Peter Schiff är ekonomen som förutsåg finanskrisen som slog till 2008. Han förutsåg inte bara krisen i sig själv, utan han var ganska pricksäker med hur krisen skulle se ut.
Inför 2011 så förutsåg han att obligationer inte skulle vara någon stor hit. Vid nyår så sade han att man skulle hålla sig borta från dollarn och från statsobligationerna.
När nyheten om ekonomiska problem för Italien började komma och nyheten om att räntan för nya statsobligationer gått upp kraftigt så började jag förstå att detta antagligen är starten på den så kallade double dip som vissa ekonomer pratade om vid den första krisen. Detta var innan man nedgraderade USAs betalningsförmåga, vilket för att vara ärlig verkar vara en ganska rimlig sak att göra när man tar den nuvarande världssituationen i betraktande.
När nu Peter Schiff gått mot strömmen och gissat rätt flera gånger på rad så blir man ju klart nyfiken hur han tänker till skillnad från alla andra som har gjort att han har kunnat förutsäga dessa marknadsrörelserna. Jag köpte en bok skriven av Schiff och det gick snabbt att läsa genom den. Om Schiff kan man säga att han är en ekonom som de flesta andra ekonomer verkar hålla visst avstånd till. Han är okonventionell i sina teorier och han är något så märkligt som en ekonom som blir avvisad i USA just för att han förespråkar för mycket kapitalism. När man läser hans bok blir det klart att han förespråkar ett komplett laissez faire samhälle. Alla former av regleringar och subventioner från staten är direkt av ondo och stör balansen i den annars sunda marknaden. Boken han har skrivit är inte svår att läsa, den är menad för en oinsatt läsare och förklarar ekonomiska termer genom att ständigt tala om ett låtsassamhälle där man ständigt handlar i fisk. Bilden är full av småkul bilder som visar vardagslivet till invånarna i detta låtsaslandet som kallas Usopia. Många av de moraliska värderingar han lägger in i boken (främst i början av boken) känns smått absurda och boken talar om ökad ekonomisk kraft som det enda syftet med samhället. Problemställningar som social dumping, kriminalitet eller miljöpåverkan plockas enkelt bort ur alla beräkningar. Grundtesen i boken är att ekonomisk kraft i ett samhälle skapas inte av konsumtion (som är den rådande tanken hos styrande ekonomer) utan av produktion. Han säger vidare att konsumtion är en följd av effektivare produktion och inte tvärt om. USAs pikära situation har uppkommit genom ett väldigt generöst givande av pengar till invånarna utan krav på ökad ekonomisk produktivitet.
Efter att ha läst boken står det klart för mig att idealsamhället för Schiff och mig ser olika ut. Likväl är det intressant att filosofera kring vilka element i Schiffs världsanalys som gjort att han hamnar så rätt medan så många andra hamnat så fel.
Visar inlägg med etikett Peter Schiff. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Peter Schiff. Visa alla inlägg
söndag 7 augusti 2011
söndag 29 mars 2009
Ekonomin och människorna
I Torsdags blev Obama den första amerikanska presidenten som hållit i en internet-videokonferensen någonsin. Det amerikanske folket fick skicka in frågor (100.000 frågor skickades in) och sedan rösta fram de frågorna man helst ville skulle ställas (3.6 miljoner använde sig av det erbjudandet). Information om eventen skickades ut över Obama twitter som han uppdaterade några dagar tidigare. I tider som det här var det givetvis ekonomin som låg högst på agendan. USA försöker nu lägga om till en liknande strategi som den Sverige har haft. Man ska nu satsa på att flera arbetar i högavlönade jobb medan sämre avlönade jobb ska man överlåta till utlandet.
