Det är Sverige och mitt svenska bankkort. Likväl blinkar bankomaten trotsigt mot mig. "Ogiltigt kort, vänligen ta ditt kort". Jag kliar mig i det trottsiga skägget som egentligen aldrig blir så mycket till skägg. "Äsch då, så dumt". Det andra kortet, det fungerar bra. Men på det står det ju 4/12. Betyder det att det kommer sluta fungera imorgon? Vet inte riktigt, kanske har det en månad till. Bäst att prata med Swedbank. Göteborg är ju en stor stad, någonstans måste man ju kunna hitta dem. Solen skiner, men vinden är kall när jag beger mig ut på Göteborgs gator. Swedbank, swedbank, swedbank. Var kan de tänkas finnas? Ah, en turistinformation, de kanske vet?
-Är du bekant med Göteborg?
-Inte överhuvudtaget.
Nåväl, Avenyn var tydligen inte svår att hitta. Inte ens för en sådan som mig. På gatorna går unga människor i olika stilar. Längs dem sitter flera tiggare. På ett eller annat ställe så har gatuartisterna monterat upp. Jag kommer att ha frågats om jag kan ge pengar säkert 10 gånger innan jag kommer tillbaka till stationen igen, tänker jag. Men ingen gång vad jag heter. Sedan filosoferar jag lite och konstaterar att jag nog inte känt mig bekväm om någon bara kom fram till mig och frågade vad jag hette. Alltid är det ju något man vill. Varför det? Längs gatan ser jag SEB och Handelsbanken. Är inte Swedbank bankernas alternativ till ICA - den största? Kanske hon hörde fel. Tillsist, när jag nästan nått slutet på avenyn så ser jag kontoret. Jag var ju påväg att ge upp. På utsidan står det bostadsförmedling. Undrar om de kan hjälpa mig med mitt kort? Jag kan ju försöka.
Det är tyst där inne. Så tyst som det liksom bara riktigt blir i Mycket Viktiga Byggnader. Kanske för att det är för tråkigt för barn, så där är bara Mycket Viktiga vuxna. Eller för att allt går så långsamt där. Det är bara en disk som är öppen. Där sitter en blek tjej och vad som kan vara hennes pojkvän och pratar med en anställd på banken. Så unga de alla är tänker jag. Klienterna såsom den anställde. Där finns ingen kö att påtala, men givetvis så får man ta en nummer lapp. På två bänkar sitter det två Sydkoreaner. En på en bänk lite längre fram. Den andra snett bakom till vänster. Det är tydligt att de är där tillsammans. De är klädda i lite punkaktig stil, den ena med en damhatt som egentligen passar rätt bra ihop med resten av dräkten. Jag går fram och tar en lapp och sätter mig på en av bänkarna. Ett nummer framför mig. Tiden går. Allt är tyst. Och långsamt. En person kommer in. Han är klädd i träningsskor och lite småsjaskiga byxor och jacka. Han står och väger lite på fötterna, går lite fram och tillbaka. Han går fram brevid mig och tar upp en godis ur en skål, hur kunde jag missa den tidigare? Han ställer sig och väger på fötterna. Den ena koreanen går fram och sätter sig brevid den andra, nu börjar det ju bli lite mycket folk där inne. En högljud göteborgare kommer in. "Löördags goodis" utbrister han och sätter sig brevid skålen med godis. Han tar upp den i sin hand och börjar ta några bitar. Han räcker den till sin tjej som också tar en röd ferrari. Han sträcker den mot mannen med träningsskorna som verkar ursäkta sig lite, jag har tagit en bit säger han.
Ett gäng till kommer in. Tiden går. De vid disken börjar bli klara. De reser sig, tackar och går, men innan koreanerna hunnit fram till disken är det någon annan som gått före. Vem vet hur det gick till, men plötstligt har vi blivit ett litet gäng där inne. Kanske kösystemet blivit upplöst nu tänker jag lite förstrött för mig själv. Nåväl, jag har gott om tid. En äldre dam går ut och tittar lite i lokalen, kanske är hon förvånad över att där är så många människor på en lördag. Hon frågar om det är någon som är där för att skaffa nytt kort. Jag kan knappt tro det är sant. Ingen säger något utom jag. "Visst" säger jag. "Okej," säger hon, "du kan bli med mig in här".
Efter konsultationen har jag lärt mig två ting - ett, att mitt bankkort fungerar helt fint, förutom i verkligheten. två, att mitt ID-kort gått ut. Ut vandrar jag i det kalla men ack så härliga lördagsvädret.
Visar inlägg med etikett Svenskar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svenskar. Visa alla inlägg
lördag 31 mars 2012
måndag 25 maj 2009
Piraterna och demokratin
Tidigare har jag skrivit om debatten runt The Pirate Bay. Jag har också skrivit om element med The Pirate Bay som jag inte tycker om. Nu vill jag ta tillfället i akt att uttrycka den sida av vår svenska piratrörelse som faktiskt har fallit mig i smaken.
Jag menar nämligen att piratrörelsen är ett tecken på att den svenska demokratin fortfarande lever. Den svenska demokratin som jag så länge trot varit död och begraven i vår välfärds bekvämlighet. Det faktum att den kommer till uttryck i en kamp om våran rätt att stjäla artisters musik är i sig en lustig företeelse, men jag menar att demokratibegreppet i sig själv inte betyder en rättvis stat. Istället är en demokrati en stat där människor har rätt att vara med och utforma hur deras land ska styras. Och ifall majoriteten av det svenska folket menar att vi ska få stjäla musik och film från USA, då är det så landet ska styras.
Att en rörelse växt fram som har förstått det här. Förstått att makten fortfarande i teorin ligger hos folket. Att vi inte tvunget är underkuvade logikens böjande och inskränkande ramar är något uppfriskande i det annars så konflikträdda "sköta sig och vara tyst"-Sverige.
Jag menar nämligen att piratrörelsen är ett tecken på att den svenska demokratin fortfarande lever. Den svenska demokratin som jag så länge trot varit död och begraven i vår välfärds bekvämlighet. Det faktum att den kommer till uttryck i en kamp om våran rätt att stjäla artisters musik är i sig en lustig företeelse, men jag menar att demokratibegreppet i sig själv inte betyder en rättvis stat. Istället är en demokrati en stat där människor har rätt att vara med och utforma hur deras land ska styras. Och ifall majoriteten av det svenska folket menar att vi ska få stjäla musik och film från USA, då är det så landet ska styras.
Att en rörelse växt fram som har förstått det här. Förstått att makten fortfarande i teorin ligger hos folket. Att vi inte tvunget är underkuvade logikens böjande och inskränkande ramar är något uppfriskande i det annars så konflikträdda "sköta sig och vara tyst"-Sverige.
söndag 10 maj 2009
Ingen kärlek, inga katter, blott avsaknad av politik
Första gången jag hörde talas om "det sovande folket" av Fredrik Reinfeldt var när jag läste om boken i Dan Josefsons artikel på DN. Givetvis blev jag nyfiken på att få läsa de visionära orden från landets statsminister själv. Att jag inte kunde hitta dem på Bergens bibliotek var kanske ingen större överraskning, här kan man ju inte ens hitta Johan Norberg och andra mer framstående svenska debattförfattare. Däremot hade jag förväntat mig att man skulle kunna hitta den i Svenska bokbutiker. Men inte. Tydligen finns det inte längre något förlag som utger boken.
När Obama blev president. Vad tror ni det första som förlagen gjorde då var? Ge ut hans tidigare böcker givetvis! Här finns det ju pengar att tjäna. Men vad händer i Sverige? Inget. Jag har inte ens hört eller sett Reinfeldt kommentera på den boken han skrev under hans andra år i riksdagen år 1993.
Egentligen var det väl mest slumpartad tur att jag råkade hitta ett exemplar av boken på nätet en dag när jag letade efter var jag kunde köpa den. Två personer har gjort sig jobbet få fram boken i PDF-format och publicerat den.
Än så länge har jag bara läst förordet till boken, detta är skrivet inte av Reinfeldt utan av de som gjort sig jobbet att få den moderata framtidsvisionen ut till folket. Detta kan jag rekommendera er alla att göra, det är inte tung läsning. Egentligen är det inte mycket mer att tillägga om boken utöver det bloggarna du hittar om du söker på Reinfeldt Det sovande folket på google redan har skrivit.
Men om någon tyckte det var konstigt att moderaterna körde på så för att sälja Vin & Sprit när man konstaterade att ekonomisk så fick man knappt mer pengar än vad företaget tjänade på något år. Ifall det var någon som höjde på ögonbrynen när Reinfeldt ville lagstifta att man inte kunde få mer sjukersättning än en fast procentsats strax efter att ett fackförbund framgångsrikt förhandlat fram en bättre sats (efter flera dagar med intenst motstånd fick Reinfeldt backa här, efter att benhårt drivit en linje som ingen riktigt förstod varför man skulle följa så backade han och klargjorde att han ju trots allt är en lyssnande statsminister)? Är det någon som undrade över de kraftigt ökade avgifterna som gjorde att många valde att lämna A-kassan efter att regeringen kommit till makten? Studsade någon över att ALLA som är arbetsföra måste flytta till där jobb finns att få om de ska räkna med pengar? Det som inte Alf Svensson klarade att försvara inför sina gamla väljare när 50-åringar frågade om det var rimligt att de skulle ryckas upp hur hela sitt sociala nätverk för att flytta från Malmö till Svalbard om de vill kunna få pengar från staten.
