Filosofi

Frågan var, hur ställer du dig till denna videon?



Jag skulle gärna vilja veta vad ni tycker om filmen. Personligen var jag (kanske som väntat?) inte helt begeistrad över hans idéer.

Hans huvudtes är att vetenskap kan bestämma vad som är rätt och fel. Det finns en rad olika saker jag är oenig med honom om.

Först säger han att det bara är han och de stora religiösa ledarna som tror på en objektiv moral. Enligt min erfarenhet är detta en tanke många människor bär på rent intuitivt. På frågan om vet man trodde det var mest sannolikt skulle komma till himlen, en själv eller moder Theresa så svarade 60% att det var en själv. När jag frågade mina familjemedlemmar vem man trodde var visast i familjen svarade alla utom min syster att de trodde det var de själva. Alltså, jag köper inte bilden av att han skulle vara ensam på att tro på objektiv moral, där ens egna moral allt som oftast är den "korrekta".

Han menar att människors moralsyn i slutändan kokar ner till en syn på varelsers subjektiva upplevelser, det antyds att det blir en fråga om optimerande av varelsers lycka (utilitarism med andra ord) bara det att verktygen för att mäta lycka är olika. Detta upplever jag som en otroligt etnocentrisk syn på kulturer. Från vad jag läst har det funnits kulturer där man sett sin existens som en naturlig del av en helhet. Kulturer där man inte skiljt på ens egna jag och på andra. Det är min övertygelse att där finns kulturer där man inte använder sig av ett analytiskt perspektiv för att avgöra vad som är rätt och fel, där vad som är rätt och fel helt enkelt förefallit naturligt. I ett sådant fall skulle hans tes om att deras moralsyn skulle kunna kokas ner till en syn på optimerande av entiteters lycka bli intetsägande.

Han pratar om ett kontinuerligt rum av sanningar som vi kanske eller kanske inte känner, men som deterministiskt kan bestämma ifall vårt samhälle rör sig mot harmoni eller mot kaos. Han säger också att det finns ett objektivt svar på vilket håll som är rätt att gå i i detta rummet. Detta argumenterar jag inte emot. Och han kan också övertyga mig om att vetenskap kan säga oss något om dessa sanningarna i det kontinuerliga rummet. När han dock säger att "vetenskap kan bestämma vad som är rätt och fel" så säger han enligt mig inte att vetenskapen kan hjälpa oss att bestämma alla dessa delsanningar. Enligt mig säger han istället att det kan finnas en vetenskaplig metod som kan bestämma vilken plats i detta kontinuerliga rummet som är den "korrekta". Visst är jag överens med honom om att vi subjektivt kan känna att vissa platser i detta rummet är bättre än andra. Jag har dock svårt att se vilket vetenskapligt experiment han skulle kunna ställa upp som kunde bevisa att denna platsen är den "bästa". Är den bästa platsen där vi t.ex. befinner oss idag där vi lever materiellt överflöd, men där våra barnbarn antagligen kommer ärva en förstörd jord? Hur kan han ställa upp ett vetenskapligt experiment som klarar av att väga vårt välbefinnande mot våra kommande generationers välbefinnande?

Nu är jag kanske petig, men han säger att vi VET att en persons personlighet är en produkt av hans hjärna. Detta förmodar jag är vetenskapligt bevisat eftersom det är något som vi VET. Jag skulle gärna vilja se det experimentet de har ställt upp för att bevisa det, samt få veta hur nollhypotesen samtidigt skulle kunna bevisas. För i tiden VISSTE man att kvinnor inte var lämpade att studera eftersom de skulle bli svårt sjuka i feber. Och man VISSTE att kvinnor omöjligt kunde vara bra domare pga deras humörsvägningar under sin cyklus. Kvinnor började studera och trots att man visste att de skulle bli svårt sjuka så blev det inte det. Kvinnor blev domare och trots att man visste att det skulle bli en katastrof så blev det inte det. Man VISSTE också att jorden var platt eller att solen roterade runt solen. Styrkan med dagens vetenskap är den objektiva formen den antagit där den arbetar utifrån handling och konsekvens i experiment som kan återskapas. Jag tvivlar starkt på att vi enligt modern vetenskap VET att vår personlighet finns i hjärnan.

