Katter, Politik och Kärlek

På dagens Söndagstur var det ovanligt många katter ute. Att se katterna lura omkring, jaga små blad eller vakta på oss människor fick mig att tänka. När läste väl de här katterna tidningen senast? Vad vet väl katterna om svininfluensan i Mexico, hur indignerade blev väl katterna när Påven talade i Afrika? Har katterna hört talas om folkmordet som man lät pågå i Rwanda. Folkmordet som man låter pågå på Sri Lanka? Känner de till att man kan få rotavdrag för hushållsnära tjänster?
Sedan slår det mig, vad vet väl vi egentligen om de här katterna? När hörde jag senast en politiker passionerat stå och prata om trösten i att se en katt leka med ett fallande löv? När stod det senast i tidningen om hur en reporter hittat tillbaka till livet igen efter att ha sett en kattmamma ta hand om sina små kattungar?

Det finns två världar förstår jag. Den man skriver om i tidningen. Den första maj talaren pratar om när han berättar hur många procent den ena skatten måste upp för att procenten med de arbetslösa ska ner. Den som är full av meningsskiljaktigheter. Den som kan göra en så frustrerad när man själv och någon ser så vitt olika på samma sak som man iofs egentligen inte vet något om. Sedan finns det den världen där ute. Den där fåglarna går och äter mask från gräsmattan. Den där katten spanar ut över fältet i jakt efter ett byte, eller kanske den bara njuter av solen.

Givetvis har vi fått berättat vilken värld som är den viktigaste. Känner du inte till hur viktigt det är att just Sverige får sälja sitt krigsflygplan till utlandet så att man kan släppa Sveriges humana bomber istället för USAs barbariska. Känner du inte till hur vi måste skydda vårat land så att inte människor börjar snylta på välfärdssystemet. Om vi inte aktar oss så blir vi utkonkurrerade och lämnade bakom. Om du inte tar dig i kragen så kommer du inte kunna behålla jobbet. Samhället är en pyramid och förste man till toppen vinner. Om du inte bryr dig så mycket om de där politikerna och deras eviga bollande med siffror så har du alltid kändisarna. Vad gjorde egentligen Jennifer Aniston nu i helgen? Har du sett hur solbrännan slått fel för Filippa Reinfeldt? Vad äter Michelle Obama till frukost?

Alla dessa intrycken finns där. Det är detta som för samhället framåt. När diskuterade ni senast kattungar och deras jaktfärdigheter på fjärilar genom en hel arbetslunch? När samhället pulserar så pulserar det i den första världen. Det är den som betyder något. Det är där åsikterna spelar någon roll.

Men så tänker jag. Vad med den andra världen? Katterna behöver inte oss för att kunna leka. Men kanske vi behöver katternas lek för att förstå att vårat land inte egentligen handlar om BNP. För att förstå att för varje ny äpple-maskin vi köper så är det x kilo metallskrot som skapas på den här planeten. Visst är Oprah häftig och visst kan man beundrar Beyonce för att hon har pengar till att försörja sig själv. Men gör de egentligen världen så mycket bättre? Tänk på Martin Luther King som stod upp och vågade säga emot en hel vit värld. Han kunde peka på orättvisan i samhället och när han sträckte på ryggraden så blev det uppenbart vem det var som hade rätt och vem som hade fel. Tänk på moder Theresa som dedikerade sitt liv för att hjälpa fattiga barn i Indien. Tänk på Michael Jackson. Att höra hans Heal the world igen var vackert eftersom man förstår att han menar varje ord. Han drömde och han sa det. Vi var en generation som hade privilegiet att växa upp med en artist som sjöng att vi alla är lika värda, att världen faktiskt kan bli en bättre plats. Vad som är kvar av denna artisten idag är svårt att säga, men precis som med Britney Spears så är han värd mycket mer till den första världen som nedbruten än som kämpe för sina ideal. Vad har vi fått istället? Artister som sjunger om sex, pengar och att bli kända. Var är dagens Michael Jackson?

