Idag på jobbet lärde jag mig något nytt. En kollega hade sett ett avsnitt av CSI där en man som jobbade som "Check Casher" hade blivit mördad. I USA är det nämligen så att man ofta får betalt i form av checkar i mer lågavlönade jobb. Problemet är att för att få ut pengarna från de här checkarna ska du helst ha ett bankkonto, men för att ha ett bankkonto måste du ha ett startkapital på några tusen dollar. Så för de lågavlönade som givetvis inte har de här mängderna pengar så återstår det att gå till en tredje part som kan lösa ut checken. En sådan form av tredje part är check cashers som kan ta upp till 10% av checkens värde bara för att lösa ut den. I CSI gav det alltså mening att detta inte var en helt populär kille.
När man sätter detta i relation till Mitt Romney som har någonstans mellan 190 och 250 miljoner dollar, eller över en miljard kronor, betalar runt 15% i skatt och i tillägg går på val för att minska de skatterna som företag betalar så får det en att tänka..
Den gamla devisen att det är dyrt att vara fattig är kanske inte helt fel iaf. Och detta är ju trots allt the land of the free (people that have one or two weeks of vacation and that might very well have to take two jobs to be able to make ends meet). Får en att tänka på partiledardebatten där Reinfeldt antyder att en av huvudanledningarna att han gick med i moderaterna är för att han kämpar för frihet (han nämnde inte om detta gällde apartheid eller att sälja övervakningssystem till Libyen) samtidigt som han förklarar hur emot han är att.. folk ska vara lediga. Nåväl. Men detta får nog ändå stå som falsk matematik på amerikanska
Inte är jag en som vet mycket om vad som föregår i maktens korridorer, men nog är jag väl enig med Schlaug om att Bildts Lundin historia är bra mycket mer intressant än Juholts ersättningsfiffel. Visst, fiffel är aldrig aldrig bra. Men det är ändå bättre än att eventuellt profitera på misär.
Den historien, som verkar långt mycket mer intressant, har förresten lett till en anmälan hos granskningsnämnden.
Förr tänkte jag ofta på hur min mamma och bror brukade diskutera världens problem. M. pratade om Jesus och L. pratade om klimatförändringar. Jag satt och förundrades över hur de egentligen pratade om två olika ting, men när man klippte ihop det så blev det faktiskt en diskussion, och den hade mening. Nästan var det nog så att ifall den ena hade ansträngt sig till det yttersta för att tränga in i den andras idéer så skulle diskussionen inte blivit så intressant. Då skulle den ena personen vara vilse i den andras tankegångar. Jag kommer att tänka på den diskussionen, den gången nere i köket, när jag läser vad Schlaug skriver när han åter ger en känga åt kärnkraften. En kille som heter Michael ser det som sin mission att bevisa att kärnkraften är bäst. I sin arsenal har han massa sekondärlitteratur (som han åtminstone hävisar till) och en energi som möjligen kommer av för mycket kaffe och stress i vardagen. I kommentarerna klampar han in lite som en elefant och går in för att motbevisa varje antydan till motstånd mot kärnkraft. Det skulle förvåna mig ifall Schlaug bemödar sig med att svara. Det skulle förvåna mig kanske ännu mer om han (Michael) faktiskt kommer lyckas övertyga någon att tänka som han. Han har mycket argumentation men ingen auktoritet. Framförallt missar han dock poängen. Schlaug har visioner, han klarar av att tala om ett samhälle som är annorlunda. Ett samhälle baserat på andra värden än det rena pengavärdet. Ett samhälle där en människa är en människa. Michael argumenterar för hur man kan spara några hundra kronor på elräkningen för medelsvensson. Precis som jag tidigare nämnt om de enkla sanningarna så klarar Schlaug att föra fram sitt perspektiv. Vi människor är mer än vad vårat samhälle gör oss till. Vi är mer än bara öar som flyter omkring skilda från varandra. Vi är drömmare. Vi är redo att gå den svårare vägen (att inte använda kärnkraft) om detta är ett led mot det hållbara samhället (där vi inte konsumerar eller förstör vad som inte kan återskapas). Vi är trötta på samhället som skapat en kontinent av plast dubbelt så stor som USA i Stilla havet. Vi är redo för samhället där vi betalar dubbelt så mycket för våra kläder mot att vi får veta att producenten inte är en ekonomisk slav vi utnyttjat. Vi vill resa oss, vi vill att vårat samvete ska vara rent. Lyssna på Peps, vår Skånska visionär.
