Fragmentering, sanning, lögn och hat

Det är så bekvämt. Vi blir så mycket enklare att leda då, inget oväntat händer ifall vi är fragmenterande, ständigt stötandes ihop med varandra. Jesus kom med ett nytt bud kring det hela, han ville byta ut "öga för öga, tand för tand" med "vänd andra kinden till". Han var revolutionär. Makten önskade inte fred, har aldrig önskat det. Finns det inget att vara rädd för har vi inte längre någon anledning att underkasta oss. Sälja vapen för död? Visst, ifall det innebär att jag får behålla mitt jobb! Makten tog kristendomen och gjorde om det till något annat. 1900 år gick och Tolstoj kom. Han var övertygad om att saker skulle ändra sig. Som en evolutionärstroende menade han att det var det naturliga nästa steget. Från att vi som varelser gått från ett tillstånd där vi endast tänkte på oss själva till ett där vi även omfattade vår familj och våra närmaste. Vad han kallade för "a social life conception". Han trodde att omfamnandet av Jesus ideal var naturligt, vi var nu så uppvaknade att vi insåg att det var fel med slavar. Fel med tortyr. Fel med misshandel. Det var bara en tidsfråga innan skenheligheten skulle vara tvungen att ge vika för sanningen. I det att vi blev mer och mer upplysta så var det naturligt att samhälle skulle utveckla sig. Han skrev boken som var med att inspirera Gandhi till det motstånd som fällde det mäktiga engelska imperiet. Ifall du tittar på videon där uppe så ser du Mandela, Gandhi och Martin Luther King. En terrorist. En som var djupt hatad av Churchill. En som var snedsett av sin samtid och vars hem var under ständigt bombhot. De var hatade, länge. De talade sanningen som avslöjade vår lögn. Hur kunde vi annat än hata? Men sanningen består.

"– Ni kommer aldrig få mig att darra på manschetten när det gäller det som ger jobb, det som ger exportinkomster till Sverige. Sverige har byggt sitt välstånd, sin rikedom, våra möjligheter att ha bra sjukvård, bra välfärd, på att vi handlar med andra länder. Det är det vi har diskuterat under en lång stund, hur små, öppna ekonomier ska kunna klara den konkurrensen."  

-Fredrik Reinfeldt angående vapenexporten till Saudiarabien

"I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin, but by the content of their character."  

– Martin Luther King, I Have a Dream Quote 

Fast allt detta har jag ju sagt tidigare. Flera gånger tidigare. Sanningen är naken, enkelt, kall och framförallt kompromisslös. Man kan dock sätta all denna information in i en kontext. Judiska församlingen i Malmö har tappat förtroendet för en politiker.
Är det Carl Bildt efter avslöjandena som knyter det företag han tidigare satt i styrelsen för närmare folkmordet i Sudan? - Nej.
Är det Tolgfors som i genom sitt bruk av nysvenska och "mycket korrekta" tal förvandlat en vapenfabrik till något helt oproblematiskt? - Nej.
Är det Reinfeldt som säger att "aldrig kommer darra på manchetterna" när det gäller att exportera vapen till en diktature som hatar Israel? - Nej.

Nämen, vem är det då? Ifall man kan svälja att man säljer vapen till Israels fiender, då måste ju någon gjort något rent fruktansvärt...

Det är Reepalu. Tydligen har han sagt följande i en intervju:

Det som är speciellt här är att det inte finns någon ömsesidighet – det finns inga muslimer som säger att man lämnar stan för att man hotas av judar?

– Jag vet inte riktigt hur de här grupperna ser ut, men jag blev väldigt förvånad när jag blev medveten om den starka kopplingen mellan judiska församlingen och Sverigedemokraterna. Jag visste inte att den fanns, men när jag går på möten hos församlingen ser jag Kent Ekeroth, en av de tuffaste från SD. Sedan får jag höra att han är brorson till en av de ledande inom församlingen.

– Och att SD stenhårt driver sin antimuslimska kampanj genom att säga att man är för den judiska gruppen. Det störde mig väldigt mycket.

Du menar alltså att det finns ett muslimhat i den judiska församlingen i Malmö som kanaliseras via SD?

– Nej, det tror jag inte, däremot att SD:are har infiltrerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat.

Andra saker som går att läsa i intervjun är följande:

Ilmar Reepalu fick själv under ett par års tid ha ständig polisbevakning.

– För sju år sedan var det någon som sköt in i min bostad. Det var tur att jag inte satt i mitt arbetsrum, då hade jag fått kulan i huvudet, säger han när vi har satt oss ner. Ett tag fick han förflytta sig i en skottsäker bil.

Rabbinen i judiska församlingen i Malmö blir ständigt utsatt för hot, glåpord och spottloskor. Han får skjuts av församlingsmedlemmar när han ska någonstans.

– Ja, och nu vet jag att jag är ute på minerad mark igen. Och jag går gärna ut på den marken så vi har rätt proportioner. Jag blir ju anklagad för att vara antisemit när jag säger att det inte bara är judar som har det jobbigt, det är faktiskt lika jobbigt och ibland ännu jobbigare för andra grupper.

– För Malmös judar har det varit kränkningar i form av att det målats svastikor på bilar, och att man blir hånad av unga killar och så.

[...]

Eller min släkting som blev nedslagen för att han handlade i en judisk butik?

– Det känner jag faktiskt inte till. Hittills vet jag att en flicka fick en flaska kastad på sig i samband med judiska församlingens demonstration på Stortorget 2009. Polisen har sagt att det var ett antisemitiskt dåd. Vi vet att det var muslimer som kastade flaskan.

– Däremot har vi muslimer som blivit dödade för att de varit homosexuella. Vi har spänningar som är jättejobbiga som vi försöker hålla borta från Malmö.

Ilmar sitter på en krutdurk det är väl lite tvivel om det. Motsättningarna i Malmö finns. Han har ju tydligen själv också drabbats (men säkert i mindre utsträckning än många andra). Han verkar dock anstränga sig för att de olika sidorna ska lugna ner sig. Han verkar ogilla hatet dem emellan. Kanske därifrån föds uttalandet att han upplever den judiska församlingen som infiltrerad av SD. Sant är dock att denna episoden med stor sannolikhet kommer lämna Ilmar själv hatad, av Judar såsom kristna. Jesus hade predikat försoning, vårt samhälle idag, till sonika många som predikar Jesus, gillar hatets enkla lösning.

Tolstoj del 6, delar av hans sista ord till läsaren

No matter by what names we may be called, nor what garments we may wear, nor in the presence of what priest we may be anointed, nor how many millions our subjects may number, nor how many guards may be posted on our journey, nor how many policemen may protect our property, nor how many so-called criminals, revolutionists, or anarchists we may execute - no matter what exploits we may perform, nor what states we may establish, nor what fortresses and towers we may erect - from the Tower of Babel to the Eiffel Tower - we have before us two ever present and unavoidable conditions, that deprive our mode of life of all significance: (1) death, that may overtake each of us at any moment, and (2) the transitory nature of all our undertakings, that disappear, leaving no trace behind them. No matter what we may do, found kingdoms, build palaces and monuments, write poems and songs - all is but fleeting and leaves no trace behind. Therefore no matter how much we may attempt to conceal this from ourselves, we cannot fail to perceive that the true significance of our life lies neither in our individual, physical existence, subjected to unavoidable suffering and death, nor in any institution or social organization.

Whoever you are, you who read these lines, reflect upon your position and your duties, not upon the position of landowner, merchant, judge, emperor, president, minister, priest or soldier, which you may assume but for a time, not upon the imaginary duties which these positions impose upon you, but upon your actual and eternal position as a being, who, after a whole eternity of non-existence, is called by the will of Some One from unconsciousness into life, and who may at any moment return whence he came by the same will. Consider your duties! Not your imaginary duties of landowner in regard to your estate, nor of merchant to your capital, nor of emperor, minister, or governor to the State, but of your real duties, of a being called forth into life and endowed with love and reason. Do that which He who has sent you into this world, and to whom you will shortly returns, demands of you. Are you doing what He requires? Are you doing right when, as landowner or manufacturer, you take the products of the labour of the poor, and establish your life on this spoliation, or when, as governor or judge, you do violence in condemning men to death; or when, as soldier, you prepare for war, for fighting, robbery, and murder - are you doing right?

[...]

If you are told that all this is essential for the support of the existing system of life; that this system, with its pauperism, famine, prisons, executions, armies, wards, is necessary for society, and that if it were to be abolished worse evils would follow, you are told so only by those who benefit by this system; while those who suffer from it - and their numbers are ten times greater - all think and say the opposite. And at the bottom of your heart you know that this is false - that the existing system has had its day, and must inevitably be remodelled on new foundations; and that there is no need whatsoever to support it by the sacrifice of human life. 

