The emptiness, the spiritual bleakness

The true picture of what is going on in here, and it can even be seen in the american television if you look at it long enough. The emptiness, the spiritual bleakness, the loss of meaning, the loss of purpose.

Black Power, the Mix Tape

41' försöker någon förstå sig på den kritik som den amerikanska TV-guiden riktar mot Sveriges mediatäckning av USA som man menar är anti-amerikansk. Bland TV-bilder man kunde se, som faktiskt antagligen kommit ursprungligen från amerikansk TV är hur en amerikansk soldat upprepade gånger sparkar på en vietnamesisk man (kanske soldat?) med bar överkropp som ligger ner på marken. Igen. och igen. och igen.

The emptiness, the spiritual bleakness, the loss of meaning, the loss of purpose.

När vi nu själva inte drar oss från att sälja vapen till diktaturer, vad är vår mening, vårt syfte?

Billy 2

Ur humanisternas idé-program står följande punkt att läsa:

Kommuner bör inte överlåta offentliga angelägenheter, som social omsorg eller
drogrehabilitering på religiösa organisationer, eftersom den personliga integriteten på
livssynsområdet där inte kan förväntas vara garanterad.

Så det fungerar i Norge (och därför antagligen också i Sverige) är att tjänster som dessa läggs ut på anbud. Sedan får olika organisationer tävla om att vinna kontrakten för att få ta hand om vården. I en sann sekulär stat ska staten inte lägga sig i livssyn, de mål som definieras och man får ge anbud på bör endast röra den effekt man önskar, alltså att de som har problem med knark ska få bli friska igen. Och det är väl också så det fungerar idag misstänker jag, där organisationer såsom kristna har möjlighet att föra drogavvänjningsprogram som även inkluderar predikande och pådyvlande av livssyn.

Att vara fast i ett drogmissbruk är inte kul. Jag har aldrig varit det, men likväl har jag förstått detta. Det är inte kul. Det kan förstöra ett liv helt. Lågan slocknar lite om lite tills den tillsist ej längre brinner, då är det försent. Det är enkelt för den friske personen som sitter vid sin dator att slå värn om missbrukarens personliga integritet. Verkligheten för många med missbruk är dock (sannolikt) en fruktansvärd självbild som ständigt blir förstärkt via ett rationellt samhälle som ser snett på dem. Deras missbruk i samarbete med oss omkring, allmänheten, jobbar på högtryck för att bryta ner både psyke och kropp hos den som knarkar. Bryr sig knarkaren om hans okränkbara integritet från att vara fri från att andra ska försöka pådyvla honom deras egna livssyn, eller vill han helt enkelt bara slippa sitt knark och återvinna någon form av halvsund självbild?

I den norska tidningen Megafon som säljs av narkomaner hade man en gång ett reportage om detta. Man hade både en debattartikel som debatterade för kristen drogavvänjning och en artikel som argumenterade mot det. Bland argumenten för var att denna formen av behandling, åtminstone i Norge, har visat sig mycket effektivare än merparten av alla andra behandlingar. Ifall man accepterar perspektivet att ett drogmissbruk vilar och gror i en dålig självbild är inte detta tvunget märkligt eftersom den religiöst grundade behandlingen är intresserad av att få individen att känna sig sedd. Att individen ska finna en "personlig frälsare". Kanske det att man engagerar sig och lägger i personens livssyn kan bli en väg för en person som alltid blir sett snett på att bli sett normalt på för en gångs skull.

Jag har i min omgivning ingen erfarenhet av drogmissbruk. Däremot har jag en släkting som varit med i ett avprogrammeringsprogram. Vad jag skriver härefter är min tolkning av vad som hänt och mina tankar som jag tänkte i det allt detta hände. Det är vad jag sett och tyckt, inte vad min släkting själv har berättat. Han var delaktig i någon form av nazistiskt samband och hans bästa vän åkte i fängelse efter att ha knivmördat en invandrare i en bar. Släktingen, han hamnade på avprogrammering hos en värdfamilj på annan ort. Det som gjorde ett bestående intryck på mig i hela historien var dock en känsla av att samhället egentligen inte var intresserad av min släkting. Hans koppling till det nazistiska sambandet uppkom sannolikt från en osäkerhet och problem med att hitta en plats i det svenska samhället. Avprogrammeringen verkade dock bara vara statens sätt att hantera ett problem man funnit, nämligen nazistiskt samröre, långt mer än ett försök att ta hand om en individ i vårt samhälle. Avprogrammeringen tog slut och sedan var han tillbaka i samhället igen. Men osäkerheten som det nazistiska samröret fick bli en första provisorisk lösning på? Det problemet var inte intressant. Staten sa, "fy! du får inte vara nazist", men man gav inte något annat alternativ.

Det är denna historia jag tänker på när jag läser om humanisternas rädsla för att man ska pådyvla livssyn på människor. Att ett samhälle som vill täppa igen möjligheterna för individer att pådyvla livssyn på varandra är ett kallt samhälle som inte bryr sig. Och att det samtidigt är ett samhälle mer fokuserat på en aversion mot icke-privata livssyner än fokuserat på att lösa de problem som bubblar i samhället.

En vandring

Det är Sverige och mitt svenska bankkort. Likväl blinkar bankomaten trotsigt mot mig. "Ogiltigt kort, vänligen ta ditt kort". Jag kliar mig i det trottsiga skägget som egentligen aldrig blir så mycket till skägg. "Äsch då, så dumt". Det andra kortet, det fungerar bra. Men på det står det ju 4/12. Betyder det att det kommer sluta fungera imorgon? Vet inte riktigt, kanske har det en månad till. Bäst att prata med Swedbank. Göteborg är ju en stor stad, någonstans måste man ju kunna hitta dem. Solen skiner, men vinden är kall när jag beger mig ut på Göteborgs gator. Swedbank, swedbank, swedbank. Var kan de tänkas finnas? Ah, en turistinformation, de kanske vet?
-Är du bekant med Göteborg?
-Inte överhuvudtaget.
Nåväl, Avenyn var tydligen inte svår att hitta. Inte ens för en sådan som mig. På gatorna går unga människor i olika stilar. Längs dem sitter flera tiggare. På ett eller annat ställe så har gatuartisterna monterat upp. Jag kommer att ha frågats om jag kan ge pengar säkert 10 gånger innan jag kommer tillbaka till stationen igen, tänker jag. Men ingen gång vad jag heter. Sedan filosoferar jag lite och konstaterar att jag nog inte känt mig bekväm om någon bara kom fram till mig och frågade vad jag hette. Alltid är det ju något man vill. Varför det? Längs gatan ser jag SEB och Handelsbanken. Är inte Swedbank bankernas alternativ till ICA - den största? Kanske hon hörde fel. Tillsist, när jag nästan nått slutet på avenyn så ser jag kontoret. Jag var ju påväg att ge upp. På utsidan står det bostadsförmedling. Undrar om de kan hjälpa mig med mitt kort? Jag kan ju försöka.

