Visar inlägg med etikett Kärnkraft. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kärnkraft. Visa alla inlägg

söndag 17 juli 2011

Nuclear Power and Ingenuity

Here it is in english as well. Why everyone is so surprised when a nuclear incident occurs.

onsdag 30 mars 2011

Fukushima för barn

måndag 28 mars 2011

Problemet med kärnkraft?

Jag läste en dialog mellan George Monbiot och Carolina Lucas hos Guardians hemsida. Monbiot som är en välkänd miljödebattör och bland annat journalisten som gjorde intervjun med Shell's VD som jag la upp för några inlägg sedan, debatterar för varför kärnkraft är en bra lösning på framtidens energiproblem medan Carolina debatterar emot.

George, som tidigare varit emot kärnkraft har efter Fukushima olyckan ändrat åsikt om kärnkraft. Han menar att ringvärkningarna av en kärnkraftsolycka visat sig vara långt mindre än han tidigare förväntat sig. Naturligt nog finns det en del kommentarer som uttrycker besvikelse och varnar över att vi idag inte känner till antalet människor som i framtiden kommer dö som en följd av Fukushima.

Men.. har Monbiot en poäng? Trots allt skulle kanske många bli förvånade över att få veta att antalet människor vars död man kunnat knyta till Tjernobyl-olyckan är närmare 1000 än 10000 (om jag inte minns fel). Och även om atombomberna dödade ett enormt antal människor när de detonerade och med stor sannolik spred en stor mängd radioaktiva ämnen ut över jordens yta så finns ju jorden fortfarande och vi lever. Är det kanske överdrivet att föreställa sig att en härdsmälta är detsamma som jordens undergång? Siffrorna pekar ju på något helt annat. Ja.. har han en poäng? Jag antar att det beror på vem man frågar. Frågar man mig handlar frågan om kärnkraft inte främst om härdsmältsrisken. Och även om olyckan har visat en tydlig blotta i mantrat att kärnkraft är 100% säker så är det för mig trots allt ett annat perspektiv som väger tyngre.

För först och främst, härdsmältor finns. De har inträffat tidigare och de kommer inträffa igen. För varje reaktor som är i drift finns det en risk, även om den är väldigt liten (läste dock i DN en intressant artikel där man talade om att det vid ett tillfälle var 12% risk för härdsmälta i Forsmark). I det att mängden av reaktorer ökar och tidsintervallet blir stort nog säger oss statistikens lagar att det med högsta sannolikhet kommer inträffa härdsmältor. Det är en poissonprocess med väldigt trög halveringsprojekt.

Nä, frågar du mig är det stora problemet att vi idag skriver kontrakt som sedan ska uppfyllas av våra barnbarnbarnbarns barn. Eller, ifall man säger att en ny generation blir till vart 30 år, och hanteringstiden för radioaktivt avfall är 100.000 år, så kommer vi idag skriva upp avtal som måste uppfyllas av mina barn^3332s barn. Detta är om du frågar mig ett upplägg som faller på sin egna orimlighet. Det som är lite otäckt är dock att det följer ett visst mönster. Konsekvenserna av vårat hanterande av östersjön kommer också ligga kvar som ett ärr för våra framtiders framtida generationer. Vi som civilisation har haft en tendens att dra linjer och sätta gränser och säga att fram till hit ska vi konsumera jorden, men inte mer. I Norge har man t.ex. fridlyst lofoten från oljeborrning, men allt pekar på att fridlysningen kommer upphävas. I USA fridlyste man gång på gång land som skulle få tillhöra indianerna, för att sedan efteråt konsumera landet när det passade att göra så. Vi har haft lagar för att förhindra farligt experimenterande med genetisk manipulation av arter, som långsamt har avreglerats i takt med industrins intressen.

Kort sagt, under parollen att vi behöver kärnkraften som en övergångsfas till något annat finns det stor risk att vi gräver oss djupare och djupare in i det enorma energiberoende som hotar att göra samhället till en salig röra i det att energin inte längre finns tillänglig för oss. Kärnkraft kan få motsvara det glaset whisky som alkoholisten ska dricka för att få styrka nog att ta hand om sin egna alkoholism.

