Visar inlägg med etikett Moral. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Moral. Visa alla inlägg

tisdag 10 januari 2012

Mer komplicerat än så?

Det händer ibland att jag läser saken med de två journalisterna i Etiopen. Också läser jag bland kommentarerna där folk uttrycker att man inte borde protestera mot det som händer utan lämna till journalisterna till deras öde. Man argumenterar att precis som det i Sverige råder svensk lag så råder det Etiopisk lag i Etiopen och då är det fel av oss att försöka kritisera eller ha åsikter om den. De döms ju bara efter lagen. I mitt stilla inre undrar jag vem som först yttrade denna argumentationen, för jag har sett den komma igen på så många platser nu att jag upplever det som att den måste haft en källa i den offentliga debatten. Vem? Vem undrar jag.

Anledningen är att jag tycker det är en ytterst märklig argumentation. En person som argumenterar på detta sättet måste rimligtvis då också anse att man ska stödja (eller åtminstone inte protestera mot) Sharia-lagarna i Afghanistan och borde alltså vara en hård motståndare av Afghanistankriget. På andra sidan av skalan, och genom samma argumentation, menar man att Bildt inte borde debatteras eftersom han inte är dömd för något och alltså inte gjort något fel. Det finns således många människor i historien som inte gjort något fel trots att de flesta av oss intuitivt tänker annorlunda. Jag kan förstå en önskan att upphöja en mänsklig lag till en matematisk regel som ger oss ett enkelt svar på vad som är rätt och fel. Men visst måste man väl se att saker ofta är mer komplicerade än så?

lördag 13 november 2010

Filosofi

Frågan var, hur ställer du dig till denna videon?



Jag skulle gärna vilja veta vad ni tycker om filmen. Personligen var jag (kanske som väntat?) inte helt begeistrad över hans idéer.

Hans huvudtes är att vetenskap kan bestämma vad som är rätt och fel. Det finns en rad olika saker jag är oenig med honom om.

Först säger han att det bara är han och de stora religiösa ledarna som tror på en objektiv moral. Enligt min erfarenhet är detta en tanke många människor bär på rent intuitivt. På frågan om vet man trodde det var mest sannolikt skulle komma till himlen, en själv eller moder Theresa så svarade 60% att det var en själv. När jag frågade mina familjemedlemmar vem man trodde var visast i familjen svarade alla utom min syster att de trodde det var de själva. Alltså, jag köper inte bilden av att han skulle vara ensam på att tro på objektiv moral, där ens egna moral allt som oftast är den "korrekta".

Han menar att människors moralsyn i slutändan kokar ner till en syn på varelsers subjektiva upplevelser, det antyds att det blir en fråga om optimerande av varelsers lycka (utilitarism med andra ord) bara det att verktygen för att mäta lycka är olika. Detta upplever jag som en otroligt etnocentrisk syn på kulturer. Från vad jag läst har det funnits kulturer där man sett sin existens som en naturlig del av en helhet. Kulturer där man inte skiljt på ens egna jag och på andra. Det är min övertygelse att där finns kulturer där man inte använder sig av ett analytiskt perspektiv för att avgöra vad som är rätt och fel, där vad som är rätt och fel helt enkelt förefallit naturligt. I ett sådant fall skulle hans tes om att deras moralsyn skulle kunna kokas ner till en syn på optimerande av entiteters lycka bli intetsägande.

Han pratar om ett kontinuerligt rum av sanningar som vi kanske eller kanske inte känner, men som deterministiskt kan bestämma ifall vårt samhälle rör sig mot harmoni eller mot kaos. Han säger också att det finns ett objektivt svar på vilket håll som är rätt att gå i i detta rummet. Detta argumenterar jag inte emot. Och han kan också övertyga mig om att vetenskap kan säga oss något om dessa sanningarna i det kontinuerliga rummet. När han dock säger att "vetenskap kan bestämma vad som är rätt och fel" så säger han enligt mig inte att vetenskapen kan hjälpa oss att bestämma alla dessa delsanningar. Enligt mig säger han istället att det kan finnas en vetenskaplig metod som kan bestämma vilken plats i detta kontinuerliga rummet som är den "korrekta". Visst är jag överens med honom om att vi subjektivt kan känna att vissa platser i detta rummet är bättre än andra. Jag har dock svårt att se vilket vetenskapligt experiment han skulle kunna ställa upp som kunde bevisa att denna platsen är den "bästa". Är den bästa platsen där vi t.ex. befinner oss idag där vi lever materiellt överflöd, men där våra barnbarn antagligen kommer ärva en förstörd jord? Hur kan han ställa upp ett vetenskapligt experiment som klarar av att väga vårt välbefinnande mot våra kommande generationers välbefinnande?