 Tolstoj, The kingdom of God is within you

Tolstoj och kristendomen, del 3

I fjärde kapitlet går Tolstoj in på varför han menar att de vetenskapsbundna har missförstått den kristna doktrinen. Han skapar termerna "social life-conception" och "divine life-conception". Han menar att man när man analyserar kristendomen analytiskt använder sig av "social life-conception" för att analysera resultatet av doktrinen i sig. Han menar också att man ser det Jesus förespråkade som kompromissbara storheter eftersom de i många fall är omöjliga att leva upp till. Detta menar han dock är ett liknande missförstånd som att tänka att definitionen att varje punkt är lika långt från en cirkels mitt är en kompromissbar  del av definitionen av en cirkel. Han menar att det Jesus predikade är centralt i kristendomen. Hela doktrinens kärna och essens. Han menar dock att det inte kan förstås som regler, något man även idag gör där man ofta tolkar kristendomen som en form av morallära. Han menar istället att Jesus predikade ideal mot vilka var man ska ständigt sträva i sitt liv. Idealen kan inte mätas utifrån utan endast inifrån utifrån varje persons egna samvete och utgångspunkt. Han menar att det inte ger någon mening att försöka förstå kristendom som en rad dogmer och utvecklar i följande stycken varför:

According to the Christian doctrine, life is a condition of progress towards the perfection of God; hence no one condition can be either higher or lower than another, because each is in itself a certain stage in human progress towards the unattainable perfection, and therefore of equal importance with all the others. Any spiritual quickening, according to this doctrine, is simply an accelerated movement towards perfection. Therefore the impulse of Zacchaeus the publican, of the adulteress and the thief on the cross, show forth a higher order of life than does the passive righteousness of the Pharisee. This doctrine therefore can never been forced by obligatory laws. The man who, from a lower plane, lives up to the doctrine he professes, ever advancing towards perfection, leads a higher life than one who may perhaps stand on a superior plan of morality, but who is making no progress towards perfection.
  Thus the stray lamb is dearer to the Father than those which are in the fold; the prodigal returned, the coin that was lost and is found again, more highly prized than those that never were lost.
  Since the fulfilment of this doctrine is an impulse from self towards God, it is evident that there can be no fixed laws for its movement. It may spring from any degree of perfection or of imperfection; the fulfilment of rules and fulfilment of the doctrine are by no means synonymous; there could be no rules or obligatory laws for its fulfliment.
  The difference between social laws and the doctrine of Christ is the natural result of the radical dissimilarity between the doctrine of Christ and those earlier doctrines which had their source in a social life-conception. The latter are for the most part positive, enjoining certain acts, by the performance of the which men are to be justified and made righteous, whereas the Christian precepts (the precept of love is not a commandment in the strict sense of the word, but the expression of the very essence of the doctrine), the five commandments of the Sermon on the Mount, are all negative, only meant to show men who have reached a certain degree of development what they must avoid. These commandments are, so to speak, mile stones on the infinite road to perfection, towards which humanity is struggling, they mark the degrees of perfection which it is possible for it to attain at a certain period of its development.
  In the Sermon of the Mount Christ expressed the eternal ideal to which mankind instinctively aspires, showing at the same time the point of perfection to which human nature in its present stage may attain.
  The ideal is to bear no malice, excite no ill will, and to love all men. The commandment which forbids us to offend our neighbour is one which a man who is striving to attain this ideal must not do less than obey. And this is the first commandment.

Anspråkslösa tankar

I det konfliktprogram som sändes denna veckan så diskuterade man Ryssland och västs förhållande till Ryssland. I programmet så avfärdade man från Rysslands håll EU som hycklande. Vi säger en sak och gör en annan.

Efter att ha suttit med näsan ett tag i olika kristendomsanalyserande böcker så slår mig tanken att kanske det upplysta liberala samhället har gått ett liknande öde till mötes som både Tolstoj och Patrik Hagman menar att kristendomen gjorde.

Om man ser på Jesus och kristendomen, så var Jesus en revolutionär på många sätt. Den läran han förespråkade gick totalt på tvärs mot det dåvarande samhället. Även idag så måste den läran han predikade ses som väldigt radikal. Att föreställa sig "att vända andra kinden till" för att möta t.ex. det nazistiska hotet. Romarriket var inga duvungar de heller. Likväl var det denna läran Jesus förespråkade, att vända andra kinden till, att inte göra motstånd. Jesus hade en lära fri från hierarkier, varje människa är av lika värde. På sådant sätt var hans lära väldigt farlig. I hans samtid var den kristna läran inte den enda som avvek från romarrikets egna religion, likväl blev de kristna angivligen mer förföljda än många andra grupperingar. 

När Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion, och kanske även tidigare än det, så skedde det väldiga förvanskningar av de ursprungliga idéerna. Även om kristendom fungerade som livsfilosofi så var det knappast en lämplig lära för att styra riken med. Därför la man om fokus. Det levnadssätt som Jesus förespråkade kom i skymundan för mirakel och vikten att man skulle svära sin "trohet" för religionen. Även idag i trosbekännelsen så svär man trohet inte bara mot Jesus och Gud utan även mot kyrkan i sig själv. Detta trots att Jesus sa att en människa ska inte avge några eder alls. Kristendomen blev till ett facit. Till en sanning alla var tvungna att svära trohet mot. En sanning som kontrollerades av de med makt. Fortfarande idag lägger många kyrkor stor vikt i att man ska svära sin trohet mot Jesus, frälsningsbegreppet visar sig mer via de ord som uttalas än de handlingar som genomförs.

Det måste ha legat i korten att en reaktion skulle komma mot denna nya maktstruktur. Det tog lång tid, men upplysningen gav ett alternativ för människor som önskade lämna det de möjligen intuitivt kunde uppleva som en falsk maktapparat. Tolkningsföreträdet i vårt västerländska samhället kom att lämna Gud och skänktes istället till vetenskapen i sig. Den givna sanningen som tidigare var Gud blev istället rationaliteten. Vissa kulturella drag från kristendomen tycktes dock leva kvar, som synen på tiden som en linjär utveckling där hur utvecklat ett samhälle är kan kvantiferas, där alla samhällen har samma mål, och där vi givetvis är mest utvecklade av alla.

Med upplysningen kom det givetvis en del avarter, såsom rasbiologi och liknande. Vi har även, precis som man gjorde genom kristendomen, kommit att skilja oss från naturen där vi genom vårt sunda förnuft ser oss som herrar över allt det som är omkring oss. Vi reflekterar sällan över etiken i den industriella djurhållning vi har runt om i världen idag t.ex. Den är ekonomiskt rationell och således "sanning". Men goda ting föddes också i upplysningen. Idén om alla människors lika värde t.ex. Eller yttrandefrihet. 

Vi har demokratin som en garant för att alla människor får vara med och bestämma och att alla således har ett likt värde. Men. I de politiska dynastierna existerar så väl i Norge (där Stoltenberg är det av en framstående ledarfamilj) som i Grekland. Och när Svenska folket inte önskade FRA lagstiftningen, som går helt på tvärs av alla liberala idéer och tankar, så var det lite gehör från den politiska ledningen. Varken från höger eller vänster. I Storbritannien har man konstaterat att den politiska kandidaten som Murdoch stött i de senaste valen har också varit den som vunnit. I Sverige upprepas det gång på gång att vi är föregångare vad gäller miljön, även när vi i rationalitetens namn faktiskt sjunker neråt i de internationella mätningarna som försöker kvantifiera sådant här. 

Varje människa är fri. Men genom vårt ekonomiska ramverk så är de flesta av oss i skuld. Vissa med en hanterbar skuld. Andra, såsom fackmedlemmarna med lite pengar, med en skuld som låser fast oss i våra liv. Vi har haft en enorm ekonomisk utveckling, likväl lever många med depression,  fetma och livssituationer de har liten bestämmande förmåga över. Hur rationella är egentligen våra nationer? Och hur fria är egentligen vi som invånare? Har liberalismen med sin vackra retorik och sina ständiga reklamavbrott trots allt, liksom kristendomen en gång i tiden blev, bara blivit en ny form av maktapparat som vill verka vara en sak men i praktiken är en annan?

Kanske. 

Lördagsord (igen) av Tolstoj

One of the reasons is, that believers as well as unbelievers are perfectly sure that they long ago understood the doctrine of Christ so completely, unquestionably and finally, that it can have no other meaning but the one which they attribute to it. That is because the tradition of this false conception has been handed down for ages - and therefore its misconception.

The most powerful stream of water cannot add one single drop to a vessel that is already full. 

 [...]

At the present time Christianity is conceived by those who profess the doctrines of the Church as a supernatural, miraculous revelation of all that is expressed in the Credo; while unbelievers look upon it as an affair of the past, a manifestation of the demand of humanity for a belief in the supernatural, as an historical fact, which has found its fullest expression in Catholicism, Orthodoxy, and Protestantism, and which has for us no vital meaning. For the believers the real significance of the doctrine is concealed by the Church; for the unbelievers it is hidden by science.

Måndagsord av Tolstoj

Jag har nu läst klart boken jag tidigare påbörjade som skrevs av Gandhi. Det var en fascinerande läsning, inte bara för att Gandhi ibland kunde göra lite småmärkliga avstickare ibland utan även för att det ger en bild av en annorlunda tid. Man förstår när man läser boken att Gandhi var långt från ensam i sin kamp. Varken vad gäller de åsikter han hade och vad gäller hur stor del av sitt egna liv han la ner i kampen.

Efter att ha läst Gandhi så har jag blivit inspirerad att läsa en annan tänkare som propagerade icke-vålds teknik redan innan Gandhi. Liksom Gandhi i sitt liv vid ett tillfälle ville skapa en egen "sekt" som var självförsörjande nere i Syd Afrika så valde Tolstoj att säga upp rättigheterna till de populära verk han skrivit. Han var i sitt levnadssätt en dedicerad kristen samtidigt som han var kritisk till kyrkan. I sin bok "The Kingdom of God is Withing You" så ger han sin åsikt om varför han menar att den dåtida kyrkan var en förvanskad version av kristendomen. Han menade att icke-våld var en förutsättning för sann kristendom. Han slår tidigt fast detta i sitt verk:

A Christian, according to the teaching of the Lord, should be guided in his relation towards men only by the love of peace, and therefore there should be no authority having power to compel a Christian to act in a manner contrary to God's law and contrary to his chief duty towards his fellowmen

The requirement of civil law, they say, may oblige men, who, to win some worldly advantages, seek to conciliate that which is irreconcilable, to violate the law of God; but for a Christian, who firmly believes that his salvation depends upon following the teaching of Christ, this law can have no meaning. 

Man kan således konstatera att efter Tolstojs mening så skulle varken Obama, Mitt Romney, Alf Svensson, C.S. Lewis eller den amerikanska kristna högern kunna klassas som kristna. Tolstoj i sin tur kunde utveckla sina tankar genom brevväxling med bland annat amerikanska kväkare.

Gandhi som asket

Gandhi skriver i sin självbiografi "An autobiography: The story of my experiments with truth" om när han  i vuxen ålder valde att svära brahmacharya eden.

