När jag var yngre så trodde jag på en deterministisk värld. Tänk att du vet var precis varenda atom i universum är och i vilket tillstånd de befinner sig. Du kan de matematiska formlerna för hur atomerna påverkar varandra, vips så kan du räkna ut hur världen kommer se ut i nästa ögonblick. Sedan kan man arbeta sig fram därifrån.
Det hela är ett litet tankeexperiment utfört av en högstadie/gymnasie-elev, men iaf. Kanske är tanken intuitiv, kanske uppstår den från konstruerade räkneuppgifter där man förutser ett förlopp från en konstruerad modell. Efter att ha läst fysik har jag fått veta att det är inte alls så det fungerar. Genom kvantmekaniken har vi lärt oss att de elementära beståndsdelarna styrs genom slump.
Jag tror att mitt tankesätt är ett resultat av den västerländska tanketraditionen i vilkens omgivning jag har växt upp. För förnuftet finns inga begränsning, allt kan lösas genom att delas upp i sina minsta beståndsdelar och sedan sättas ihop igen.
Vetenskapen är objektiv och dess repetoar växer för varje varv jorden snurrar runt sin egna axel. All respekt för Kant, som visst menade att vi alla är subjektiva, men också att vi till viss grad kan vara objektiva om vår subjektivitet. Men jag tror inte på det.
Jag läste en bok om strängteori under mitt första år på högskolan. Den tog upp modern fysiks paralleller till österländsk mystik, hur fysikens resultat mindre och mindre låter sig tyglas av våra söndra och härska tankegångar. Men även om enkla böcker belyser att kanske vi var fel ute tidigare, så menar jag att samhället i stort lever under samma paradigm som förr.
Österländska tankar om harmoni skjuter vi undan med västerländska om optimering. Hur sköts ett lands bäst? Genom största böjliga BNP, modern politik berör lite vid sidan av ekonomi. Hur sköts företaget bäst? Genom högsta möjliga avkastning. Hur lyckas man på dejten? Bästa möjliga kläder, bästa parfym, diskussionsämnen etc. Bästa livet uppnås genom optimering av livets alla sider.
Här kommer så dagens tanke: det allomfattande förnuftet är en illussion. Optimering handlar om att bearbeta våra brister, men våra brister är en del av våran mänsklighet. Den västerländska kulturen är ett krig utkämpat av oss, mot oss själva. Tanken om att allt går att förstå låser fast oss i en världsbild som inte stämmer överens med verkligheten. Tanken om att allt kan förstås hämmar oss från att förstå. Ifall du har en och en halv timme kan du lyssna på Fredrik Lindström (navigera till mp3-arkivet) när han pratar om den rationella svensken. Eller så kan du stanna upp och tänka på hur osannolikt och fantastiskt det är att du finns. Bekvämt medveten om att du aldrig kommer förstå det.
Visar inlägg med etikett Kant. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kant. Visa alla inlägg
torsdag 31 juli 2008
lördag 12 juli 2008
En cykeltur över artiklar som slutar med min syn på frihet.
I senaste numret av Morgenbladet har man med en artikel om bildung. Den handlar om vikten av bildning. Eller kanske ännu mer vikten av att begreppet bildning inte förlorar sitt värde. Det är ju en norsk artikel så motsättningen hamnar mellan begreppet dannelse och utdannelse, vilket på svenska troligen blir skillnaden mellan bildning och utbildning. Så artikeln handlar om dannelse och inte bildung? tja, det är första artikeln i vad som ska bli en serie och den tar utgångspunkt i begreppets födelse. I ordet bildung.
Det var så att 1783 påbörjades en debatt mellan upplysningens försvarare och kyrkorepresentanter. Upplysningsrepresentanterna ville avskaffa det kristna i äktenskapet. Prästen Friedrich Zöllner gick till motangrepp och menade att upplysningsmännen var på villovägar. Vad är upplysning? frågar han sig. Borde inte det definieras innan debatten fortsätter.
Här kommer Kant in i debatten.
(Som en sido-not kan här nämnas att jag varit nyfiken på Kant på sistonde då hans namn och teori om transcendalismen kommit upp i en artikel kring Radical Orthodoxy, samt att han har använts som en sorts förfader till litteraturriktningen strukturalismen enligt vissa. Ifall någon kan förklara transcendentalismen för mig skulle jag vara tacksam eftersom de förklaringar jag hittils läst inte sagt mig något.)
