Fragmentering, sanning, lögn och hat

Det är så bekvämt. Vi blir så mycket enklare att leda då, inget oväntat händer ifall vi är fragmenterande, ständigt stötandes ihop med varandra. Jesus kom med ett nytt bud kring det hela, han ville byta ut "öga för öga, tand för tand" med "vänd andra kinden till". Han var revolutionär. Makten önskade inte fred, har aldrig önskat det. Finns det inget att vara rädd för har vi inte längre någon anledning att underkasta oss. Sälja vapen för död? Visst, ifall det innebär att jag får behålla mitt jobb! Makten tog kristendomen och gjorde om det till något annat. 1900 år gick och Tolstoj kom. Han var övertygad om att saker skulle ändra sig. Som en evolutionärstroende menade han att det var det naturliga nästa steget. Från att vi som varelser gått från ett tillstånd där vi endast tänkte på oss själva till ett där vi även omfattade vår familj och våra närmaste. Vad han kallade för "a social life conception". Han trodde att omfamnandet av Jesus ideal var naturligt, vi var nu så uppvaknade att vi insåg att det var fel med slavar. Fel med tortyr. Fel med misshandel. Det var bara en tidsfråga innan skenheligheten skulle vara tvungen att ge vika för sanningen. I det att vi blev mer och mer upplysta så var det naturligt att samhälle skulle utveckla sig. Han skrev boken som var med att inspirera Gandhi till det motstånd som fällde det mäktiga engelska imperiet. Ifall du tittar på videon där uppe så ser du Mandela, Gandhi och Martin Luther King. En terrorist. En som var djupt hatad av Churchill. En som var snedsett av sin samtid och vars hem var under ständigt bombhot. De var hatade, länge. De talade sanningen som avslöjade vår lögn. Hur kunde vi annat än hata? Men sanningen består.

"– Ni kommer aldrig få mig att darra på manschetten när det gäller det som ger jobb, det som ger exportinkomster till Sverige. Sverige har byggt sitt välstånd, sin rikedom, våra möjligheter att ha bra sjukvård, bra välfärd, på att vi handlar med andra länder. Det är det vi har diskuterat under en lång stund, hur små, öppna ekonomier ska kunna klara den konkurrensen."  

-Fredrik Reinfeldt angående vapenexporten till Saudiarabien

"I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin, but by the content of their character."  

– Martin Luther King, I Have a Dream Quote 

Fast allt detta har jag ju sagt tidigare. Flera gånger tidigare. Sanningen är naken, enkelt, kall och framförallt kompromisslös. Man kan dock sätta all denna information in i en kontext. Judiska församlingen i Malmö har tappat förtroendet för en politiker.
Är det Carl Bildt efter avslöjandena som knyter det företag han tidigare satt i styrelsen för närmare folkmordet i Sudan? - Nej.
Är det Tolgfors som i genom sitt bruk av nysvenska och "mycket korrekta" tal förvandlat en vapenfabrik till något helt oproblematiskt? - Nej.
Är det Reinfeldt som säger att "aldrig kommer darra på manchetterna" när det gäller att exportera vapen till en diktature som hatar Israel? - Nej.

Nämen, vem är det då? Ifall man kan svälja att man säljer vapen till Israels fiender, då måste ju någon gjort något rent fruktansvärt...

Det är Reepalu. Tydligen har han sagt följande i en intervju:

Det som är speciellt här är att det inte finns någon ömsesidighet – det finns inga muslimer som säger att man lämnar stan för att man hotas av judar?

– Jag vet inte riktigt hur de här grupperna ser ut, men jag blev väldigt förvånad när jag blev medveten om den starka kopplingen mellan judiska församlingen och Sverigedemokraterna. Jag visste inte att den fanns, men när jag går på möten hos församlingen ser jag Kent Ekeroth, en av de tuffaste från SD. Sedan får jag höra att han är brorson till en av de ledande inom församlingen.

– Och att SD stenhårt driver sin antimuslimska kampanj genom att säga att man är för den judiska gruppen. Det störde mig väldigt mycket.

Du menar alltså att det finns ett muslimhat i den judiska församlingen i Malmö som kanaliseras via SD?

– Nej, det tror jag inte, däremot att SD:are har infiltrerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat.

Andra saker som går att läsa i intervjun är följande:

Ilmar Reepalu fick själv under ett par års tid ha ständig polisbevakning.

– För sju år sedan var det någon som sköt in i min bostad. Det var tur att jag inte satt i mitt arbetsrum, då hade jag fått kulan i huvudet, säger han när vi har satt oss ner. Ett tag fick han förflytta sig i en skottsäker bil.