"After full discussion and mature deliberation, I took the vow in 1906. I had not shared my thoughts with my wife until then, but only consulted her at the time of taking the vow. She had no objection. But I had great difficulty in making the final resolve. I had not the necessary strength. How was i to control my passions? The elimination of carnal relationship with one's wife seemed then a strange thing. But I launched forth with faith in the sustaining power of God.

[...]

The knowledge that a perfect observance of brahmacharya means realization of brahman, I did not owe to a study of the Shastras. It slowly grew upon me with experience. The shastric texts on the subject I read only later in life. Every day of the vow has taken me nearer the knowledge that in brahmacharya lies the protection of the body, the mind and the soul. For brahmachrya was now no process of hard penance, it was a matter of consolation aand joy. Every day revealed a fresh beauty in it."

Gandhi skriver även tidigare i sitt verk att hans diet ständigt var ett viktigt verktyg för honom att styra sitt liv genom. Man kan uppfatta det som att Gandhi såg själva avståendet från vissa saker som en källa till styrka vilken genom han kunde uppnå delar av det han uppnådde.

Mer Kristet Motstånd

Nu har jag snart läst ut boken "Om Kristet Motstånd" av Patrik Hagman och det finns många stycken i boken som jag tycker är intressanta. Först måste jag säga att de idéer som Patrik presenterar i boken inte är idéer som jag upplever som karakteristiska för de kristna samfund jag stött på, varken i Sverige eller i utlandet. Boken är skriven utifrån de filosofiska tankarna som han menar den tidiga kyrkan byggde på, innan kyrkan blev en del av en redan existerande maktstruktur. Som läsare av boken släpper jag därför med glädje både det kritiska ögat till hur texten relaterar till den nuvarande kyrkan och tanken om att det jag läser nu beskriver ett existerande fenomen. Istället läser jag de filosofiska tankarna helt fristående i ett försök till att ta ställning till idéer som presenterar något annat.

Precis i slutet av boken presenteras en idé som är intressant, men för att kunna ta ställning till den är det bra om man läst tidigare stycken i boken. Patrik tillhör nämligen den grupp människor som menar att vi idag utsätts för en stark likriktning i samhället. Och att denna likriktningen går ut över vår självständighet. Han menar att även om många av oss möjligen vill omtala oss som autonoma så styrs vår val starkt av yttre krafter. Han sätter som en kärna i det historiska kristna motståndet det att frigöra sig från den rådande samhällsordningens regler. I den tidiga kyrkan (som bland annat kallats för det första kommunistiska samhället) så gjorde man sig av hierarkin. Man levde efter de radikala tankar som Jesus presenterade att vända andra kinden till och "Om någon vill processa mot dig för att få din skjorta så ge honom din mantel också". Detta uppror mot de rådande hierarkierna var på den tiden radikalt och givetvis en nagel i ögat på många av de som förvärvat höga positioner i hierarkin. När Patrik så försöker hitta en kärna i vad kristendomen är/borde vara uttrycker han det så här:


"Den Moderna människans värde bygger på att hon är en unik varelse. Även detta är en förvrängning av en kristen tanke. Som jag tidigare konstaterat har den moderna individualismen rötter i kristendomen. Men kristen individualism bygger mera på personligt ansvar än upplysningstidens individualism som betonar individens autonomi, möjligheten att själv välja sitt öde. Det kristna människovärdet bygger inte på unikhet utan på likhet med Kristus. Det är det som är vårt syfte, vårt mål. Det här innebär inte att en kristen gemenskap står för en kollektivism där individen går in i kollektivet och försvinner. Tvärtom är den kristna tanken att en individ bara kan bli sig själv i gemenskap med andra. Ingen enskild individ kan upprepa Kristi liv - han är den ende som förblir unik. Att bli lik Kristus är alltså en uppgift för den kristna gemenskapen som helhet, Kyrkan."


Jag säger inte att någon ska leva sitt liv efter den ovanstående texten och jag tror att det är en text som speciellt i Sverige kan väcka mycket anstöt. Det är något över idén att man ska leva sitt liv för att likna någon annan som automatiskt aktiverar många försvarsmekanismer i oss. För den som har tålamod och som klarar att läsa ovanstående text utan att bli arg så menar jag att det är en intressant övning att läsa ovanstående text några gånger och sedan meditera över vilken skillnad detta egentligen - fundamentalt sett - innebär mot vår nuvarande underförstådda kulturella målsättning.

Kulturrelativist

I det slagfält som det offentliga rummet utgör för idéer så har jag börjat förstå att mina egna tankar och idéer ligger ganska långt mot det kulturrelativistiska hållet. Som jag har förstått det så finns det två motpoler till varandra, det ena är en form av kolonialistiskt tänkande där man t.ex. kan rättfärdiga slavhandeln med "att vi åtminstone räddade Afrikanerna från att fortsätta vara vildar", i andra ändan av spektrummet har du dem som menar att varje kultur själv måste definiera vad som är rätt för dem och att t.ex. hedersmord inte tvunget är fel utan beroende av ur vilket kulturellt perspektiv man väljer att se på det. För att vara tydlig måste jag givetvis förklara att jag tycker att hedersmord är fel och att det är ett samhälles plikt att ställa sig upp mot en sådan föreetelse och dra gränsen.

Men när det gäller kulturella eller religiösa frågor så brukar jag som oftast alltid ha en ståndpunkt närmare den kulturrelativistiska än den kolonialistiska. Varför har jag det egentligen?
När jag ska ta ställning till en fråga så brukar jag försöka använda mitt förnuft och mitt logiska tänkande. Jag brukar försöka måla upp vad som är de kända faktorerna i frågan och sedan brukar jag utifrån dessa faktorer försöka se hur svaren på frågan verkar för att ge människor mer eller mindre lycka, mer eller mindre mening.

Oftast så vet man naturligt nog inte ifall något ger mer lycka eller inte när man ska göra ett överslag. Tänk t.ex. en konservativ familj som tvingar sitt barn att komma hem tidigt på kvällen. På den negativa sidan så får barnet inte göra som det vill, på den positiva sidan så får kanske barnet en tätare kontakt med sin familj. I de flesta frågor som man ställer sig så brukar det alltid finnas nyanser och det brukar alltid finnas för- och nackdelar med olika val.

Jag upplever att många människor menar att så vårt samhälle ser ut idag, så är också det optimala samhället. Om man tar till åtanke mängden anti-depressiva medel som används i dagens samhälle jämfört med förr så tycker jag det verkar konstigt. Eller om man ser till mått hur barn mår. Eller till övervikt.

Med detta som utgångspunkt tycker jag det är märkligt hur så många människor har en negativ syn på nästan allt annat än det som är det moderna samhället. Tillståndet av samhället menar jag är lackmustestet på hur väl eller icke välfungerande ett system är. Vi har ju nämligen inte valet att byta ut befolkningen och behålla systemet, det enda vi kan göra är att behålla befolkningen och byta systemet.

Så just därför kan jag mena att t.ex. indianers ologiska naturtro eller att kristnas frälsningstro kanske trots allt har något mer att ge oss människor än vad vi vid första åtanke förstår. Tittar man på ting som ger lycka så är nämligen tro och religion inte en negativ faktor som kanske många skulle tro, utan en positiv. Märk väl att det inte är den största positiva faktorn, saker som trygghet, mat och hälsa väger givetvis tyngre. Likväl hamnar det statistiskt som en faktor som ger mer lycka än vad det tar.

Och även när man gräver djupare in i det hela, en rit som kan verka helt kraftlös och meningslös hos den icke troende kan möjligen laddas med en väldig kraft hos en som tror. Här är jag också kulturrelativistisk. Varför ska man så ofta välja att dömma ritualer som man inte förstår bara för att man tycker de verkar meningslösa. Visst finns det en gräns, det är oförsvarbart med ritualer som mot en persons egna vilja skadar personen på något sätt. Men utöver detta, vad är det som säger att det inte finns en sanning i ritualen som man inte kan räkna fram genom varken ett filosofiskt resonemang eller genom böcker? Och vad är det som säger att det vissa människor inte upplever, inte kan uppleves av andra människor. Precis som det finns tondöva människor så kan det väl mycket väl finnas människor som är döva till andra dimensioner av den mänskliga verkligheten.

Så. Även om jag inte valt att sätta denna etiketten på mig själv, utan att den istället är något jag märkt säkert kan passa på mina åsikter, så kan jag undra vad det egentligen är som är så fel med att vara kulturrelativistisk?

Religion och samhället

Religion är något som kan vara otroligt mycket. Och kanske är det en av anledningarna till varför det blir så svårt när offentligheten ska föra en debatt om saken. I Sverige kan jag uppleva att religion ofta ses med stor skepsis. Jag kan tycka att det är tråkigt att vi i Sverige, som har religionsfrihet, har människor som går runt och upplever att de måste dölja för sina medmänniskor vad det är de tror på, vad det är som ger deras liv mening. Det är som om det finns en rädsla i det offentliga rummet över att få höra vad det är som är andra människors upplevelse av livet.

Men det är inte utan att religion är en komplicerad fråga, för hur människor relaterar till religion är mycket olika. Jag tror att religion rymmer allt från att vara en källa till mod hos människor till att vara en identitet som man gömmer sig i av rädsla. Och när det nu ofta är den senare versionen som målas fram i debatten så är skepsisen kanske inte fullt så märklig. Det är min övertygelse att religion kan verka som en relation i varje människas liv. Att det kan vara en relation i vilken man både ger och får. En form av relation som inte syns och är svår att ta på, men som av den enskilda individen upplevs och därför även är verklig. En sådan relation förs alltid som en dialog. En dialog mellan personen och samvetet, personen och kärleken, personen och upplevelsen av livet. När de flesta religionskritiker ser på religion tror jag ofta man uppfattar det som en form av moralkod som man lever efter eller som en form av entitet man kan använda för att rättfärdiga sitt egna skeva beteende. Och visst hittar man människor som lever efter religion på det sättet! Men jag tror det gemene religionskritikern har svårt att se denna andra sida av vad en religion kan vara. Denna dialog. Denna källa ur vilken en människa kan dricka för att uppleva livets meningsfullhet.

