Tolstoj del 4, om ondska och våld

Thus matters went on for eighteen centuries, and at last arrived at their present condition, which is, that no man can dispute the fact that an infallible definition of evil will never be made. We have reached the point when men have ceased not only to believe in the possibility of finding a universal definition which all men will admit, but they have even ceased to believe in the necessity of such a definition. We have reached the point when men in authority no longer seek to prove that that which they consider evil is evil, but candidly acknowledge that they consider that to be evil which does not please them, and those who are subject to authority obey, not because they believe that the definitions of evil made by authority are just, but only because they have no power to resist. The annexation of Nice to France, Lorraine to Germany, the Czechs to Austria, the partition of Poland, the subjection of Ireland and India to the English rule, the waging of war against China, the slaughter of Africans, the expulsion of the Chinese, the persecution of the jews in Russia, or the derivation of profits by landowners from land which they do not cultivate, and by capitalists from the results of labour performed by others - none of all this is done because it is virtuous or because it will benefit mankind and is essentially opposed to evil, but because those who hold authority will have it so. The result at the present time is this: certain men use violence, no longer in the name of resistance to evil, but from caprice or because it is for their advantage, while certain other men submit to violence, not because they believe, like those of former ages, that violence is used to defend them from evil, but simply because they cannot escape it.

- Tolstoj, The Kingdom of God is Within You

Anspråkslösa tankar

I det konfliktprogram som sändes denna veckan så diskuterade man Ryssland och västs förhållande till Ryssland. I programmet så avfärdade man från Rysslands håll EU som hycklande. Vi säger en sak och gör en annan.

Efter att ha suttit med näsan ett tag i olika kristendomsanalyserande böcker så slår mig tanken att kanske det upplysta liberala samhället har gått ett liknande öde till mötes som både Tolstoj och Patrik Hagman menar att kristendomen gjorde.

Om man ser på Jesus och kristendomen, så var Jesus en revolutionär på många sätt. Den läran han förespråkade gick totalt på tvärs mot det dåvarande samhället. Även idag så måste den läran han predikade ses som väldigt radikal. Att föreställa sig "att vända andra kinden till" för att möta t.ex. det nazistiska hotet. Romarriket var inga duvungar de heller. Likväl var det denna läran Jesus förespråkade, att vända andra kinden till, att inte göra motstånd. Jesus hade en lära fri från hierarkier, varje människa är av lika värde. På sådant sätt var hans lära väldigt farlig. I hans samtid var den kristna läran inte den enda som avvek från romarrikets egna religion, likväl blev de kristna angivligen mer förföljda än många andra grupperingar. 

När Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion, och kanske även tidigare än det, så skedde det väldiga förvanskningar av de ursprungliga idéerna. Även om kristendom fungerade som livsfilosofi så var det knappast en lämplig lära för att styra riken med. Därför la man om fokus. Det levnadssätt som Jesus förespråkade kom i skymundan för mirakel och vikten att man skulle svära sin "trohet" för religionen. Även idag i trosbekännelsen så svär man trohet inte bara mot Jesus och Gud utan även mot kyrkan i sig själv. Detta trots att Jesus sa att en människa ska inte avge några eder alls. Kristendomen blev till ett facit. Till en sanning alla var tvungna att svära trohet mot. En sanning som kontrollerades av de med makt. Fortfarande idag lägger många kyrkor stor vikt i att man ska svära sin trohet mot Jesus, frälsningsbegreppet visar sig mer via de ord som uttalas än de handlingar som genomförs.

Det måste ha legat i korten att en reaktion skulle komma mot denna nya maktstruktur. Det tog lång tid, men upplysningen gav ett alternativ för människor som önskade lämna det de möjligen intuitivt kunde uppleva som en falsk maktapparat. Tolkningsföreträdet i vårt västerländska samhället kom att lämna Gud och skänktes istället till vetenskapen i sig. Den givna sanningen som tidigare var Gud blev istället rationaliteten. Vissa kulturella drag från kristendomen tycktes dock leva kvar, som synen på tiden som en linjär utveckling där hur utvecklat ett samhälle är kan kvantiferas, där alla samhällen har samma mål, och där vi givetvis är mest utvecklade av alla.

Med upplysningen kom det givetvis en del avarter, såsom rasbiologi och liknande. Vi har även, precis som man gjorde genom kristendomen, kommit att skilja oss från naturen där vi genom vårt sunda förnuft ser oss som herrar över allt det som är omkring oss. Vi reflekterar sällan över etiken i den industriella djurhållning vi har runt om i världen idag t.ex. Den är ekonomiskt rationell och således "sanning". Men goda ting föddes också i upplysningen. Idén om alla människors lika värde t.ex. Eller yttrandefrihet. 

