring 1800-talets slut när kapitalismen utvecklade sitt ego genom sin ideologiska kamp mot dess motpol - kommunismens. För i konkurransen kan det tänkas att de filofiska tänkarna kände sig manade att genom att arbeta i affirmationer för att befästa och rättfärdiggöra sin egna värdsbild (lite som Sverker Martin-Löf i lördagsintervjun "Jag har läst MASSA rapporter som säger att klimatförändringarna inte är så allvarliga." "Som vilka då?" "MASSA rapporter", men det är en digression).

Runt slutet av 1800-talet så hade pendeln på nytt svängt i den ariska synen på indianerna, den som ständigt pendlade mellan att tycka synd om indianerna till att se dem som oförbätterliga vildar. Man kunde i USA se ironin att den nationen som bygts upp av förtryckta människor i Europa och baserat sin självbild på att vara "the land of the free" själv systematiskt förtyckt indianerna. Vi befinner oss i tid lite före massakern i Wounded Knee (1890). Den amerikanska ideologen Merrill Gates fastslår vad som ska bli "frälsningen" för indianen:

"Vi måste väcka behoven i honom. I hans slöa vildskap måste han märka beröringen av vingarna till missnöjets guddomliga ängel. Då börjar han se framåt och sträcka sig. Önskan om egen egendom kan bli en intensiv upplyftande kraft. Önskan om ett eget hem väcker honom till nya ansträgningar. Missnöjet med tipien och indiannationens svältransoner om vintern är nödvändig för att få indianen ut ur täcket och in i ett par byxor - byxor med en ficka, en ficka som värker efter att fyllas med dollar!"

Efter ett besök hos cherokeserna i 1885 avla senatorm Henry Dawes följande rapport:

"Den översta hövdingen berättade att det inte fanns en familj i hela nationen som inte hade ett hem. Det fanns inte en fattig i nationen och nationen hade inte en dollar i skuld. Den bygde sitt egna Capitol där vi utförde den här utfrågningen och den bygde sina egna skolor och sjukhus. Likväl var bristen vid systemet uppenbar. De hade kommit så långt som de kunde komma, eftersom de ägde jorden gemensamt. Det er Henry Georges system, och till följd finns det ingen drift som säger att du ska göra ditt hem bättre än grannens. Det finns ingen egoism, som ligger till grund för civilsationen. Innan detta folket går med på att dela upp sin jord och dela ut den bland sina medborgare så att varje individ kan äga den jorden de brukar, kommer de inte göra några särskilda framsteg"

Och så tågade den amerikanska ideologin vidare och slutligen styckade man upp indianernas jord (givetvis inte utan tvång). Systemet i sin härlighet har idag skapat en ö av plastsopor i stilla havet större än två USA till ytan och detta på knappa femti år (!). Var sjunde invånare måste ta emot matkuponger för att ha mat att äta, och till följd av finanskrisen så tror jag man säkert kan säga att där finns individer som inte har någonstans att bo. Deras gamla hem har spikats igen så att ingen ska kunna utnyttja det utan att betala. Och skuld.. Jag tror vi med säkerhet kan säga att USAs skuld för tillfället överstiger en dollar.

Kannibalerna och de civiliserade

För 400 år sedan så skrev Michel de Montaigne en essay kallad "Om Kannibaler". I den skrev han bland annat om Syd Amerikanska indianer som kommit till Frankrike. Han skrev att "de infödda, som inte var uppmärksamma på vilket pris de skulle behöva betala, i form av fred och lycka, för att köpa sig kunskap om vårt fördärv." Indianerna blev tagit med på rundtur och förfasades över att se människor som "levde i överflöd och komfort [...] [andra] tiggde vid deras dörrar, urmargade av fattigdom och svält. De tyckte det var konstigt att dessa lutfattiga [...] [människorna] accepterade denna orättvisan". Alltså, när kannibalerna kom till Europa för 400 år sedan, förvånades de över hur människor kunde finna sig i en sådan orättvisa.

Jag ser för mig för mitt inre hur dåtidens ekonomer (eller kungar kanske?) resonerade att om vi bara hade lite ekonomisk tillväxt så skulle ingen längre behöva leva i armod. 400 år och X gånger tusen procent tillväxt senare så är vi fortfarande här.. folk lever fortfarande i överflöd och komfort medans deras bröder fortfarande sitter på gatan och tigger. I kajen neren i hamnen här i Bergen ligger båtarna förtöjda, 25 meter långa. Kanske tillhör någon de i oljefonden som fick 100-tals miljoner kronor i bonus för bra arbete. Samtidigt så fryser min fransklärare om fötterna eftersom hon köpte skor som var en storlek för små och nu är vintern här. Varför köpte hon skor som var för små då? Jo, för att de var på rea och den rätta storleken fanns inte. Någon som funderat på hur ett klädesplagg på H&M kan vara så billigt som 100 kr? Hur mycket tror du går till H&M, till den som transporterade plagget, till den som ägde fabriken och slutligen till den kvinnan eller mannen som sydde plagget?

400 år senare, likväl kan kannibalernas fråga verka lika relevant som den var då. Varför blev det så?

Muslimer som Indianer?