Av det jag läst om boken så tror jag att svaret på dessa konstiga strider som moderaterna tagit faktiskt kan ligga där. I tankarna på en 28-årig Reinfeldt som jag tror fortfarande bor kvar i vår statsministern. I tankarna som jag ser lever i den politik som genom alliansen styr Sverige idag.
När Obama blev president. Vad tror ni det första som förlagen gjorde då var? Ge ut hans tidigare böcker givetvis! Här finns det ju pengar att tjäna. Men vad händer i Sverige? Inget. Jag har inte ens hört eller sett Reinfeldt kommentera på den boken han skrev under hans andra år i riksdagen år 1993.
Egentligen var det väl mest slumpartad tur att jag råkade hitta ett exemplar av boken på nätet en dag när jag letade efter var jag kunde köpa den. Två personer har gjort sig jobbet få fram boken i PDF-format och publicerat den.
Än så länge har jag bara läst förordet till boken, detta är skrivet inte av Reinfeldt utan av de som gjort sig jobbet att få den moderata framtidsvisionen ut till folket. Detta kan jag rekommendera er alla att göra, det är inte tung läsning. Egentligen är det inte mycket mer att tillägga om boken utöver det bloggarna du hittar om du söker på Reinfeldt Det sovande folket på google redan har skrivit.
Men om någon tyckte det var konstigt att moderaterna körde på så för att sälja Vin & Sprit när man konstaterade att ekonomisk så fick man knappt mer pengar än vad företaget tjänade på något år. Ifall det var någon som höjde på ögonbrynen när Reinfeldt ville lagstifta att man inte kunde få mer sjukersättning än en fast procentsats strax efter att ett fackförbund framgångsrikt förhandlat fram en bättre sats (efter flera dagar med intenst motstånd fick Reinfeldt backa här, efter att benhårt drivit en linje som ingen riktigt förstod varför man skulle följa så backade han och klargjorde att han ju trots allt är en lyssnande statsminister)? Är det någon som undrade över de kraftigt ökade avgifterna som gjorde att många valde att lämna A-kassan efter att regeringen kommit till makten? Studsade någon över att ALLA som är arbetsföra måste flytta till där jobb finns att få om de ska räkna med pengar? Det som inte Alf Svensson klarade att försvara inför sina gamla väljare när 50-åringar frågade om det var rimligt att de skulle ryckas upp hur hela sitt sociala nätverk för att flytta från Malmö till Svalbard om de vill kunna få pengar från staten.
Av det jag läst om boken så tror jag att svaret på dessa konstiga strider som moderaterna tagit faktiskt kan ligga där. I tankarna på en 28-årig Reinfeldt som jag tror fortfarande bor kvar i vår statsministern. I tankarna som jag ser lever i den politik som genom alliansen styr Sverige idag.
söndag 3 maj 2009
Katter, Politik och Kärlek
På dagens Söndagstur var det ovanligt många katter ute. Att se katterna lura omkring, jaga små blad eller vakta på oss människor fick mig att tänka. När läste väl de här katterna tidningen senast? Vad vet väl katterna om svininfluensan i Mexico, hur indignerade blev väl katterna när Påven talade i Afrika? Har katterna hört talas om folkmordet som man lät pågå i Rwanda. Folkmordet som man låter pågå på Sri Lanka? Känner de till att man kan få rotavdrag för hushållsnära tjänster?
Sedan slår det mig, vad vet väl vi egentligen om de här katterna? När hörde jag senast en politiker passionerat stå och prata om trösten i att se en katt leka med ett fallande löv? När stod det senast i tidningen om hur en reporter hittat tillbaka till livet igen efter att ha sett en kattmamma ta hand om sina små kattungar?
Det finns två världar förstår jag. Den man skriver om i tidningen. Den första maj talaren pratar om när han berättar hur många procent den ena skatten måste upp för att procenten med de arbetslösa ska ner. Den som är full av meningsskiljaktigheter. Den som kan göra en så frustrerad när man själv och någon ser så vitt olika på samma sak som man iofs egentligen inte vet något om. Sedan finns det den världen där ute. Den där fåglarna går och äter mask från gräsmattan. Den där katten spanar ut över fältet i jakt efter ett byte, eller kanske den bara njuter av solen.
Givetvis har vi fått berättat vilken värld som är den viktigaste. Känner du inte till hur viktigt det är att just Sverige får sälja sitt krigsflygplan till utlandet så att man kan släppa Sveriges humana bomber istället för USAs barbariska. Känner du inte till hur vi måste skydda vårat land så att inte människor börjar snylta på välfärdssystemet. Om vi inte aktar oss så blir vi utkonkurrerade och lämnade bakom. Om du inte tar dig i kragen så kommer du inte kunna behålla jobbet. Samhället är en pyramid och förste man till toppen vinner. Om du inte bryr dig så mycket om de där politikerna och deras eviga bollande med siffror så har du alltid kändisarna. Vad gjorde egentligen Jennifer Aniston nu i helgen? Har du sett hur solbrännan slått fel för Filippa Reinfeldt? Vad äter Michelle Obama till frukost?
Alla dessa intrycken finns där. Det är detta som för samhället framåt. När diskuterade ni senast kattungar och deras jaktfärdigheter på fjärilar genom en hel arbetslunch? När samhället pulserar så pulserar det i den första världen. Det är den som betyder något. Det är där åsikterna spelar någon roll.
Men så tänker jag. Vad med den andra världen? Katterna behöver inte oss för att kunna leka. Men kanske vi behöver katternas lek för att förstå att vårat land inte egentligen handlar om BNP. För att förstå att för varje ny äpple-maskin vi köper så är det x kilo metallskrot som skapas på den här planeten. Visst är Oprah häftig och visst kan man beundrar Beyonce för att hon har pengar till att försörja sig själv. Men gör de egentligen världen så mycket bättre? Tänk på Martin Luther King som stod upp och vågade säga emot en hel vit värld. Han kunde peka på orättvisan i samhället och när han sträckte på ryggraden så blev det uppenbart vem det var som hade rätt och vem som hade fel. Tänk på moder Theresa som dedikerade sitt liv för att hjälpa fattiga barn i Indien. Tänk på Michael Jackson. Att höra hans Heal the world igen var vackert eftersom man förstår att han menar varje ord. Han drömde och han sa det. Vi var en generation som hade privilegiet att växa upp med en artist som sjöng att vi alla är lika värda, att världen faktiskt kan bli en bättre plats. Vad som är kvar av denna artisten idag är svårt att säga, men precis som med Britney Spears så är han värd mycket mer till den första världen som nedbruten än som kämpe för sina ideal. Vad har vi fått istället? Artister som sjunger om sex, pengar och att bli kända. Var är dagens Michael Jackson?
Jag är knappast den första som önskar att tidningarna skulle skriva mer om de bra tigna som händer och mindre om allt det dåliga. Är det verkligen SÅ intressant för genomsnittssvensken att veta att ännu en självmordsbombare gjort ett vansinnesdåd i Irak? De flesta av oss har aldrig och kommer aldrig åka dit. Men det att jag inte är den första hindrar inte mig från att vilja skriva det här. För desto fler vi är, desto större chans är det kanske att världen kan bli annorlunda. Och desto fler som önskar ideal in i politiken desto större är chansen att någon kommer höra oss.
Jag vill se den politikern som ställer sig upp och säger att han ger fanders i BNP. Ja, min plan kommer sänka den Svenska BNPn, ja den kommer skrämma de rika människorna ut ur landet. Men det kommer ge oss ett land där alla människor är lika värda. Den kommer ge oss ett land där mark har ett värde inte bara utifrån hur mycket det kan producera som man kan sälja men också utifrån hur kul en katt kan ha när den leker där. Ja, vår omvärld kommer köra om oss. Men vi bor i ett frodigt land och vi tolererar inte att människor tvingas att leva utan tak över huvudet under vedervärdiga förhållanden. Ja, vi kan satsa miljoner på att bygga krigsflygplan, men nej. Vi vill ha ett rent samvete. Och afrikaner behöver mer mat än vapen. Vi tar en ståndpunkt nu. Bland land räknat vill vi vara Moder Theresa, inte Darwins praktexempel på bästa rovdjur.
Den politikern längtar jag efter. Jag vet att inte alla gör det. Att alla sannolikt aldrig kommer att göra det heller. Men det är OK, vi är alla olika. Ifall du hoppat över videon där uppe så kan jag rekommendera dig att se den. Den första jag hittade var lite otäck, men jag letade vidare och hittade den här mer sväljbara versionen. När du tittar på den så ska du känna efter i ditt indre. Ifall det tänds ett litet hopp där inne, ett ljus hur än litet, isåfall är vi på samma våglängd. Då kan vi marschera för mer kärlek och mindre abstrakta nummer i politiken.
lördag 21 mars 2009
Om den katolska kyrkan, mina åsikter
Både när jag skrev om Piratpartiet och när jag skrev om kyrkans ställningstagande i abort- och kondom-frågan så har det jag skrivit framförallt varit en reaktion på argumentation. Det jag har skrivit om är alltså inte främst vad jag tycker om själva frågan utan vad jag funnit provocerande med haltande, fördomsfull eller missvisande argumentation. För detta har jag egentligen inte behövt läsa särskilt mycket om de nyheterna som det faktiskt diskuterats, sättet argumenten förts fram på har talat för sig själv. Vad gäller kyrkans ställningstagande så har ju knappt mer information legat bakom debatten än det du får in i ett TT-telegram, något som inte förhindrat starka åsikter.