Det är tyst där inne. Så tyst som det liksom bara riktigt blir i Mycket Viktiga Byggnader. Kanske för att det är för tråkigt för barn, så där är bara Mycket Viktiga vuxna. Eller för att allt går så långsamt där. Det är bara en disk som är öppen. Där sitter en blek tjej och vad som kan vara hennes pojkvän och pratar med en anställd på banken. Så unga de alla är tänker jag. Klienterna såsom den anställde. Där finns ingen kö att påtala, men givetvis så får man ta en nummer lapp. På två bänkar sitter det två Sydkoreaner. En på en bänk lite längre fram. Den andra snett bakom till vänster. Det är tydligt att de är där tillsammans. De är klädda i lite punkaktig stil, den ena med en damhatt som egentligen passar rätt bra ihop med resten av dräkten. Jag går fram och tar en lapp och sätter mig på en av bänkarna. Ett nummer framför mig. Tiden går. Allt är tyst. Och långsamt. En person kommer in. Han är klädd i träningsskor och lite småsjaskiga byxor och jacka. Han står och väger lite på fötterna, går lite fram och tillbaka. Han går fram brevid mig och tar upp en godis ur en skål, hur kunde jag missa den tidigare? Han ställer sig och väger på fötterna. Den ena koreanen går fram och sätter sig brevid den andra, nu börjar det ju bli lite mycket folk där inne. En högljud göteborgare kommer in. "Löördags goodis" utbrister han och sätter sig brevid skålen med godis. Han tar upp den i sin hand och börjar ta några bitar. Han räcker den till sin tjej som också tar en röd ferrari. Han sträcker den mot mannen med träningsskorna som verkar ursäkta sig lite, jag har tagit en bit säger han.

Ett gäng till kommer in. Tiden går. De vid disken börjar bli klara. De reser sig, tackar och går, men innan koreanerna hunnit fram till disken är det någon annan som gått före. Vem vet hur det gick till, men plötstligt har vi blivit ett litet gäng där inne. Kanske kösystemet blivit upplöst nu tänker jag lite förstrött för mig själv. Nåväl, jag har gott om tid. En äldre dam går ut och tittar lite i lokalen, kanske är hon förvånad över att där är så många människor på en lördag. Hon frågar om det är någon som är där för att skaffa nytt kort. Jag kan knappt tro det är sant. Ingen säger något utom jag. "Visst" säger jag. "Okej," säger hon, "du kan bli med mig in här".

Efter konsultationen har jag lärt mig två ting - ett, att mitt bankkort fungerar helt fint, förutom i verkligheten. två, att mitt ID-kort gått ut. Ut vandrar jag i det kalla men ack så härliga lördagsvädret.

Hur man klarar sig

Hur ska Sverige klara sig i den allt hårdare globala konkurrensen?


Escalade from Birdo Studio on Vimeo.

Fragmentering, sanning, lögn och hat

Det är så bekvämt. Vi blir så mycket enklare att leda då, inget oväntat händer ifall vi är fragmenterande, ständigt stötandes ihop med varandra. Jesus kom med ett nytt bud kring det hela, han ville byta ut "öga för öga, tand för tand" med "vänd andra kinden till". Han var revolutionär. Makten önskade inte fred, har aldrig önskat det. Finns det inget att vara rädd för har vi inte längre någon anledning att underkasta oss. Sälja vapen för död? Visst, ifall det innebär att jag får behålla mitt jobb! Makten tog kristendomen och gjorde om det till något annat. 1900 år gick och Tolstoj kom. Han var övertygad om att saker skulle ändra sig. Som en evolutionärstroende menade han att det var det naturliga nästa steget. Från att vi som varelser gått från ett tillstånd där vi endast tänkte på oss själva till ett där vi även omfattade vår familj och våra närmaste. Vad han kallade för "a social life conception". Han trodde att omfamnandet av Jesus ideal var naturligt, vi var nu så uppvaknade att vi insåg att det var fel med slavar. Fel med tortyr. Fel med misshandel. Det var bara en tidsfråga innan skenheligheten skulle vara tvungen att ge vika för sanningen. I det att vi blev mer och mer upplysta så var det naturligt att samhälle skulle utveckla sig. Han skrev boken som var med att inspirera Gandhi till det motstånd som fällde det mäktiga engelska imperiet. Ifall du tittar på videon där uppe så ser du Mandela, Gandhi och Martin Luther King. En terrorist. En som var djupt hatad av Churchill. En som var snedsett av sin samtid och vars hem var under ständigt bombhot. De var hatade, länge. De talade sanningen som avslöjade vår lögn. Hur kunde vi annat än hata? Men sanningen består.

"– Ni kommer aldrig få mig att darra på manschetten när det gäller det som ger jobb, det som ger exportinkomster till Sverige. Sverige har byggt sitt välstånd, sin rikedom, våra möjligheter att ha bra sjukvård, bra välfärd, på att vi handlar med andra länder. Det är det vi har diskuterat under en lång stund, hur små, öppna ekonomier ska kunna klara den konkurrensen."  

-Fredrik Reinfeldt angående vapenexporten till Saudiarabien

"I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin, but by the content of their character."  

– Martin Luther King, I Have a Dream Quote 

Fast allt detta har jag ju sagt tidigare. Flera gånger tidigare. Sanningen är naken, enkelt, kall och framförallt kompromisslös. Man kan dock sätta all denna information in i en kontext. Judiska församlingen i Malmö har tappat förtroendet för en politiker.
Är det Carl Bildt efter avslöjandena som knyter det företag han tidigare satt i styrelsen för närmare folkmordet i Sudan? - Nej.
Är det Tolgfors som i genom sitt bruk av nysvenska och "mycket korrekta" tal förvandlat en vapenfabrik till något helt oproblematiskt? - Nej.
Är det Reinfeldt som säger att "aldrig kommer darra på manchetterna" när det gäller att exportera vapen till en diktature som hatar Israel? - Nej.

Nämen, vem är det då? Ifall man kan svälja att man säljer vapen till Israels fiender, då måste ju någon gjort något rent fruktansvärt...

Det är Reepalu. Tydligen har han sagt följande i en intervju:

Det som är speciellt här är att det inte finns någon ömsesidighet – det finns inga muslimer som säger att man lämnar stan för att man hotas av judar?

– Jag vet inte riktigt hur de här grupperna ser ut, men jag blev väldigt förvånad när jag blev medveten om den starka kopplingen mellan judiska församlingen och Sverigedemokraterna. Jag visste inte att den fanns, men när jag går på möten hos församlingen ser jag Kent Ekeroth, en av de tuffaste från SD. Sedan får jag höra att han är brorson till en av de ledande inom församlingen.

– Och att SD stenhårt driver sin antimuslimska kampanj genom att säga att man är för den judiska gruppen. Det störde mig väldigt mycket.

Du menar alltså att det finns ett muslimhat i den judiska församlingen i Malmö som kanaliseras via SD?

– Nej, det tror jag inte, däremot att SD:are har infiltrerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat.

Andra saker som går att läsa i intervjun är följande:

Ilmar Reepalu fick själv under ett par års tid ha ständig polisbevakning.

– För sju år sedan var det någon som sköt in i min bostad. Det var tur att jag inte satt i mitt arbetsrum, då hade jag fått kulan i huvudet, säger han när vi har satt oss ner. Ett tag fick han förflytta sig i en skottsäker bil.