Vi har demokratin som en garant för att alla människor får vara med och bestämma och att alla således har ett likt värde. Men. I de politiska dynastierna existerar så väl i Norge (där Stoltenberg är det av en framstående ledarfamilj) som i Grekland. Och när Svenska folket inte önskade FRA lagstiftningen, som går helt på tvärs av alla liberala idéer och tankar, så var det lite gehör från den politiska ledningen. Varken från höger eller vänster. I Storbritannien har man konstaterat att den politiska kandidaten som Murdoch stött i de senaste valen har också varit den som vunnit. I Sverige upprepas det gång på gång att vi är föregångare vad gäller miljön, även när vi i rationalitetens namn faktiskt sjunker neråt i de internationella mätningarna som försöker kvantifiera sådant här. 

Varje människa är fri. Men genom vårt ekonomiska ramverk så är de flesta av oss i skuld. Vissa med en hanterbar skuld. Andra, såsom fackmedlemmarna med lite pengar, med en skuld som låser fast oss i våra liv. Vi har haft en enorm ekonomisk utveckling, likväl lever många med depression,  fetma och livssituationer de har liten bestämmande förmåga över. Hur rationella är egentligen våra nationer? Och hur fria är egentligen vi som invånare? Har liberalismen med sin vackra retorik och sina ständiga reklamavbrott trots allt, liksom kristendomen en gång i tiden blev, bara blivit en ny form av maktapparat som vill verka vara en sak men i praktiken är en annan?

Kanske. 

Alla bara säger det

Ibland är politiken svår att förstå. Hur tänker man när man önskar att införa ett "krislån" till Grekland samtidigt som man inte önskar att de ska få administrera det själva och att pengarna ska vara låsta till att..betala av lån. Ett lån för att betala tillbaka lån i ett land som verkar vara på fritt fall. Demokratins vagga är det visst någon som kallat det. När egenbestämmandet försvinner, var blir då den demokrati vi dör nere i Afghanistan och Irak för att införa av. Och vem är det som får pengarna som Grekland får "låna" ? Fordringshavarna. Vilka är dem? Banker från Frankrike etc. ? Vem är det som får betala? Antagligen de olika staterna och i förlängningen alltså de olika staternas befolkningar. Är detta en lustig konstruktion där stater på nytt finansiera bankerna som de gjorde en gång tidigare för att senare hamna i konkurs. Kan vårt pengasystem användas så att något skapas av inget. Om det är möjligt.. kan man då lita till pengasystemet. Om det är möjligt, varför har inte alla viktiga människor där nere i EU lyckats än? Och varför borde man jobba till man är 75 när det redan är så många som är arbetslösa. Och hur blev det detsamma att arbeta och att vara fri. Hur kan partiet för individens frihet göra allt för att sätta honom allt längre och längre tid vid arbetsbänken. Och vad behöver vi barn till? Är de egentligen inte bara obekväma omständigheter? Var blev meningen av. Och vad betyder egentligen alla de orden som används idag? Fråga någon som vet bättre än jag.

Den dämpande trasan

Peter Wolodarski är en profilerad debattör och ledarskribent på Dagens Nyheter. I rollen som detta är han ofta med i olika sammanhang och ger sin åsikt om olika skeenden. Jag misstänker att många värderar Peters åsikt högt och litar till honom för att få rimliga och partipolitiskt oberoende perspektiv på olika frågor. Peter har säkert många förtjänster men det förvånar mig hur han i rollen som opinionsbildare och tyckare är så paralyserad i sin egna världsbild i SVTs morgonsoffa.

När Schlaug menar att där finns ett systemproblem i Europa och den globaliserade ekonomin så pekar Peter på att problemet Grekland främst berott på felaktig bokföring först och främst. Detta är möjligen korrekt men det måste ju vara möjligt att höja blicken och se att ifall nu även Italien, Portugal, Spanien, USA, Irland och Storbritannien står inför stora ekonomiska problem så kan man svårligen se den ekonomiska problematiken som en anomali. När Schlaug fortsätter insistera på att här finns ett systemproblem som har producerat beteende med lånande för att stimulera en tillväxt som tillsist når en gräns dem inte klarar. Då kommer det reflexiva "Vad är din lösning då!?". Som opinionsbildare och debattör måste det vara möjligt att analysera samhällets strukturer och peka på problem. Tankesättet "Om du inte hittar ett komplett annat system som kan ersätta det, så är det meningslöst att leta problem i det nuvarande" är inte värdigt en profilerad opinionsbildare.