Men för att förtydliga problemställningen här så är det inte alkoholisten självdestruktivitet och illussioner som i liknelsen är det stora problemet med kärnkraft, det är istället att i det att alkoholisten dricker av whiskyn för att samla sitt mod att lösa ett problem han samtidigt bara försvårar, så binder han även sina barn och barn för 3000 generationer framåt till sin egna alkoholism.

fredag 10 september 2010

Kärnkraft

Kanske kärnkraft trots allt är rätt svar för Sverige.. Men till fel fråga. Jag upplever att frågan är hur Sverige ska kunna tillgodose energibehoven till sin stora industri även i framtiden när vi lagt ner våra gamla kärnkraftverk och därför förlorat ca halva vår energiförsyning. Frågan är hur ska man kunna göra det men samtidigt också ha ett samhälle som inte släpper ut för mycket koldioxid så att man inte klarar av klimatmålen. Och bland alla alternativ som finns så är det kanske kärnkraft som är det svaret som står starkast. Eller åtminstone billigast i svenska kronor räknat.

Men jag kan uppleva att det är fel fråga. Jag tycker istället att frågan hur vi ska kunna omforma vårat samhälle på ett sådant sätt att det inte längre behöver så mycket energi är intressant. Hur gör man det utan att människor behöver svälta eller att samhället kollapsar? Alltså, inte hur man ska kunna anpassa vår energiproduktion till det samhället vi har byggt upp idag, utan hur vi kan bygga om vårt samhälle för att klara sig med en betydligt mindre elproduktion. För även om man historiskt alltid har blickat framåt med idéen om att i framtiden kommer allt vara större och mer. Så kanske vi snart har nått en punkt där det är dags att ställa sig frågan hur saker kan vara mer hållbara och adekvata våra behov.

En annan intressant fråga som kärnkraften ofta för fram är frågan om uranbrytning. Det fascinerar sig att centerpartiet som ju ska vara landsbygdspartiet menar att landsbygden ska räddas genom att man exploaterar de naturresurserna som finns där. Kanske blir det så att den vackra natur och den orördheten från storstadens betong och asfalt som får människor att vilja bo på landsbygden blir just det man blir tvungen till att offra för att få fortsätta bo kvar. Så debatten förs kan det låta som att alla vi människor är totalt hjälplösa och saknar en egen vilja. Marknaden är det enda som styrs och övriga värderingar är överflödiga.

fredag 10 juli 2009

Om att se, höra och tala

Vi som bor i den rika demokratiska väst-världen har ett privilegium som man ständigt påminns om att inte alla har. Vi har nämligen möjlighet att säga vad vi vill. Våra munnar är fria att kritisera det system, eller det styre som vi för tillfället råkar ledas av.
Men ibland kan jag undra vad dessa fria munnar gör för nytta, när de öron och ögon vi förfogar över, vår media, från stund till annan verkar allt annat än fri och otyglad.

Kanske minns ni den kinesesiske diplomat som blev utvisad ur Sverige sedan det visat sig att han åsiktsregistrerat/spionerat på uiguer i Sverige. Kina svarade sedan med att utvisa en svensk diplomat i Kina.
Kinesiska medier rapporterade, naturligt nog, lite annorlunda kring saken. Enligt dem så är det den kinesiska diplomaten som blivit utvisad som hämndaktion, och den svenska diplomaten som blivit utvisad efter att ha haft samröre med terroristorganisationer (uiguerna). Är inte helt säker på vad man sa att den svenska diplomaten hade gjort, men man menade åtminstone att kinesen blev utvisad som hämnd.
Som svensk och med den mediabevakning jag har gjort mig van vid så faller det ju sig naturligt för mig att tänka att den svenska rapporteringen är riktigt och den kinesiska är fabricerad. Vill man vara objektiv får man dock konstatera att ord här står mot ord, och utan vidare kännedom i fallet så går det inte att säga vem som har rätt eller fel.