Rabbinen i judiska församlingen i Malmö blir ständigt utsatt för hot, glåpord och spottloskor. Han får skjuts av församlingsmedlemmar när han ska någonstans.

– Ja, och nu vet jag att jag är ute på minerad mark igen. Och jag går gärna ut på den marken så vi har rätt proportioner. Jag blir ju anklagad för att vara antisemit när jag säger att det inte bara är judar som har det jobbigt, det är faktiskt lika jobbigt och ibland ännu jobbigare för andra grupper.

– För Malmös judar har det varit kränkningar i form av att det målats svastikor på bilar, och att man blir hånad av unga killar och så.

[...]

Eller min släkting som blev nedslagen för att han handlade i en judisk butik?

– Det känner jag faktiskt inte till. Hittills vet jag att en flicka fick en flaska kastad på sig i samband med judiska församlingens demonstration på Stortorget 2009. Polisen har sagt att det var ett antisemitiskt dåd. Vi vet att det var muslimer som kastade flaskan.

– Däremot har vi muslimer som blivit dödade för att de varit homosexuella. Vi har spänningar som är jättejobbiga som vi försöker hålla borta från Malmö.

Ilmar sitter på en krutdurk det är väl lite tvivel om det. Motsättningarna i Malmö finns. Han har ju tydligen själv också drabbats (men säkert i mindre utsträckning än många andra). Han verkar dock anstränga sig för att de olika sidorna ska lugna ner sig. Han verkar ogilla hatet dem emellan. Kanske därifrån föds uttalandet att han upplever den judiska församlingen som infiltrerad av SD. Sant är dock att denna episoden med stor sannolikhet kommer lämna Ilmar själv hatad, av Judar såsom kristna. Jesus hade predikat försoning, vårt samhälle idag, till sonika många som predikar Jesus, gillar hatets enkla lösning.

Lundin Oil och Sudan

Kanske speciellt i vår tid idag är det bättre att låta handlingar snarare än ord få avgöra vilket skrot och korn en ledare eller människa är av. Ifall Obama predikar fred men trappar upp krigen blir han inte fredens man. Ifall Reinfeldt predikar mänskliga rättigheter och samtidigt låter den svenska vapenindustrin exportera vapen till Saudiarabien är han inget ädlare än en lögnare. Om Jens Stoltenberg efter terrordåden predikar mer demokrati utan att faktiskt backa upp det är han i bästa fall nostalgisk i värsta bara förblindad av sin egna makt.



Nu senast så har kopplingen mellan folkmord i Sudan och företaget Lundin Oil gjorts än starkare via dokument aftonbladet kommit över samt bilder som angivligen skall vara på en av dessa svenska entrepenörer tillsammans med barnsoldater tillhörande milisledaren Matip. Vad som har gjort mig lite optimistisk är att även hårdnackade moderatanhängare har menat att ifall oegentligheter utförts av Lundin Oil som Bildt har känt till så borde Bildt hållas ansvarig. Man har dock menat att så länge inget är bevisat så är Bildt oskyldig. Och visst är det svårt att finna honom skyldig då även om både FN, Amnesty, Human Rights Watch och International Crisis Group påtalar ett Sudan där brott mot mänskliga rättigheterna förekommer så har ju Lundin Oils egna rapporter visat upp en annan bild.

Det föregår en rättsprocess mot Lundin Oil i nuläget, som har fötts ur rapporten "Unpaid Debt". Följande står att läsa på DN:

I juni 2010 presenterade European Coalition on Oil in Sudan (ECOS) – ett nätverk bestående av mer än 50 olika frivilligorganisationer – en rapport vid namn ”Unpaid Debt”. I denna rapport hävdar ECOS att tusentals människor dödades och närmare 200 000 människor fördrevs som del av den sudanesiska regeringens försök att ta kontroll över oljefält Block 5 a, där Lundin Oil ägde prospekteringsrätterna. Uppgifterna stöds av satellitbilder över odlingsmark som visar hur civilbefolkningen fördrevs från sina områden. Rapporten menar också att det finns tydliga kopplingar mellan regeringen och Lundin Oil. Bland annat beskriver rapporten att regeringssoldater var anställda av Lundin Oil.

Tidigare har man kunnat läsa om hur en nederländsk före detta medarbetare på Lundin Oil rapporterat om hur företaget har samarbetat med regeringen för att fördriva människor. Visste Bildt detta? Vi ska inte gräva ner oss i detaljerna. Vi kan bara konstatera att krig som business är en sjuk idé. Och att det verkar som om moderaterna har en bit kvar innan de lever upp till sitt egna partiprogram.

"Jag är marxist"

Och då var det alltså sagt. Dalai Lama  är hellre socialist än kapitalist. Och han menar att marxismen är den bäst moraliskt grundade ekonomiska teorin. Det tyckte ju som tidigare nämnt även de tidiga kristna som antagligen hade fokus på annat än det rent materiella på den tiden.

Fast att Dalai Lama säger att han är marxist (inte leninist är han noga med att påpeka), föds nog mer av att han får frågan än för att han brinner för ekonomisk teori. Han skrattar så som man kan kosta på sig när man är äldre, när man förstått förgängligheten av sitt egna liv och även accepterat den. Jag vet hur jag ska använda de pengarna jag har i fickan säger han. Men jag har ingen aningen om hur man får tag på dem. Och varför skulle han veta det? Han aspirerar ju inte på att bli president eller statsminister (misstänker att han hade stoppat Sveriges vapenexport om han varit ledare här), han är bara en andlig ledare. Hans domän är inte de digitala siffrorna på bankernas dataservrar utan istället människans moral i det dagliga livet.

Haidt, som vi såg även i mitt förra inlägg, inflikar att han som psykolog kan berätta att ett samhälle inrättat efter "till varje människa efter behov, från varje människa efter förmåga" är dömt att misslyckas. Det gör människor lata och leder till kollaps. Det ironiska är ju att vi idag står i mitten av ett korthus som håller på att rasa samman. Det rika Europa. Det förmögna USA. Aldrig har vi kunnat producera så mycket som vi kan idag. Likväl så är det något som vibrerar i marken. Att vi aldrig varit "bättre" till trots, är måhända hela systemet byggt på sand? Klyftorna ökar kontinuerligt. Barnfattigdomen ökar. Ungdomarna har inga jobb. Fast samhället går snart mot ljusning, man har konstaterat att vårt problem är att inkomstskillnaderna är för små. Genom att sänka minsta lönerna för ungdomar så kommer vi snart se ett samhälle där klyftorna minskar. Logiskt nog. Som om politik alltid var logiskt.