Nu när jag har skrivit om denna argumentation så vill jag också försöka delge min faktiska åsikt, åtminstone vad gäller de två fallen med den katolska kyrkan.
Givetvis är det provocerande att höra om hur man vänder ryggen till någon som redan sedan tidigare utsatts för mycket orätt. Här skriver de om abortfallet på DN. Det är inte en journalist på DN som skrivit det, det är bara ett vidarbefodrande av ett TT telegram. I texten kan man läsa:
Ordvalet dundrade i det här telegrammet är något jag inte tycker hör hemma i journalistik som jag menar ska eftersträva ett objektivt språk och inte förmedla författarens subjektiva sätt att se på saker. Vad är det då vi vet om abortfallet? Från telegrammet kan vi utläsa att en nio-åring väntade tvillingar efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar. Hennes mamma har tagit henne till en doktor där hon fått göra abort. En biskop (i motsättning till Påven) har uppmärksammat fallet och som konsekvens bannlyst mamman och läkaren. I ett försök att hitta mer information om abortfallet på internet så är det egentligen väldigt lite som kommit fram. Jag hittar tre aktörer i frågan, biskopen som uttalade exkommuniseringen som annars skulle skett automatisk*. Jag hittar en kardinal som stödjer biskopen i hans beslut och sedan hittar jag en prelat som kritiserar beslutet och menar att kyrkan i ett så grovt fall som detta istället borde visa sitt fulla stöd till flickan. Mer information än detta har jag inte hittat. Ifall mamman genomförde aborten för sin dotters välbefinnande eller av rädsla för sin man står inte. Mannen var 23 år och uppges också ha våldtagit dotterns 14-åriga handikappade storasyster. Någon tog som tur var beslutet att kontakta polisen och mannen väntar väl nu sannolikt ett långt fängelsestraff.
Jag tycker att biskopen gjorde fel som exkommunicerade mamman och läkaren. Av den lilla information jag fått så tycker jag inte man skulle tvinga dottern att faktiskt föda barnet. Detta är enligt mig en historia med väldigt många offer och ingen vinnare.
Jag kan däremot också förstå och respektera den åsikten som biskopen hade, även om jag inte delar den. Detta är ett argument som jag kommit med tidigare, men ifall denna biskopen menar att det är mord på människor att begå abort, vilket verkar sannolikt med tanke på vilket politiskt självmord hans uttalande egentligen var, så tycker jag det hade varit skenheligt av honom att ta en annan ståndpunkt än den han tagit.
Jag tycker det är olyckligt att han går ut med sin åsikt offentligt på det sättet han gjort dock med tanke på det potentiella stigma detta innebär för de drabbade.
Många har varit upprörda över hur pappan som våldtog inte blivit bannlyst medan mamman och läkaren har blivit det. Personligen tycker jag bannlysning är ett väldigt drastiskt grepp som alltid bör undvikas. Rent logiskt är det kanske inte så konstigt från kyrkans sida om det man rubricerar som överlagt mord rangeras som värre än våldtäkt. Det pappan gjort är direkt avskyvärt följande uttalande från en ärkebiskop tycker jag dock innehåller en viss logik:
Att prata om ondska eller skenhelighet från den katolska kyrkans sida i den här frågan menar jag är att tolka det som hänt otroligt vinklat och fördomsfullt. Anledningen till den häftiga debatten bland svenskar är en skillnad i perspektiv. För att debatten ska vara givande så måste man dock förstå att det finns mer än ett perspektiv att se saker ur, man bör också ödmjukt vara medveten om att vi inte kan bevisa att vårat perspektiv är mer rätt än någon annans.
*(Ifall en person fyllt 17 leder abort till automatisk bannlysning. Jag tror att det dessutom kan göras undantag ifall personen i frågas liv hotas om barnet föds. Detta baserar jag på vad jag läst i kommentarerna på Newsmill där en representant för katolska kyrkan uttalat sig)
Angående kondomanvändande så är det faktiskt påven som har uttalat sig. Det Påven har sagt är:
Framförallt är det detta sista citatet där Påven uttalar sig om att kondomer inte bara inte klarar av att lösa problemet utan dessutom är en del av problemet som har väckt kontrovers. Detta ska man inte blanda ihop med att påven sagt något om huruvida det är moraliskt eller omoraliskt att ha sex, uttalandet handlar om vad som fungerar och inte fungerar i kampen mot AIDS i Afrika. Den katolska kyrkan har senare modererat Påvens uttalande och tagit tillbaka den sista delen (On the contrary...). Man kan läsa i artikeln att Påven haft god tid att förbereda sig på frågorna eftersom de lämnats in ett antal dagar innan utfrågandet gjorts.
Detta är inte en fråga om moral eller icke moral. Detta är en fråga om vetenskap och vad som fungerar i kampen mot HIV/AIDS. När jag tidigare pratade om olika perspektiv att se ett problem på så är vi nu inne på ett område där ett facit finns. Även om ingen känner till det.
Jag tror inte att kondomer förvärrar oddsen i kampen mot AIDS, men jag tror inte heller att distrubition av kondomer kommer kunna lösa problemet. På internet hittar jag sedan den senaste kontroversen ett uttalande från Edward C. Green ledare av Harvard Center for Population and Development Studies' AIDS Prevention Research Project där han säger att de statistiska bevis som finns att tillhandahålla stämmer överens med det Påven säger. Inte bara om att AIDS problemet inte löses av kondomer utan att AIDS faktiskt är mer vanligt förekommande där kondomtillgången är större. Edward väljer att förklara det med att där skydd finns mot AIDS är människor också mindre rädda för smittorisken. Man kan göra antaganden om att kondomer givetvis finns där AIDS är mest förekommande eftersom det är där man väljer att dela ut kondomer, men eftersom Edward är ledare för forskningscentret gällande AIDS vid Harvard antar jag att han gjort sin hemläxa väl.
Jag tycker att uttalandet från Påvens sida är arrogant och hade föredragit om han hade sagt att kondomer KUNDE förvärra AIDS-problematiken. Men nu när Påven faktiskt verkar ha både statistiken och vetenskapen på sin sida tycker jag det är lite fånigt att gå så hårt emot honom med kritik.
Eftersom jag på något sätt fortsätter diskussionen från förra bloginlägget genom att förklara mina åsikter här så tänkte jag passa på att svara på din sista kommentar här också Victor:
"Är det då rimligt att ens börja fabulera i hur Gud hade tänkt sig inskränka sexuallivet som den katolska kyrkan gör? Dessutom, vad är mest rimligt att implementera - att säga åt folk att inte ha sex alls, eller att få dem att använda kondomer? Man måste kompromissa när det gäller ngt så starkt som sexualdriften."
Det känns angeläget att åter påpeka att Påvens uttalande inte handlar om moral utan om vetenskap. På detta sättet så är det du frågar inte relaterat till Påvens kondomuttalande, men jag ska göra mitt bästa för att besvara dig ändå. Först måste jag dock varna om att jag måste använda min tolkning och min syn på kristendomen för att försöka svara på dina frågor.
Enligt mig är det du säger riktigt om att människan är skapad med en fri vilja, något som (även om det låter konstigt) är mycket viktigt i kristendomen. Hade inte människan haft en fri vilja så hade ju både gud och bibelns varande eller inte varande varit ointressant.
Om sex och kyrkan. En frikyrklig präst lär ha sagt att "Gud diggar sex". Tänker du på hur många barn katolska familjer ofta sägs ha så kan man ju tänka att det faktiskt stämmer. Punkten där det klämmer är nog inte sex som sådant, men snarare att ha respekt för det mystiska och det heliga i själva handlingen. Där är inte bara AIDS som är ett problem i ett ultra sexliberalt samhälle utan också den skada vi kan orsaka människor emellan genom otrohet. Enligt mig är detta inte kontroversiellt för att vara en religion. Jag vet ingen religion som uppmanar till otrohet. På rak arm vet jag inte heller någon sekulär ledare som gör det.
Katolska kyrkan får ju mycket kritik för att man uppmuntrar till att vänta. Man blir kritiserad för att man stigmatiserar sex och skuldbelägger människor. I min uppfattning är det kyrkan försöker göra istället att tala om att med sex kommer ansvar.
Att prata om kristendom kan vara väldigt svårt eftersom begreppsapparaten blivit kapad och att så många ord har fått emotionella laddningar som gör att folk har svårt att se igenom orden för att se resonemangen bakom. Jag vill dock försöka delge min syn på ordet synd.
Enligt betyder synd verkligen dålig eller ond. En syndig människa är alltså enligt mig varken en dålig människa eller en ond människa. Ordet synd betyder i min begreppsapparat en handling som leder till "gudsfrånvändo". Detta betyder nog svårt lite för de flesta människor, men gudsfrånvändo handlar om handlingar som gör det svårare att upprätthålla en rak kontakt med gud. Det kan liknas med ett barn gör något väldigt dumt med pappas nya dator. Barnet får sedan svårt att se pappa i ögonen pga skam. Relationen kommer förhoppningsvis återhämta sig, men under ett tag kommer relationen vara förändrad.
För någon som inte är intresserad av varken gud eller gudskontakt borde begreppet synd vara totalt utan betydelse. Som att kalla en programmerare för omedveten om mode. Att förfölja eller döma en annan människa pga synd går enligt mig emot vad bibeln föreskriver där "den som är fri från synd" ska kasta första stenen, där man inte ska se "stickan i sin broders öga" när man inte ser bjälken i sitt egna. Eller där det att döma tillfaller gud och inte människor.
