För 400 år sedan så skrev Michel de Montaigne en essay kallad "Om Kannibaler". I den skrev han bland annat om Syd Amerikanska indianer som kommit till Frankrike. Han skrev att "de infödda, som inte var uppmärksamma på vilket pris de skulle behöva betala, i form av fred och lycka, för att köpa sig kunskap om vårt fördärv." Indianerna blev tagit med på rundtur och förfasades över att se människor som "levde i överflöd och komfort [...] [andra] tiggde vid deras dörrar, urmargade av fattigdom och svält. De tyckte det var konstigt att dessa lutfattiga [...] [människorna] accepterade denna orättvisan". Alltså, när kannibalerna kom till Europa för 400 år sedan, förvånades de över hur människor kunde finna sig i en sådan orättvisa.
Jag ser för mig för mitt inre hur dåtidens ekonomer (eller kungar kanske?) resonerade att om vi bara hade lite ekonomisk tillväxt så skulle ingen längre behöva leva i armod. 400 år och X gånger tusen procent tillväxt senare så är vi fortfarande här.. folk lever fortfarande i överflöd och komfort medans deras bröder fortfarande sitter på gatan och tigger. I kajen neren i hamnen här i Bergen ligger båtarna förtöjda, 25 meter långa. Kanske tillhör någon de i oljefonden som fick 100-tals miljoner kronor i bonus för bra arbete. Samtidigt så fryser min fransklärare om fötterna eftersom hon köpte skor som var en storlek för små och nu är vintern här. Varför köpte hon skor som var för små då? Jo, för att de var på rea och den rätta storleken fanns inte. Någon som funderat på hur ett klädesplagg på H&M kan vara så billigt som 100 kr? Hur mycket tror du går till H&M, till den som transporterade plagget, till den som ägde fabriken och slutligen till den kvinnan eller mannen som sydde plagget?
400 år senare, likväl kan kannibalernas fråga verka lika relevant som den var då. Varför blev det så?
1 kommentar:
Kan det vara så att egoism är en stark drivkraft, men att den har vissa otrevliga bieffekter?
Vilket innebär att vissa problem som bara kan lösas med solidaritet inte kommer att lösas hur rika vi än blir som samhälle.
Elin Wägner skrev redan på 40-talet:
"Inte ens om vi idag skulle simma i bruksartiklar, som tillverkats vid löpande band, skulle vår längtan efter ett rikare liv bli tillfredsställt.”
Problemet är att solidaritet inte kan framtvingas, utan det måste komma inifrån. Det har historien visat mer än en gång.
Att bygga ett ekonomiskt system på egoism fungerar på kort sikt bättre för de flesta, men absolut inte för alla och på sikt kommer även detta system att leda till en katastrof.
Jag läste att i DN att i rika Östermalm i Stockholm är man bland de snålaste när det gäller att skänka bort panten i återvinningsautomaterna. http://www.dn.se/sthlm/pantpengar-popularast-pa-ostermalm-1.1218216
Ibland är löjligt lite även för mycket...
Skicka en kommentar