När frågan går vidare till Kina och Saab så ser man tydligt hur Peter är obekväm kring pratet att Kina kan känna sig höga i hatten när de som kommunistdiktatur nu kan se hur vi som demokratier misslyckas med att hantera både våra egna ekonomier och klimatproblemet. Det sitter säkert djupt in i ryggraden hos många människor att Kina, i egenskap av att vara en "en-parti stat", omöjligt skulle kunna hitta fel hos oss som är fullfjädrade demokratier. Han framhåller EU som ett effektivt verktyg i miljöpolitiken. "Klimatfrågan är inte en nationell fråga utan en internationell, som måste lösas tillsammans" menade han i debatten. Detta är helt rätt, men detta leder inte automatiskt till slutsatsen att EU i nuvarande form är ett effektivt verktyg i miljöfrågorna. Det är långt oftare man hör rapporter om hur Sverige inte bara får, utan måste försämra sin reglering kring miljöområdet av konkurrensskäl (ekonomi verkar vara en långt viktigare fråga i EU än miljö). I landet brunsås' sista avsnitt så intervjuar man Isabella Lövin angående det att köpa etiskt försvarbar fisk idag. Hon säger att den fisk vi köper idag är helt laglig, men långt från all denna fisken är fångad på ett hållbart sätt. Ifall fiskebestånden fortsätter minska i den takt de gjort de senaste 50 årna så kommer det inte finnas någon fisk kvar till 2048. EU har aktivt försvarat sina medlemsländers intressen genom att sätta höga fiskekvoter och genom att förhandla fram fiskeavtal med Afrikanska diktaturer som är till stor fördel för EU och för diktatorn men knappast för diktatorns folk. EU har i tillägg av någon gestaltats som ett titanic som håller på att sjunka där politikerna ivrigt debatterar bordsplasseringen i den fina matsalen. Med andra ord ett trubbigt verktyg som dras åt många håll. En union som i sina förehavande inte kan kallas sig moraliskt klanderfritt och en mängd överstatliga institutioner vars mål inte alltid är enkla eller riktade för allmänintresset. EU som projekt menas av vissa dessutom främst varit till för att homogenisera de olika marknaderna vilket gör det lättare att lansera en produkt som kan säljas överallt. Detta är något EU har varit effektiva med. Det jag försöker säga är inte att EU bara är dåligt och borde skrotas, det har jag inte tillräckligt med kunskap eller belägg för att säga. Jag bara säger att det att okritiskt säga att EU är ett välfungerande samarbete som av sig själv kommer lösa de stora utmaningar vi står inför är naivt och verklighetsfrånvänt om man inte kan peka på tydliga bevis på varför det är så.

Den totala oförmågan att se bortom den egna näsan i dessa debatterna är som en stor dämpande trasa över den diskussion som vi innerligt behöver. Det är måhända naturligt för oss människor när vi kommer upp lite i ålder att få det svårare att se andra perspektiv än det strikt egna och att erkänna verkligheten så som den är snarare än så vår världsbild säger att den ska vara. Hos politiker och institutioner är det endimensionella tänkandet något man inte önskar sig men likväl till viss del förstår eftersom där i bakgrunden ligger ett intresse. För en profilerad och oberoende debattör och tyckare är dock egenskapen att se bortom den egna lådan och att ta i, för ens tidigare världsbild, obekväma frågor en nödvändig förmåga.

Double Dip

Peter Schiff är ekonomen som förutsåg finanskrisen som slog till 2008. Han förutsåg inte bara krisen i sig själv, utan han var ganska pricksäker med hur krisen skulle se ut.


Inför 2011 så förutsåg han att obligationer inte skulle vara någon stor hit. Vid nyår så sade han att man skulle hålla sig borta från dollarn och från statsobligationerna.


När nyheten om ekonomiska problem för Italien började komma och nyheten om att räntan för nya statsobligationer gått upp kraftigt så började jag förstå att detta antagligen är starten på den så kallade double dip som vissa ekonomer pratade om vid den första krisen. Detta var innan man nedgraderade USAs betalningsförmåga, vilket för att vara ärlig verkar vara en ganska rimlig sak att göra när man tar den nuvarande världssituationen i betraktande.