Jag gör detta försöket att förklara hur jag ser på ordet synd för att förklara att det att kalla otrohet för en synd inte (torde) handla om stigmatiserande eller dömande, utan borde ses som ett sätt att med ord försöka förklara en handlings konsekvenser för den gudskontakt man som kristen kan tro att varje människa har.
Slutligen, angående stor sexualdrift och svårigheten att tygla den. Sexualdrift bör vara en positiv del av varje människa, men man får inte glömma att vi faktiskt har ett ansvar för våra handlingar och att varje handling har konsekvenser. Styvfadern hade sannolikt en stor sexualdrift, men på inget sätt ursäktar det de vidriga brott som han antas begått med sina två döttrar.
"Mitt Kina-exempel var att lyfta fram att mindre utvecklade delar av världen inte har lika saklig och fördomsfri sexualundervisning som Sverige. Kanske ingen alls?"
Jag hoppas att det jag skrev tidigare om att andelen 15 åringar som haft oskyddad sex är större i Sverige än i något annat europeiskt land. Det poängterar att saklig och fördomsfri sexualundervisning inte tvunget är en mönsterlösning för att stävja HIV spridning. Det är för all del bra att få saklig information, men det kan vara bra att veta att kanske andra motmedel är effektivare i kampen mot könssjukdomar.
Tack för kontratankarna!
Nu när jag har skrivit om denna argumentation så vill jag också försöka delge min faktiska åsikt, åtminstone vad gäller de två fallen med den katolska kyrkan.
Tvillingaborten
Givetvis är det provocerande att höra om hur man vänder ryggen till någon som redan sedan tidigare utsatts för mycket orätt. Här skriver de om abortfallet på DN. Det är inte en journalist på DN som skrivit det, det är bara ett vidarbefodrande av ett TT telegram. I texten kan man läsa:
- Guds lag står över mänsklig lag. Så när en mänsklig lag. . .står i motsats till Guds lag, saknar den mänskliga lagen värde, dundrade biskop José Cardoso Sobrinho.
Ordvalet dundrade i det här telegrammet är något jag inte tycker hör hemma i journalistik som jag menar ska eftersträva ett objektivt språk och inte förmedla författarens subjektiva sätt att se på saker. Vad är det då vi vet om abortfallet? Från telegrammet kan vi utläsa att en nio-åring väntade tvillingar efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar. Hennes mamma har tagit henne till en doktor där hon fått göra abort. En biskop (i motsättning till Påven) har uppmärksammat fallet och som konsekvens bannlyst mamman och läkaren. I ett försök att hitta mer information om abortfallet på internet så är det egentligen väldigt lite som kommit fram. Jag hittar tre aktörer i frågan, biskopen som uttalade exkommuniseringen som annars skulle skett automatisk*. Jag hittar en kardinal som stödjer biskopen i hans beslut och sedan hittar jag en prelat som kritiserar beslutet och menar att kyrkan i ett så grovt fall som detta istället borde visa sitt fulla stöd till flickan. Mer information än detta har jag inte hittat. Ifall mamman genomförde aborten för sin dotters välbefinnande eller av rädsla för sin man står inte. Mannen var 23 år och uppges också ha våldtagit dotterns 14-åriga handikappade storasyster. Någon tog som tur var beslutet att kontakta polisen och mannen väntar väl nu sannolikt ett långt fängelsestraff.
Jag tycker att biskopen gjorde fel som exkommunicerade mamman och läkaren. Av den lilla information jag fått så tycker jag inte man skulle tvinga dottern att faktiskt föda barnet. Detta är enligt mig en historia med väldigt många offer och ingen vinnare.
Jag kan däremot också förstå och respektera den åsikten som biskopen hade, även om jag inte delar den. Detta är ett argument som jag kommit med tidigare, men ifall denna biskopen menar att det är mord på människor att begå abort, vilket verkar sannolikt med tanke på vilket politiskt självmord hans uttalande egentligen var, så tycker jag det hade varit skenheligt av honom att ta en annan ståndpunkt än den han tagit.
Jag tycker det är olyckligt att han går ut med sin åsikt offentligt på det sättet han gjort dock med tanke på det potentiella stigma detta innebär för de drabbade.
Många har varit upprörda över hur pappan som våldtog inte blivit bannlyst medan mamman och läkaren har blivit det. Personligen tycker jag bannlysning är ett väldigt drastiskt grepp som alltid bör undvikas. Rent logiskt är det kanske inte så konstigt från kyrkans sida om det man rubricerar som överlagt mord rangeras som värre än våldtäkt. Det pappan gjort är direkt avskyvärt följande uttalande från en ärkebiskop tycker jag dock innehåller en viss logik:
"Rape is such a repugnant act that the church does not need to call attention to it. Abortion, however, is not seen as such by some, and that is the reason for excommunication: not only to punish but to show those who practiced the act the gravity of their deeds.".
Att prata om ondska eller skenhelighet från den katolska kyrkans sida i den här frågan menar jag är att tolka det som hänt otroligt vinklat och fördomsfullt. Anledningen till den häftiga debatten bland svenskar är en skillnad i perspektiv. För att debatten ska vara givande så måste man dock förstå att det finns mer än ett perspektiv att se saker ur, man bör också ödmjukt vara medveten om att vi inte kan bevisa att vårat perspektiv är mer rätt än någon annans.
*(Ifall en person fyllt 17 leder abort till automatisk bannlysning. Jag tror att det dessutom kan göras undantag ifall personen i frågas liv hotas om barnet föds. Detta baserar jag på vad jag läst i kommentarerna på Newsmill där en representant för katolska kyrkan uttalat sig)
Kondomanvändande i Afrika
Angående kondomanvändande så är det faktiskt påven som har uttalat sig. Det Påven har sagt är:
"I would say the opposite. I think that the reality that is most effective, the most present and the strongest in the fight against AIDS, is precisely that of the Catholic Church, with its programs and its diversity. I think of the Sant'Egidio Community, which does so much visibly and invisibly in the fight against AIDS ... and of all the sisters at the service of the sick.
"I would say that one cannot overcome this problem of AIDS only with money -- which is important, but if there is no soul, no people who know how to use it, (money) doesn't help.
"One cannot overcome the problem with the distribution of condoms. On the contrary, they increase the problem.
Framförallt är det detta sista citatet där Påven uttalar sig om att kondomer inte bara inte klarar av att lösa problemet utan dessutom är en del av problemet som har väckt kontrovers. Detta ska man inte blanda ihop med att påven sagt något om huruvida det är moraliskt eller omoraliskt att ha sex, uttalandet handlar om vad som fungerar och inte fungerar i kampen mot AIDS i Afrika. Den katolska kyrkan har senare modererat Påvens uttalande och tagit tillbaka den sista delen (On the contrary...). Man kan läsa i artikeln att Påven haft god tid att förbereda sig på frågorna eftersom de lämnats in ett antal dagar innan utfrågandet gjorts.
Detta är inte en fråga om moral eller icke moral. Detta är en fråga om vetenskap och vad som fungerar i kampen mot HIV/AIDS. När jag tidigare pratade om olika perspektiv att se ett problem på så är vi nu inne på ett område där ett facit finns. Även om ingen känner till det.
Jag tror inte att kondomer förvärrar oddsen i kampen mot AIDS, men jag tror inte heller att distrubition av kondomer kommer kunna lösa problemet. På internet hittar jag sedan den senaste kontroversen ett uttalande från Edward C. Green ledare av Harvard Center for Population and Development Studies' AIDS Prevention Research Project där han säger att de statistiska bevis som finns att tillhandahålla stämmer överens med det Påven säger. Inte bara om att AIDS problemet inte löses av kondomer utan att AIDS faktiskt är mer vanligt förekommande där kondomtillgången är större. Edward väljer att förklara det med att där skydd finns mot AIDS är människor också mindre rädda för smittorisken. Man kan göra antaganden om att kondomer givetvis finns där AIDS är mest förekommande eftersom det är där man väljer att dela ut kondomer, men eftersom Edward är ledare för forskningscentret gällande AIDS vid Harvard antar jag att han gjort sin hemläxa väl.
Jag tycker att uttalandet från Påvens sida är arrogant och hade föredragit om han hade sagt att kondomer KUNDE förvärra AIDS-problematiken. Men nu när Påven faktiskt verkar ha både statistiken och vetenskapen på sin sida tycker jag det är lite fånigt att gå så hårt emot honom med kritik.
Svar på kommentarer från förra inlägget
Eftersom jag på något sätt fortsätter diskussionen från förra bloginlägget genom att förklara mina åsikter här så tänkte jag passa på att svara på din sista kommentar här också Victor:
"Är det då rimligt att ens börja fabulera i hur Gud hade tänkt sig inskränka sexuallivet som den katolska kyrkan gör? Dessutom, vad är mest rimligt att implementera - att säga åt folk att inte ha sex alls, eller att få dem att använda kondomer? Man måste kompromissa när det gäller ngt så starkt som sexualdriften."
Det känns angeläget att åter påpeka att Påvens uttalande inte handlar om moral utan om vetenskap. På detta sättet så är det du frågar inte relaterat till Påvens kondomuttalande, men jag ska göra mitt bästa för att besvara dig ändå. Först måste jag dock varna om att jag måste använda min tolkning och min syn på kristendomen för att försöka svara på dina frågor.