När Lama frågas att välja mellan kapitalism och socialism så menar jag att han ställs en väldigt typisk västerländsk fråga. I våra analytiska sinnen är detta de två ideologierna som finns. Inget annat. På ett sätt kan vi ju vara lite nöjda med oss själva, för vi vet ju redan att kapitalismen vann. Det hade ju förresten redan Darwin förutsett för länge sedan. Hur skulle Lama kunna svara något annat än kapitalism? Hade jag varit Lama (vilket jag ju inte är) hade jag inte svarat alls. Vad han än svarar så kommer människors fördomar tillskriva hans svar implikationer långt utöver det han egentligen menar. Att gå in i debatten på våra premisser är att stänga sig in i en endimensionell värld där det bästa vi kan få är ett system som driver rovdrift på naturen för att förse oss med elektronik och plastleksaker som vi slänger efter två tre år och som i slutändan hamnar på en soptipp där gifter långsamt droppas ut i naturen. Ett system som sannolikt skulle kollapsa tidigare om det inte vore för den enorma reklamindustrin som egentligen mest är riggad för att göra oss mindre nöjda med det vi har. Det är ett system där vi slåss mot varandra, som överlever tack vare den rovdrift av resurser vi fortfarande kan föra. När överflödet ej längre finns, vad händer då? Redan nu så håller EU och USA på att dra Kina inför WTO, för att Kina vill minska exporten av vissa metaller som är viktiga i elektroniktillverkning. Kina menar att de behöver materialen själva. Nu vill man tvinga någon att sälja något han inte vill sälja.

Det är som barnen i Danielssons Sopor insiktsfullt säger: "Vad ska ni ha oss till? Jo, vi ska ta hand om alla sopor och betala tillbaka alla lånade pengar som ni lånar så att ni kan leva alldeles för flott". Och mest av allt bryr vi oss om våra barn.

Önskan av en begreppsapparat

Det blev tillsist så att jag blev sittande lyssnandes till "Människor och tro" på P1 om "Sekularismen i vår tid". Jag tycker att sekularism är intressant eftersom jag menar att det har en möjlighet att bygga upp en begreppsapparat för att förstå vår egna samtid. För medan vi gillar att definiera saker som "Islam", "Muslimer", "Amerikanska Kristna" och saker över lag som vi inte är, så menar jag att vi varit sämre som samhälle med att skapa en förståelse och en ordentlig apparat för att förstå det vi istället faktiskt är och det vi står för. Visst finns det både många program och böcker som gräver i ämnet, t.ex. Landet Brunsås eller mycket av det som Fredrik Lindström skapat. Men även om programmen ofta kan hitta små märkliga idévurpur i hur vi för våra liv så ger de fortfarande ingen bra begreppsapparat för att förstå skillnaden mellan oss och andra. Eller likheten för den delen. Jag blev dessvärre besviken efter att ha lyssnat på programmet. Sekularismen förklaras mer utifrån vad det inte är än vad den är. En bra och viktig distinktion görs dock, nämligen den mellan vad det innebär att vara en sekulär individ, eller att leva i ett sekulärt samhälle jämfört med det att ha en sekulär stat. USA är ju ett bra exempel på där man grundlagsenligt har en sekulär stat, samtidigt som samhället i stort, speciellt i det tysta USA, inte är sekulärt.

Men går då skiljelinjen mellan ett sekulärt eller ett icke sekulärt samhälle mellan ett förnuftstroende svenskt samhälle och ett starkt religionspräglat samhälle i mitten av USA? Nej skulle jag vilja säga. Dock tycker jag det är tråkigt att jag inte hittat någon debatt fri från direkta värderingar i ämnet som kunde ha skapat en fungerande begreppsapparat att diskutera frågan genom.

Ekots Lördagsstudie av politisk retorik

Vissa retoriska vändningar kan göra en "helt snurrig" som Kamprad en gång sa. När man lyssnar på ekots lördagsintervju så får man ofta en genomgång av politikernas vida retoriska register. Ibland kan intervjuerna upplevas som direkta dragkamper där politikerna försöker undvika att där ska komma icke gynsamma tidningsrubriker dagen efter, samtidigt som intervjuaren försöker gräva fram något konkret från politikern i fråga. För att vara ärlig är dessa intervjuer ganska tröttsamma affärer allt som oftast eftersom politikerna är väldigt duktiga på att säga ingenting. Men ibland kan det vara intressant att lyssna på och filosofera kring vad det egentligen är politikern har fått lära sig av sina media-coacher.

En intervju jag för länge sedan önskade skriva om men aldrig kom till skott med var den med Maria Larsson. Hon hade en helt otrolig retorisk vändning i intervjun. Maria Larsson är barn och äldre minister och politiker för kristdemokraterna. Intervjun kom naturligt nog att handla mycket om kravet på sterilisering för att juridiskt få lov att ändra sitt kön. Det blev konstaterat att både europarådet och FN var kritiska till denna svenska lagen och menade att den bröt mot bland annat de mänskliga rättigheterna. Kristdemokraterna har, kan man misstänka, någon form av ideologisk grund som gör att de vill hindra folk som ändrat kön från att skaffa barn. Detta vill man bland annat göra för barnens skull, även om jag har svårt att se det som för barnets skull att se till att det aldrig blir fött. Maria Larsson går som katten kring varm gröt och uttalar aldrig att detta skulle vara en ideologisk ståndpunkt, istället så är det en mycket svår juridiskteknisk fråga. Senare i intervjun, 21 minuter in, säger Maria Larsson följande "Staten ska inte reglera på ett sätt som gör det besvärligare för människor. Vår ingång i politiken är att underlätta för människor". Möjligen kan detta tolkas som att man från kristdemokraterna håll inte menar att personer som bytt kön är människor. Eller så är det bara ett slag av PR-träning och tomma slogans. Jag höll iaf på att trilla av stolen när jag hörde det.

I gårdagens intervju med miljöminister Lena Ek så kom man också in på en del intressanta frågor. Bland annat så har ju centerpartiet försökt hamra in att Sverige är ett föregångsland eftersom vi bevisat att man kan bryta kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och miljöförtärande. Det smarta man gjort då är att man räkna inte miljöförtärande på det vi i Sverige konsumerar, utan endast det vi producerar. I koldioxidutsläpp t.ex. så skiljer dessa siffror sig åt så att ifall man endast räknar vår produktion har vi ett utstäpp på 48 enheter, medan om man räknar vår konsumtion har vi ett på 80 enheter. Slutsatsen är att det bara är struntprat att vi har brutit kopplingen. Men det är ju en känslig från för någon som sitter i regeringen. Ifall hon erkänner att problemet finns så måste vi ju göra något åt det. Och att göra något åt just detta problemet faller tydligen inte under banderollen "pragmatisk" politik. När hon får frågan om förhållandet så relativiserar hon alltså den. Hon säger "Jaa, det finns siffror som säger det, och siffror som säger annat". Sedan så gör hon en längre utläggning kring komplikationerna med att göra mätningen. Tillsist har man nästan glömt bort den ursprungliga frågan. Hon tar aldrig ställning till ifall det är mer riktigt att mäta utsläpp baserat på vår konsumtion eller vår produktion.

Likadant kommer frågan om förbifart Stockholm upp. KTH har gjort en rapport där man menar att utsläppen kommer öka av denna åtgärden. Detta relativiserar hon också, "ja det finns rapporter som säger det ena och rapporter som säger det andra. Jag tror att ...". Hon klarar alltså av att avfärda forskarnas rapport utan att problematisera något vidare genom att säga att det finns många andra rapporter. Och eftersom det finns många rapporter så kan hon strunta i allihopa. Att en rapport skulle kunna vara bättre underbyggd än en annan verkar inte vara så intressant.