Världen är full av människor som har utfört otroliga saker. Vissa av dem har varit kristna, andra budhister, andra muslimer och andra ateister. Och dessa stordåd är imponerande oberoende av den bakgrund som en person kommer från. Jag tror att möjligheten till stordåd finns hos oss alla och jag skulle önska att det hade funnits en ödmjukare och mer givande debatt människor emellan om vad det är som driver dem framåt i livet. Jag tillhör de människor som menar att olika religioner i stort visar olika sidor av samma sanning. Kanske det är en sanning som vi aldrig kan hitta, men en sanning genom vilket även sökandet efter den berikar oss i vår vardag. Det var en gång en katolik som reste på spirituell resa till Indien. Han berättade att när han åkte till Indien så upptäckte han att han var hinduist. Han kom tillbaka därifrån som en budhist, men utan att hans kristendom på något sätt försvunnit. Jag tror att vi som är jordens människor har möjlighet att berika varandras liv på ett sätt som vi omöjligt kan förstå förrän vi själva upplevt det. Därför kan jag tycka att denna instinktiva rädsla för det som är okänt och främmande är sorglig.

Sekulär livssyn

En sak som är väldigt typisk för vårat samhälle är hur ord tappar sin betydelse. Kurkiala skriver om det i sin bok om kultur, undersöker man saken så blir det ganska tydligt.
Ifall vi inte har tillräckligt många som klarar utbildningen för att bli ingenjörer, då sänker vi kraven. För att städaren inte ska känna sig kränkt blir han istället "ledande rengöringsexpert". Elever blir inte underkända, de blir "icke godkända". Betyget MVG går det total inflation i och mig veterligen är ett MVG idag och ett för fem år sedan två icke jämförbara storheter. När jag läste "Komplex analys" (som var den lättaste mattekursen) så fanns det en uppgift hämtad från en tenta från 60-talet. På mattetentor vid LTH finns det oftast sex uppgifter där svårighetsgraden ökar för varje uppgift. 60-talsuppgiften var den tredje uppgiften på sin tenta. Ändå var den otroligt mycket svårare än den sjätte uppgiften på vår tenta.
Vi lever i samhället där vi inte vill kränka någon. För att alla ska ha möjligheten att vara professorer så kallar vi alla för det. Vi tänker att alla på det sättet blir professorer, men i praktiken tappar ordet sin mening.

I ett samhälle där ords mening sakta försvinner är det också svårt att tala om rätt eller fel. För någon månad sedan höll jag på att tappa hakan när jag läste artikeln "Ateistens dilemma" av humanisternas ena ledare, PC Jersild. Jersild skriver att kristendom är en form av ateism. Hur kan det komma sig? Jo för Jesild är ateism det att inte tro på en gud. Eftersom Kristna inte tror på asa-gudarna så finns det en gud man inte tror på, alltså är man ateister. För ledaren av Sveriges största Ateistiska förbund är alltså både Monotheism och Polytheism innefattade i begreppet Ateism. Så egentligen tycker vi alla likadant, vad är meningen med att diskutera?

Ordens förlorade betydelse är ett symptom för vår nuvarande tidsanda. I förra inlägget jag skrev försökte jag (bakom ridån) spåra den tillbaka till nihilismen. Efter att ha läst två böcker på området känner jag att jag kommit lite närmare att hitta den.

Relativism

Läser du på Wikipedia kan du se att vi lever i det postmoderna samhället. Att fånga hela postmodernismen i ett inlägg är en för stor uppgift för mig, men det som är värt att ta med sig är att kärnan i postmodernism är tolerans. Toleransen uppstår genom att se på saker ur ett relativistiskt perspektiv.
Relativisten menar att ingen ska ha synpunkter på det någon annan gör. Moralism är bland det värsta som finns. Det finns ingen absolut moral, i det moderna samhället är det upp till varje individ att själv definiera vad som är riktigt eller inte (inom lagens ramar).
Att t.ex. säga att vår kultur präglas av hedonism är för en relativist en väldigt ful ting att säga. Objektivt sätt betyder det att vara hedonist att man framförallt lever för att njuta. Man definierar meningen med sitt liv med att ha en det bra. Att äta god mat, att vara i goda vänners lag, att roa sig helt enkelt. Tittar du på reklam, ser du på samhällsprogram eller läser du tidningsartiklar så förstår du att den kontemporära hedonismen inte är ett så grundlöst antagande som man kunnat tro. L'Oreal, because I'm worth it. Det är dock väldigt upprörande att höra någon säga att människor är hedonister eftersom Hedonism har en negativ klang till det. Man kan lätt associera det till egoism. Egoism är negativt och ingen är väl något negativt, därför är väl ingen heller hedonist.

Problemet med kristendom

Inlägget heter sekulär livssyn. Anledningen till att jag tar upp relativismen är att jag tror det är här det skär sig mellan religion och det moderna samhället. Medan religion försöker pådyvla sin moral på andra så ser vi det optimala samhället som det totalt fria samhället. Där varje människa har rätt att leva efter sin egen mening. Halal-TV väckte starka reaktioner i Sverige eftersom det var muslimsk propaganda. Det fanns människor där som hade meningar och moraliskt grundade tankar om vårat samhälle. Det som provocerade så otroligt när påven uttalade sig om kondomanvändande i Afrika är inte att människor dör. Det som provocerade människor är att Påven uttalade en moralisk åsikt om hur han menade folk borde leva sina liv (Egentligen var det inte det han gjorde om man läser frågan och svaret).
Det finns en uppenbar logisk lucka i den moderna relativismen, för medan relativism antyder full tollerans för andra, så är det att ha åsikter om andra liv inte tolererat. Gör vad du vill.. Så länge du inte försöker påverka någon annan.

Exemplena tycker jag är många, men ett ganska färskt är en debattartikel på Newsmill där man diskuterar Blairs spådom om ökad religiositet i världen under 2000-talet. Som så ofta i debatten kring religion så är det en artikel som långt mer diskuterar vad den inte tycker om än vad den tycker om. Artikeln avslutas såhär:

"Men också att aldrig ge mer värde åt någon religion eller Gud före någon annan då de alla är ett och samma fenomen vars lärors nytta bara kan utvärderas av den religiöse för personligt bruk. För de är alla uppsättningar av tro som hör hemma i hjärtat hos den privata individen och inte som norm, argument eller ledstjärna för samhället eller mänskligheten i stort. Att påstå något annat är att önska inkräkta din och min frihet att leva de liv vi så önskar - med eller utan Gud."

Vad vill jag säga?

Jag är själv ett barn av min tid. När jag läste om postmodernismen så var det mycket i tänkandet som jag känner igen från mitt egna resonerande. Efter att ha läst några böcker på området förstår jag nu att relativism är ett sätt att se på världen, inte det enda. För mig var detta tankeväckande. Med detta i ryggen ska jag nu ta några ord i mun som jag bara för någon vecka sedan hade ansett fel.

Moralism är bra

Märk order moralism. När jag pratar om moral pratar jag om det individer själva inrättar sig till för att leva sina liv. När jag pratar om moralism så pratar jag om när människor lägger sig i andra liv eftersom de inte håller med moraliskt. Krockar inte detta med att inte döma? Nej, att döma och lägga sig i är inte samma sak.

Moralism är bra?

Jag nämnde Påven tidigare och han kan komma som ett bra exempel här också på var samhället egentligen tycker om moralism.
Varför är moralism bra? Varför ska inte folk få göra som de vill? För mig handlar inte frågan om förhindrande eller accepterande av människors livsstil. För mig handlar det om ett engagerat eller oengagerat samhälle. Vi är påväg in i, eller är kanske redan inne i, ett samhälle där civilkuragenivån hos folket närmar sig noll. När Michael Moore fick en man att låtsas vara medvetslös mitt i en storstad så kunde det i vissa städer ta flera timmar innan någon reagerade över att det låg en man på gatan och skräpade. Vi lever i en tidsanda där medmänniskor till stort är objekt innan man har lärt känna dem. Detta stämmer överens med vad Dostortjevskij observerade i industrialismens Europa i mitten av 1800-talet (en tid då humanism präglade samtidsandan). Det stämmer också överens med den förutsägelse som Marx gjorde runt samma tid. Samhället kommer utvecklas till att bli mindre och mindre personligt. Idag tror jag framförallt det är en rädsla över vad religiösa människor kan göra som gör att man vill att människor ska hålla sin tro för sig själva. Man reflekterar dock inte över vad folk som bara håller sig för sig själv kan misslyckas med att göra. Att basera ett samhälle endast på logiska regler är som att ruta in runda människor i ett fyrkantigt system.

Alternativet?

Till syvende och sist får man fråga sig om det var en moralisk eller en tolerant hållning som gjorde att koncentrationsläger accepterade i Nazi-tyskland. Att tortyr appliceras av USA? I grunden menar jag att den moralism som gör att människor lägger sig och uttalar sig om andra människors liv också är den moralismen som ger folk möjlighet att förstå sin medmänniska. Den moralismen som är stötande för vissa är den moralismen som kan ge en gemensam förståelseplattform utifrån vilken två skilda livssyner får möjlighet att uppleva respekt för varandra. Den moralismen som får människor att säga nej till drickande hos andra är också den moralismen som förmår omvandla medmänniskor från objekt till subjekt.

Ateismen och Kommunismen

En av de sakerna jag önskar att jag var bättre på är historia. För det är genom historien som man bäst förstår samtiden. Det är också genom historien som man verkligen förstår var begrepp har kommit ifrån. Att förstå historia är nog lika viktigt för att förstå humanistiska ämnen som det är viktigt att kunna statistik för att förstå sig på klimatdebatten.