Enligt mig är det du säger riktigt om att människan är skapad med en fri vilja, något som (även om det låter konstigt) är mycket viktigt i kristendomen. Hade inte människan haft en fri vilja så hade ju både gud och bibelns varande eller inte varande varit ointressant.
Om sex och kyrkan. En frikyrklig präst lär ha sagt att "Gud diggar sex". Tänker du på hur många barn katolska familjer ofta sägs ha så kan man ju tänka att det faktiskt stämmer. Punkten där det klämmer är nog inte sex som sådant, men snarare att ha respekt för det mystiska och det heliga i själva handlingen. Där är inte bara AIDS som är ett problem i ett ultra sexliberalt samhälle utan också den skada vi kan orsaka människor emellan genom otrohet. Enligt mig är detta inte kontroversiellt för att vara en religion. Jag vet ingen religion som uppmanar till otrohet. På rak arm vet jag inte heller någon sekulär ledare som gör det.
Katolska kyrkan får ju mycket kritik för att man uppmuntrar till att vänta. Man blir kritiserad för att man stigmatiserar sex och skuldbelägger människor. I min uppfattning är det kyrkan försöker göra istället att tala om att med sex kommer ansvar.
Att prata om kristendom kan vara väldigt svårt eftersom begreppsapparaten blivit kapad och att så många ord har fått emotionella laddningar som gör att folk har svårt att se igenom orden för att se resonemangen bakom. Jag vill dock försöka delge min syn på ordet synd.
Enligt betyder synd verkligen dålig eller ond. En syndig människa är alltså enligt mig varken en dålig människa eller en ond människa. Ordet synd betyder i min begreppsapparat en handling som leder till "gudsfrånvändo". Detta betyder nog svårt lite för de flesta människor, men gudsfrånvändo handlar om handlingar som gör det svårare att upprätthålla en rak kontakt med gud. Det kan liknas med ett barn gör något väldigt dumt med pappas nya dator. Barnet får sedan svårt att se pappa i ögonen pga skam. Relationen kommer förhoppningsvis återhämta sig, men under ett tag kommer relationen vara förändrad.
För någon som inte är intresserad av varken gud eller gudskontakt borde begreppet synd vara totalt utan betydelse. Som att kalla en programmerare för omedveten om mode. Att förfölja eller döma en annan människa pga synd går enligt mig emot vad bibeln föreskriver där "den som är fri från synd" ska kasta första stenen, där man inte ska se "stickan i sin broders öga" när man inte ser bjälken i sitt egna. Eller där det att döma tillfaller gud och inte människor.
Jag gör detta försöket att förklara hur jag ser på ordet synd för att förklara att det att kalla otrohet för en synd inte (torde) handla om stigmatiserande eller dömande, utan borde ses som ett sätt att med ord försöka förklara en handlings konsekvenser för den gudskontakt man som kristen kan tro att varje människa har.
Slutligen, angående stor sexualdrift och svårigheten att tygla den. Sexualdrift bör vara en positiv del av varje människa, men man får inte glömma att vi faktiskt har ett ansvar för våra handlingar och att varje handling har konsekvenser. Styvfadern hade sannolikt en stor sexualdrift, men på inget sätt ursäktar det de vidriga brott som han antas begått med sina två döttrar.
"Mitt Kina-exempel var att lyfta fram att mindre utvecklade delar av världen inte har lika saklig och fördomsfri sexualundervisning som Sverige. Kanske ingen alls?"
Jag hoppas att det jag skrev tidigare om att andelen 15 åringar som haft oskyddad sex är större i Sverige än i något annat europeiskt land. Det poängterar att saklig och fördomsfri sexualundervisning inte tvunget är en mönsterlösning för att stävja HIV spridning. Det är för all del bra att få saklig information, men det kan vara bra att veta att kanske andra motmedel är effektivare i kampen mot könssjukdomar.
Tack för kontratankarna!
torsdag 19 mars 2009
Den katolska kyrkan i skottgluggen
Som liten hade jag inte kunnat föreställa mig att det skulle bli så här, men jag har blivit något av en förkämpe för katolicismen i den offentliga debatten. Flera gånger tidigare har jag skrivit om dagens tankeparadigms avsaknad av självdistans, idag som katolska kyrkan ständigt verkar vara i hetluften så tycker jag tendensen blir tydligare än någonsin.
Först var det ju bannlysningen av mamman och läkaren som fått en abort genomförd för en nioårig flicka. Man kan läsa om det på Newsmill här. Någon vidare fart i diskussionen blir det aldrig, men jag gör ett försök att argumentera för att en person som menar att ett aborterat foster är en dödad människa måste vara bra feg om han inte står på sig i abortdebatten. Jag tycker man kan likna det vid nazisternas Tyskland där det fanns delade meningar ifall en dödad Jude verkligen var en dödad människa. I det senare fallet så är ju svaret enkelt. I det första fallet vet vi inte och jag vågar varken säga säkert eller döma. Jag vågar dock säga att den som menar att det är en dödad människa har lite till ingen ryggrad om han inte protesterar.
Men det var inte denna debatten som fick mig att skriva idag på bloggen. Det är istället den nya kontroversen som handlar om en liten gummisak. På Newsmill har en representant för den katolska kyrkan i Sverige stått upp för Påvens uttalande om att kondomer t.om. kan bidra till ökning av HIV/AIDS i Afrika. Som vapen har hon använt en vetenskaplig rapport från Harvard och sin egna världssyn och till svar har hon fått en kavalkad av arga svar. I denna diskussionen tänker jag inte ens försöka kommentera på sidan eftersom de 80 som hunnit kommentera på en dag verkar totalt ointresserade av vad som stått i artikeln eller ens vad de andra skrivit. Bland de 80 svaren som kommit har kanske tre varit bekfräftande och positiva. Resten har pratat om hur hycklande den katolska kyrkan är.. för att den står upp för sina egna åsikter.
Själva kommentarerna som skrivits har fått mig att undra lite över hur bra det intellektuella livet i Sverige egentligen mår. Följande är några guldkorn:
Jag är förundrad hur starka reaktioner påvens uttalande verkar ge upphov till, speciellt när ytterst få människor har någon relation till den katolska kyrkan och antagligen ännu färre har sett hur AIDS epedemin i Afrika verkligen ser ut. Jag minns Afrikanerna i Darwin's Nightmare. Där hade man stora problem med AIDS, men jag undrar verkligen ifall deras problem hade lösts genom att ge dem kondomer. De flesta dog ändå när de fiskade Nilaborre till export från den lokala fabriken som ägdes av Indier och egentligen bara verkade vara en front för att smuggla in vapen i landet. Varför tittar man inte på Bofors när man nu är ute och letar efter ondska?
Först var det ju bannlysningen av mamman och läkaren som fått en abort genomförd för en nioårig flicka. Man kan läsa om det på Newsmill här. Någon vidare fart i diskussionen blir det aldrig, men jag gör ett försök att argumentera för att en person som menar att ett aborterat foster är en dödad människa måste vara bra feg om han inte står på sig i abortdebatten. Jag tycker man kan likna det vid nazisternas Tyskland där det fanns delade meningar ifall en dödad Jude verkligen var en dödad människa. I det senare fallet så är ju svaret enkelt. I det första fallet vet vi inte och jag vågar varken säga säkert eller döma. Jag vågar dock säga att den som menar att det är en dödad människa har lite till ingen ryggrad om han inte protesterar.
Men det var inte denna debatten som fick mig att skriva idag på bloggen. Det är istället den nya kontroversen som handlar om en liten gummisak. På Newsmill har en representant för den katolska kyrkan i Sverige stått upp för Påvens uttalande om att kondomer t.om. kan bidra till ökning av HIV/AIDS i Afrika. Som vapen har hon använt en vetenskaplig rapport från Harvard och sin egna världssyn och till svar har hon fått en kavalkad av arga svar. I denna diskussionen tänker jag inte ens försöka kommentera på sidan eftersom de 80 som hunnit kommentera på en dag verkar totalt ointresserade av vad som stått i artikeln eller ens vad de andra skrivit. Bland de 80 svaren som kommit har kanske tre varit bekfräftande och positiva. Resten har pratat om hur hycklande den katolska kyrkan är.. för att den står upp för sina egna åsikter.
Själva kommentarerna som skrivits har fått mig att undra lite över hur bra det intellektuella livet i Sverige egentligen mår. Följande är några guldkorn:
- Vad som inte är en åsikts fråga är att inga av de fakta som Maria nämner från Science artikeln stöder att minskad kondom användning skulle minska AIDS epidemin (vilket skulle vara ett skäl att vara emot kondomanvändning som ett medel mot HIV)
Så här säger artikeln om abstinens
"Abstinence. Abstinence completely prevents
sexual transmission, and young people
should be encouraged to delay sexual debut
(18). However, most HIV infections occur
among people in their 20s or older, when most
are sexually active and, thus, abstinence is
unlikely to have a major epidemiological
impact (4, 11)."
Man kan notera att t.ex. "abstinence is
unlikely to have a major epidemiological
impact" inte är huvudbudskapet i Marias artikel.
Argumentet är alltså som följer: Eftersom flest människor får AIDS efter sin sexualdebut så minskar det att inte ha sex INTE chansen för att få AIDS. Öhm, hallå? - Det är ju fantastisk forskning som Maria Hasselgren presenterar och propagerar för här! De slutsatser vi kan dra av den är alltså att vi ska främja krig och fattigdom i Afrika så kommer AIDS-problemet minskas drastiskt!