Jag är knappast den första som önskar att tidningarna skulle skriva mer om de bra tigna som händer och mindre om allt det dåliga. Är det verkligen SÅ intressant för genomsnittssvensken att veta att ännu en självmordsbombare gjort ett vansinnesdåd i Irak? De flesta av oss har aldrig och kommer aldrig åka dit. Men det att jag inte är den första hindrar inte mig från att vilja skriva det här. För desto fler vi är, desto större chans är det kanske att världen kan bli annorlunda. Och desto fler som önskar ideal in i politiken desto större är chansen att någon kommer höra oss.
Jag vill se den politikern som ställer sig upp och säger att han ger fanders i BNP. Ja, min plan kommer sänka den Svenska BNPn, ja den kommer skrämma de rika människorna ut ur landet. Men det kommer ge oss ett land där alla människor är lika värda. Den kommer ge oss ett land där mark har ett värde inte bara utifrån hur mycket det kan producera som man kan sälja men också utifrån hur kul en katt kan ha när den leker där. Ja, vår omvärld kommer köra om oss. Men vi bor i ett frodigt land och vi tolererar inte att människor tvingas att leva utan tak över huvudet under vedervärdiga förhållanden. Ja, vi kan satsa miljoner på att bygga krigsflygplan, men nej. Vi vill ha ett rent samvete. Och afrikaner behöver mer mat än vapen. Vi tar en ståndpunkt nu. Bland land räknat vill vi vara Moder Theresa, inte Darwins praktexempel på bästa rovdjur.

Den politikern längtar jag efter. Jag vet att inte alla gör det. Att alla sannolikt aldrig kommer att göra det heller. Men det är OK, vi är alla olika. Ifall du hoppat över videon där uppe så kan jag rekommendera dig att se den. Den första jag hittade var lite otäck, men jag letade vidare och hittade den här mer sväljbara versionen. När du tittar på den så ska du känna efter i ditt indre. Ifall det tänds ett litet hopp där inne, ett ljus hur än litet, isåfall är vi på samma våglängd. Då kan vi marschera för mer kärlek och mindre abstrakta nummer i politiken.

Klimatpussel och abort

Ifall det är någon som vill läsa mer om den stackars katten så finns nu artikeln om det hela här. Katten ser ut som om den knappt vet vad som hänt, men Daniel (5) är åtminstone nöjd.

För någon vecka sedan berättade en kollega att han två gånger om året får en tidning med essensen av periodens klimatartiklar hemskickad till sig. Norges del i IPCC, Cicero, erbjuder nämligen ett gratis utskick av en destilerad klimatmediaström. Någon tidning har jag inte fått än, men idag fick jag ett första mail ifrån gruppen där man refererar till en rad klimatartiklar som publicerats i Norsk media på sistone.
Efter att bara ha ögnat igenom texten har jag bland annat plockat upp att våra klimatansträgningar har till viss del bidragit till en ökad temperatur. Det är eftersom vi inte längre släpper ut så stor mängd aerosoler nu som förr så har mängden solljusets som reflekteras av dessa minskat. En skrämmande slutsats man drar är att effekterna från växthuseffekten till viss del har dolt sig bakom det ljuset som dessutom reflekterats bort av våra utsläpp, med slutsatsen att vi ligger dåligt till.

På tal om växthuseffekt så kommer jag resa ner till Rom om en dryg vecka. Inte med tåg som man kanske kunnat tro utan faktiskt med flygplan. Jag skäms över att behöva erkänna det, men det ändrar inte min övertygelse om att den stora mängd resande vi gör på långa sträckor inte är hållbar.

I morgonbladet läste jag ett brev skrivet från en läkare (Marianne Mjaaland) till en forskare (Willy Pedersen) om abortfrågan. Läkaren hade som ung pläderat för fria aborträttigheter och vilat sin övertygelse och retorik på jämnlikhet. Hur kan staten gå in och bestämma över den enkla människan i en fråga som till så stor del drabbar denne människas liv?
Men hon hade med tiden tappat lite av sitt sting. Retoriken kunde hon, men hon kunde inte längre hitta sin övertygelse. Som läkare hade hon jobbat med abort. Och borttagandet av foster som hon kallade det i brist för att kunna hitta bra ord var något långt mer dramatiskt en vad debatten i tidningarna kan måla upp. Kvinnorna blev ofta långt mycket mer ledsna än vad de hade väntat sig. Hon har skrivit en bok om saken.
Forskaren hade i en forskningsartikel visat korrelation mellan missbruk, depressioner och abort. Vilket håll ett sådant samband går åt är ju inte lätt att bevisa, men han hade kommit sig att intressera sig för abortfrågan. Det var svårt att hitta information, svårt att hitta statistik. Med ett grundval på 1000 personer kunde han se att 460 aborter hade gjorts. Eftersom en person kan göra abort flera gånger kom han fram till en siffra runt 35%. 35% av Norges kvinnor. Tänk på det. Han hade konstaterat att inget bra språkbruk fanns för att diskutera det här med abort. Att det är ett väldigt känsligt ämne, som kanske hade tjänat på att bli mer medvetandegjort i samhället.

Jag skrev tidigare om myten att Guillanis nollvision hade varit miraklet som fick bukt på New Yorks kriminalitet. Vad som till stor del löste ungdomkriminaliteten var faktiskt just abort. Det står att läsa i Freakonomics av ekonomen Steven Levitt.