Det är väl få som inte blivit inspirerade, eller åtminstone imponerade, av de talna som Obama höll i sin presidentvals kampanj. Man har haft ett enormt fokus på att rensa upp i korruptionen i Washington och man började också starkt med att begränsa lönerna till de höga politikerna som arbetade i administrationen och se till så att inte folk hade dubbla uppdrag som skulle kunna öka riskerna för jäv (se Carl Bildt). Men för alla fina ord och dessa symboliska handlingar man gjort för att öka kredibiliteten hos det politiska etablisimanget så verkar man inte ha förstått kärnan i det ekonomiska klammeriet man befinner sig i för tillfället. En politiska karikatyr bild uttryckte det så här:
Det som många har ansett vara problemet som spräckte finanssystemet var ju de smarta finans instrumenten som nästan ingen förstod men som man ändå sålde till vem än man lyckades lura. Tim Geithner är ett namn som säkert blivit allmänt känt i USA. Det är han som är chef för Treasury Reserve och som därför har ansvar för att förvalta USAs finanser. Det är han som står längst fram och brottas med AIG cheferna om deras bonusar. Lösningen på den stora finanskrisen kallas nu för TALF - "Term Asset-Backed Securities Loan Facility", det är alltså detta som är Back to basics när det gäller ekonomi. Jag får erkänna att jag inte har koll på alla turerna kring det Amerikanska finansiella systemet, men jag har förstått att Obama vill introducera en lösning där privatpersoner (eller snarare stora investerare) kan köpa de här giftiga lånen, med staten som garantist om något skulle gå fel. Med andra ord så faller eventuella vinster från lösningen till de mer bemedlade medans eventuella förluster delas lika över alla. Det som är fascinerande och skrämmande på samma gång är att man investerar pengar utifrån premissen att alla dessa tillgångarna egentligen är värda väldigt mycket, bara det att marknaden har tolkat fel och just nu sälger dem till ett lågt pris. Man tänker det hela som en form av inverterad bubbla, för medan man i en bubbla lyckas få priset på t.ex. hus att öka helt utom proportion till det faktiska värdet så menar man nu att finanskrisen fått priserna att sjunka helt under proportion det till det underliggande värdet. Om man ser till att den amerikanska produktionen länge stått still medan den faktiska ekonomin växt enormt så kan man fråga sig hur rimligt det egentligen är att anta att saker är så mycket mer värde nu än vad de varit förr. Det finns en ekonom vid namn Peter Schiff som menar att sättet som USA agerar just nu inte kommer lösa krisen utan istället bara skjuta den på framtiden. Detta tycker han är extremt dumt eftersom han menar att när bubblan kommer spricka i framtiden så kommer man sannolikt drabbas av en hyperinflation som man omöjligt kommer kunna få kontroll över.
Detta med makroekonomi är ingen enkel sak, men det som jag förstått som kärnan i det problem vi befinner oss i och ser i ankommande är att färre människor har pengar att handlar med, vilket gör att de handlar mindre, vilket ger fler arbetslösa vilket ger färre människor med pengar att handla med, allt i en ond spiral. I ett rättframt system så skulle mängden pengar varit konstant (eller ökande) och därför skulle problemet inte ha funnits eftersom pengarna skulle samlat sig någonstans och regeringen tillsist skulle varit tvungen att fördela om pengarna. Men vår ekonomi är inte så enkel utan istället finns det ungefär lika mycket lån här i världen som pengar. Och i takt med att folk inte klarar av att betala sina lån (vilket de som arbetslösa inte gör) så försvinner de pengarna som lånet innebär. Dvs vi kommer in i en spiral där färre handlar eftersom det finns mindre pengar vilket gör att färre handlar vilket det gör att det finns mindre pengar. Detta är en mardröm för politiker och därför försöker man nu stoppa problemet på de två angreppspunkterna man kan. Man försöker låna mer för att få mer pengar (mera lån innebär mera pengar i världen) och man försöker få människor att spendera mer av sina pengar så att systemet hålls vid liv. Genom att sänka räntorna så gör man det billigare för företag att göra nya invisteringar (låna pengar = skapa pengar) och därför försöker man styra ekonomin med det en dimmensionella vapen man har, styrräntan. En konsekvens av styrräntan gör dock att de av oss med mycket pengar som har stora lån får mer pengar igen, medan de med mindre pengar som inte har möjlighet att låna egentligen inte tjänar något alls.