Något sådant står där överhuvudtaget inte. Maria drar bara fram ett forskningsresultat som visar att det att HIV och AIDS uteslutande kan förklaras av okunskap och fattigdom är en myt. - Påven är en idiot och ett stort argument för att vi borde arbeta för att avskaffa alla religioner.
Till skillnad från 95% av de som kommenterat så klarar Marie att argumentera för sig. - Jag förstår inte varför ni (och då talar jag till representanterna för katolska kyrkan) inte tar till er vetenskapliga fakta och ändrar de gamla oetiska och moraliskt fördärvande regler er religion (om ens) påstås stå för…
Återigen är det nästan bara Maria som har argumenterat för sig. - Det är underbart att se hur katolska kyrkan och påven med sällan skådad effektivitet undergräver sin egen auktoritet.
Jag tycker det är bra att någon står för sina åsikter. Ifall man är benägen att ingen ska tycka något så kan man ju följa med på politiken istället. - Påven och den katolska kyrkan är det största hotet mot fattiga i hela världen, främst i katolskt styrda länder som t ex Filippinerna.
Jag hade äran att träffa katoliker från Filippinerna när jag var i Japan. De var riktiga solsken till människor och en fröjd att prata med. Några åskmoln från det tunga oket som katolicismen lagt på dem fanns inte att se alls. - Det är skrämmande att något så maktfullkomligt som påven och katolska talesmän och kvinnor förnekar verktyg som hjälper, istället för att säga att de är ett bra komplement till det som man eventuellt bedömer som bättre.
Men det är ju deras åsikt. Artikeln handlar om användande eller icke användande av kondom, var kom maktfullkomlig från? - Har bara en fråga, och den är - Nämn någon vetenskaplig/konstnärlig insats som katolska kyrkan har stött eller på något sätt bidragit till.
Katolska arbetar INTE för mänskligheten, utan bara för sitt eget bästa och för makt och profit.
Kondomer eller inte för att bekämpa HIV/AIDS i Afrika handlar nog väldigt lite om makt och knappast något om profit. - Som kristen anser jag det allt mer uppenbart: Katolska kyrkan är satans mest lyckade skapelse.
Hennes artikeln handlade för böveln om katolska kyrkans ställningstagande om en gummiatteralj, är detta det mest ondskefulla man kan ha en åsikt om? - Hur kan katoliker förbjuda sådant som inte fanns på den tiden!
Katolska kyrkan är inte det enda religionssamfund som förespråkar avhållsamhet. Folk verkar inte lika upprörda när Lama gör det dock. - Medelhavet, fortfarande kan ha ett så starkt grepp om människor är en gåta.
Intressant poäng. Kultur i sin moderna fattning har väl funnits ca sedan 50-talet, och enligt forskare verkar den vara hållbar i hundra år till, katolisismen har levt i över 2000 år.
Kyrkans historiska försyndelser är oräkneliga och de fortsätter och förefaller aldrig begripa sina svagheter.
Jag skulle vilja se hur mycket värre facit den katolska kyrkan har jämfört med andra organisationer..
Vem kan respektera en rörelse som bedriver systematisk pedofili?
Särskilt systematisk lär den väl knappast varit, även om den förekommit. Pedofili finns utanför katolska kyrkan också och borde ses som en sjukdom.
Vem kan respektera en rörelse som förnekar förintelsen?
Katolska kyrkan förnekar inte förintelsen, något både Johannes Paulus den 2 och nu Benediktus varit tämligen explicita kring. Lyssnar folk inte?
Vem kan respektera en rörelse som erbjuder ”tro” som ett svar på en epidemi som dödar miljoner?
Vem kan respektera ett samhälle som erbjuder flera plastleksaker som svar på existentiellt uttorkande?
Katoliker och andra gudshycklare, håll er borta från Afrika, ni har gjort tillräcklig skada där.
Enligt artikeln står den katolska kyrkan för 25% av all AIDS vård i hela Afrika. - Ja, och så tror ni att världen är 6000 år gammal. Denna har ingenting med artikeln att göra alls, men det låter ju fint. Tror dock att det finns svårt få av de en miljard katoliker som egentligen tror jorden är 6000 år gammal. Även om bibeln kan tolkas på det sättet.
- Hur kan Maria H försvara den Katolska Kyrkans Överhuvud överhuvudtaget. Han har väl inte gjort ett enda rätt hittills, sen han blev vald. Han tävlar ju med Djävulen om vem som är mest omänsklig och maktfullkomlig. Det faktum att t.ex. Madoff svindlat bort miljardtalsdollar eller att vi lever i ett system baserat på ekonomiskt slaveri verkar inte vara i närheten av så provocerande som när Påven menar att man ska vara återhållsam ISTÄLLET för att använda kondom.
- Är inte det mesta alla människor behöver på denna jord UTBILDNING, det som förvägras i de länder som är korrupta och styrs av ett maktfullkomligt styre som skyr utbildning som pesten. Om jag inte minns fel skulle en miljard människor vara ganska nöjda bara de fick vatten.
Jag är förundrad hur starka reaktioner påvens uttalande verkar ge upphov till, speciellt när ytterst få människor har någon relation till den katolska kyrkan och antagligen ännu färre har sett hur AIDS epedemin i Afrika verkligen ser ut. Jag minns Afrikanerna i Darwin's Nightmare. Där hade man stora problem med AIDS, men jag undrar verkligen ifall deras problem hade lösts genom att ge dem kondomer. De flesta dog ändå när de fiskade Nilaborre till export från den lokala fabriken som ägdes av Indier och egentligen bara verkade vara en front för att smuggla in vapen i landet. Varför tittar man inte på Bofors när man nu är ute och letar efter ondska?
onsdag 7 januari 2009
I ett av världens mest liberala länder, Sverige, är det okej att tycka saker.. men bara så länge man inte tror på något
Den 22 December så visade SVT sista avsnittet av halal-tv. Egentligen skulle det handlat om varför så många svenska tjejer mår dåligt idag, men med motiveringen att serien skapat så mycket debatt så valde man att istället att sända ett debattprogram.. om debatten halal-tv skapat. Jag har inte varit hemma, så stora delar av debatten kring programmet har desvärre gått mig förbi. Detta till trots tyckte jag att debatten om debatten var intressant. Väldigt intressant. Jag menar att programmet säger väldigt mycket om ett av världens mest liberala länder.
I Sverige är det okej att tycka saker.. men bara så länge man inte tror på något.
Halal-tv var inte menat att förklara vad islam står för eller för vad muslimer tänker. Hur kan tre programledare sammanfatta en miljard människors tankar? Programmet gick istället tydligt ut med att detta är ett program i händerna på tre muslimska tjejer. De har friheten att granska Sverige. Det var deras program, ingen sa något annat. Tråkigt nog stod debatten om programmet nästan still kring att programmet var ett grovt generaliserande av vad muslimer tänker. Programmet är farligt för att man kan få en schablonsartad bild av muslimer hette det i kritiken. Erik Fichtelius, som var programledare för sista programmet, försökte pressa SVTs programansvarig med att ifall man kan göra ett program med muslimer, vad hindrar en från att göra ett med judar eller ett med nazister? I rationella Sverige ska alla med alltid. Ifall inte alla får vara i TV får ingen vara det.
Jag tyckte att de argument som sades mot programmet var dumma och svepande, detta trots att majoriteten av debattprogrammets deltagare var motståndare av programmet. Ett sista argument som fångade min uppmärksamhet var att programledarna hänvisade till koranen. Frågeställningen blir: hur kan man låta någon som tror på något uttala sig om det svenska samhället utifrån sin tro? Här har mina funderingar sin resonansbotten. Jag tror att Sverige är rädd för tro, nästan utan att själv vara medvetet om det.
Efter debattprogrammet tittade jag på första avsnittet för att se vad som skapat hela debatten. Det är de avsnittet där två av programledarna inte vill skaka hand med Carl Hamilton. Jag tyckte programmet var intressant, det var fint att se ett program där folk faktiskt talade om sina åsikter och tankar utan att ständigt hämmat vara rädda för att inte vara korrekta. För mig var det fräscha perspektiv. Kanske inte så mycket för vad de var utan för hur de presenterades, detta var kanske första samhällsprogrammet i Sverige jag sett som varit personligt.
Efter programmet antar jag att debatten om Hamiltons handskakande började. Jag antar att den stod mellan polerna att Hamilton var rasist mot att muslimer i Sverige ska rätta sig efter svensk kultur. Jag tycker den intressanta frågan är ifall tjejerna har rätt till att ha egna traditioner, att bestämma över var deras egna gränser går. Kanske jag är unik här, men ifall någon jag aldrig träffat inte ville skaka hand med mig pga sin religion skulle jag inte sett det som ett problem. Är det en stor skymf i Sverige att inte skaka hand? Jag tycker inte att detta gör Hamilton till en rasist. Ifall han så vore det tycker jag det är ointressant.
Jag tror inte att det känsliga i frågan var ifall man följde Hamiltons kultur eller inte. Jag tror att det känsliga är att har fanns två personer som valde att inte underkasta sig den svenska rationaliteten för att passa in. Vad gör det dem ifall de skakar hand ? frågar folk sig.
Jag vill säga att debattprogrammet ökade min förståelse för den sargade svenska folksjälen. Det kom som ett klart exempel på det kulturella mindervärdeskomplex som Fredrik Lindström ständigt försöker utforska i sina alster.