När nu Peter Schiff gått mot strömmen och gissat rätt flera gånger på rad så blir man ju klart nyfiken hur han tänker till skillnad från alla andra som har gjort att han har kunnat förutsäga dessa marknadsrörelserna. Jag köpte en bok skriven av Schiff och det gick snabbt att läsa genom den. Om Schiff kan man säga att han är en ekonom som de flesta andra ekonomer verkar hålla visst avstånd till. Han är okonventionell i sina teorier och han är något så märkligt som en ekonom som blir avvisad i USA just för att han förespråkar för mycket kapitalism. När man läser hans bok blir det klart att han förespråkar ett komplett laissez faire samhälle. Alla former av regleringar och subventioner från staten är direkt av ondo och stör balansen i den annars sunda marknaden. Boken han har skrivit är inte svår att läsa, den är menad för en oinsatt läsare och förklarar ekonomiska termer genom att ständigt tala om ett låtsassamhälle där man ständigt handlar i fisk. Bilden är full av småkul bilder som visar vardagslivet till invånarna i detta låtsaslandet som kallas Usopia. Många av de moraliska värderingar han lägger in i boken (främst i början av boken) känns smått absurda och boken talar om ökad ekonomisk kraft som det enda syftet med samhället. Problemställningar som social dumping, kriminalitet eller miljöpåverkan plockas enkelt bort ur alla beräkningar. Grundtesen i boken är att ekonomisk kraft i ett samhälle skapas inte av konsumtion (som är den rådande tanken hos styrande ekonomer) utan av produktion. Han säger vidare att konsumtion är en följd av effektivare produktion och inte tvärt om. USAs pikära situation har uppkommit genom ett väldigt generöst givande av pengar till invånarna utan krav på ökad ekonomisk produktivitet.

Efter att ha läst boken står det klart för mig att idealsamhället för Schiff och mig ser olika ut. Likväl är det intressant att filosofera kring vilka element i Schiffs världsanalys som gjort att han hamnar så rätt medan så många andra hamnat så fel.

Varför politikerna kanske trots allt inte kommer klara steken

Det låter kanske som en Norgehistoria fast det är dessvärre inte det. Det handlar om det man kallar för "monstermasterna" som man ska bygga genom Hardanger i Norge. Till att börja med motiverade man bygget med att utan den extra kapacitet som dessa masterna tillför så skulle man inte längre kunna försörja Bergen med ström. Det brukar vara nog för att mobilisera en ganska ansenlig mängd bergensare. Nu var det bara så att det inte helt stämde. Det är inga problem med att försörja Bergen med ström. Problemet är att man vill börja driva de norska oljeplatformarna med ström istället för gas. Och oljeplatformar är väldigt energislukande..! Så, när man kopplar in sladden till platformarna i Bergen, det är då problemet plötsligt börjar komma. Så då bygger man dessa monstermasterna ökar kapaciteten och problemet är löst.

Men då kan man fråga sig varför man vill driva platformarna med ström? Jo, det är ett klimattilltag. Platformarna står nämligen för merparten av de norska koldioxidutsläppen och genom att börja driva dem på vattenkraft så minskar man sina koldioxidutsläpp rejält. Jätte bra idé, eller hur? Bara det att då använder man upp den vattenkraften som man annars skulle exporterat till Europa, vilket gör att Europa får börja bränna gas istället för att tillfredsställa sina energibehov. Norge klarar av sina klimatmål, men globalt sett gör man egentligen ingen vinst vad gäller utsläppen..

Det rädda samhället

I Sverige tornar det sig upp en debatt om religiös extremism. Kanske inte främst med anledning av det som hände, utan istället med anledning av allt det som varit innan. Med anledning av allt det som förväntats skulle komma. Med anledning av att ett samhälle upplever fått sig bekräftat en tanke det redan haft.

Själv blev jag förvånad. Inte över terroristdådet (som jag givetvis fördömer) men av vad jag läste i kommentarfältet på Schlaugs blog. Europol för statistik över allt möjligt, terrorism också. Någon som vill gissa hur många procent av alla terroristdåd som gjorts med islamistisk bakgrund under perioden 2006 - 2009 i Europa? 80%? 60%? 40%?
Rätt svar enligt kommentaren, 0,34%. Statistiken följer här under:

Europols statistik över terrordåd i Europa 06-09:
Total number: 1770
Islamic: 6 (0.34%)
Right Wing Ethno-Nationalist and Separatist: 1596 (90.17%)
Left Wing: 106 (5.99%)
Other/Not Specified: 62 (3.50%)

Påminner mig lite om Peps låttext, "Det är den vite mannens spår, du har allt att frukta". Men att peka finger hjälper aldrig. Vi är en stor grupp individer, alla olika lite på sitt egna sätt. Det finns kulturella koncept man kan använda för att i grova termer dela upp oss i olika grupper, men att peka ut 1,2 miljarder+ människor faller på sin egna orimlighet.

Jag har inte blivit mer rädd att gå på stan sedan självmordsbomben. Jag är inte orolig att det ska hända här, även om allt givetvis är möjligt. Det som oroar mig är den debatten som nu tornar upp sig. För inte är det väl så att procentsatsen tidningsmeter som skrivits om islamistisk terrorism i Svenska tidningar relativt annan terrorism uppgår till ringa 0,34 procent. Dessvärre tror jag 60% är en rimligare estimat. Hur många kommer ihåg hur man stötte och blötte terroristkvinnan som skulle spränga ett kommunhus? Inte jag.