Som sista intressant punkt kring tillväxten så menade Lena Ek att debatten kring tillväxten förnärmar många U-länder som behöver tillväxten. På det sättet skapar hon en smart strawman. De flesta tillväxtkritiker är kritiska till vårt ständiga krav på tillväxt, inte på att utvecklingsländerna ska få det bättre ställt. Men genom sin strawman lyckas hon skapa en bild av att "antingen köper och kastar vi 3 miljoner telefoner varje år, eller förblir u-länderna fattiga", det finns inga nyanser. Sedan ska till hennes försvar sägas att hon är kritisk till vår enorma mängd el-avfall, även om hon aldrig nämnde någon bra lösning på problemet.

Alla bara säger det

Ibland är politiken svår att förstå. Hur tänker man när man önskar att införa ett "krislån" till Grekland samtidigt som man inte önskar att de ska få administrera det själva och att pengarna ska vara låsta till att..betala av lån. Ett lån för att betala tillbaka lån i ett land som verkar vara på fritt fall. Demokratins vagga är det visst någon som kallat det. När egenbestämmandet försvinner, var blir då den demokrati vi dör nere i Afghanistan och Irak för att införa av. Och vem är det som får pengarna som Grekland får "låna" ? Fordringshavarna. Vilka är dem? Banker från Frankrike etc. ? Vem är det som får betala? Antagligen de olika staterna och i förlängningen alltså de olika staternas befolkningar. Är detta en lustig konstruktion där stater på nytt finansiera bankerna som de gjorde en gång tidigare för att senare hamna i konkurs. Kan vårt pengasystem användas så att något skapas av inget. Om det är möjligt.. kan man då lita till pengasystemet. Om det är möjligt, varför har inte alla viktiga människor där nere i EU lyckats än? Och varför borde man jobba till man är 75 när det redan är så många som är arbetslösa. Och hur blev det detsamma att arbeta och att vara fri. Hur kan partiet för individens frihet göra allt för att sätta honom allt längre och längre tid vid arbetsbänken. Och vad behöver vi barn till? Är de egentligen inte bara obekväma omständigheter? Var blev meningen av. Och vad betyder egentligen alla de orden som används idag? Fråga någon som vet bättre än jag.

Budgetunderskott under Januari

Dessa är i grunden bara siffror som jag har svårt för att säga om de är stora eller inte, men följande nyhet gavs ut av Thomson One Reuters (som ger ut finansnyheter som andra källor sedan kan publicera vidare).

Statens betalningar resulterade i ett underskott på 14,6 miljarder kronor i januari. Underskottet var därmed 12,2 miljarder kronor större än Riksgäldens prognos. De största avvikelserna rör återbetalningar av skatt, medlemsavgiften till EU och räntor på statsskulden.  

Nettot av skattebetalningarna var 2,5 miljarder kronor lägre än väntat, vilket beror på större återbetalningar av skatt. Medlemsavgiften till EU var 1,4 miljarder kronor högre än prognos, vilket troligen endast är en förskjutning av betalningar mellan månader.

Underskottet för en månad var alltså 12,2 miljarder kronor mer än den väntade siffran 2,4 miljarder kronor. Relativt budgeten för hela 2012 där man förväntas gå med 251 miljarder kronor i underskott så är detta bara en tjugondel. Tydligen har man då räknat med att man ska gå kraftigt minus någon annan av årets månader eftersom man räknar med att underskottet ska sluta upp på -251 miljarder. Eller så inkluderar man inte pensionsutbetalningarna i de olika månadernas budgetsunderskott. Isåfall är det förväntade underskottet ca 13 miljarder vilket vi då överstigit bara i Januari månad. Svårt att säga ifall detta har varit en stor felräkning eller inte från alliansens sida, men visst låter det som ganska mycket? Det är mer än dubbelt så mycket som man avser lägga på "Allmän miljö- och naturvård" under hela året. Statens budget kan man läsa om här: http://www.regeringen.se/sb/d/2548/a/175541. Staten underskott under Januari anser jag man borde kunna läsa om i våra tidningar, men tills vidare vet jag inte var utöver Thomson One där man kan läsa om det.

Om tidsandan, finns den?

Ibland kan man tro att allt är statiskt och att ingenting ändrar sig. Till denna grupp människor riktade sig antagligen Reinfeldt när han det första han gjorde i sin replik i riksdagsdebatten var att försöka smeta kommuniststämpeln på Jonas Sjöstedt. Men visst ändrar sig saker, och ifall man nu menar att vänsterpartiet för alltid är kommunistiskt så måste man hålla i minnet att även andra partier är och kommer för alltid vara olika saker de kanske inte önskar.

Att centerpartiet har förändrat sig råder det ju inget tvivel om eftersom de knappast kan titulera sig ett bondeförbund längre nu när politiken verkar rikta sig främst mot storstadsmänniskor. Men ifall deras historia skulle sitta för alltid på dem så skulle de fortfarande kunna kallas för rasbiologer. Följande text står att finna på deras egna hemsida (i en artikel om en bok som skrivits just om deras förflutna:

Rasfrågan var en del av tidsandan I Bondeförbundets partiprogram från 1933 står det bland annat: Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.

Författaren sätter i boken in rasfrågan på 1930-talet i sitt sammanhang och visar att den är närvarande på många håll i samhället inklusive flera partier. Björnssons förklaring till skrivningarna i Bondeförbundets partiprogram är att det i partiet fanns ”åtskillig oreflekterad bonderomantik” och ”bonderomantisk nationalism”.

Vidare framkommer att dessa formuleringar främst sysselsatte en liten grupp i partiet – inte de många gräsrötterna. Förklaringarna till inslagen i partiprogrammet hör mer hemma i partiets strid för landsbygden och de hot man upplevde mot landsbygdens människor snarare än tidsandan.

Centerpartiets inblandning i boken Författaren har arbetat och publicerat sig på egen hand. Centerpartiet har gett författaren ekonomiska förutsättningar att lägga ned ordentligt med tid på arbetet. Det är författaren, Anders Björnsson, som står för innehållet.

Inte så farligt som det låter

När USA och Iran kivas som aldrig förr. När Israel berättar hur de vill slå till i förebyggande syfte. När EU tar beslut för att reglera det samma internet som de berömde när frihetskämparna i mellanöstern använde det. Diktatorerna där nere har bytts ut mot nya diktatorer. När forskarnas temperaturgrafer pekar genom taket och Kina bygger ett kolkraftverk i veckan. När man lagstiftar att regeringen ska få avlyssna alla och folk tänker att det är för deras egna bästa.

När mögelkontrollanten står i mitt badrum och ser bekymrad ut. "Behöver man renovera kan det kosta upp mot 200.000 Kr". När Norge investerar i oljesandprojekten, säger att det är bra för miljön för att Statoil är så förträffliga och folk tror på dem. När de som stiftar våra lagar utnyttjar de samma för att smita undan att betala skatt på sina jättearvoden. När de rika smiter iväg till Schweiz för att slippa skatt samtidigt som deras länder dignar under i skuldkriser som skapats av banker som å de rikas vägnar spekulerat bort enorma summor pengar. När de rika säger att de "måste" göra det.

Ja, då finns det väl bara en sak att göra.