Med tankarna om detta programmet i bakhuvudet fick jag på julafton boken "Varje trumslag jordens puls" av Mikael Kurkiala. Det var och är (jag har inte läst ut den än) en helt fantastisk bok. Kurkiala är en människa som tänker innan han skriver. Med bakgrund som professor i antropologi vid Uppsala universitet undersöker Kurkiala begreppet kultur, människans rädsla för skillnader och det post moderna samhällets förlust av mening. Boken läses med fördel långsamt och med ordbok. Med risk för att ta saker ur sitt sammanhang vill jag föra fram några poänger. Först ett citat som Kurkiala hämtat från Georg Henrik von Wright:
"Den typ av rationalitet, som förhärskar i ett från tidigare generationers religiösa och sociala fördomar frigjort och i enlighet med förnuftets krav inrättat samhälle, består framför allt i en behärskning av medlen för uppnående av olika målsättningar ... Däremot står den handfallen inför de värdepremisser, som ska legitimera målen för samhälleligt handlande."
citatet handlar om vårat förnuft har för roll i våra liv. Förnuftet kan berätta för oss hur man uppnår ett speciellt mål. Det kan dock inte förklara för oss varför man ska uppnå målet. Vetenskapen är inte skapad för att föklara meningen hos ting. Den rådande synen i Svenska samhället är att religion är en disciplin som är underordnad vetenskapen. Kurkiala kommer med perspektivet att religion och vetenskap fyller två olika funktioner. Vetenskap berättar hur ting sker. Vetenskap förklarar kausala samband, orsak och verkan. Religion förklarar varför ting sker. Religion är den begreppsapparat människan historisk sett använt för att svara på frågan varför. Det är också den begreppsapparat som hjälpt oss att förstå kärlek och lidande. Den som givit människor en möjlighet att tala om sitt inre.
Varför skulle just min farfar gå bort? Vetenskapen svarar för att han hade cancer, men bara religionen klarar att svara på det varför man verkligen undrar över.
Varför berättar jag om den här boken? Jo för att när Halal-tv debatten visat på en irrationalitet i den svenska öppenheten, så förklarar boken vad den bottnar i.
I Sverige är det okej att tycka saker.. men bara så länge man inte tror på något.
Halal-tv var inte menat att förklara vad islam står för eller för vad muslimer tänker. Hur kan tre programledare sammanfatta en miljard människors tankar? Programmet gick istället tydligt ut med att detta är ett program i händerna på tre muslimska tjejer. De har friheten att granska Sverige. Det var deras program, ingen sa något annat. Tråkigt nog stod debatten om programmet nästan still kring att programmet var ett grovt generaliserande av vad muslimer tänker. Programmet är farligt för att man kan få en schablonsartad bild av muslimer hette det i kritiken. Erik Fichtelius, som var programledare för sista programmet, försökte pressa SVTs programansvarig med att ifall man kan göra ett program med muslimer, vad hindrar en från att göra ett med judar eller ett med nazister? I rationella Sverige ska alla med alltid. Ifall inte alla får vara i TV får ingen vara det.
Jag tyckte att de argument som sades mot programmet var dumma och svepande, detta trots att majoriteten av debattprogrammets deltagare var motståndare av programmet. Ett sista argument som fångade min uppmärksamhet var att programledarna hänvisade till koranen. Frågeställningen blir: hur kan man låta någon som tror på något uttala sig om det svenska samhället utifrån sin tro? Här har mina funderingar sin resonansbotten. Jag tror att Sverige är rädd för tro, nästan utan att själv vara medvetet om det.
Efter debattprogrammet tittade jag på första avsnittet för att se vad som skapat hela debatten. Det är de avsnittet där två av programledarna inte vill skaka hand med Carl Hamilton. Jag tyckte programmet var intressant, det var fint att se ett program där folk faktiskt talade om sina åsikter och tankar utan att ständigt hämmat vara rädda för att inte vara korrekta. För mig var det fräscha perspektiv. Kanske inte så mycket för vad de var utan för hur de presenterades, detta var kanske första samhällsprogrammet i Sverige jag sett som varit personligt.
Efter programmet antar jag att debatten om Hamiltons handskakande började. Jag antar att den stod mellan polerna att Hamilton var rasist mot att muslimer i Sverige ska rätta sig efter svensk kultur. Jag tycker den intressanta frågan är ifall tjejerna har rätt till att ha egna traditioner, att bestämma över var deras egna gränser går. Kanske jag är unik här, men ifall någon jag aldrig träffat inte ville skaka hand med mig pga sin religion skulle jag inte sett det som ett problem. Är det en stor skymf i Sverige att inte skaka hand? Jag tycker inte att detta gör Hamilton till en rasist. Ifall han så vore det tycker jag det är ointressant.
Jag tror inte att det känsliga i frågan var ifall man följde Hamiltons kultur eller inte. Jag tror att det känsliga är att har fanns två personer som valde att inte underkasta sig den svenska rationaliteten för att passa in. Vad gör det dem ifall de skakar hand ? frågar folk sig.
Jag vill säga att debattprogrammet ökade min förståelse för den sargade svenska folksjälen. Det kom som ett klart exempel på det kulturella mindervärdeskomplex som Fredrik Lindström ständigt försöker utforska i sina alster.
Med tankarna om detta programmet i bakhuvudet fick jag på julafton boken "Varje trumslag jordens puls" av Mikael Kurkiala. Det var och är (jag har inte läst ut den än) en helt fantastisk bok. Kurkiala är en människa som tänker innan han skriver. Med bakgrund som professor i antropologi vid Uppsala universitet undersöker Kurkiala begreppet kultur, människans rädsla för skillnader och det post moderna samhällets förlust av mening. Boken läses med fördel långsamt och med ordbok. Med risk för att ta saker ur sitt sammanhang vill jag föra fram några poänger. Först ett citat som Kurkiala hämtat från Georg Henrik von Wright:
"Den typ av rationalitet, som förhärskar i ett från tidigare generationers religiösa och sociala fördomar frigjort och i enlighet med förnuftets krav inrättat samhälle, består framför allt i en behärskning av medlen för uppnående av olika målsättningar ... Däremot står den handfallen inför de värdepremisser, som ska legitimera målen för samhälleligt handlande."
citatet handlar om vårat förnuft har för roll i våra liv. Förnuftet kan berätta för oss hur man uppnår ett speciellt mål. Det kan dock inte förklara för oss varför man ska uppnå målet. Vetenskapen är inte skapad för att föklara meningen hos ting. Den rådande synen i Svenska samhället är att religion är en disciplin som är underordnad vetenskapen. Kurkiala kommer med perspektivet att religion och vetenskap fyller två olika funktioner. Vetenskap berättar hur ting sker. Vetenskap förklarar kausala samband, orsak och verkan. Religion förklarar varför ting sker. Religion är den begreppsapparat människan historisk sett använt för att svara på frågan varför. Det är också den begreppsapparat som hjälpt oss att förstå kärlek och lidande. Den som givit människor en möjlighet att tala om sitt inre.
Varför skulle just min farfar gå bort? Vetenskapen svarar för att han hade cancer, men bara religionen klarar att svara på det varför man verkligen undrar över.
Varför berättar jag om den här boken? Jo för att när Halal-tv debatten visat på en irrationalitet i den svenska öppenheten, så förklarar boken vad den bottnar i.
fredag 14 november 2008
Dissonans
De flesta känner nog till symbolen med yin och yang, där en cirkel innehåller en svart halva med en vit cirkel och en vit halva med en svart cirkel. Detta är den taoistiska symbolen för harmoni. I taoismen, som är en över 2000 år gammal religion, präglas tankesättet hårt om tingens interna harmoni. Man tror där att människor och djur en gång levde i harmoni med varandra. Precis som det beskrivs i bibeln där människobarnet kunde sova tillsammans med lejonet så trodde man på en tid då människor och djur inte åt upp varandra. Man trodde tom på en tid där människor och djur kunde kommunicera. I takt med att människorna blev fler så började man dock äta av de små djuren. Djuren å sin sida blev skygga för dessa människor som hade börjat äta av dem. Kontakten bröts och med tid började människor t.om. döda varandra.
Det är dessa meningar, som jag läst i tao enligt puh, som jag tänker på när jag läser i DNs artikel om hur Lidl förgiftat slängd mat. Detta lär man ha gjort för att de hemlösa skulle sluta rota i deras sopor efter utgången mat. Nu kan jag inte garantera att historien är sann, den låter så extrem och där finns ingen fällande dom, men om vi ansätter att den är det för en stund.
Jesus sa ju en gång att så ni behandlar era lägsta, så behandlar ni också mig. Nu har vi alltså gått över till att hälla frätande medel i Jesus mat också. Är samhället bättre idag än det varit tidigare?
Man kan fundera över var vi har slutat upp. Varför har vi landsmän och landssystrar ute på gatan utan tak över huvudet som livnär sig på att äta utgången mat som slängts från butiker. Varför reagerar personalen med att förgifta maten istället för att bara lägga maten i en lättillgänglig kontainer där man lätt kunde plocka upp den. Vad tänker vi människor på? Finns det någon tanke kvar på vårat samhälles bästa, eller har vi alla redan förvandlats till egoister utan förmåga att tänka bortom oss själva och våra egna problem?
Idag köpte jag en megafon (aluma) av en man utanför Coop. För det blev han 25 NOK rikare, hoppas han har glädje av dem. En brödlimpa utan pålägg får han för det. Det finns (presumptivt) många hemlösa i Bergen. Man kan tänka på att detta är Europas regnigaste stad och att vi är i vintertid. Man kan också tänka på att Norge är ett av världens rikaste länder.