Ofta, precis som nu senast på newsmill när man har en debatt om kristendomen och varför kristendomen är dålig så brukar man ta upp historien. Kristendomen är jättedålig säger man och sedan pratar man om alla krig som den har orsakat. Först kommer man inte på något, Israel/Palestina konflikten handlar ju inte om kristendom och katolikerna och protestanterna på Irland handlar snarare om frihetskrig än något annat. Men så kommer man på korståget. Religion är orsaken till alla krig. Titta bara på korstågen.
Då rynkar den kristna falangen på ögonbrynen också säger dem "Jasså?". "Men tänk på alla brott ateismen är skydlig till". Sedan räknar man upp en mängd kommunistiska regimer.
"Ateism har ingenting med kommunism att göra!" säger då religionkritikerna, "Man kan vara moderat och fortfarande vara ateist.". Sedan sätter sig religionskritikern och religionvurmaren i varsitt hörn och tjurar. Där tog diskussionen slut.

Jag tycker det finns massa spännande saker att fundera på här. Skylls många av de krigen som varit på religion, eller har de orsakats av andra faktorer som glidningar mellan folkgrupper eller kolliderande intressen? Man kan ju t.ex. säga att invandrare är överrepresenterade i brottstatistiken. Man kan också säga att människor med krigstrauman är överrepresenterade i brottstatistiken eller att folk med lägre socioekonomisk status är överrepresenterade. Flera förklaringar till samma verkan, hur hänger det ihop?
Det jag vill försöka reda ut här är dock ifall det finns någon koppling mellan den kommunism som hänsynslöst utövades i Sovjet och ateism.

Till hjälp tar jag lite fakta som jag menar är ganska allmänt vedertaget. Först och främst, kommunistregimen förbjöd religion. I den kommunistiska drömmen fanns en tanke om ett samhälle där människorna inte behövde förlita sig på högre makter för att uppnå lycka. Ett samhälle där man istället gemensamt, genom ömsesidigt stöd, skulle uppnå en sund och glad befolkning. Det är känt att Marx pratade om att religion var "opium för folket". Jag har hört tolkningar om att Marx med dessa ord inte menade att religion var något ont, utan bara något som människor gömde sig i, vilket ju givetvis skulle vara onödigt i det perfekta samhället. Detta är enligt mig ganska vedertagna saker.

Vad som är mindre vedertaget är hur jag tänker att kommunismen växt fram. När jag och N. en dag läste i en kommunistisk skolbok för den "nyfikne ungdomen" på Fretex så förstod jag varför just de kristna haft så svårt med kommunismen. Det man är van vid att prata om är kommunismen som ekonomisk idé, men i denna skolboken lärdes det ut kommunism som samhällsmoral. Och det är en moral som är väldigt olik den traditionella kristna. T.ex. står det att det är sunt för par att ha flera partners. Ibland kan mannen misstycka om att kvinnan ska ha flera partners, men detta beror bara på att han är oförståndig. Jag kan dessvärre inte återge fler exempel från boken, men en röd tråd var avsaknaden av spiritualism. Genom boken återfanns ett mekaniskt tänkande där jag menar att människan reducerades till att bara ha fysiska behov. Det fanns en nihilistisk underton. Jag önskar att jag var bättre påläst här om Nitzsche, Marx, Engels och deras samtida människor. Vad det var som utvecklade Nihilismen och hur den hänger ihop med kommunismen? Bröderna Karamazov av Dostorjevskij är ett relevant verk kring ämnet där den religiösa yngste brodern Aljosja har svårt att förstå den nihilistiske äldste brodern Ivan som jag minns att jag hade stor behållning av, dessvärre var det så länge sedan att de nyanser jag främst skulle haft nytta av har glidit från mig.

Vad gjorde de kommunistiska regimerna till stora mördarmaskiner? Det skulle kunna vara en bombastisk titel på en bok jag absolut inte är kompetent nog till att skriva. För mig innehåller kommunismen som ideologi sympatiska drag. t.ex. tycker jag att tanken "av varje människa efter förmåga, till varje människa efter behov" är långt mycket mer förnuftig än "survival of the fittest". Jag menar att kommunismen kantades av nihilism, något som i sin ytterlighet gärna gestaltas som narcissism. Men mycket tyder på att kommunismens brott i stor grad kan tillskrivas skutans ledare, något som skiljer sig från t.ex. Nazismen där Hitler med luddiga ordrar, propaganda och abstrakta idéer om genetisk överlägsenhet lyckades förvandla ett folk till vad det blev. Jag har läst om att man i Sovjet, precis som i 1984, ena veckan höll judarna som sin bästa vän för att några veckor senare mena att de var roten till allt som gick fel.
Gjorde regimens avsaknad av religion någon skillnad i det händelseförlopp som kom? Jag kan omöjligt säga säkert. Att tanken om en överstående moral, eller tron på en övre makt är en viss broms när man ska ange sin granne och få honom likviderad tycker jag är ganska enkelt att resonera sig fram till. Men om detta gjorde den stora skillnaden i de kommunistiska länderna vet jag inte.

Ateism innebär inte avsaknad av moral. Nihilism som jag känner det (Peter Stormare i The big lebowskij) innebär i sin förlägning avsaknad av moral. Ifall det inte finns någon gud är allt tillåtet. Jag menar att Nihilism är Ateism draget till sin yttersta spets, precis som kristen/islamsk/judisk/hinduisk fanatisism är religionerna dragna till sin spets.

Som en avslutande åsikt (som jag erkänner att jag inte lyckats resonera mig fram till) menar jag att ifall man vill beskylla religioner för det onda som gjorts i religionernas namn så tycker jag också att man ska beskylla ateismen för det som gjorts i nihilismens namn. Jag menar också att ifall man nu tillskriver konflikter till religion som egentligen haft mer att göra med enskilda personers intressen, eller stora gruppers intressekonflikter, så bör man också tillskriva ateismen det gjorts i de nihilistiska kommunist regimerna.

Om den katolska kyrkan, mina åsikter

Både när jag skrev om Piratpartiet och när jag skrev om kyrkans ställningstagande i abort- och kondom-frågan så har det jag skrivit framförallt varit en reaktion på argumentation. Det jag har skrivit om är alltså inte främst vad jag tycker om själva frågan utan vad jag funnit provocerande med haltande, fördomsfull eller missvisande argumentation. För detta har jag egentligen inte behövt läsa särskilt mycket om de nyheterna som det faktiskt diskuterats, sättet argumenten förts fram på har talat för sig själv. Vad gäller kyrkans ställningstagande så har ju knappt mer information legat bakom debatten än det du får in i ett TT-telegram, något som inte förhindrat starka åsikter.
Nu när jag har skrivit om denna argumentation så vill jag också försöka delge min faktiska åsikt, åtminstone vad gäller de två fallen med den katolska kyrkan.

Tvillingaborten

Givetvis är det provocerande att höra om hur man vänder ryggen till någon som redan sedan tidigare utsatts för mycket orätt. Här skriver de om abortfallet på DN. Det är inte en journalist på DN som skrivit det, det är bara ett vidarbefodrande av ett TT telegram. I texten kan man läsa:

- Guds lag står över mänsklig lag. Så när en mänsklig lag. . .står i motsats till Guds lag, saknar den mänskliga lagen värde, dundrade biskop José Cardoso Sobrinho.

Ordvalet dundrade i det här telegrammet är något jag inte tycker hör hemma i journalistik som jag menar ska eftersträva ett objektivt språk och inte förmedla författarens subjektiva sätt att se på saker. Vad är det då vi vet om abortfallet? Från telegrammet kan vi utläsa att en nio-åring väntade tvillingar efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar. Hennes mamma har tagit henne till en doktor där hon fått göra abort. En biskop (i motsättning till Påven) har uppmärksammat fallet och som konsekvens bannlyst mamman och läkaren. I ett försök att hitta mer information om abortfallet på internet så är det egentligen väldigt lite som kommit fram. Jag hittar tre aktörer i frågan, biskopen som uttalade exkommuniseringen som annars skulle skett automatisk*. Jag hittar en kardinal som stödjer biskopen i hans beslut och sedan hittar jag en prelat som kritiserar beslutet och menar att kyrkan i ett så grovt fall som detta istället borde visa sitt fulla stöd till flickan. Mer information än detta har jag inte hittat. Ifall mamman genomförde aborten för sin dotters välbefinnande eller av rädsla för sin man står inte. Mannen var 23 år och uppges också ha våldtagit dotterns 14-åriga handikappade storasyster. Någon tog som tur var beslutet att kontakta polisen och mannen väntar väl nu sannolikt ett långt fängelsestraff.

Jag tycker att biskopen gjorde fel som exkommunicerade mamman och läkaren. Av den lilla information jag fått så tycker jag inte man skulle tvinga dottern att faktiskt föda barnet. Detta är enligt mig en historia med väldigt många offer och ingen vinnare.
Jag kan däremot också förstå och respektera den åsikten som biskopen hade, även om jag inte delar den. Detta är ett argument som jag kommit med tidigare, men ifall denna biskopen menar att det är mord på människor att begå abort, vilket verkar sannolikt med tanke på vilket politiskt självmord hans uttalande egentligen var, så tycker jag det hade varit skenheligt av honom att ta en annan ståndpunkt än den han tagit.
Jag tycker det är olyckligt att han går ut med sin åsikt offentligt på det sättet han gjort dock med tanke på det potentiella stigma detta innebär för de drabbade.

Många har varit upprörda över hur pappan som våldtog inte blivit bannlyst medan mamman och läkaren har blivit det. Personligen tycker jag bannlysning är ett väldigt drastiskt grepp som alltid bör undvikas. Rent logiskt är det kanske inte så konstigt från kyrkans sida om det man rubricerar som överlagt mord rangeras som värre än våldtäkt. Det pappan gjort är direkt avskyvärt följande uttalande från en ärkebiskop tycker jag dock innehåller en viss logik:

"Rape is such a repugnant act that the church does not need to call attention to it. Abortion, however, is not seen as such by some, and that is the reason for excommunication: not only to punish but to show those who practiced the act the gravity of their deeds.".