"Upplysning" skriver iaf Kant " är människans uttåg från sitt själorsakade oförmyndigande". Längre in i sitt Essay kommer en tydligen väldigt känd passage:
"Omyndighet är den saknande förmågan att använda sitt förstånd utan andras ledning. Självorsakad är denna omyndighet när den inte beror på avsaknad av förstånd, utan avsaknad på beslutsamhet och mod att använda sitt förstånd utan andra ledning. Sapere aude! Ha mod till att använda ditt egna förstånd! är alltså upplysningens ordspråk."
Detta citatet skulle jag vilja ta utgång från och filosofera lite kring.
Slutsatserna jag vill dra är att de flesta av oss drömmer om frihet. Jag menar att vi fortfarande idag inte har tagit lärdom av det Kant skrev i sin artikel för så länge sedan. Jag vill mena att vissa teorier och personer (här menar jag inte Kant) får mer gehör för att de är kända än för att de är vettiga. Till sist vill jag haka in lycka.
Så försök följa med nu.
Jag kan inte historien särskildt bra, men jag misstänker att det fanns ganska stora klyftor mellan kyrkan och de som försvarade upplysningen. Trots min kristendom tycker jag dock att det här citatet är väldigt interessant. Jag menar dock att detta citatet är spunnet ur en mer fundamental mänsklig karakteristik. Nämligen drömmen om frihet.
Kan det vara så att här faktiskt finns en brygga mellan två så olika saker som kristendom och upplysning? Jag menar det, och jag menar att det är denna drömmen.
Givetvis är dessa citat tagna ur en text vars helhet jag inte har läst och vars faktiska mening jag bara kan gissa mig till. Men vad Kant här skriver ju är att människor borde resa sig upp från sitt självförvållade oförmyndigande. Resa sig upp för att tänka själva. Enligt mig innebär det att resa sig upp för att bli fria. Detta är vad jag menar att vi i popkulturen idag kallar att finna sig själva.
En del av bibeln som fascinerar mig mycket är där det står att man måste dö för gud för att få liv. (jag har ingen bibel, så jag kan inte återge det korrekt). Jag har alltid tolkat detta som en central del av kristendomen. Det att man ska födas på nytt. Och att man ska födas fri. Visste ni att det är därför korset är så centralt i kristendomen förresten? Inte för att Jesus dog utan för att han föddes på nytt. Jag menar att detta handlar om att finna frihet.
För att få ett ännu större perspektiv på det hela kan man ju slänga in budhismen som tror på att upplysning (frihet) bara kan nås genom att frigöra sig från det materiella. Men det är bara en tanke, jag är ju inte väldigt skolad i budhismen heller.
Betyder detta att kristendom och upplysning är samma sak? Rätt och slätt inte, bara att målet är det samma. Vägen dit är väldigt olika.
Nu avviker jag lite från dannelse Kant och kristendom för att ta upp en filosofisk artikel jag fick ögon på idag på DN tanken är att jag tillsist ska komma tillbaka till frihetsbegreppet.
Det är här jag som i en bisatts också vill komma in på att vissa teorier kan få mer uppmärksamhet än de kanske förtjänar just för att de kommer från rätt person. Denna person är Martha Nussbaum. Jag tolkar det som att Nussbaum vill belysa vikten av humaniora i våra universitet. Vikten av litteratur och konst i en värld som mer och mer kommer att domineras av pengar. Även om vi ser en vändning i våra materalistiska värderingar (från undersökning i morgenbladet - först nu har norrmän blivit lite lyckligare, när de materialistiska värderingarna börjat gå tillbaka). Martha menar att vi måste definiera vad som är gott för samhället innan man kan föra en meningsfull politik, här är citatet ur DN: "Med utgångspunkt i Aristoteles dygdetik och tankar om det goda samhället har de utvecklat en begreppsapparat som utgår från att det inte går att utforma en konkret politik innan regeringsmakten har skapat sig en idé om vad som är gott för människan.".
Det i hennes resonemang som får mig att reagera är hur hon menar att man måste sörja att människor blir kosmopolitans för att få bort alla fördomar om andra kulturer. Det verkar lite väl verklighetsfrånvänt att få ut 1,3 miljard kineser på vallfärd runt om i världen.
Den här begreppsapparaten är kanske något som skulle vara interessant i svensk politik också. Är det någon mer uppmärksammade miljöpartiets utspel i Almedalen? Slut på flumskolan, nu är det dags att vi börjar luta vår skolpolitik på faktisk fortskning. En härlig gliring till Björklund. Även om Björklunds taktik att säga något som är helt ogrundat i vetenskap men något som talar väldigt fint till folks intuitiva föreställningar antagligen är mycket smartare i opinionsbildningssyfte så är det all heder till Wetterstrand som för debatten ett steg bort från det retoriska tomrummet utan betydelse som våra politiker ofta rör sig i och in emot verkligheten. (ett annat bra exempel på detta är föreställningen att Guillianis noll vision i New York var det som fick bukt på brottsligheten. Statistik avslöjar att det är en myt, det som fick bukt på kriminaliteten var att man anställda flera poliser. Ser du skillnaden?)
