Efter att ha suttit med näsan ett tag i olika kristendomsanalyserande böcker så slår mig tanken att kanske det upplysta liberala samhället har gått ett liknande öde till mötes som både Tolstoj och Patrik Hagman menar att kristendomen gjorde.
Om man ser på Jesus och kristendomen, så var Jesus en revolutionär på många sätt. Den läran han förespråkade gick totalt på tvärs mot det dåvarande samhället. Även idag så måste den läran han predikade ses som väldigt radikal. Att föreställa sig "att vända andra kinden till" för att möta t.ex. det nazistiska hotet. Romarriket var inga duvungar de heller. Likväl var det denna läran Jesus förespråkade, att vända andra kinden till, att inte göra motstånd. Jesus hade en lära fri från hierarkier, varje människa är av lika värde. På sådant sätt var hans lära väldigt farlig. I hans samtid var den kristna läran inte den enda som avvek från romarrikets egna religion, likväl blev de kristna angivligen mer förföljda än många andra grupperingar.
När Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion, och kanske även tidigare än det, så skedde det väldiga förvanskningar av de ursprungliga idéerna. Även om kristendom fungerade som livsfilosofi så var det knappast en lämplig lära för att styra riken med. Därför la man om fokus. Det levnadssätt som Jesus förespråkade kom i skymundan för mirakel och vikten att man skulle svära sin "trohet" för religionen. Även idag i trosbekännelsen så svär man trohet inte bara mot Jesus och Gud utan även mot kyrkan i sig själv. Detta trots att Jesus sa att en människa ska inte avge några eder alls. Kristendomen blev till ett facit. Till en sanning alla var tvungna att svära trohet mot. En sanning som kontrollerades av de med makt. Fortfarande idag lägger många kyrkor stor vikt i att man ska svära sin trohet mot Jesus, frälsningsbegreppet visar sig mer via de ord som uttalas än de handlingar som genomförs.
Det måste ha legat i korten att en reaktion skulle komma mot denna nya maktstruktur. Det tog lång tid, men upplysningen gav ett alternativ för människor som önskade lämna det de möjligen intuitivt kunde uppleva som en falsk maktapparat. Tolkningsföreträdet i vårt västerländska samhället kom att lämna Gud och skänktes istället till vetenskapen i sig. Den givna sanningen som tidigare var Gud blev istället rationaliteten. Vissa kulturella drag från kristendomen tycktes dock leva kvar, som synen på tiden som en linjär utveckling där hur utvecklat ett samhälle är kan kvantiferas, där alla samhällen har samma mål, och där vi givetvis är mest utvecklade av alla.
Med upplysningen kom det givetvis en del avarter, såsom rasbiologi och liknande. Vi har även, precis som man gjorde genom kristendomen, kommit att skilja oss från naturen där vi genom vårt sunda förnuft ser oss som herrar över allt det som är omkring oss. Vi reflekterar sällan över etiken i den industriella djurhållning vi har runt om i världen idag t.ex. Den är ekonomiskt rationell och således "sanning". Men goda ting föddes också i upplysningen. Idén om alla människors lika värde t.ex. Eller yttrandefrihet.
Med upplysningen kom det givetvis en del avarter, såsom rasbiologi och liknande. Vi har även, precis som man gjorde genom kristendomen, kommit att skilja oss från naturen där vi genom vårt sunda förnuft ser oss som herrar över allt det som är omkring oss. Vi reflekterar sällan över etiken i den industriella djurhållning vi har runt om i världen idag t.ex. Den är ekonomiskt rationell och således "sanning". Men goda ting föddes också i upplysningen. Idén om alla människors lika värde t.ex. Eller yttrandefrihet.