För mig kan det verka rimligt att ifall man vill öka omsättningen i samhället så är ett bra angreppssätt att ge pengar till de som inte får mer än 8000 kr/månaden. Det finns ett perspektiv som ofta används av högersidan där man ser arbetslösa som parasiter som är för lata för att skaffa jobb, men detta perspektivet tar inte hänsyn till att i dagens samhälle så är det faktiskt jobben som är en bristvara, inte människorna. Men ifall man nu istället gav pengar till denna svaga gruppen så skulle leda till ett värdigare liv. Det skulle också innebära att eventuell konsumption snarare skulle användas till att köpa mat av bättre kvalitet (eller mat överhuvudtaget) än på att investera i nya lyxfartyg eller palats eller vad nu människor med miljardförmögenheter kan tänkas spendera sina pengar på. Reinfeldt gav ut en bok om hans perspektiv på det Svenska värdfallssamhället som förslavade människor, Dan Josefsson uppmärksammar innehållet i en artikel på DN. Av artikeln förstår man att innehållet i boken inte helt stämmer överens med den retoriken om de nya moderaterna som Reinfeldt använde för att vinna valet. Frågan uppkommer vad som bäst speglar statsministerns åsikter. Det han skriver i en bok, eller det han säger i en valkampanj?
Det har säkert inte undgått någon hur stor personlig tragedi det kan vara att bli av med sitt arbete, Karin Wickströms dokumentär sparkad följer en person som blir arbetslös genom en längre tid. Det lustiga med det samhället vi har är att fullt dugliga och säkert helt kompetenta personer kan bli förvisade till att inte göra något, eftersom att man inte "har råd" att ha dem arbetande. Den som följer med i världen med allt av distrubitions problem av mat, miljöproblem och sociala problem har säkert förstått att det egentligen inte saknas saker att göra här i världen. Det är bara de som är villiga att sätta ett värde på arbetet som saknas. Den som dessutom har följt med i klimatdebatten har kanske förstått att stora förändringar måste göras snart och att det inte bara handlar om att konsumera mindre utan det handlar om att strukturera om ett helt system. Det handlar om att hitta ett hållbart sätt att driva jordbruk på och ett hållbart sätt att distrubera mat på. Det är ett jobb som är fullt av arbete. Problemet är detta fiktiva begrepp "pengar" som vi har använt för att kunna dela upp saker i mitt och ditt. Som kan göra att världens miljard fattigaste människor äger mindre tillsammans än vad Kamprad gör.
Trots att vi alla bara är människor. Inför den anhopning av utmaningar, ekologiska som ekonomiska så sitter vi dessvärre fast i en hjärnspärr om att saker inte kan vara annorlunda. Personligen börjar jag misstänka att det värsta brottet kommunisterna gjort mot mänskligheten inte är de hundra miljoner som dött under deras regim utan snarare de hundra miljoner som riskerar att bli offer eftersom ingen längre vågar förändra det systemet vi finns i. "Tänk på kommunisterna" är det återkommande argumentet man använder. Då hjälper det inte att man lungt och sakligt kan argumentera för hur rådande världsordning omöjligt kan hålla. Det må vara att det systemet vi har inte är perfekt, men vi vet för säkert att ifall vi ändrar det så blir det värre.. tänk på kommuntisterna. Det är både pessimistiskt och orimligt att inte tänka att några lösningar finns. Man måste bara klara av att tänka utanför boxen.