Rabbinen i judiska församlingen i Malmö blir ständigt utsatt för hot, glåpord och spottloskor. Han får skjuts av församlingsmedlemmar när han ska någonstans.

– Ja, och nu vet jag att jag är ute på minerad mark igen. Och jag går gärna ut på den marken så vi har rätt proportioner. Jag blir ju anklagad för att vara antisemit när jag säger att det inte bara är judar som har det jobbigt, det är faktiskt lika jobbigt och ibland ännu jobbigare för andra grupper.

– För Malmös judar har det varit kränkningar i form av att det målats svastikor på bilar, och att man blir hånad av unga killar och så.

[...]

Eller min släkting som blev nedslagen för att han handlade i en judisk butik?

– Det känner jag faktiskt inte till. Hittills vet jag att en flicka fick en flaska kastad på sig i samband med judiska församlingens demonstration på Stortorget 2009. Polisen har sagt att det var ett antisemitiskt dåd. Vi vet att det var muslimer som kastade flaskan.

– Däremot har vi muslimer som blivit dödade för att de varit homosexuella. Vi har spänningar som är jättejobbiga som vi försöker hålla borta från Malmö.

Ilmar sitter på en krutdurk det är väl lite tvivel om det. Motsättningarna i Malmö finns. Han har ju tydligen själv också drabbats (men säkert i mindre utsträckning än många andra). Han verkar dock anstränga sig för att de olika sidorna ska lugna ner sig. Han verkar ogilla hatet dem emellan. Kanske därifrån föds uttalandet att han upplever den judiska församlingen som infiltrerad av SD. Sant är dock att denna episoden med stor sannolikhet kommer lämna Ilmar själv hatad, av Judar såsom kristna. Jesus hade predikat försoning, vårt samhälle idag, till sonika många som predikar Jesus, gillar hatets enkla lösning.

Tolstoj del 4, om ondska och våld

Thus matters went on for eighteen centuries, and at last arrived at their present condition, which is, that no man can dispute the fact that an infallible definition of evil will never be made. We have reached the point when men have ceased not only to believe in the possibility of finding a universal definition which all men will admit, but they have even ceased to believe in the necessity of such a definition. We have reached the point when men in authority no longer seek to prove that that which they consider evil is evil, but candidly acknowledge that they consider that to be evil which does not please them, and those who are subject to authority obey, not because they believe that the definitions of evil made by authority are just, but only because they have no power to resist. The annexation of Nice to France, Lorraine to Germany, the Czechs to Austria, the partition of Poland, the subjection of Ireland and India to the English rule, the waging of war against China, the slaughter of Africans, the expulsion of the Chinese, the persecution of the jews in Russia, or the derivation of profits by landowners from land which they do not cultivate, and by capitalists from the results of labour performed by others - none of all this is done because it is virtuous or because it will benefit mankind and is essentially opposed to evil, but because those who hold authority will have it so. The result at the present time is this: certain men use violence, no longer in the name of resistance to evil, but from caprice or because it is for their advantage, while certain other men submit to violence, not because they believe, like those of former ages, that violence is used to defend them from evil, but simply because they cannot escape it.

- Tolstoj, The Kingdom of God is Within You

Ode till debatt

En offentlig dialog och ett utbyte av åsikter är kärnan i en demokrati. När det som styr samhället är en syntes av de olika delarna av samhällets samlade tankar och idéer så har man uppnåt det som vi ofta talar varmt om. Man har uppnåt ett folkstyre. För att kunna skapa en sådan syntes så behövs en offentlig debatt som klarar av att separera sig från personangrepp. Det ska vara en offentlig debatt som klarar av att vila både i det personliga och det individen önskar samtidigt som det inte villar sig för långt bort från det sakliga och mer objektiva.

En sådan dialog är en känslig varelse. Den kan så lätt skadas om bara en mindre minoritet inte önskar lyssna utan bara bullra sig framåt. Eller ifall en part i debatten blir för tydligt medveten kring vad det är de vill uppnå men samtidigt också på hur man ska uppnå detta genom att säga något helt annat. Debatten är beroende av de deltagandes ärlighet.

Det finns strängar i människan man kan spela på ifall man vill föra igenom politiska beslut. Rädsla och fördomar är nog den enklaste. Det var ingen slump att "the freedom act" kunde genomföras just efter 11 september. Eller att den kallades för "the freedom act" och inte "the surveillance of everyone act". Inte heller var det väl en slump att man röstade genom FRA-lagen precis vid sommaren där man hoppades den skulle gå obemärkt förbi. Det var ingen slump att man valde att inte föra en debatt om denna känsliga frågan för de liberala partierna som ju egentligen borde debatterats som inget annat. Det svåra valet, där man borde få befolkningens åsikter.