Det finns väldigt mycket bra på radion har det visat sig. Jag hörde den här utrikeskrönikan i morse precis när jag gick upp. Den fick mig att tänka på de otroligt stora likheterna mellan det förhållningssättet som beskrivs här till muslimer och mellan det förhållningssätt man hade när man först kom till Nord Amerika. Det är en stressig dag och mer än så har jag inte tid att skriva, men lyssna väldigt gärna på krönikan.

Regn och Indianer

Det ser ut som om det ska bli mycket regn imorgon och jag väntar förväntansfullt. Annars läser jag vidare om indianerna. De hade inte mycket ägodelar och när de odlade så odlade de tydligen inte mer än vad som behövdes. Att veta hur många indianer som fanns runt 1500-talet när Europeerna började komma är väldigt svårt, till skillnad från oss så hade man ingen skriftlig tradition hos indianerna och saker som folkräkningar tedde sig antagligen som ganska absurda för indianerna. Att tala om indianerna blir på ett sätt lite märkligt eftersom arkeologer menat att mångfalden i Amerika var större än vad den var i Europa och att skillnaden mellan vissa språk där var större än skillnaden mellan engelska och kinesiska.

Angående detta med skriftlig tradition så hade man hos indianerna en legend om varifrån de olika människoraserna uppkommit. Man menade att gud (eller deras motsvarighet) tagit liken till offer för en stor örn och väckt dem till liv igen. Den vita mannen kom till liv ur det lik som varit dött längst och därför glömt mest om vad det tidigare var. Därför välsignades den vite mannen med skriftspråket, eftersom han inte kunde komma ihåg själv varifrån han kom och vad han var.
Att ha ett skriftspråk var alltså inget fint för indianerna utan bara ett tecken på att man inte själv kunde komma ihåg eller förstå vad man egentligen var. Det tråkiga för oss är dock att eftersom man inte hade något skriftspråk så har detta myller av olika kulturer gått förlorade för oss utan att vi har möjlighet att helt återskapa vad de en gång varit. Hos de indianer som lever idag så lever många människor fattigt och saker som alkohol och knark är stora problem. I vissa områden är så mycket som 80% av alla indianer arbetslösa. Kanske det är en följd av när missionärerna skulle "civilisera" indianerna och gjorde det genom att ta barnen från sina familjer och försöka uppfostra dem i en västlig skola istället. Lite som det Australierna nu bett om ursäkt för inför aborginerna antar jag.

Jorden skall gråta

Idag var jag på Studia, som är en studentbokhandel här i Bergen. De hade rea på alla möjliga slags studieböcker och för människor som mig, som är fascinerade i samhällskunskap i alla dess möjliga färger, så var det lite som julafton. För sådana som mig som har en alldeles för liten lägenhet för alldeles för mycket saker var det kanske också lite farligt. När jag var där inne så började de stänga av en bokhylla i ena hörnet. De sa till en tjej att rean på just de böckerna skulle ta slut nu. Jag som hade sett en bok om indianer som verkade spännande där borta gick genast bort och norpade åt mig den innan de var färdiga. När vi begav oss därifrån så hade jag köpt Jorden skal gråte och What is democracy? N hade fått med sig en bok om litteraturvetenskap på franska. Allt kostade tillsammans dryga 130 kr.

Jag läser med nyfikenhet och entusiasm i Jorden skal gråte. Att läsa om indianerna är som att läsa om sig själv och om vår civilisation. För att förstå något är det nämligen ibland nödvändigt att få se ett alternativ, eller något som är annorlunda. Som om vår kultur inte kan förklaras i termen som har skapats inuti den själv. Den kan bara förklaras utifrån ett språkbruk där den inte är en självklarhet.

Jag börjar klättra mig förbi de första 50 sidorna och bland de intressanta saker jag har läst är hur den judisk-kristna kulturen till skillnad från många andra har ett linjärt tidsbegrepp. Det linjära tidsbegreppet är nödvändigt eftersom Jesus begick det ultimata offret en gång och att vi alla rör oss i en linje mot domedagen och sedan himmelriket. Vi har en tendens att tänka på en konstant utveckling som vi ständigt rör oss i. Från den förfärliga dåtiden som vi alla har turen att ha skonats från mot den ljusa framtiden vi alla hjälper till att bygga mot. Indianerna tänkte inte på det sättet. För dem var tiden inte linjär utan cirkulär. Händelser var inte intressant utifrån när de hände utan utifrån varför de hände. Medan vi alltid tänker i orsak-verkan sammanhang så är det ett nästan okänt begrepp hos indianerna. I den cirkulära tiden förklaras händelser genom komplicerade samband inte utifrån ett tidsbegrepp.

Där står också hur indianerna präglades av en tanke att de olika stammarna alla bar på olika sanningar som berättade för just dem hur de skulle leva sina liv. Detta skiljer sig från den europeiska kulturen som tror på en allmängiltig sanning. Det frustrerade missionärerna att komma till detta landet där vildarna inte kunde förstå att just deras sanning var den enda riktiga. För indianerna kunde det ju nämligen vara sant för missionärerna men det behövde inte betyda att sanningen hade någon relevans för indianerna.