Mer påtagligt är kanske det som Schlaug skrivit om idag angående hur medier ofta gör misstaget att se en sida som ond och sedan automatiskt stämpla den andra som god.
Det är otroligt fascinerande att se skillnaden på hur CNN har rapporterat om Uiguernas uppror och hur Al-jazeera har valt att göra det. (se följande klipp)




Ifall det stämmer, vilket ju faktiskt inte verkar helt orimligt, som Al-Jazeera säger att soldaterna främst har gripit in i ett område där två etniska grupper ligger i luven på varandra så kan CNNs reportage närmast ses som ett fabrikat.

Någon som känner till kärnkraftverket Krümmel? Det är väl inte något som har dryftats så mycket i de svenska medierna om jag har förstått saken rätt. Kanske det inte är så märkligt att det finns en så stor opinion för kärnkraft när folk flest vet att det är det enda realistiska energialternativet till fossila bränslen i vårt moderna samhälle. Vindkraft är ju för dyrt. Hur många vet egentligen att kärnkraft hela tiden varit subventionerat i Sverige? Eller hur många vet hur många av våra "opererande" reaktorer som fick vara nere över vintern pga olika underhållsarbeten och oväntade fel?

Mycket av de artiklar vi utsätts för i medierna är copy-paste verk från andra tidningar. Den grävande journalistiken, om den fortfarande lever, begravs i bruset. Och i bruset får vi alla ständigt möjlighet att bekräfta våra egna fördomar, när vi egentligen hade behövts erbjuda de mer vida perspektiven.

måndag 2 februari 2009

Auktoritet och argumentation

Förr tänkte jag ofta på hur min mamma och bror brukade diskutera världens problem. M. pratade om Jesus och L. pratade om klimatförändringar. Jag satt och förundrades över hur de egentligen pratade om två olika ting, men när man klippte ihop det så blev det faktiskt en diskussion, och den hade mening. Nästan var det nog så att ifall den ena hade ansträngt sig till det yttersta för att tränga in i den andras idéer så skulle diskussionen inte blivit så intressant. Då skulle den ena personen vara vilse i den andras tankegångar.
Jag kommer att tänka på den diskussionen, den gången nere i köket, när jag läser vad Schlaug skriver när han åter ger en känga åt kärnkraften. En kille som heter Michael ser det som sin mission att bevisa att kärnkraften är bäst. I sin arsenal har han massa sekondärlitteratur (som han åtminstone hävisar till) och en energi som möjligen kommer av för mycket kaffe och stress i vardagen. I kommentarerna klampar han in lite som en elefant och går in för att motbevisa varje antydan till motstånd mot kärnkraft.
Det skulle förvåna mig ifall Schlaug bemödar sig med att svara. Det skulle förvåna mig kanske ännu mer om han (Michael) faktiskt kommer lyckas övertyga någon att tänka som han. Han har mycket argumentation men ingen auktoritet. Framförallt missar han dock poängen. Schlaug har visioner, han klarar av att tala om ett samhälle som är annorlunda. Ett samhälle baserat på andra värden än det rena pengavärdet. Ett samhälle där en människa är en människa. Michael argumenterar för hur man kan spara några hundra kronor på elräkningen för medelsvensson.
Precis som jag tidigare nämnt om de enkla sanningarna så klarar Schlaug att föra fram sitt perspektiv. Vi människor är mer än vad vårat samhälle gör oss till. Vi är mer än bara öar som flyter omkring skilda från varandra. Vi är drömmare. Vi är redo att gå den svårare vägen (att inte använda kärnkraft) om detta är ett led mot det hållbara samhället (där vi inte konsumerar eller förstör vad som inte kan återskapas). Vi är trötta på samhället som skapat en kontinent av plast dubbelt så stor som USA i Stilla havet. Vi är redo för samhället där vi betalar dubbelt så mycket för våra kläder mot att vi får veta att producenten inte är en ekonomisk slav vi utnyttjat. Vi vill resa oss, vi vill att vårat samvete ska vara rent. Lyssna på Peps, vår Skånska visionär.