Men upprörande som just FRA-debatten var så är det två andra  saker jag tänker på idag som jag hört på på sistone som ger mig intryck av totalt ointresse för både debatt och demokrati. Det är ironiskt, men frågan gäller just debatten kring moderaternas roll kring den allmänna rösträtten. Anders Edwardsson publiserar kort efter Arkelstens snedsteg en artikel där han beklagar att Arkelsten backade på det hon sa. Det han skriver strider mot vad andra historiker givit uttryck för. Hans artikel får kritik för att även om han framför korrekta fakta så lämnar han helt det sammanhanget faktan befinner sig i bakom sig. Allmänna Valmans Förbundet var med och röstade genom "allmän" (viktad) rösträtt slår Anders fast. Han klarar dock inte av att se nyansen mellan att "driva" en fråga och att rösta genom den. Miljöpartiet drev t.ex. frågan om grön skatteväxling, men det var genom Socialdemokraterna den röstades genom. Edwardsson bemöter sin kritik genom att slå ut armarna och säga "hitta ett fel i min artikel"..
Det är lurigt det hela. När jag gick på högstadiet så vurmade jag för moderaterna själv. På den tiden var det Bo Lundgren som försökte sälja moderaternas politik genom det enkla budskapet "Vi sänker skatterna och sedan blir det bättre för alla". Precis samma fras upprepade jag för de som orkade att diskutera politik. Hade jag en aning om vad jag pratade om? Nää, inte i det minsta. I samma veva minns jag att jag pratade med min Svensklärare om huruvida det skulle vara ett mellanslag efter punkt eller inte. Självsäkert sa jag att det ska det absolut inte vara. Jodå, visst ska det vara mellanslag efter punkt sa Kent. Sedan sa han att man ska inte vara så självsäker när man talar om sådant man inte säkert vet. Den läxan gjorde intryck på mig. För det var ju precis det jag gjorde när jag pratade om Lundgrens bättre för alla politik. Och det är just det jag upplever att de flesta debattörerna gör när de väljer att se förbi varandras argumentation. Jag ser fram emot den dag debattörerna klarar av att finna ödmjukheten och börjar lyssna på det som min högstadielärare sa.

Och det knyter samman med något jag hörde på P1 idag också. I konflikt diskuterade man om de osynliga i Sverige. De som jobbar för 100 kronor i timmen eller kanske mindre med städjobb och liknande som sliter ut deras kroppar. En man från Timbro slår an en stark ton och säger "tänk hur hemskt det vore om de inte hade dessa jobben". Han hoppar helt över debatten kring rättvisa (Moderaternas nya ledord), människohandel och utnyttjande. Han slår an en totalt pragmatisk ton där han säger att hade de inte haft dessa jobben skulle de haft det värre. Att höja minimilönerna eller förbättra deras villkor är oaktuellt för det finns gränser för vad människor är redo att betala för dessa människor som sliter ut sig på en tioårsperiod. Det ironiska? Dels själva påståendet att jobben bara försvinner i det att lönerna ökas. I Norge är gapet i löneskillnad långt mindre i Sverige och likväl är arbetslösheten långt lägre. I USA är gapet långt större än i Sverige, likväl har de inte en mycket lägre arbetslöshet. Det andra ironiska? Argumentationen följer samma linje som Ulf Adehlsson använde kring det så för tiden omtalade apartheid.

"Om vi bojkottar deras varor blir ju de stackars negrerna i Syd-afrika utan jobb"

Det är ett stygn av rädsla som man använder sig av i den här argumentationen. För gudsskull inte stanna upp och tänk kring vad som är rättvist eller rimligt! Då blir människor förda in i massarbetslöshet och ryktet säger att även himlen faller samman ner på våra huvuden. Det är en debatt vi inte orkar eller vill ta i. Kanske man vara inte vill göra sin händer skitiga, eller så vet man någonstans i det undermedvetna att samhället inte är rättvist, men likväl om viljan fanns där att det skulle kunna vara det. Men då skulle man inte längre få t-shirts för 50 kr på ICA, eller städhjälp för 200 kr / timme. Det jag önskar göra här är inte att moralisera, men jag önskar att man på riktigt skulle våga ta debatten hos de som menar att orättvisorna och ojämlikheten inte bara är ofrånkomliga men möjligen dessutom önskvärd. Jag önskar att man skulle våga blotta och diskutera baksidan av den väg man strävar att gå också.