Det är väl få som inte blivit inspirerade, eller åtminstone imponerade, av de talna som Obama höll i sin presidentvals kampanj. Man har haft ett enormt fokus på att rensa upp i korruptionen i Washington och man började också starkt med att begränsa lönerna till de höga politikerna som arbetade i administrationen och se till så att inte folk hade dubbla uppdrag som skulle kunna öka riskerna för jäv (se Carl Bildt). Men för alla fina ord och dessa symboliska handlingar man gjort för att öka kredibiliteten hos det politiska etablisimanget så verkar man inte ha förstått kärnan i det ekonomiska klammeriet man befinner sig i för tillfället. En politiska karikatyr bild uttryckte det så här:
-Greed is out. Consumerism is down
-This is the end of America.
Om att gasa när man kört in i en vägg
Det som många har ansett vara problemet som spräckte finanssystemet var ju de smarta finans instrumenten som nästan ingen förstod men som man ändå sålde till vem än man lyckades lura. Tim Geithner är ett namn som säkert blivit allmänt känt i USA. Det är han som är chef för Treasury Reserve och som därför har ansvar för att förvalta USAs finanser. Det är han som står längst fram och brottas med AIG cheferna om deras bonusar. Lösningen på den stora finanskrisen kallas nu för TALF - "Term Asset-Backed Securities Loan Facility", det är alltså detta som är Back to basics när det gäller ekonomi. Jag får erkänna att jag inte har koll på alla turerna kring det Amerikanska finansiella systemet, men jag har förstått att Obama vill introducera en lösning där privatpersoner (eller snarare stora investerare) kan köpa de här giftiga lånen, med staten som garantist om något skulle gå fel. Med andra ord så faller eventuella vinster från lösningen till de mer bemedlade medans eventuella förluster delas lika över alla. Det som är fascinerande och skrämmande på samma gång är att man investerar pengar utifrån premissen att alla dessa tillgångarna egentligen är värda väldigt mycket, bara det att marknaden har tolkat fel och just nu sälger dem till ett lågt pris. Man tänker det hela som en form av inverterad bubbla, för medan man i en bubbla lyckas få priset på t.ex. hus att öka helt utom proportion till det faktiska värdet så menar man nu att finanskrisen fått priserna att sjunka helt under proportion det till det underliggande värdet. Om man ser till att den amerikanska produktionen länge stått still medan den faktiska ekonomin växt enormt så kan man fråga sig hur rimligt det egentligen är att anta att saker är så mycket mer värde nu än vad de varit förr. Det finns en ekonom vid namn Peter Schiff som menar att sättet som USA agerar just nu inte kommer lösa krisen utan istället bara skjuta den på framtiden. Detta tycker han är extremt dumt eftersom han menar att när bubblan kommer spricka i framtiden så kommer man sannolikt drabbas av en hyperinflation som man omöjligt kommer kunna få kontroll över.
Pengar, vad var det för något igen?
Detta med makroekonomi är ingen enkel sak, men det som jag förstått som kärnan i det problem vi befinner oss i och ser i ankommande är att färre människor har pengar att handlar med, vilket gör att de handlar mindre, vilket ger fler arbetslösa vilket ger färre människor med pengar att handla med, allt i en ond spiral. I ett rättframt system så skulle mängden pengar varit konstant (eller ökande) och därför skulle problemet inte ha funnits eftersom pengarna skulle samlat sig någonstans och regeringen tillsist skulle varit tvungen att fördela om pengarna. Men vår ekonomi är inte så enkel utan istället finns det ungefär lika mycket lån här i världen som pengar. Och i takt med att folk inte klarar av att betala sina lån (vilket de som arbetslösa inte gör) så försvinner de pengarna som lånet innebär. Dvs vi kommer in i en spiral där färre handlar eftersom det finns mindre pengar vilket gör att färre handlar vilket det gör att det finns mindre pengar. Detta är en mardröm för politiker och därför försöker man nu stoppa problemet på de två angreppspunkterna man kan. Man försöker låna mer för att få mer pengar (mera lån innebär mera pengar i världen) och man försöker få människor att spendera mer av sina pengar så att systemet hålls vid liv. Genom att sänka räntorna så gör man det billigare för företag att göra nya invisteringar (låna pengar = skapa pengar) och därför försöker man styra ekonomin med det en dimmensionella vapen man har, styrräntan. En konsekvens av styrräntan gör dock att de av oss med mycket pengar som har stora lån får mer pengar igen, medan de med mindre pengar som inte har möjlighet att låna egentligen inte tjänar något alls.