Kannibalerna och de civiliserade

För 400 år sedan så skrev Michel de Montaigne en essay kallad "Om Kannibaler". I den skrev han bland annat om Syd Amerikanska indianer som kommit till Frankrike. Han skrev att "de infödda, som inte var uppmärksamma på vilket pris de skulle behöva betala, i form av fred och lycka, för att köpa sig kunskap om vårt fördärv." Indianerna blev tagit med på rundtur och förfasades över att se människor som "levde i överflöd och komfort [...] [andra] tiggde vid deras dörrar, urmargade av fattigdom och svält. De tyckte det var konstigt att dessa lutfattiga [...] [människorna] accepterade denna orättvisan". Alltså, när kannibalerna kom till Europa för 400 år sedan, förvånades de över hur människor kunde finna sig i en sådan orättvisa.

Jag ser för mig för mitt inre hur dåtidens ekonomer (eller kungar kanske?) resonerade att om vi bara hade lite ekonomisk tillväxt så skulle ingen längre behöva leva i armod. 400 år och X gånger tusen procent tillväxt senare så är vi fortfarande här.. folk lever fortfarande i överflöd och komfort medans deras bröder fortfarande sitter på gatan och tigger. I kajen neren i hamnen här i Bergen ligger båtarna förtöjda, 25 meter långa. Kanske tillhör någon de i oljefonden som fick 100-tals miljoner kronor i bonus för bra arbete. Samtidigt så fryser min fransklärare om fötterna eftersom hon köpte skor som var en storlek för små och nu är vintern här. Varför köpte hon skor som var för små då? Jo, för att de var på rea och den rätta storleken fanns inte. Någon som funderat på hur ett klädesplagg på H&M kan vara så billigt som 100 kr? Hur mycket tror du går till H&M, till den som transporterade plagget, till den som ägde fabriken och slutligen till den kvinnan eller mannen som sydde plagget?

400 år senare, likväl kan kannibalernas fråga verka lika relevant som den var då. Varför blev det så?

Suck.. Varför jag kommer gråta på söndag

FNs barnkonvention? Mänskliga rättigheter? Eller bara sunt medlidande..? Strunt! Ge mig 1000 kr mer i plånboken i varje månad så jag kan ha råd med min IPhone! För vi är ett modernt Sverige och framåt ska vi marschera hand i hand i en värld där vi alla har rätten att skita högtidligt i varandra.

Förlåt. Jag kan inte hjälpa det, men efter att ha lyssnat på ekot på radion så vill jag bara gråta inombords. Machiavelli gav fursten till människor i medeltiden och Kafka och Orwell gav oss processen och 1984 i modern tid. Hur leder man ett land utan sådana besvärligheter som demokrati eller andras inspel. Jo, du hackar upp allting, gör det oklart och var mycket tydlig med att ingenting är ditt fel. Inget är någons fel, ingen är ansvarig. Landets styrs av naturlagar.

Reinfeldt fick frågan om han tyckte det var rimligt att de nya sjukförsäkringsreglerna kan få till konsekvens att Annika Holmquist trillar ur sjukförsäkringen och blir tvingad att sälja sin lägenhet ifall hon vill ha socialbidrag. "Vi FÅR inte kommentera enskilda fall" svarade han. Det är inte regeringen som handlägger individuella fall, det är försäkringskassan. Alltså, det är ingens fel att Annika skulle bli tvingad att sälja sin lägenhet (ifall hon då inte får resning vilket det verkar som om hon kan få nu efter mediala påtryckningar), det är inte en konsekvens av någons handlingar. Att regeringen ändrat sjukförsäkringen har ingenting med saken att göra. Detta kommer från mannen som mobbade ut en i sin egna riksdagsgrupp eftersom denna var emot FRA-lagen. Mannen som styr vårt land. Man han fick inte kommentera detta fallet. För vem då? Och när han i partiledardebatten sa att klyftorna i Sverige inte ökat de senaste fyra åren.. !? Är det så att vår statsminister inte är rakryggad nog att stå för sin egna politik?

Man berättade också på ekot om hur en familj som bildats mellan två flyktingar idag framgångsrikt har splittrats. Mamman och hennes tre barn har nu flugits till Ryssland och mannen ska snart flygas till Elfenbenskusten. Vi har idag framgångsrikt sparat Sverige stora kostnader och lyckan borde vara stor. Unicef menar att beslutet bryter mot FNs barnkonvention eftersom pappan är far till två av barnen. Men, barnkonventionen skiter vi heligt i, hur viktiga är barn trots allt om de inte fyller våra politiska målsättningar?
Vi vet ju sedan tidigare att Billström uttryckt att det vore ansvarslöst att tydligare specificera migrationslagarna i Sverige eftersom det skulle kunna leda till att fler flyktingar fick stanna här. Han sa det uttryckligen så. För det är ju en stor kostnad för samhället och kostnader är ju ansvarslösa. Att splittra familjer är det ju tydligen inte.