Att prata om ondska eller skenhelighet från den katolska kyrkans sida i den här frågan menar jag är att tolka det som hänt otroligt vinklat och fördomsfullt. Anledningen till den häftiga debatten bland svenskar är en skillnad i perspektiv. För att debatten ska vara givande så måste man dock förstå att det finns mer än ett perspektiv att se saker ur, man bör också ödmjukt vara medveten om att vi inte kan bevisa att vårat perspektiv är mer rätt än någon annans.

*(Ifall en person fyllt 17 leder abort till automatisk bannlysning. Jag tror att det dessutom kan göras undantag ifall personen i frågas liv hotas om barnet föds. Detta baserar jag på vad jag läst i kommentarerna på Newsmill där en representant för katolska kyrkan uttalat sig)

Kondomanvändande i Afrika

Angående kondomanvändande så är det faktiskt påven som har uttalat sig. Det Påven har sagt är:

"I would say the opposite. I think that the reality that is most effective, the most present and the strongest in the fight against AIDS, is precisely that of the Catholic Church, with its programs and its diversity. I think of the Sant'Egidio Community, which does so much visibly and invisibly in the fight against AIDS ... and of all the sisters at the service of the sick.

"I would say that one cannot overcome this problem of AIDS only with money -- which is important, but if there is no soul, no people who know how to use it, (money) doesn't help.

"One cannot overcome the problem with the distribution of condoms. On the contrary, they increase the problem.

Framförallt är det detta sista citatet där Påven uttalar sig om att kondomer inte bara inte klarar av att lösa problemet utan dessutom är en del av problemet som har väckt kontrovers. Detta ska man inte blanda ihop med att påven sagt något om huruvida det är moraliskt eller omoraliskt att ha sex, uttalandet handlar om vad som fungerar och inte fungerar i kampen mot AIDS i Afrika. Den katolska kyrkan har senare modererat Påvens uttalande och tagit tillbaka den sista delen (On the contrary...). Man kan läsa i artikeln att Påven haft god tid att förbereda sig på frågorna eftersom de lämnats in ett antal dagar innan utfrågandet gjorts.
Detta är inte en fråga om moral eller icke moral. Detta är en fråga om vetenskap och vad som fungerar i kampen mot HIV/AIDS. När jag tidigare pratade om olika perspektiv att se ett problem på så är vi nu inne på ett område där ett facit finns. Även om ingen känner till det.

Jag tror inte att kondomer förvärrar oddsen i kampen mot AIDS, men jag tror inte heller att distrubition av kondomer kommer kunna lösa problemet. På internet hittar jag sedan den senaste kontroversen ett uttalande från Edward C. Green ledare av Harvard Center for Population and Development Studies' AIDS Prevention Research Project där han säger att de statistiska bevis som finns att tillhandahålla stämmer överens med det Påven säger. Inte bara om att AIDS problemet inte löses av kondomer utan att AIDS faktiskt är mer vanligt förekommande där kondomtillgången är större. Edward väljer att förklara det med att där skydd finns mot AIDS är människor också mindre rädda för smittorisken. Man kan göra antaganden om att kondomer givetvis finns där AIDS är mest förekommande eftersom det är där man väljer att dela ut kondomer, men eftersom Edward är ledare för forskningscentret gällande AIDS vid Harvard antar jag att han gjort sin hemläxa väl.
Jag tycker att uttalandet från Påvens sida är arrogant och hade föredragit om han hade sagt att kondomer KUNDE förvärra AIDS-problematiken. Men nu när Påven faktiskt verkar ha både statistiken och vetenskapen på sin sida tycker jag det är lite fånigt att gå så hårt emot honom med kritik.

Svar på kommentarer från förra inlägget

Eftersom jag på något sätt fortsätter diskussionen från förra bloginlägget genom att förklara mina åsikter här så tänkte jag passa på att svara på din sista kommentar här också Victor:

"Är det då rimligt att ens börja fabulera i hur Gud hade tänkt sig inskränka sexuallivet som den katolska kyrkan gör? Dessutom, vad är mest rimligt att implementera - att säga åt folk att inte ha sex alls, eller att få dem att använda kondomer? Man måste kompromissa när det gäller ngt så starkt som sexualdriften."

Det känns angeläget att åter påpeka att Påvens uttalande inte handlar om moral utan om vetenskap. På detta sättet så är det du frågar inte relaterat till Påvens kondomuttalande, men jag ska göra mitt bästa för att besvara dig ändå. Först måste jag dock varna om att jag måste använda min tolkning och min syn på kristendomen för att försöka svara på dina frågor.

Enligt mig är det du säger riktigt om att människan är skapad med en fri vilja, något som (även om det låter konstigt) är mycket viktigt i kristendomen. Hade inte människan haft en fri vilja så hade ju både gud och bibelns varande eller inte varande varit ointressant.
Om sex och kyrkan. En frikyrklig präst lär ha sagt att "Gud diggar sex". Tänker du på hur många barn katolska familjer ofta sägs ha så kan man ju tänka att det faktiskt stämmer. Punkten där det klämmer är nog inte sex som sådant, men snarare att ha respekt för det mystiska och det heliga i själva handlingen. Där är inte bara AIDS som är ett problem i ett ultra sexliberalt samhälle utan också den skada vi kan orsaka människor emellan genom otrohet. Enligt mig är detta inte kontroversiellt för att vara en religion. Jag vet ingen religion som uppmanar till otrohet. På rak arm vet jag inte heller någon sekulär ledare som gör det.
Katolska kyrkan får ju mycket kritik för att man uppmuntrar till att vänta. Man blir kritiserad för att man stigmatiserar sex och skuldbelägger människor. I min uppfattning är det kyrkan försöker göra istället att tala om att med sex kommer ansvar.

Att prata om kristendom kan vara väldigt svårt eftersom begreppsapparaten blivit kapad och att så många ord har fått emotionella laddningar som gör att folk har svårt att se igenom orden för att se resonemangen bakom. Jag vill dock försöka delge min syn på ordet synd.
Enligt betyder synd verkligen dålig eller ond. En syndig människa är alltså enligt mig varken en dålig människa eller en ond människa. Ordet synd betyder i min begreppsapparat en handling som leder till "gudsfrånvändo". Detta betyder nog svårt lite för de flesta människor, men gudsfrånvändo handlar om handlingar som gör det svårare att upprätthålla en rak kontakt med gud. Det kan liknas med ett barn gör något väldigt dumt med pappas nya dator. Barnet får sedan svårt att se pappa i ögonen pga skam. Relationen kommer förhoppningsvis återhämta sig, men under ett tag kommer relationen vara förändrad.
För någon som inte är intresserad av varken gud eller gudskontakt borde begreppet synd vara totalt utan betydelse. Som att kalla en programmerare för omedveten om mode. Att förfölja eller döma en annan människa pga synd går enligt mig emot vad bibeln föreskriver där "den som är fri från synd" ska kasta första stenen, där man inte ska se "stickan i sin broders öga" när man inte ser bjälken i sitt egna. Eller där det att döma tillfaller gud och inte människor.
Jag gör detta försöket att förklara hur jag ser på ordet synd för att förklara att det att kalla otrohet för en synd inte (torde) handla om stigmatiserande eller dömande, utan borde ses som ett sätt att med ord försöka förklara en handlings konsekvenser för den gudskontakt man som kristen kan tro att varje människa har.

Slutligen, angående stor sexualdrift och svårigheten att tygla den. Sexualdrift bör vara en positiv del av varje människa, men man får inte glömma att vi faktiskt har ett ansvar för våra handlingar och att varje handling har konsekvenser. Styvfadern hade sannolikt en stor sexualdrift, men på inget sätt ursäktar det de vidriga brott som han antas begått med sina två döttrar.

"Mitt Kina-exempel var att lyfta fram att mindre utvecklade delar av världen inte har lika saklig och fördomsfri sexualundervisning som Sverige. Kanske ingen alls?"

Jag hoppas att det jag skrev tidigare om att andelen 15 åringar som haft oskyddad sex är större i Sverige än i något annat europeiskt land. Det poängterar att saklig och fördomsfri sexualundervisning inte tvunget är en mönsterlösning för att stävja HIV spridning. Det är för all del bra att få saklig information, men det kan vara bra att veta att kanske andra motmedel är effektivare i kampen mot könssjukdomar.

Tack för kontratankarna!

Den katolska kyrkan i skottgluggen

Som liten hade jag inte kunnat föreställa mig att det skulle bli så här, men jag har blivit något av en förkämpe för katolicismen i den offentliga debatten. Flera gånger tidigare har jag skrivit om dagens tankeparadigms avsaknad av självdistans, idag som katolska kyrkan ständigt verkar vara i hetluften så tycker jag tendensen blir tydligare än någonsin.

Först var det ju bannlysningen av mamman och läkaren som fått en abort genomförd för en nioårig flicka. Man kan läsa om det på Newsmill här. Någon vidare fart i diskussionen blir det aldrig, men jag gör ett försök att argumentera för att en person som menar att ett aborterat foster är en dödad människa måste vara bra feg om han inte står på sig i abortdebatten. Jag tycker man kan likna det vid nazisternas Tyskland där det fanns delade meningar ifall en dödad Jude verkligen var en dödad människa. I det senare fallet så är ju svaret enkelt. I det första fallet vet vi inte och jag vågar varken säga säkert eller döma. Jag vågar dock säga att den som menar att det är en dödad människa har lite till ingen ryggrad om han inte protesterar.

Men det var inte denna debatten som fick mig att skriva idag på bloggen. Det är istället den nya kontroversen som handlar om en liten gummisak. På Newsmill har en representant för den katolska kyrkan i Sverige stått upp för Påvens uttalande om att kondomer t.om. kan bidra till ökning av HIV/AIDS i Afrika. Som vapen har hon använt en vetenskaplig rapport från Harvard och sin egna världssyn och till svar har hon fått en kavalkad av arga svar. I denna diskussionen tänker jag inte ens försöka kommentera på sidan eftersom de 80 som hunnit kommentera på en dag verkar totalt ointresserade av vad som stått i artikeln eller ens vad de andra skrivit. Bland de 80 svaren som kommit har kanske tre varit bekfräftande och positiva. Resten har pratat om hur hycklande den katolska kyrkan är.. för att den står upp för sina egna åsikter.