Och sedan le. Varför inte?

Jonas Sjöstedt

Det har varit en del uppståndelse kring den nya partiledaren Jonas Sjöstedt i de gröna leden. Som en följd av att miljöpartiets språkrör anklagas för att ha övergett att tala om själva kärnfrågorna i miljöpartiets politik så har Jonas gång på gång upprepat att vi står inför stora miljöproblem och att vi behöver prioritera om, från högre tillväxt till mer fritid ifall vi ska ha en chans att möta detta.

Ifall du frågar mig så är det anmärkningsvärda inte att en person säger detta utan att alla andra verkar så oförmögna att se kopplingen här. För att förstå vad alla pratar om så tog jag mig tiden att titta på Jonas anförande och replikskiften i första partiledardebatten. Jag kan bara hålla med om att Jonas gör ett bra framträdande i debatten och jag tror att han tjänar på att inte hela tiden så tydligt använda härskartekniker och billig argumentation. I replikskiftet tycker jag en del intressanta saker framkommer.

Först: Jag har inget förhållande till varken Centerpartiet eller till Annie Lööf och även om jag på många ställen hört kritiken om tom retorik och ett ständigt, smått påklistrat leende så har jag inte sett det själv. Förrän nu. Ifall man tittar 22:13 samt 24:50 in i videon som jag länkat till ovan (partiledardebatten) så tycker jag det hela påminner en hel del om han här: Glad och jovialisk i ena stunden, mindre glad när där kommer motstånd.

Vidare kan jag notera att Reinfeldt antagligen har gått i Perssons skola för att lära sig härskartekniker. 09:54 in i videon kan man se hans frågor. Han gör inte ens ett försök att diskutera politik utan hoppar direkt på att försöka smeta kommuniststämpel på Jonas (!?). Jag tycker att Jonas replikerar bra och förvånar mig att den "lyssnande" statsministern är så o-kapabel att prata politik. Han om någon borde väl vilja diskutera detta, det är ju trots allt hans jobb? Man kan ju undra ifall det endast var krokodiltårar som Reinfeldt fällde precis efter köpenhamnsmötet när han tittade rakt in i kameran och berättade att nu måste vi göra något åt klimatet. Vi måste tänka om. Precis vad folk ville höra.. då. Nu verkar han totalt ovillig att prata om miljön. Förmågan att säga en sak för att sedan göra något helt annat har förresten uppmärksammats. Bland förslag till nya ord som uppkommit 2011 finns Reinfeldtare. Vad detta betyder kan man läsa om på bloggen jag länkat till. Anledning till att det betyder detta är bland annat hur moderaterna drivit följande frågor:

• Miljöfrågan
• Jämställdhetsfrågan
• De sociala klyftorna
• Det civila samhällets oberoende av staten

Tips: dessa är alla frågor Reinfeldt och moderaterna har profilerat sig starkt i.

En liten kommentar som faktiskt handlar om politik. Jag tycker det finns mycket bra ting som Jonas säger, och den arbetstidsförkortning som föreslås tror jag är livsviktig för det svenska samhället både vad gäller klassklyftorn och klimatet. Men jag tror inte att man kan sänka arbetstiden och bibehålla lönen - jag tycker inte ens det är önskvärt.

Ode till debatt

En offentlig dialog och ett utbyte av åsikter är kärnan i en demokrati. När det som styr samhället är en syntes av de olika delarna av samhällets samlade tankar och idéer så har man uppnåt det som vi ofta talar varmt om. Man har uppnåt ett folkstyre. För att kunna skapa en sådan syntes så behövs en offentlig debatt som klarar av att separera sig från personangrepp. Det ska vara en offentlig debatt som klarar av att vila både i det personliga och det individen önskar samtidigt som det inte villar sig för långt bort från det sakliga och mer objektiva.

En sådan dialog är en känslig varelse. Den kan så lätt skadas om bara en mindre minoritet inte önskar lyssna utan bara bullra sig framåt. Eller ifall en part i debatten blir för tydligt medveten kring vad det är de vill uppnå men samtidigt också på hur man ska uppnå detta genom att säga något helt annat. Debatten är beroende av de deltagandes ärlighet.

Det finns strängar i människan man kan spela på ifall man vill föra igenom politiska beslut. Rädsla och fördomar är nog den enklaste. Det var ingen slump att "the freedom act" kunde genomföras just efter 11 september. Eller att den kallades för "the freedom act" och inte "the surveillance of everyone act". Inte heller var det väl en slump att man röstade genom FRA-lagen precis vid sommaren där man hoppades den skulle gå obemärkt förbi. Det var ingen slump att man valde att inte föra en debatt om denna känsliga frågan för de liberala partierna som ju egentligen borde debatterats som inget annat. Det svåra valet, där man borde få befolkningens åsikter.

Men upprörande som just FRA-debatten var så är det två andra  saker jag tänker på idag som jag hört på på sistone som ger mig intryck av totalt ointresse för både debatt och demokrati. Det är ironiskt, men frågan gäller just debatten kring moderaternas roll kring den allmänna rösträtten. Anders Edwardsson publiserar kort efter Arkelstens snedsteg en artikel där han beklagar att Arkelsten backade på det hon sa. Det han skriver strider mot vad andra historiker givit uttryck för. Hans artikel får kritik för att även om han framför korrekta fakta så lämnar han helt det sammanhanget faktan befinner sig i bakom sig. Allmänna Valmans Förbundet var med och röstade genom "allmän" (viktad) rösträtt slår Anders fast. Han klarar dock inte av att se nyansen mellan att "driva" en fråga och att rösta genom den. Miljöpartiet drev t.ex. frågan om grön skatteväxling, men det var genom Socialdemokraterna den röstades genom. Edwardsson bemöter sin kritik genom att slå ut armarna och säga "hitta ett fel i min artikel"..
Det är lurigt det hela. När jag gick på högstadiet så vurmade jag för moderaterna själv. På den tiden var det Bo Lundgren som försökte sälja moderaternas politik genom det enkla budskapet "Vi sänker skatterna och sedan blir det bättre för alla". Precis samma fras upprepade jag för de som orkade att diskutera politik. Hade jag en aning om vad jag pratade om? Nää, inte i det minsta. I samma veva minns jag att jag pratade med min Svensklärare om huruvida det skulle vara ett mellanslag efter punkt eller inte. Självsäkert sa jag att det ska det absolut inte vara. Jodå, visst ska det vara mellanslag efter punkt sa Kent. Sedan sa han att man ska inte vara så självsäker när man talar om sådant man inte säkert vet. Den läxan gjorde intryck på mig. För det var ju precis det jag gjorde när jag pratade om Lundgrens bättre för alla politik. Och det är just det jag upplever att de flesta debattörerna gör när de väljer att se förbi varandras argumentation. Jag ser fram emot den dag debattörerna klarar av att finna ödmjukheten och börjar lyssna på det som min högstadielärare sa.