Och Bildt håller med EU-kommissionen mot Frankrike angående utvisningarna av Romer, vilket är både gott och väl. Men det är inte för att Frankrike eventuellt bryter mot de mänskliga rättigheterna utan istället för att de brutit mot ett EU avtal. När han blev tillfrågad att själv (eller i position som svensk minister) uttala sig om frågan så berättade han bara att "han var Sverige" vilket betydde att han inte hade någon åsikt, det angår honom inte. Plötsligt känns dagarna då Palme vågade kritisera det han upplevde som fel i Vietnam väldigt långt borta. Idag är all politik praktisk och det är nam nam. Mer IPhone till mig!

HQ-bank och Kapitalism

I morse hörde jag två personer på radion som verkligen fick mig att höja på ögonbrynen. Man hade lyckats få tag på två offer för HQ-banks kollaps och frågade dem vad de tänkte kring allt detta som hade hänt. Jaha tänkte jag, här kommer det komma två personer som temporärt fått sina tillgångar låsta. Det är väl säkert inte så kul. Men riktigt så var det inte. Problemet var inte att de hade fått sina tillgångar låsta utan.. att de hade förlorat massa pengar på att aktien till HQ-bank förlorat över 80% av sitt värde. Och vem var det man var arg på, var det de ansvarslösa förvaltarna som inte bara förlorat enorma belopp på marknaden utan dessutom försökt dölja det genom kreativ bokföring? Nej, man var arg på FI. Det var som om jag plötsligt kommit till mars och lyssnade på utomjordingsradio. Har hade vi alltså två personer som säkert var väl insatta i vad aktier är för något och hur det fungerar. Och en av dem var alltså arg på FI, (för att vara rättvis var nämligen inte den kvinnliga personen man fått tag på lika irriterad) som om det var FI som hade orsakat det stora värdefallet på aktien. En grundkurs i kapitalism säger att man har en mängd företag. De som gör det bra vill folk investera i och därför går värdet upp. De som gör det dåligt vill folk inte investera och värdet sjunker. De som gör det dåligt och bryter mot lagen för att dölja det, de är antingen smarta entreprenörer som klarar av att lura systemet på massa pengar, eller restavfall man bör hålla sig lååångt borta från. Och när nu FI redan för två år sedan varnat HQ bank för att de behövde se över sina rutiner så skulle man kanske varit lite på vakt.
Jag tyckte det var lustigt att mannen menade att om bara FI hade sagt lite tidigare att HQ-bank kunde förlora sin licens, då hade han ju kunnat sälja sina aktier först och hade inte behövt förlora så mycket pengar.. Som om inte alla andra hade sålt sina aktier då också, precis som nu.

Icke-förståelsen hos mannen fick mig att tänka på när Eva Jolie besökte Skavlan. Eva fick leva med livvakter dygnet runt eftersom några av de otroligt rika finansmän som hon ledde rättegångar mot helt enkelt inte kunde tackla att de var anklagade för något. Det var som om de menade att de själva var orörbara. Som om de aldrig kunde göra fel. Nästan som om det var Evas fel att de var anklagade och inte att det berodde på deras egna handlingar. Det är alltid någon annans fel.

Själv kan jag uppröras lite vid tanken att en eventuell bankgaranti skulle gå in och ge många av de människor som förlorat sina pengar i banken (nu går ju carnegie in, så nu förlorar de kanske inte pengarna iaf) deras pengar tillbaka. Inte för att jag tycker det är fel att dessa människor ska få sina pengar tillbaka som de satt in i banken, för det tycker jag att de ska få. Men eftersom de pengar som dessa människor har förlorat någonstans säkert går att hitta i pengar som betalats ut i stora bonusar till de anställda på banken. Det blir alltså som om staten, alltså vi skattebetalare, går in och betalar bonusarna till dessa finansmänniskor som lämnar ett sjunkande företag efter sig. Det enda rimliga skulle vara att pengarna togs från delar av de intäkter som de felande människorna fått. Det skulle motsvara att man faktiskt fick ta ansvar för sina egna handlingar.