Själva kommentarerna som skrivits har fått mig att undra lite över hur bra det intellektuella livet i Sverige egentligen mår. Följande är några guldkorn:

• Vad som inte är en åsikts fråga är att inga av de fakta som Maria nämner från Science artikeln stöder att minskad kondom användning skulle minska AIDS epidemin (vilket skulle vara ett skäl att vara emot kondomanvändning som ett medel mot HIV)
  
  Så här säger artikeln om abstinens
  "Abstinence. Abstinence completely prevents
  sexual transmission, and young people
  should be encouraged to delay sexual debut
  (18). However, most HIV infections occur
  among people in their 20s or older, when most
  are sexually active and, thus, abstinence is
  unlikely to have a major epidemiological
  impact (4, 11)."
  
  Man kan notera att t.ex. "abstinence is
  unlikely to have a major epidemiological
  impact" inte är huvudbudskapet i Marias artikel.
  
  Argumentet är alltså som följer: Eftersom flest människor får AIDS efter sin sexualdebut så minskar det att inte ha sex INTE chansen för att få AIDS. Öhm, hallå?
  
• Det är ju fantastisk forskning som Maria Hasselgren presenterar och propagerar för här! De slutsatser vi kan dra av den är alltså att vi ska främja krig och fattigdom i Afrika så kommer AIDS-problemet minskas drastiskt!
  
  Något sådant står där överhuvudtaget inte. Maria drar bara fram ett forskningsresultat som visar att det att HIV och AIDS uteslutande kan förklaras av okunskap och fattigdom är en myt.
  
• Påven är en idiot och ett stort argument för att vi borde arbeta för att avskaffa alla religioner.
  
  Till skillnad från 95% av de som kommenterat så klarar Marie att argumentera för sig.
  
• Jag förstår inte varför ni (och då talar jag till representanterna för katolska kyrkan) inte tar till er vetenskapliga fakta och ändrar de gamla oetiska och moraliskt fördärvande regler er religion (om ens) påstås stå för…
  
  Återigen är det nästan bara Maria som har argumenterat för sig.
  
• Det är underbart att se hur katolska kyrkan och påven med sällan skådad effektivitet undergräver sin egen auktoritet.
  
  Jag tycker det är bra att någon står för sina åsikter. Ifall man är benägen att ingen ska tycka något så kan man ju följa med på politiken istället.
  
• Påven och den katolska kyrkan är det största hotet mot fattiga i hela världen, främst i katolskt styrda länder som t ex Filippinerna.
  
  Jag hade äran att träffa katoliker från Filippinerna när jag var i Japan. De var riktiga solsken till människor och en fröjd att prata med. Några åskmoln från det tunga oket som katolicismen lagt på dem fanns inte att se alls.
  
• Det är skrämmande att något så maktfullkomligt som påven och katolska talesmän och kvinnor förnekar verktyg som hjälper, istället för att säga att de är ett bra komplement till det som man eventuellt bedömer som bättre.
  
  Men det är ju deras åsikt. Artikeln handlar om användande eller icke användande av kondom, var kom maktfullkomlig från?
  
• Har bara en fråga, och den är - Nämn någon vetenskaplig/konstnärlig insats som katolska kyrkan har stött eller på något sätt bidragit till.
  Katolska arbetar INTE för mänskligheten, utan bara för sitt eget bästa och för makt och profit.
  
  Kondomer eller inte för att bekämpa HIV/AIDS i Afrika handlar nog väldigt lite om makt och knappast något om profit.
  
  
• Som kristen anser jag det allt mer uppenbart: Katolska kyrkan är satans mest lyckade skapelse.
  
  Hennes artikeln handlade för böveln om katolska kyrkans ställningstagande om en gummiatteralj, är detta det mest ondskefulla man kan ha en åsikt om?
  
• Hur kan katoliker förbjuda sådant som inte fanns på den tiden!
  
  Katolska kyrkan är inte det enda religionssamfund som förespråkar avhållsamhet. Folk verkar inte lika upprörda när Lama gör det dock.
  
• Medelhavet, fortfarande kan ha ett så starkt grepp om människor är en gåta.
  
  Intressant poäng. Kultur i sin moderna fattning har väl funnits ca sedan 50-talet, och enligt forskare verkar den vara hållbar i hundra år till, katolisismen har levt i över 2000 år.
  
  Kyrkans historiska försyndelser är oräkneliga och de fortsätter och förefaller aldrig begripa sina svagheter.
  
  Jag skulle vilja se hur mycket värre facit den katolska kyrkan har jämfört med andra organisationer..
  
  Vem kan respektera en rörelse som bedriver systematisk pedofili?
  
  Särskilt systematisk lär den väl knappast varit, även om den förekommit. Pedofili finns utanför katolska kyrkan också och borde ses som en sjukdom.
  
  Vem kan respektera en rörelse som förnekar förintelsen?
  
  Katolska kyrkan förnekar inte förintelsen, något både Johannes Paulus den 2 och nu Benediktus varit tämligen explicita kring. Lyssnar folk inte?
  
  Vem kan respektera en rörelse som erbjuder ”tro” som ett svar på en epidemi som dödar miljoner?
  
  Vem kan respektera ett samhälle som erbjuder flera plastleksaker som svar på existentiellt uttorkande?
  
  Katoliker och andra gudshycklare, håll er borta från Afrika, ni har gjort tillräcklig skada där.
  
  Enligt artikeln står den katolska kyrkan för 25% av all AIDS vård i hela Afrika.
  
• Ja, och så tror ni att världen är 6000 år gammal. Denna har ingenting med artikeln att göra alls, men det låter ju fint. Tror dock att det finns svårt få av de en miljard katoliker som egentligen tror jorden är 6000 år gammal. Även om bibeln kan tolkas på det sättet.
  
• Hur kan Maria H försvara den Katolska Kyrkans Överhuvud överhuvudtaget. Han har väl inte gjort ett enda rätt hittills, sen han blev vald. Han tävlar ju med Djävulen om vem som är mest omänsklig och maktfullkomlig. Det faktum att t.ex. Madoff svindlat bort miljardtalsdollar eller att vi lever i ett system baserat på ekonomiskt slaveri verkar inte vara i närheten av så provocerande som när Påven menar att man ska vara återhållsam ISTÄLLET för att använda kondom.
  
• Är inte det mesta alla människor behöver på denna jord UTBILDNING, det som förvägras i de länder som är korrupta och styrs av ett maktfullkomligt styre som skyr utbildning som pesten. Om jag inte minns fel skulle en miljard människor vara ganska nöjda bara de fick vatten.
  

Jag är förundrad hur starka reaktioner påvens uttalande verkar ge upphov till, speciellt när ytterst få människor har någon relation till den katolska kyrkan och antagligen ännu färre har sett hur AIDS epedemin i Afrika verkligen ser ut. Jag minns Afrikanerna i Darwin's Nightmare. Där hade man stora problem med AIDS, men jag undrar verkligen ifall deras problem hade lösts genom att ge dem kondomer. De flesta dog ändå när de fiskade Nilaborre till export från den lokala fabriken som ägdes av Indier och egentligen bara verkade vara en front för att smuggla in vapen i landet. Varför tittar man inte på Bofors när man nu är ute och letar efter ondska?

Den svenska religionsdebatten

Jag hade egentligen på förhand tänkt skriva om tingens dualism, hur motpoler förstärker varandra och ofta är del av samma väsen. Jag hade materialet klart för mig och tänkte utgå från saker jag läst i "I varje trumslag jordens puls".
Men. När jag sökte efter debattartiklar om religion kontra humanism stötte jag på något så iögonfallande att jag var tvungen att skriva om det först.

Jag ska ge er en guidning i mina cyberresa..
Jag hittade först en debattartikel där Kurkiala varnar för att se vetenskapen som något annat än den är. Titeln Överdriver förnuftstro farligare än vidskepelse låter kanske bekant i förhållande till saker jag tidigare uttryckt.

Därifrån kom jag till humanisternas hemsida där de formulerade sitt svar (läs det gärna, personligen tycker jag att de väljer bort att svara på de djupare implikationerna av det Kurkiala skriver). På hemsidan följer de kontinuerligt den offentliga debatten om religion kontra ateism.
Där hade den en länk till DN där man skriver om Hatet mot humanismen. Skribenten där oroar sig över hur tidning i allt större utsträckning vänder sig mot upplysningsidealen. Eller tja, egentligen oroar han sig över att tidningar i större grad kritiserar humanisterna.

Nu till det iögonfallande. En av bloggarna som blogat om DN inlägget var Kristoffers blog.. och han har lyckats att personifiera det jag menar är den svenska övertron på förnuft. Jag kunde först inte förstå ifall artikeln var ironiskt skriven eller inte, men när jag kommit till slutet förstod jag att den inte var det. Det går i artikeln att läsa att "Religion om något ska, bör och måste kritiseras. Den är ju inte logisk, inte vetenskaplig och bygger inte på några som helst fakta. I andra situationer är människan logisk och agerar med förnuft, men när hon har vanföreställningar om mystiska väsen som inte existerar hyllas hon för sin "fromhet" och "spiritualism". Hade det inte varit religion inblandat hade personen spärrats in på hispan.".
Utöver smått klumpiga formuleringar tycker jag det är intressant hur den som skrivit verkar ha en fundamentalists tro på att allt som är logiskt är gott och allt som inte är det är av ondo.

Jag tycker att religion kontra humanism är ett intressant debattområde. Tyvärr förstår jag efter att ha företagit min resa över artiklar att gapet mellan de två sidorna är så stor att debatten är meningslös.