Här kommer vi tillbaka till frihetsbegreppet igen. Svenska politiker är inte fria. De står inte i stånd att använda sitt intellekt till något utanför ramarna av det våran nuvarande föreställning om ekonomi säger att de ska använda det till. Det får debatten att stelna och det får deras ledelsesätt att göra oss ofria. Varför blomstrar det aldrig upp en debatt om vilka värderingar vårat samhälle borde eftersträva? Varför trumfar fastighetsskatten våra värderingar som intressant diskussionsämne. Är vi så blinda?
För att återigen komma in på FRA - något som definitivt har med frihet att göra. Argument om att andra länder är precis lika illa som oss är betydelselösa. Krig är fred säger de i 1984. Övervakning är frihet. Ge oss som folk frihet att bestämma hur vi vill ha det i vårat egna land. Politikerna borde sluta lyssna på den ledaren som ständigt styr deras intellekt. Föreställningen om hur världen måste vara.
Nu är snart cirkeln sluten. Den sluts av Danmark. Danmark är utsett till världens lyckligaste land. Varför det? Analytikerna verkar till synes eniga när de säger att det är just friheten som gör det. (Någon som kan gissa var Zimbawe ligger i undersökningen).
Som konkulsion vill jag mena att det finns så många illusioner här i världen om vad som är och vad som inte är lycka. Teorier kring ämnet har skapats i över 2000 år, vi tänker fortfarande. Jag menar att friheten är ett stort fundament i lyckan. Och att det kanske är just därför vi är så fascinerade av idéen frihet om så på ett omedvetet plan.
Det var så att 1783 påbörjades en debatt mellan upplysningens försvarare och kyrkorepresentanter. Upplysningsrepresentanterna ville avskaffa det kristna i äktenskapet. Prästen Friedrich Zöllner gick till motangrepp och menade att upplysningsmännen var på villovägar. Vad är upplysning? frågar han sig. Borde inte det definieras innan debatten fortsätter.
Här kommer Kant in i debatten.
(Som en sido-not kan här nämnas att jag varit nyfiken på Kant på sistonde då hans namn och teori om transcendalismen kommit upp i en artikel kring Radical Orthodoxy, samt att han har använts som en sorts förfader till litteraturriktningen strukturalismen enligt vissa. Ifall någon kan förklara transcendentalismen för mig skulle jag vara tacksam eftersom de förklaringar jag hittils läst inte sagt mig något.)
"Upplysning" skriver iaf Kant " är människans uttåg från sitt själorsakade oförmyndigande". Längre in i sitt Essay kommer en tydligen väldigt känd passage:
"Omyndighet är den saknande förmågan att använda sitt förstånd utan andras ledning. Självorsakad är denna omyndighet när den inte beror på avsaknad av förstånd, utan avsaknad på beslutsamhet och mod att använda sitt förstånd utan andra ledning. Sapere aude! Ha mod till att använda ditt egna förstånd! är alltså upplysningens ordspråk."
Detta citatet skulle jag vilja ta utgång från och filosofera lite kring.
Slutsatserna jag vill dra är att de flesta av oss drömmer om frihet. Jag menar att vi fortfarande idag inte har tagit lärdom av det Kant skrev i sin artikel för så länge sedan. Jag vill mena att vissa teorier och personer (här menar jag inte Kant) får mer gehör för att de är kända än för att de är vettiga. Till sist vill jag haka in lycka.
Så försök följa med nu.
Jag kan inte historien särskildt bra, men jag misstänker att det fanns ganska stora klyftor mellan kyrkan och de som försvarade upplysningen. Trots min kristendom tycker jag dock att det här citatet är väldigt interessant. Jag menar dock att detta citatet är spunnet ur en mer fundamental mänsklig karakteristik. Nämligen drömmen om frihet.
Kan det vara så att här faktiskt finns en brygga mellan två så olika saker som kristendom och upplysning? Jag menar det, och jag menar att det är denna drömmen.
Givetvis är dessa citat tagna ur en text vars helhet jag inte har läst och vars faktiska mening jag bara kan gissa mig till. Men vad Kant här skriver ju är att människor borde resa sig upp från sitt självförvållade oförmyndigande. Resa sig upp för att tänka själva. Enligt mig innebär det att resa sig upp för att bli fria. Detta är vad jag menar att vi i popkulturen idag kallar att finna sig själva.