Det hela gör mig också beklämd när det i andra ändan av nyhetsspektrumet pratas om romerna som uppenbart diskrimmineras och är oönskade, inte bara i Paris utan även i Sverige eller här i Bergens gator. Visst är det fint att människor i Paris går ihop och demonstrerar för romernas rättigheter, men när det i praktiken är så att dessa människor kan gå runt och tigga i timmar på tunnelbanan i Paris utan att få en enda Euro så kan man egentligen undra vad det är för rättigheter som man slåss för. Och att Sverige skulle gå in och peka moraliskt pekfinger åt Frankrike får mig bara att må dåligt. Jag hörde Billström så sent som idag säga att "det vore dumt att ge tydligare definitioner av vad en krigszon är till migrationsverket eftersom då skulle fler människor få uppehållstillstånd". Alltså. Ett helt folkslag vandrar oönskat runt på gatorna i Europa och den bitterheten som kommer växa från diskrimmineringen är något vi kommer få leva med långt in i framtiden. Det är bara att titta på Israel och Palestina.

Vad man tänker på i Kina

... är ju svårt för mig att veta eftersom jag inte varit där på ganska länge, men efter att ha sett 'the Karate Kid' idag så har jag ändå fått en känsla av att någon form av attitydförändring håller på att ta plats i landet där långt borta med fler invånare än Europa.

Först och främst. Ungefär samtidigt som Avatar hade premiär så hade också den kinesiska storfilmen Konfucius det. Som man kan gissa så handlade den filmen just om Konfucius. Efter vad jag hade förstått så hade man skapat en historia med något liknande Crouching Tiger Hidden Dragon känsla för scener och storskalighet. Men denna gången inte för att framhäva kampsport eller poesi utan för att föra fram mannen som av många anses ligga bakom det kinesiska sättet att tänka på. Konfucius har det annars hållt en debatt om huruvida hans idéer är applicerbara även i den moderna världen som vi lever i. Liksom Jesus så var ju konfucius nämligen en person som förespråkade moraliskt levande och sådana saker som ekonomisk tillväxt hade inget självändamål i hans filosofi heller.

Nåväl. Filmen får jag erkänna att jag inte sätt. Men när jag åkte hem från Sverige så köpte jag en tunn bok som handlade om konfucianismens lära och idéer. Detta är givetvis ett ämne man skulle kunna skriva 1000 sidor långa böcker om i högst akademiskt språk, men vad jag köpte var en pocket på drygt hundra sidor som menade att fundamentet i konfucianismen var precis som boken, kort och enkelt. Boken är en översättning från en kinesisk bok som sålts i över 10 miljoner exemplar så det verkar ju inte helt otänkbart att det finns någon form av konfucius-återupplivande som är pågång. Konfucianismen är ett tankesätt som ofta frammålas som djupt hierarkiskt, något som många kan tänka sig skulle passa en kommunistdiktatur som vill kontrollera 1,2 miljarder människor. Därför är det intressant att den boken jag läste valde att tolka konfucianismen i ganska liberala termer. När jag läste i boken var det nästan som att läsa en bok om taoismen (som är en väldigt anti-auktoritär lära) och där refererades flera gånger i boken till "the Way" (eller på kinesiska 'dao' vilket är varifrån taoismen fått sitt namn). Vid ett tillfälle tar författaren i boken upp en diskussion som Konfucius hade med fyra av sina elever. Han frågade dem alla vad de hade för ambitioner och de svarade i tur och ordning. De tre första ville bli ledare över ett rike för att kunna leda detta på ett rättfärdigt sätt. Den sistes ambition var att få gå med familj och vänner och bada i ett vattenfall när sommaren kom. Efter en del eftertanke säger Konfucius att han mest delade den sistes ambition. Författaren markerar i boken att det han gör är en kontroversiell tolkning av denna diskussionen eftersom många lärda menar att stora ambitioner utgör en del av konfucianismen. Personligen tror jag att boken är publiserad efter godkännande från censurmyndigheter. Därför tycker jag att det är intressant att man så försöker tona ner meningen med ekonomisk tillväxt och istället sätter moraliskt levande som det stora målet.

Tillsist var det då the Karate Kid. Filmen har gjort i samverkan med kinesisk filmindustri och i eftertexterna så angavs namnen både på engelska och på kinesiska brevid varandra. Jackie Chan spelar master Miyagi som nu varken är japan eller karatetränare utan istället kines och kung fu tränare. Jackie Chan har fått mycket kritik hemifrån Hong Kong efter att han uttalat att demokrati så som västen har det inte skulle vara de bästa för Kina. Han är en försvarare av den kinesiska regimen. Som sådant kan man ju tänka att han även är patriot och då kan det tänkas (lite) motsägelsefullt att han ställer upp på att göra en film där givetvis amerikanen kommer besegra kinesen i slutet (det kunde ju knappast gå på något annat sätt). Men om man ser till filmens innehåll så ställer den den goda kung fun som eftersträvar harmoni och fred mot den onda kung fun som endast önskar vinna. Själv ser jag det hela som en kamp mellan ideal som jag tror växt fram i Kina i modern tid (det onda) mot ideal som länge legat i grunden till den kinesiska kulturen (det goda). I slutet av filmen så har egentligen alla kineser varit ganska hyggliga människor med undantag av den onda kung fu tränaren.