Nu är jag kanske petig, men han säger att vi VET att en persons personlighet är en produkt av hans hjärna. Detta förmodar jag är vetenskapligt bevisat eftersom det är något som vi VET. Jag skulle gärna vilja se det experimentet de har ställt upp för att bevisa det, samt få veta hur nollhypotesen samtidigt skulle kunna bevisas. För i tiden VISSTE man att kvinnor inte var lämpade att studera eftersom de skulle bli svårt sjuka i feber. Och man VISSTE att kvinnor omöjligt kunde vara bra domare pga deras humörsvägningar under sin cyklus. Kvinnor började studera och trots att man visste att de skulle bli svårt sjuka så blev det inte det. Kvinnor blev domare och trots att man visste att det skulle bli en katastrof så blev det inte det. Man VISSTE också att jorden var platt eller att solen roterade runt solen. Styrkan med dagens vetenskap är den objektiva formen den antagit där den arbetar utifrån handling och konsekvens i experiment som kan återskapas. Jag tvivlar starkt på att vi enligt modern vetenskap VET att vår personlighet finns i hjärnan.

Han visualiserar ett moraliskt/kulturellt landskap där man både individuellt och kollektivt upplever vissa nivåer av lycka. Han säger också att våra hjärnor formas utifrån våra kulturer och att vi därför hamnar på olika platser i detta landskapet. Enligt mig skulle detta tillsäga att människor i t.ex. Sverige skulle vara ungefär lika lyckliga. Eller att människor som hade samma åsikter, kom från samma kultur etc. var lika lyckliga. Detta tror jag inte på. Det finns också mätningar som visar att vi svenskar är ett av världens lyckligare folk. Borde inte detta betyda att t.ex. fransmän som kom till Sverige skulle välsignas med samma form av lycka som vi är välsignade med eftersom de skulle bli inkorporerade i vår kultur? Det finns flera dokumenterade fall, både historiskt och bland folk jag träffat där människor från "mindre lyckliga" länder blivit ännu olyckligare när de kommit till det "lyckligare" landet.

Han säger att det är typiskt i det intellektuella USA att säga att även om man tycker att kvinnoförtrycket i mellanöstern är fel så har man ingen rätt att ifrågasätta denna gamla kultur. Sedan fortsätter han med att säga att dessa människorna menar att man inte heller kan fördömma att man kastar syra i ansiktet på sin hustru eller misshandlar henne. Jag har svårt att tro att de flesta Amerikanska intellektuella skulle mena att man inte kan fördömma sådana uppenbart destruktiva beteenden. Jag tror att han kämpar mot en strawman här. Det stämmer säkert att många menar att man inte kan döma andra kulturer i stort, men jag har svårt att tänka mig att man skulle mena att där inte finns gränsen där något uppenbart blir fel.
Kurkiala är ett exempel på en person som tydligt säger att man objektivt kan mena att mordet på Fadime var fel och att det var förkastligt, samtidigt som han talar om att vi i dagens samhälle har en form av kulturimperialism där vi inte fullt förmår att respektera eller förstå andra kulturer. Alltså, där finns nyanser i den här frågan, något jag upplever han försöker måla upp att det inte finns.

Detta är en digression. Utan att försvara något som påven någonsin gjort eller komma göra, men han säger att bla. påven har kommit fram till sina moraliska ståndpunkter eftersom han hört en röst i en virvelvind. Detta kan kännas orättvist med tanke på att den förra påven, Johannes Paulus II, behärskade polska, italienska, franska, tyska, engelska, spanska, kroatiska, portugiska, ryska och latin, han hade flera doktorgrader och skrev bland annat en avhandling i filosofi. Att beskriva påven som obildad kan kännas lite märkligt. Bör dock också nämnas att jag en gång försökte läsa en av hans böcker men helt enkelt gav upp eftersom jag upplevde hans argument som omöjliga att följa.

Jag upplever att hans föredrag hade varit lite intressantare om han hade jämfört några andra än Dhalai Lama och Ted Bundy eftersom detta är en fråga där de flesta är överens om vad som är rätt och fel. Jag tror dock enkelt att han kunde ställt upp två personer där vi plötsligt började bli oense om vem som var den mer "moraliskt riktiga". Jag upplever att han försöker använda dessa två personerna för att göra poängen att det finns ett rätt och ett felaktigt svar på vilket som är bästa sättet att spendera sin tid på. Att vetenskapen kan BEVISA för oss vilket som är det bästa sättet. Åter kommer vi fram till problemet, hur ställer du upp ett experiment som BEVISAR detta? Och vilka parametrar använder du? Är det fråga om maximering av lycka? Över hur lång tid isåfall? Med droger kan du uppnå kortvarig lycka som övergår i olycka. Med vårt levnadssätt kan vi uppnå bekvämlighet och lycka på bekostnad av kommande generation. Hur kan vetenskapen BEVISA vilket av dessa perspektiv som är det mest riktiga?
Han drar sedan en parallell till fysiken och säger att ifall vi nu kan avgöra vem som är den bästa fysikern, varför kan vi inte avgöra vem som är bäst på moral? Svaret är att den bästa fysikern är den vars teorier som stämmer överens med det vi kan observera i experiment. Men vi har ingen möjlighet att ställa upp dessa experimenten i moralfrågor. Hur kan du möjligen ha ett experiment som bevisar vilket som är rätt tidsperspektiv att mäta lycka över?