En intuitivare lösning?
För mig kan det verka rimligt att ifall man vill öka omsättningen i samhället så är ett bra angreppssätt att ge pengar till de som inte får mer än 8000 kr/månaden. Det finns ett perspektiv som ofta används av högersidan där man ser arbetslösa som parasiter som är för lata för att skaffa jobb, men detta perspektivet tar inte hänsyn till att i dagens samhälle så är det faktiskt jobben som är en bristvara, inte människorna. Men ifall man nu istället gav pengar till denna svaga gruppen så skulle leda till ett värdigare liv. Det skulle också innebära att eventuell konsumption snarare skulle användas till att köpa mat av bättre kvalitet (eller mat överhuvudtaget) än på att investera i nya lyxfartyg eller palats eller vad nu människor med miljardförmögenheter kan tänkas spendera sina pengar på. Reinfeldt gav ut en bok om hans perspektiv på det Svenska värdfallssamhället som förslavade människor, Dan Josefsson uppmärksammar innehållet i en artikel på DN. Av artikeln förstår man att innehållet i boken inte helt stämmer överens med den retoriken om de nya moderaterna som Reinfeldt använde för att vinna valet. Frågan uppkommer vad som bäst speglar statsministerns åsikter. Det han skriver i en bok, eller det han säger i en valkampanj?
Jobb och samhälle
Det har säkert inte undgått någon hur stor personlig tragedi det kan vara att bli av med sitt arbete, Karin Wickströms dokumentär sparkad följer en person som blir arbetslös genom en längre tid. Det lustiga med det samhället vi har är att fullt dugliga och säkert helt kompetenta personer kan bli förvisade till att inte göra något, eftersom att man inte "har råd" att ha dem arbetande. Den som följer med i världen med allt av distrubitions problem av mat, miljöproblem och sociala problem har säkert förstått att det egentligen inte saknas saker att göra här i världen. Det är bara de som är villiga att sätta ett värde på arbetet som saknas. Den som dessutom har följt med i klimatdebatten har kanske förstått att stora förändringar måste göras snart och att det inte bara handlar om att konsumera mindre utan det handlar om att strukturera om ett helt system. Det handlar om att hitta ett hållbart sätt att driva jordbruk på och ett hållbart sätt att distrubera mat på. Det är ett jobb som är fullt av arbete. Problemet är detta fiktiva begrepp "pengar" som vi har använt för att kunna dela upp saker i mitt och ditt. Som kan göra att världens miljard fattigaste människor äger mindre tillsammans än vad Kamprad gör.
Lösningar?
Trots att vi alla bara är människor. Inför den anhopning av utmaningar, ekologiska som ekonomiska så sitter vi dessvärre fast i en hjärnspärr om att saker inte kan vara annorlunda. Personligen börjar jag misstänka att det värsta brottet kommunisterna gjort mot mänskligheten inte är de hundra miljoner som dött under deras regim utan snarare de hundra miljoner som riskerar att bli offer eftersom ingen längre vågar förändra det systemet vi finns i. "Tänk på kommunisterna" är det återkommande argumentet man använder. Då hjälper det inte att man lungt och sakligt kan argumentera för hur rådande världsordning omöjligt kan hålla. Det må vara att det systemet vi har inte är perfekt, men vi vet för säkert att ifall vi ändrar det så blir det värre.. tänk på kommuntisterna. Det är både pessimistiskt och orimligt att inte tänka att några lösningar finns. Man måste bara klara av att tänka utanför boxen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)