Är allt detta kuturella verktyg i en kamp om att försöka vända riktningen i ett enormt land mot mer traditionella värderingar? Inte en aning, men jag gillar att tänka att det är så. Och jag skulle bli mycket glad ifall det isåfall lyckades och att man i tillägg lyckas lägga om sitt samhälle till ett mer hållbart än de vi har i Europa eller det som finns i USA. Det hade ju isåfall visat att medan vi ständigt påpekar att de stora bovarna är i Asien och att vi följdaktligen inte ska göra någonting så väljer man där istället att agera.

Darwin´s Nightmare

Igår såg jag och N filmen Darwin´s Nightmare. Det är en dokumentär om Tanzanias fiskeindustri runt Viktoriasjön. Det går en rad olika teser i filmen, så det är svårt att säga vad den precist handlade om. Dels pratade man om Nil-aborren som efter att den blivit placerad i sjön ätit upp de flesta andra arterna. Dels pratade man om fattigdomen i dessa fiskarbyarna.
Filmen visade storslagna bilder på de stora fraktflygen som landade på den lilla skräpiga flygplatsen i Tanzania. Flygen klarade att bära 55 ton last. Det stod klart att när flygplanen lämnade Tanzania så var de fulla med fisk, men filmaren ställde enträget frågan vad det var som de hade med sig. Han pekade på en skandal där man upptäckt att lasten i ett av dessa plan varit vapen.. 55 ton. Han intervjuade en Ryss som rätt ut erkände att han hade transporterat vapen. Han berättade att han flugit pansarvagnar från Holland, sedan åkt vidare till Johannesburg och återvänt med vindruvor. Detta var i juletid och hans vän hade på skämt sagt att de Europeiska barnen får vindruvor i julklapp medan de Afrikanska får vapen.

Indierna som ägde fabriken vid sjön sa stolt att de producerade 500 ton fisk varje dag. Dokmentärfilmaren skrev att ca 2 000 000 vita människor äter fisk från detta området per dag. Samtidigt kollade man på hungersnöden i Tanzania. 2 miljoner människor beräknades stå inför en svältkatastrof under tiden som dokumentären spelades in. De människorna som arbetade med att fiska upp fisken bodde i små fiskarsamhällen runt sjön bestående av unga fiskare och prostituerade. Ett sådan samhälle på 500 invänare förlorade ca 10 - 15 liv per månad till AIDS, krokodiler, små blessyrer, svält, internt bråk osv.. När man tittade på dokumentären så frågade man sig varför de inte bara fiskade upp fisken och åt upp den själva. Den enda biten de faktiskt fick äta var fiskrensen, den gick naturligt nog inte till export.
Filmaren filmade också de prostituerade som livnärde sig på piloter. För 10 dollar natten klarade de sitt uppehälle. En utav dem dog under dokumentärens gång, dödad av en australiensisk kund.
Man intervjuade också en man som tjänade en dollar per natt på att vakta ett forskningscenter. Mannen som arbetade där tidigare hade blivit mördad när han försökte förhindra ett inbrott. Man kan ju ställa en dollar per dag mot de lönerna som finansmännen som orsakat vad man är rädd för ska bli en global depression har tjänat. Väg det upp mot de fallskärmar en ledare kan få efter att bara varit chef i någon vecka. Den Afrikanske mannen sa att det var bättre när det var krig, för då fick man bättre betalt. Jag tror inte han skojade.

Och så var det just detta med vapen till Afrika. Ni har kanske hört att Sverige är världens nionde största vapenexportör. Industrin anställer 50 000 människor, ifall det är direkt eller om man räknar indirekta arbetstillfällen kan jag inte säga. Även om Sverige har förhållningsregler för till vem dessa vapna få säljas, så finns det säkert ett eller annat vapen på avigvägar. Man är inte världens nionde största producent utan att sälja vapen, och man säljer inte vapen till folk som inte har för avsikt att använda dem.
Efter att ha sett dokumentären får detta Sveriges vapenindustri mig att skämmas in i märgen. Att ett utvecklat lan som Sverige tjänar dessa blodspengar strider mot den bilden av hemlandet man fått under sin uppväxt.

I slutet av filmen läste man upp en tidningsartikel från Tanzania. Journalisten bad Europa och världen att lämna Afrika ifred. Ifall det bara innebar att man slutade slussa in vapen till kontinenten så gjorde det inget om man slutade ge bistånd också.
När man tänker efter så är det nog väldigt få av de vapna som används i Afrika som också är producerade där.