Och det knyter samman med något jag hörde på P1 idag också. I konflikt diskuterade man om de osynliga i Sverige. De som jobbar för 100 kronor i timmen eller kanske mindre med städjobb och liknande som sliter ut deras kroppar. En man från Timbro slår an en stark ton och säger "tänk hur hemskt det vore om de inte hade dessa jobben". Han hoppar helt över debatten kring rättvisa (Moderaternas nya ledord), människohandel och utnyttjande. Han slår an en totalt pragmatisk ton där han säger att hade de inte haft dessa jobben skulle de haft det värre. Att höja minimilönerna eller förbättra deras villkor är oaktuellt för det finns gränser för vad människor är redo att betala för dessa människor som sliter ut sig på en tioårsperiod. Det ironiska? Dels själva påståendet att jobben bara försvinner i det att lönerna ökas. I Norge är gapet i löneskillnad långt mindre i Sverige och likväl är arbetslösheten långt lägre. I USA är gapet långt större än i Sverige, likväl har de inte en mycket lägre arbetslöshet. Det andra ironiska? Argumentationen följer samma linje som Ulf Adehlsson använde kring det så för tiden omtalade apartheid.

"Om vi bojkottar deras varor blir ju de stackars negrerna i Syd-afrika utan jobb"

Det är ett stygn av rädsla som man använder sig av i den här argumentationen. För gudsskull inte stanna upp och tänk kring vad som är rättvist eller rimligt! Då blir människor förda in i massarbetslöshet och ryktet säger att även himlen faller samman ner på våra huvuden. Det är en debatt vi inte orkar eller vill ta i. Kanske man vara inte vill göra sin händer skitiga, eller så vet man någonstans i det undermedvetna att samhället inte är rättvist, men likväl om viljan fanns där att det skulle kunna vara det. Men då skulle man inte längre få t-shirts för 50 kr på ICA, eller städhjälp för 200 kr / timme. Det jag önskar göra här är inte att moralisera, men jag önskar att man på riktigt skulle våga ta debatten hos de som menar att orättvisorna och ojämlikheten inte bara är ofrånkomliga men möjligen dessutom önskvärd. Jag önskar att man skulle våga blotta och diskutera baksidan av den väg man strävar att gå också.

Allmänrättvisans Parti

Sofia Arkelsten såklart. Ifall det nu inte är politiker och deras förehavande som är det intressanta utan istället den reella politiken, varför ska det då vara intressant vad Sofia råkade säga som inte var helt rätt? Hon tog ju dessutom tillbaka uttalandet och bad om ursäkt. Ifall man ser nyheten på DNs hemsida så kan man konstatera att den väckt intresset hos många allmänna tyckare. En politiker säger lite fel, tar tillbaka det och önskar att gå vidare, är det så mycket att tjafsa om?

För att vara franka kring vad som stod i partiprogrammet. Texten sa egentligen ingenting. Den sa inte att moderaterna varit för rösträtt eller mot apartheid. Inte heller skrev dem att moderaterna "alltid" har rättviseperspektiv i det de gör, endast att det är "ständigt" närvarande. Alltså, en helt harmlös text som låter bra, är inspirerande men som inte betyder något. Allt hade gått väldigt bra om inte dumma DN intervjuat Arkelsten och hon råkat säga det som texten insinuerade mer rakt ut. Kanske för att hon trodde det verkligen var så. Eller för att hon önskade att säga samma sak som texten i samma oantastliga form. Kanske saker exploderade just för att så många människor känner det som att moderaterna för en retorik som inte är i paritet med deras politik. Att man t.ex. kallar sig för ett parti som prioriterar miljön trots att naturskyddsverket menar att man fört en ytterst dålig miljöpolitik och ett botaniserande genom motionerna till partistämman visar att miljömotionerna knappast vara överrepresenterade. Kanske för att man profilerar sig som ett arbetarparti trots att man för en politik som gynnar de rika främst framför de som har lite. Eller kanske för att man försöker införa en sådan term som "Allmännyttan" som för att vara ärlig luktar i bästa fall lite Bildts "Enda vägens politik" och i värsta fall Orwell. Politik handlar om kompromisser, idéen om den "perfekta" politiken som är bra för alla är som att säga att man kommit på hur man fördelar en hundralapp på tio personer så att alla får hundra konor var. Det låter fint men är inte förankrat i verkligheten.

Är rättviseperspektivet ständigt närvarande i moderaternas politik då? Det var ju inte länge sedan det kom fram att Ewa Björling försökte sälja bevakningsutrustning till Gaddafi. Visst är detta i linje med "rättsstaten", men det är kanske inte en handling man först tänker på om man talar om motstånd mot apartheid. För när det kommer till kritan så måste väl en rättvis regering vara en som åtminstone stödjer de mänskliga rättigheterna. Och då är det ju ironiskt att kritiken mot svenska brott mot de mänskliga rättigheterna under moderaterna just ökat snarare än minskat. Sättet vi idag hanterar flyktingar i Sverige är t.om. mer än vad vissa EU-organ vill svälja. Moderaterna är fria att föra vilken politik de vill, det måste man respektera. Men det är ytterst allvarligt ifall de väljer att föra en sorts politik samtidigt som de kommunicerar en helt annan. Det är välkommet att moderaterna avser införa rättvisa som en kärnidé hos partiet. Men då är det upp till bevis, minst sagt.

Det Svenske Demokrati

Med anledning av den rapportering och det förtroendefall som varit för Håkan Juholt och den debatt som fortfarande lever så känns det relevant med en anspråkslös kommentar om svensk politik, medier och demokrati i all allmänhet.

Vad är demokrati är en fråga som man sällan ser vare sig i den allmänna debatten människor emellan eller i den mer lättsmälta delen av media. Det betyder givetvis inte att det inte är ett ämne som diskuteras. I mer akademiska kretsar så är det ett ämne man gärna återvänder till och det har säkerligen skrivits både böcker och avhandlingar i frågan. Att demokrati inte är något självklart förstod även Göran Persson som t.ex. utnämnde en kommission för att undersöka hur man skulle kunna stärka demokratin. När svaret blev att man kunde decentralisera makten mer och låta beslutsprocesserna gå långsammare så visade det sig att Göran inte var så intresserad trots allt. Jag har fått ärva något fantastiskt av mina förfäder och jag vågar säga att mina föräldrar och även deras föräldrar har fått göra det samma. Vi har fått ärva ett land som fungerar och som håller sig till en skälig nivå av korruption. Allt detta har erövrats genom en kamp. Samhället har rört sig i en process mot den form som har kommit på plats idag. Men man ska akta sig för att tänka att något fantastiskt som är skapat inte i tillägg kan bli ogjort. USAs demokrati är en av världens mest sofistikerade. Man la ner mycket tankemöda innan man skapade konstitutionen och det var genom noga övervägande som man skapade den maktdelningsmekanism som skulle säkra att makten stannade hos folket och inte hos en hungrig maktelit. När man tittar på USA idag kan man dock konstatera att många människor upplever att det som systemet skapades för att förhindra likväl verkar ha inträffat. Få har illusionen att individer och de mänskliga rättigheterna har företräde framför enkelintressen hos stora organisationer som är väl bemedlade. Först i senare tid har man i USA börjat uppleva gräsrotsuppror mot ett system som allt fler upplever inte tjänar alla likt.