En del av bibeln som fascinerar mig mycket är där det står att man måste dö för gud för att få liv. (jag har ingen bibel, så jag kan inte återge det korrekt). Jag har alltid tolkat detta som en central del av kristendomen. Det att man ska födas på nytt. Och att man ska födas fri. Visste ni att det är därför korset är så centralt i kristendomen förresten? Inte för att Jesus dog utan för att han föddes på nytt. Jag menar att detta handlar om att finna frihet.
För att få ett ännu större perspektiv på det hela kan man ju slänga in budhismen som tror på att upplysning (frihet) bara kan nås genom att frigöra sig från det materiella. Men det är bara en tanke, jag är ju inte väldigt skolad i budhismen heller.
Betyder detta att kristendom och upplysning är samma sak? Rätt och slätt inte, bara att målet är det samma. Vägen dit är väldigt olika.
Nu avviker jag lite från dannelse Kant och kristendom för att ta upp en filosofisk artikel jag fick ögon på idag på DN tanken är att jag tillsist ska komma tillbaka till frihetsbegreppet.
Det är här jag som i en bisatts också vill komma in på att vissa teorier kan få mer uppmärksamhet än de kanske förtjänar just för att de kommer från rätt person. Denna person är Martha Nussbaum. Jag tolkar det som att Nussbaum vill belysa vikten av humaniora i våra universitet. Vikten av litteratur och konst i en värld som mer och mer kommer att domineras av pengar. Även om vi ser en vändning i våra materalistiska värderingar (från undersökning i morgenbladet - först nu har norrmän blivit lite lyckligare, när de materialistiska värderingarna börjat gå tillbaka). Martha menar att vi måste definiera vad som är gott för samhället innan man kan föra en meningsfull politik, här är citatet ur DN: "Med utgångspunkt i Aristoteles dygdetik och tankar om det goda samhället har de utvecklat en begreppsapparat som utgår från att det inte går att utforma en konkret politik innan regeringsmakten har skapat sig en idé om vad som är gott för människan.".
Det i hennes resonemang som får mig att reagera är hur hon menar att man måste sörja att människor blir kosmopolitans för att få bort alla fördomar om andra kulturer. Det verkar lite väl verklighetsfrånvänt att få ut 1,3 miljard kineser på vallfärd runt om i världen.
Den här begreppsapparaten är kanske något som skulle vara interessant i svensk politik också. Är det någon mer uppmärksammade miljöpartiets utspel i Almedalen? Slut på flumskolan, nu är det dags att vi börjar luta vår skolpolitik på faktisk fortskning. En härlig gliring till Björklund. Även om Björklunds taktik att säga något som är helt ogrundat i vetenskap men något som talar väldigt fint till folks intuitiva föreställningar antagligen är mycket smartare i opinionsbildningssyfte så är det all heder till Wetterstrand som för debatten ett steg bort från det retoriska tomrummet utan betydelse som våra politiker ofta rör sig i och in emot verkligheten. (ett annat bra exempel på detta är föreställningen att Guillianis noll vision i New York var det som fick bukt på brottsligheten. Statistik avslöjar att det är en myt, det som fick bukt på kriminaliteten var att man anställda flera poliser. Ser du skillnaden?)
Här kommer vi tillbaka till frihetsbegreppet igen. Svenska politiker är inte fria. De står inte i stånd att använda sitt intellekt till något utanför ramarna av det våran nuvarande föreställning om ekonomi säger att de ska använda det till. Det får debatten att stelna och det får deras ledelsesätt att göra oss ofria. Varför blomstrar det aldrig upp en debatt om vilka värderingar vårat samhälle borde eftersträva? Varför trumfar fastighetsskatten våra värderingar som intressant diskussionsämne. Är vi så blinda?
För att återigen komma in på FRA - något som definitivt har med frihet att göra. Argument om att andra länder är precis lika illa som oss är betydelselösa. Krig är fred säger de i 1984. Övervakning är frihet. Ge oss som folk frihet att bestämma hur vi vill ha det i vårat egna land. Politikerna borde sluta lyssna på den ledaren som ständigt styr deras intellekt. Föreställningen om hur världen måste vara.
Nu är snart cirkeln sluten. Den sluts av Danmark. Danmark är utsett till världens lyckligaste land. Varför det? Analytikerna verkar till synes eniga när de säger att det är just friheten som gör det. (Någon som kan gissa var Zimbawe ligger i undersökningen).
Som konkulsion vill jag mena att det finns så många illusioner här i världen om vad som är och vad som inte är lycka. Teorier kring ämnet har skapats i över 2000 år, vi tänker fortfarande. Jag menar att friheten är ett stort fundament i lyckan. Och att det kanske är just därför vi är så fascinerade av idéen frihet om så på ett omedvetet plan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)