Han visualiserar ett moraliskt/kulturellt landskap där man både individuellt och kollektivt upplever vissa nivåer av lycka. Han säger också att våra hjärnor formas utifrån våra kulturer och att vi därför hamnar på olika platser i detta landskapet. Enligt mig skulle detta tillsäga att människor i t.ex. Sverige skulle vara ungefär lika lyckliga. Eller att människor som hade samma åsikter, kom från samma kultur etc. var lika lyckliga. Detta tror jag inte på. Det finns också mätningar som visar att vi svenskar är ett av världens lyckligare folk. Borde inte detta betyda att t.ex. fransmän som kom till Sverige skulle välsignas med samma form av lycka som vi är välsignade med eftersom de skulle bli inkorporerade i vår kultur? Det finns flera dokumenterade fall, både historiskt och bland folk jag träffat där människor från "mindre lyckliga" länder blivit ännu olyckligare när de kommit till det "lyckligare" landet.

Han säger att det är typiskt i det intellektuella USA att säga att även om man tycker att kvinnoförtrycket i mellanöstern är fel så har man ingen rätt att ifrågasätta denna gamla kultur. Sedan fortsätter han med att säga att dessa människorna menar att man inte heller kan fördömma att man kastar syra i ansiktet på sin hustru eller misshandlar henne. Jag har svårt att tro att de flesta Amerikanska intellektuella skulle mena att man inte kan fördömma sådana uppenbart destruktiva beteenden. Jag tror att han kämpar mot en strawman här. Det stämmer säkert att många menar att man inte kan döma andra kulturer i stort, men jag har svårt att tänka mig att man skulle mena att där inte finns gränsen där något uppenbart blir fel.
Kurkiala är ett exempel på en person som tydligt säger att man objektivt kan mena att mordet på Fadime var fel och att det var förkastligt, samtidigt som han talar om att vi i dagens samhälle har en form av kulturimperialism där vi inte fullt förmår att respektera eller förstå andra kulturer. Alltså, där finns nyanser i den här frågan, något jag upplever han försöker måla upp att det inte finns.

Detta är en digression. Utan att försvara något som påven någonsin gjort eller komma göra, men han säger att bla. påven har kommit fram till sina moraliska ståndpunkter eftersom han hört en röst i en virvelvind. Detta kan kännas orättvist med tanke på att den förra påven, Johannes Paulus II, behärskade polska, italienska, franska, tyska, engelska, spanska, kroatiska, portugiska, ryska och latin, han hade flera doktorgrader och skrev bland annat en avhandling i filosofi. Att beskriva påven som obildad kan kännas lite märkligt. Bör dock också nämnas att jag en gång försökte läsa en av hans böcker men helt enkelt gav upp eftersom jag upplevde hans argument som omöjliga att följa.

Jag upplever att hans föredrag hade varit lite intressantare om han hade jämfört några andra än Dhalai Lama och Ted Bundy eftersom detta är en fråga där de flesta är överens om vad som är rätt och fel. Jag tror dock enkelt att han kunde ställt upp två personer där vi plötsligt började bli oense om vem som var den mer "moraliskt riktiga". Jag upplever att han försöker använda dessa två personerna för att göra poängen att det finns ett rätt och ett felaktigt svar på vilket som är bästa sättet att spendera sin tid på. Att vetenskapen kan BEVISA för oss vilket som är det bästa sättet. Åter kommer vi fram till problemet, hur ställer du upp ett experiment som BEVISAR detta? Och vilka parametrar använder du? Är det fråga om maximering av lycka? Över hur lång tid isåfall? Med droger kan du uppnå kortvarig lycka som övergår i olycka. Med vårt levnadssätt kan vi uppnå bekvämlighet och lycka på bekostnad av kommande generation. Hur kan vetenskapen BEVISA vilket av dessa perspektiv som är det mest riktiga?
Han drar sedan en parallell till fysiken och säger att ifall vi nu kan avgöra vem som är den bästa fysikern, varför kan vi inte avgöra vem som är bäst på moral? Svaret är att den bästa fysikern är den vars teorier som stämmer överens med det vi kan observera i experiment. Men vi har ingen möjlighet att ställa upp dessa experimenten i moralfrågor. Hur kan du möjligen ha ett experiment som bevisar vilket som är rätt tidsperspektiv att mäta lycka över?

För att sammanfatta. I sitt tal talar han om att det finns tillfällen där det finns ett objektivt svar på vad som är rätt och fel. Jag håller med honom om det. Detta tror jag dock är färre tillfällen än vad han antyder att det skulle vara. Men i slutändan.. Detta har inget med vetenskap att göra.