Varför denna tirad om vad demokrati är och hur demokrati inte är en självklarhet? Eftersom svensk media, möjligen i all välmening, verkar ha börjat tappa förmåga sin förmåga att analysera och förmedla samhället. Redan i föregående valet var det många som höjde kritiska röster kring det ständiga fokuserandet på opinionsmätningarna A, B och C. Ett media som fungerar klarar av att tränga in i de olika partiernas teoretiska (det de kommunicerar) och praktiska (det de gör) politik och förmedla denna till landets invånare. Ett fungerande media klarar av att förklara vad som utgör skillnad mellan olika partier och idéer och att fördjupa människors förståelse. Det klarar också av att utvärdera beslut som tas. Detta är uppgifter som jag menar att media fortfarande till viss del klarar av att göra. Likväl så går media mer och mer mot att förenkla verkligheten. Svensk politik delas in i det blå och det röda laget. Rapporteringen handlar mer och mer om vilket lag som "vinner" och vilket som "förlorar". Man önskar ofta knyta de olika händelserna som sker till en "vinst" eller en "förlust" hos det ena eller andra laget. Något politiker givetvis är vältränade att undvika och därmed aldrig erkänner att något gjorts fel eller egentligen inte säger så mycket alls. Det kallas mediaträning.

Och lätt att ryckas med är det. "Oj, vad glad jag är att jag håller på det blåa laget, nu gjorde det röda laget självmål". Eller puh vilket tur, jag håller ju på de röda och i senaste opinionsmätningen så gick vi upp mot de blå. Kanske vi vinner till nästa val?
Vad är det som saknas i detta gestaltande och med detta fokus? Jo, själv essensen. Den rökridå som skapas i den ständiga strömmen av snaskigare eller mindre snaskiga nyheter knutna till det ena eller andra partiet, väl anpassade för att passa våra fördomar, hjälper oss effektivt att inte se var Sverige befinner sig nu och vart det är på väg. Huruvida ett parti är bra eller dåligt mäts i hur många väljare som är villiga att rösta på det. Styrkan på ett politiskt förslag mäts i skillnaden i opinionsmätningarna före och efter förslaget presenterats.

Jag tror inte jag är den enda som menar att både Sverige och världen står inför utmaningar. Jag tror inte heller jag är den enda som tror att vi kan hitta bättre lösningar på dessa utmaningarna om vi jobbar ihop eller om vi fokuserar. Men i politik idag kan följande sägas av det regerande partiet:

Kärnan i det nya M är en pragmatisk inställning till politik utan ideologiska låsningar

 Och på så sätt kanske man indirekt förklarar hur den viktigaste frågan i årets budget kunde bli vad man skulle göra med restaurangmomsen. I en tid då det nuvarande ekonomiska systemet står på randen inför kollaps. Där folkligt missnöje med icke-hörsammande ledare blossat upp i land efter land. I ett läge där klimatförändringarna fortfarande existerar och alla trender visar på att vi gasar snarare än bromsar på vägen mot stupet. I en tid där allt fler unga går på anti-depressiva medel och resultaten i den svenska skolan blir allt sämre. Människorna som styr landet sätter sig i sitt regeringssammanträde.. och börjar diskutera restaurangmoms. Och vad som kan möjligen ses som än värre är att detta beteendet gestaltas av media som fullt sunt. Jag menar, det blå laget vinner ju, ledaren för det röda laget gjorde precis självmål. Det säger sig själv att inga problem existerar eller att inga förändringar behövs i vår politik.

En uppmaning till alla är att försöka skåda bortom det blå och röda laget och istället försöka förstå hur makten förhåller sig till våra nuvarande utmaningar och på vilka sätt detta är bra, eller dåligt.

Det nya drevet?

Också verkar det som om rapporteringen kring Bildt inte glömts bort trots allt. Trots en paus vid drevet mot Juholt. Man kan tycka att det borde göra mig nöjd, men jag får erkänna att helt nöjd är jag trots allt inte. Det finns en så stark polarisering i medierapporteringen som ständigt letar efter att saker ska vara "rätt" eller "fel". Journalisterna ställer och arbetar med sina frågor för att slutligen kunna finna en klar och lättförstådd konklusion som läsarna lätt kan ta till sig. Har Bildt ljugit om Etiopien hos Skavlan? Nä, det verkar inte så. Den frågan han kategoriskt svarade nej på var huruvida Lundin Oil befann sig i Etiopien när Bildt satt i styrelsen. Och det verkar det inte som om de gjorde. Varken de eller deras dotterbolag. Däremot så är konsortiet i stort närvarande där nere nu. Och det är klart att detta kan innebära en intressekonflikt. I det att medierapporteringen och Bildts frågor ständigt fastnar i de små detaljerna istället för att klara av att ta de större problemställningarna så kommer det inte bli någon förlossning i dessa frågorna. Läsarna som helhet lämnas till att själva bestämma vad som är rätt eller fel och Bildt blir varken rentvådd eller nersotad.

Att Bildt inte önskar att gå in på detaljer eller ta en diskussion av de eventuella moraliska aspekterna och möjligheterna till jäv är naturligt med tanke på hur den vanliga medialogiken fungerar. Dock kan det ju ses som ytterst beklagligt ifall det Svenska regeringen och Sverige som länger väljer att se detta med moral och orättvisor som en fråga som inte angår oss. Detta passar säker andra stormakter bra, det att man sitter still i båten. Men är detta verkligen var vi som land önskar att vara?

Occupy Torgallmänningen

Så har då äntligen den arabiska våren kommit även till Norge. Ute på torgallmäningen så var vi fyra person som demonstrerade mot girighet i allmänhet och undergrävandet av demokratin i synnerhet. Genom att ta torgallmänningen i besittning känner jag att vi lyckades kommunicera vårt budskap. Dessvärre är torgallmänningen en ganska stor plats och eftersom ingen officiell organisatör fanns för aktionen som började klockan 12 så fick vi alla ockupera på vårt egna håll.

Jag både misstänker och hoppas att det blir mer fart på aktionerna i USA idag. I Stockholm så intervjuade de två personer ur den spontana rörelsen



Om man bortser från stilen som ger ett lite kul franskt uttryck så tycker jag att de har något väldigt bra att säga. Vart tog egentligen det riktiga samtalet vägen?

Mediadrevet

Mediadrevet mot Håkan Juholt har sannolikt nått sin kulmen nu och kommer antagligen falla tillbaka något. Artiklarna som kräver hans avgång i de olika tidningarna kommer nog eka i några veckor till och sedan kommer det bli tystnad. Dan Josefsson deltog i studio ett och sa att drevet mot Juholt är bland det märkligaste mediadrevet han varit med om. Han har dessutom skrivit om det hela på Aftonbladet. I slutklämmen av programmet så sa han att drevet i sin iver efter negativ rapportering kring Juholt missat att föra fram en bit av politiskhistoria i nyheterna. Det är SvD som konstaterat att reglerna som Juholt brutit mot inte fanns. Men att någon, ingen vet vem, har uppdaterat sin hemsida och skrivit in de reglerna som alltså inte tidigare fanns där. Det ser ut som om Juholt har brutit mot en oskriven regel, likväl kommer det som blir inpräntat i allmänhetens medvetande att Juholt har fifflat. Medialogik är dessvärre inte alltid en fråga om att hitta sanningen.