För att sammanfatta. I sitt tal talar han om att det finns tillfällen där det finns ett objektivt svar på vad som är rätt och fel. Jag håller med honom om det. Detta tror jag dock är färre tillfällen än vad han antyder att det skulle vara. Men i slutändan.. Detta har inget med vetenskap att göra.

måndag 30 augusti 2010

Knegarmoral del två

Diskussionen om ett annat sätt att finnas på som en gemenskap har i stort sätt uteblivit. Även om det finns profilerade människor som länge talat om de brister som finns i hur vi idag organiserar oss och även påtalar vad som skulle kunna bli bättre ifall man gjorde någonting åt dem. Även om man i lugn och saklig ton sakta förklarar det som ju egentligen säger sig själv nämligen att

1) Oändlig ekonomisk tillväxt är inte hållbar så länge den kräver att man plockar ut mer och mer resurser ur jorden.
2) Den tillväxt vårt system idag orsakar är en tillväxt där man plockar ut mer och mer resurser ur jorden.
3) Vi bor i ett samhälle där man å ena sidan kämpar för att effektivisera produktionen så att så få människor som möjligt behövs i jobb, medan vi å andra sidan ser ner på de människor som inte har några jobb eftersom de inte bidrar till systemet.

Alltså. Jag och några med mig menar att det finns ett fundamentalt fel i det system vi alla lever i och inte verkar komma ut ur. Likväl så verkar de som styr Sverige inte vilja bjuda upp till en sådan debatt. Jag törstar efter en debatt fyld av eftertänksamhet där dagens politiker deltar, istället för de så hetsiga one-liners-tävlingar som idag är den enda kontexten vi får se dem i.

Men. Är det något man kan lita på så är det Svensk radio. I tendens så kommer man i denna veckan just försöka diskutera varför vi arbetar mer nu än på 70-talet och vilka konsekvenser detta eventuellt får.

Personligen brukar jag använda mig av en väldigt enkel metod när jag värderar olika levnadssätt. Jag kollar på ifall personen som lever på ett speciellt sätt är lycklig. Är han det så är det antagligen ett gynsamt sätt att leva på, är han det inte så är det antagligen inte det. Det första programmet i tendens lämnade mig lika handfallen som tidigare i frågan om människor blir mer lyckliga av mindre arbete eller inte. Man ställde en man som jobbade 10 timmar om dagen mot en tjej som valt att arbeta så lite som möjligt. Mannens barn hade ju givetvis gärna velat se honom mer. Men själv var han mer nöjd med att arbeta mycket än att inte göra det. Tjejen hade problem med att det fanns alldeles för mycket att välja på när hon skulle göra något med sin tid. Dessutom hade hon en otäck hosta som kanske kom av att hon bodde i en husbuss ute på visjan. Senare i veckan kommer man ta upp hållbarhetsperspektivet och hur det relaterar till hur mycket vi arbetar. Min förhoppning är att man i de andra avsnitten kommer lyckas med det jag tyckte man misslyckades med i första, nämligen att skrapa under ytan på frågan.

lördag 28 augusti 2010

Bärplockeri i Sverige

Jag lyssnad på konflikt på P1 där man pratade om bärplockarna från Vietnam som fastnat i mellan-Sverige. Ute på stan där de höll till så gick en dam runt med sin lilla svarta pudel. Hon berättade att hon var livrädd å sin hunds vägnar nuförtiden för man vet ju att folk i Asien äter hundar och med tanke på att dessa Vietnameser inte har pengar till mat ens så kanske de kunde bli så desperata att de skulle äta upp hennes hund. Runt om på bygden så florerade rykten om att Vietnameserna åt katter.

Det var fascinerande att höra på och i någon mening lite lustigt att föreställa sig den här damen med sin hund och hur hon vaksamt övervakar dessa asiater så de inte äter upp den. Mer sorgligt var det att höra Vietnameserna själva prata. De hade betalat 6000 dollar för att få komma till Sverige och plocka bär. Men i deras löneavtal stod det att de var tvugna att plocka 90 kg bär per dag för att få lön. Första dagen jobbade de från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Den av dem som hade fått mest bär hade då plockat 7 kg..
6000 dollar är ju ingen struntsumma ens för oss, och ifall en person i Vietnam hade haft de pengarna på banken hade han knappast varit i behov av att resa till Sverige och arbeta för att få saker att gå ihop. Samtliga av dessa arbetarna hade givetvis lånat ihop pengarna för att ha möjlighet att komma hit.

I början av programmet förklarade man att det som användes var en liknande taktik som den romarna använde sig av. Man tog med sig människor hem för att de skulle arbeta utan att kalla dem slavar. Ifall de sedan började skapa problem eller stå upp för sig så var man sedan snabb med att utvisa dem. Det är konstigt att tänka att detta händer i Sverige, som ju faktiskt ofta förr vågat ta moraliska ställningstaganden framför rent rationella.