I ett av världens mest liberala länder, Sverige, är det okej att tycka saker.. men bara så länge man inte tror på något

Den 22 December så visade SVT sista avsnittet av halal-tv. Egentligen skulle det handlat om varför så många svenska tjejer mår dåligt idag, men med motiveringen att serien skapat så mycket debatt så valde man att istället att sända ett debattprogram.. om debatten halal-tv skapat. Jag har inte varit hemma, så stora delar av debatten kring programmet har desvärre gått mig förbi. Detta till trots tyckte jag att debatten om debatten var intressant. Väldigt intressant. Jag menar att programmet säger väldigt mycket om ett av världens mest liberala länder.
I Sverige är det okej att tycka saker.. men bara så länge man inte tror på något.

Halal-tv var inte menat att förklara vad islam står för eller för vad muslimer tänker. Hur kan tre programledare sammanfatta en miljard människors tankar? Programmet gick istället tydligt ut med att detta är ett program i händerna på tre muslimska tjejer. De har friheten att granska Sverige. Det var deras program, ingen sa något annat. Tråkigt nog stod debatten om programmet nästan still kring att programmet var ett grovt generaliserande av vad muslimer tänker. Programmet är farligt för att man kan få en schablonsartad bild av muslimer hette det i kritiken. Erik Fichtelius, som var programledare för sista programmet, försökte pressa SVTs programansvarig med att ifall man kan göra ett program med muslimer, vad hindrar en från att göra ett med judar eller ett med nazister? I rationella Sverige ska alla med alltid. Ifall inte alla får vara i TV får ingen vara det.
Jag tyckte att de argument som sades mot programmet var dumma och svepande, detta trots att majoriteten av debattprogrammets deltagare var motståndare av programmet. Ett sista argument som fångade min uppmärksamhet var att programledarna hänvisade till koranen. Frågeställningen blir: hur kan man låta någon som tror på något uttala sig om det svenska samhället utifrån sin tro? Här har mina funderingar sin resonansbotten. Jag tror att Sverige är rädd för tro, nästan utan att själv vara medvetet om det.

Efter debattprogrammet tittade jag på första avsnittet för att se vad som skapat hela debatten. Det är de avsnittet där två av programledarna inte vill skaka hand med Carl Hamilton. Jag tyckte programmet var intressant, det var fint att se ett program där folk faktiskt talade om sina åsikter och tankar utan att ständigt hämmat vara rädda för att inte vara korrekta. För mig var det fräscha perspektiv. Kanske inte så mycket för vad de var utan för hur de presenterades, detta var kanske första samhällsprogrammet i Sverige jag sett som varit personligt.
Efter programmet antar jag att debatten om Hamiltons handskakande började. Jag antar att den stod mellan polerna att Hamilton var rasist mot att muslimer i Sverige ska rätta sig efter svensk kultur. Jag tycker den intressanta frågan är ifall tjejerna har rätt till att ha egna traditioner, att bestämma över var deras egna gränser går. Kanske jag är unik här, men ifall någon jag aldrig träffat inte ville skaka hand med mig pga sin religion skulle jag inte sett det som ett problem. Är det en stor skymf i Sverige att inte skaka hand? Jag tycker inte att detta gör Hamilton till en rasist. Ifall han så vore det tycker jag det är ointressant.
Jag tror inte att det känsliga i frågan var ifall man följde Hamiltons kultur eller inte. Jag tror att det känsliga är att har fanns två personer som valde att inte underkasta sig den svenska rationaliteten för att passa in. Vad gör det dem ifall de skakar hand ? frågar folk sig.

Jag vill säga att debattprogrammet ökade min förståelse för den sargade svenska folksjälen. Det kom som ett klart exempel på det kulturella mindervärdeskomplex som Fredrik Lindström ständigt försöker utforska i sina alster.

Med tankarna om detta programmet i bakhuvudet fick jag på julafton boken "Varje trumslag jordens puls" av Mikael Kurkiala. Det var och är (jag har inte läst ut den än) en helt fantastisk bok. Kurkiala är en människa som tänker innan han skriver. Med bakgrund som professor i antropologi vid Uppsala universitet undersöker Kurkiala begreppet kultur, människans rädsla för skillnader och det post moderna samhällets förlust av mening. Boken läses med fördel långsamt och med ordbok. Med risk för att ta saker ur sitt sammanhang vill jag föra fram några poänger. Först ett citat som Kurkiala hämtat från Georg Henrik von Wright:

"Den typ av rationalitet, som förhärskar i ett från tidigare generationers religiösa och sociala fördomar frigjort och i enlighet med förnuftets krav inrättat samhälle, består framför allt i en behärskning av medlen för uppnående av olika målsättningar ... Däremot står den handfallen inför de värdepremisser, som ska legitimera målen för samhälleligt handlande."

citatet handlar om vårat förnuft har för roll i våra liv. Förnuftet kan berätta för oss hur man uppnår ett speciellt mål. Det kan dock inte förklara för oss varför man ska uppnå målet. Vetenskapen är inte skapad för att föklara meningen hos ting. Den rådande synen i Svenska samhället är att religion är en disciplin som är underordnad vetenskapen. Kurkiala kommer med perspektivet att religion och vetenskap fyller två olika funktioner. Vetenskap berättar hur ting sker. Vetenskap förklarar kausala samband, orsak och verkan. Religion förklarar varför ting sker. Religion är den begreppsapparat människan historisk sett använt för att svara på frågan varför. Det är också den begreppsapparat som hjälpt oss att förstå kärlek och lidande. Den som givit människor en möjlighet att tala om sitt inre.
Varför skulle just min farfar gå bort? Vetenskapen svarar för att han hade cancer, men bara religionen klarar att svara på det varför man verkligen undrar över.

Varför berättar jag om den här boken? Jo för att när Halal-tv debatten visat på en irrationalitet i den svenska öppenheten, så förklarar boken vad den bottnar i.

Dissonans

De flesta känner nog till symbolen med yin och yang, där en cirkel innehåller en svart halva med en vit cirkel och en vit halva med en svart cirkel. Detta är den taoistiska symbolen för harmoni. I taoismen, som är en över 2000 år gammal religion, präglas tankesättet hårt om tingens interna harmoni. Man tror där att människor och djur en gång levde i harmoni med varandra. Precis som det beskrivs i bibeln där människobarnet kunde sova tillsammans med lejonet så trodde man på en tid då människor och djur inte åt upp varandra. Man trodde tom på en tid där människor och djur kunde kommunicera. I takt med att människorna blev fler så började man dock äta av de små djuren. Djuren å sin sida blev skygga för dessa människor som hade börjat äta av dem. Kontakten bröts och med tid började människor t.om. döda varandra.

Det är dessa meningar, som jag läst i tao enligt puh, som jag tänker på när jag läser i DNs artikel om hur Lidl förgiftat slängd mat. Detta lär man ha gjort för att de hemlösa skulle sluta rota i deras sopor efter utgången mat. Nu kan jag inte garantera att historien är sann, den låter så extrem och där finns ingen fällande dom, men om vi ansätter att den är det för en stund.

Jesus sa ju en gång att så ni behandlar era lägsta, så behandlar ni också mig. Nu har vi alltså gått över till att hälla frätande medel i Jesus mat också. Är samhället bättre idag än det varit tidigare?

Man kan fundera över var vi har slutat upp. Varför har vi landsmän och landssystrar ute på gatan utan tak över huvudet som livnär sig på att äta utgången mat som slängts från butiker. Varför reagerar personalen med att förgifta maten istället för att bara lägga maten i en lättillgänglig kontainer där man lätt kunde plocka upp den. Vad tänker vi människor på? Finns det någon tanke kvar på vårat samhälles bästa, eller har vi alla redan förvandlats till egoister utan förmåga att tänka bortom oss själva och våra egna problem?

Idag köpte jag en megafon (aluma) av en man utanför Coop. För det blev han 25 NOK rikare, hoppas han har glädje av dem. En brödlimpa utan pålägg får han för det. Det finns (presumptivt) många hemlösa i Bergen. Man kan tänka på att detta är Europas regnigaste stad och att vi är i vintertid. Man kan också tänka på att Norge är ett av världens rikaste länder.

Idag har vi större möjlighet än någonsin att förverkliga våra egna liv. Jag har haft möjlighet att komma till Norge för att vara tillsammans med min kärlek. Människor (i väst) har möjlighet att resa till Australien för att backpacka i ett år, eller till USA för att bli filmstjärnor. Vi är våra egna livs smedar. Förr i tiden arbetade man 50 / 60 timmar i veckan för sitt levebröd, idag kommer vi undan med 40 timmar, eller som jag 37 och en halv. Trots all denna fritid, trots alla dessa möjligheter som finns så kommer jag inte ifrån att undra vad man egentligen vunnit. Jag pratar med mina grannar när jag träffar dem, men inte alls i samma grad som jag tror att man gjorde förr. Jag går i kyrkan, men tror inte att den gemenskapen som finns där idag är densamma som den en gång varit. Kanske är det bekvämare att dra sig lite undan än att faktiskt ta ställning till sin omgivning och kanske är det detta som får vårat samhälle att kallna av. En liten bit i taget.
Vad anledningen än är - jag tror vi är påväg i fel riktning.

Vad händer hos människor om deras barn är sjuka idag? De stannar hemma från jobbet. Och om de också är sjuka? Då stannar frun också hemma. Och om hon också är sjuk.. Då börjar det bli problem. Skulle jag hjälpa dig med barnen? Nä, jag ska ju på skidresa i Schweitz, du vet ju hur jag sett fram emot det här. Föräldrarna då? De är hemma. I landet du valde att lämna för att självförverkliga dig. Vi är våran egna lyckas smedar.

PS:

- Krisen skyldes ikke en feil i det frie markedssystemet, og løsningen er ikke å prøve å gjenoppfinne systemet, sa Bush i talen.

- Frimarkedskapitalisme er langt mer enn en økonomisk teori. Det er drivkraften bak sosial mobilitet, det er motorveien til den amerikanske drømmen, fortsatte presidenten.

.. När han säger det förstår vi att frimarknadskapitalismen måste vara fel.