Vi har demokratin som en garant för att alla människor får vara med och bestämma och att alla således har ett likt värde. Men. I de politiska dynastierna existerar så väl i Norge (där Stoltenberg är det av en framstående ledarfamilj) som i Grekland. Och när Svenska folket inte önskade FRA lagstiftningen, som går helt på tvärs av alla liberala idéer och tankar, så var det lite gehör från den politiska ledningen. Varken från höger eller vänster. I Storbritannien har man konstaterat att den politiska kandidaten som Murdoch stött i de senaste valen har också varit den som vunnit. I Sverige upprepas det gång på gång att vi är föregångare vad gäller miljön, även när vi i rationalitetens namn faktiskt sjunker neråt i de internationella mätningarna som försöker kvantifiera sådant här.
Varje människa är fri. Men genom vårt ekonomiska ramverk så är de flesta av oss i skuld. Vissa med en hanterbar skuld. Andra, såsom fackmedlemmarna med lite pengar, med en skuld som låser fast oss i våra liv. Vi har haft en enorm ekonomisk utveckling, likväl lever många med depression, fetma och livssituationer de har liten bestämmande förmåga över. Hur rationella är egentligen våra nationer? Och hur fria är egentligen vi som invånare? Har liberalismen med sin vackra retorik och sina ständiga reklamavbrott trots allt, liksom kristendomen en gång i tiden blev, bara blivit en ny form av maktapparat som vill verka vara en sak men i praktiken är en annan?
Kanske.
4 kommentarer:
Jag tror att du är något på spåren. I en värld där den största kommunist staten via sitt anmanade av den "fria världens" liberala kapitalism får den demokratiska världen att bli allt mer Orwellsk så kräver liberalerna samma stabilitet som diktaturen och den röda tråden går att följa om man kan se den ekonomiska maktens agenda, där är alla ideologier lika så länge de går att använda till egna syften.
Makten använder alla tillgängliga medel och har så alltid gjort. Krig blir fred, lögn blir sanning och tvång blir frihet.
Enda sättet att förstå är att se vad som görs (eller inte görs), det som sägs saknar allt för ofta substans.
Det är väl antagligen kontroversiellt att skriva, men jag tror faktiskt att Kina är ideologiskt friare än vad vi är i t.ex. i Europa.
Där har man ju formulerat att tillväxt i sig själv inte längre är målet, utan "social stabilitet", en term som för dem iofs innehåller tillväxt, men inte bara. I Europa kan vi se på hur vi behandlar Grekland nu. Efter det tyskarna hittade på efter första världskriget kan man tycka att vi är ganska historielösa. Vi har resurserna här, men verkar sakna förmågan att frigöra oss från de tankar och mönster som skapat och skapar våra problem.
Jag kan inte bedömma hur ideologisk fritt Kina är, men vad jag förstår är de väldigt intolleranta mot oliktänkande. Dödsstraffets flitiga tillämpning ihop med ett tveksamt rättsväsende förskräcker.
Jag håller dock med om att våra västeuropeiska stater offrar väldigt mycket på den fri marknadens altare.
Ja, de är väldigt intoleranta mot oliktänkade i Kina. Poängen är dock att det finns (vad jag menar är) en närmast global ideologisk hegemoni som till stort har dikterats av väst. Denna gör det svårt för även ett redan så rikt land Norge att försöka tänka i andra termer än fortsatt tillväxt. Det materiella har fått ett egenvärde och samtidigt som saker förfaller (se t.ex. Detroit i USA) så oroar man sig inte, för att underhålla och upprätthålla saker är ointressant så länge man kan ha en ekonomisk tillväxt.
Kina gör en poäng av, och söker sig till, att inte lyda under dessa oskrivna regler utifrån. Med detta menar jag att Kina faktiskt har en möjlighet att slå sig loss från vårt sätt att tänka på, och är kompromisslösa nog att göra det de ser som nödvändigt. Det har ju påpekats att Kina faktiskt lägger mer pengar på ny miljöteknik är vad vi i väst gör. Vi säger mycket, gör lite. De gör ingen poäng av att säga mycket, men kan när de får för sig, göra mycket.
Skicka en kommentar