Idag har vi större möjlighet än någonsin att förverkliga våra egna liv. Jag har haft möjlighet att komma till Norge för att vara tillsammans med min kärlek. Människor (i väst) har möjlighet att resa till Australien för att backpacka i ett år, eller till USA för att bli filmstjärnor. Vi är våra egna livs smedar. Förr i tiden arbetade man 50 / 60 timmar i veckan för sitt levebröd, idag kommer vi undan med 40 timmar, eller som jag 37 och en halv. Trots all denna fritid, trots alla dessa möjligheter som finns så kommer jag inte ifrån att undra vad man egentligen vunnit. Jag pratar med mina grannar när jag träffar dem, men inte alls i samma grad som jag tror att man gjorde förr. Jag går i kyrkan, men tror inte att den gemenskapen som finns där idag är densamma som den en gång varit. Kanske är det bekvämare att dra sig lite undan än att faktiskt ta ställning till sin omgivning och kanske är det detta som får vårat samhälle att kallna av. En liten bit i taget.
Vad anledningen än är - jag tror vi är påväg i fel riktning.
Vad händer hos människor om deras barn är sjuka idag? De stannar hemma från jobbet. Och om de också är sjuka? Då stannar frun också hemma. Och om hon också är sjuk.. Då börjar det bli problem. Skulle jag hjälpa dig med barnen? Nä, jag ska ju på skidresa i Schweitz, du vet ju hur jag sett fram emot det här. Föräldrarna då? De är hemma. I landet du valde att lämna för att självförverkliga dig. Vi är våran egna lyckas smedar.
PS:
- Krisen skyldes ikke en feil i det frie markedssystemet, og løsningen er ikke å prøve å gjenoppfinne systemet, sa Bush i talen.
- Frimarkedskapitalisme er langt mer enn en økonomisk teori. Det er drivkraften bak sosial mobilitet, det er motorveien til den amerikanske drømmen, fortsatte presidenten.
.. När han säger det förstår vi att frimarknadskapitalismen måste vara fel.
Det är dessa meningar, som jag läst i tao enligt puh, som jag tänker på när jag läser i DNs artikel om hur Lidl förgiftat slängd mat. Detta lär man ha gjort för att de hemlösa skulle sluta rota i deras sopor efter utgången mat. Nu kan jag inte garantera att historien är sann, den låter så extrem och där finns ingen fällande dom, men om vi ansätter att den är det för en stund.
Jesus sa ju en gång att så ni behandlar era lägsta, så behandlar ni också mig. Nu har vi alltså gått över till att hälla frätande medel i Jesus mat också. Är samhället bättre idag än det varit tidigare?
Man kan fundera över var vi har slutat upp. Varför har vi landsmän och landssystrar ute på gatan utan tak över huvudet som livnär sig på att äta utgången mat som slängts från butiker. Varför reagerar personalen med att förgifta maten istället för att bara lägga maten i en lättillgänglig kontainer där man lätt kunde plocka upp den. Vad tänker vi människor på? Finns det någon tanke kvar på vårat samhälles bästa, eller har vi alla redan förvandlats till egoister utan förmåga att tänka bortom oss själva och våra egna problem?
Idag köpte jag en megafon (aluma) av en man utanför Coop. För det blev han 25 NOK rikare, hoppas han har glädje av dem. En brödlimpa utan pålägg får han för det. Det finns (presumptivt) många hemlösa i Bergen. Man kan tänka på att detta är Europas regnigaste stad och att vi är i vintertid. Man kan också tänka på att Norge är ett av världens rikaste länder.
Idag har vi större möjlighet än någonsin att förverkliga våra egna liv. Jag har haft möjlighet att komma till Norge för att vara tillsammans med min kärlek. Människor (i väst) har möjlighet att resa till Australien för att backpacka i ett år, eller till USA för att bli filmstjärnor. Vi är våra egna livs smedar. Förr i tiden arbetade man 50 / 60 timmar i veckan för sitt levebröd, idag kommer vi undan med 40 timmar, eller som jag 37 och en halv. Trots all denna fritid, trots alla dessa möjligheter som finns så kommer jag inte ifrån att undra vad man egentligen vunnit. Jag pratar med mina grannar när jag träffar dem, men inte alls i samma grad som jag tror att man gjorde förr. Jag går i kyrkan, men tror inte att den gemenskapen som finns där idag är densamma som den en gång varit. Kanske är det bekvämare att dra sig lite undan än att faktiskt ta ställning till sin omgivning och kanske är det detta som får vårat samhälle att kallna av. En liten bit i taget.
Vad anledningen än är - jag tror vi är påväg i fel riktning.
Vad händer hos människor om deras barn är sjuka idag? De stannar hemma från jobbet. Och om de också är sjuka? Då stannar frun också hemma. Och om hon också är sjuk.. Då börjar det bli problem. Skulle jag hjälpa dig med barnen? Nä, jag ska ju på skidresa i Schweitz, du vet ju hur jag sett fram emot det här. Föräldrarna då? De är hemma. I landet du valde att lämna för att självförverkliga dig. Vi är våran egna lyckas smedar.
PS:
- Krisen skyldes ikke en feil i det frie markedssystemet, og løsningen er ikke å prøve å gjenoppfinne systemet, sa Bush i talen.
- Frimarkedskapitalisme er langt mer enn en økonomisk teori. Det er drivkraften bak sosial mobilitet, det er motorveien til den amerikanske drømmen, fortsatte presidenten.
.. När han säger det förstår vi att frimarknadskapitalismen måste vara fel.
söndag 19 oktober 2008
Gitarrkurs och lampor
I veckan kollade jag på lampor i det lokala köpcentret. Väl där började jag prata med en rekryterare för rädda barnen. Hon hade precis flyttat hit från Linköping för att jobba som just rekryterare. Hon gillade att åka skidor sa hon och här borta i (B/b)ergen ges det ju bra utrymme till det. Det lite lustiga med diskussionen var att jag inte förstod att hon var svensk förrän hon sagt var hon kom från (jag anade det till viss del) och att hon inte fick med sig att jag var svensk förrän jag berättat att jag kom från Skåne. Med fler och fler svenskar som kommer in här så måste det nästan vara stockholmare eller göteborgare eller någon annan väldigt ren dialekt för att jag ska veta att det inte är norrmän.
Terrorangreppet kan jag meddela var här och inte på klostergaten, men vi har inte sett till de små skurkarna sedan dess. Nu när vi dessutom har införskaffat dammsugare och diverse steriliseringsmedler så är vi beväpnade upp till tänderna vid eventuella framtida angrepp.
Min gitarrkurs har då äntligen börjat. Det gick inte att ta miste på pionjärsandan hos blandningen av självförverkligande damer och örringsprydda medelålders män som satt i en halvcirkel framför läraren.
Dessvärre, en som en déja vu till min japanskkurs, så var det på alldeles för låg nivå. Jag var nog den enda som varit borta i att faktiskt ta ett ackord på en gitarr tidigare. Till nästa vecka så ska jag hoppa in i vidareutvecklings gruppen istället.
"Whoever thinks as, from, or on behalf of, an entity which he believes himself to be, the more so if he tries to work on himself, by, with, or for such an entity - which is only a concept in mind - has not yet begun to understand what it is all about." - så kryptisk var gårdagens buddhistiska tanke för dagen. Nu ger jag den till er, för att tänka på idag.
torsdag 21 augusti 2008
Det stora Sverige
Det är kanske inte det första man tänker på när Svenskarna i gren efter gren missar våra varmt eftertraktade medaljer. Det faktum att Norge har tagit guld i rodd hjälper ju inte på saker, vi är på väg mot det sämsta OS:et sedan vem vet när. Fast å andra sidan - vem bryr sig? OS-tiden är då man hör talas om alla möjliga obskyra sporter man inte visste fanns och får reda på att vi har en eller annan som är duktig på det. Sedan glömmer man bort det igen efter en månad.
Det är egentligen inte så ofta man ser det stora Sverige. När man tittar på de Svenska komedierna om den självmedvetna konflikträdde svensken, hör om den dalande svenska ekonomin eller lyssnar på den absurda politiska debatten i våra dagstidningar så undrar man kanske var det finns.
Idag lyssnade jag och Nathalie på Sommar igen. Och det slår mig att jag nu vet var det finns, det stora Sverige. Där finns det, dessa ärliga människor som delar med sig av sina tankar kring stort och smått. Alla dessa fascinerande livsöden och stora slutsatser. Det man inte kunde anat sig till när man tittar på överflatan av den Svenska debatten, eller lyssnar på medarbetarna på lunchen. Men där finns det, i varje enskild livsvandring.
Det är egentligen inte så ofta man ser det stora Sverige. När man tittar på de Svenska komedierna om den självmedvetna konflikträdde svensken, hör om den dalande svenska ekonomin eller lyssnar på den absurda politiska debatten i våra dagstidningar så undrar man kanske var det finns.
Idag lyssnade jag och Nathalie på Sommar igen. Och det slår mig att jag nu vet var det finns, det stora Sverige. Där finns det, dessa ärliga människor som delar med sig av sina tankar kring stort och smått. Alla dessa fascinerande livsöden och stora slutsatser. Det man inte kunde anat sig till när man tittar på överflatan av den Svenska debatten, eller lyssnar på medarbetarna på lunchen. Men där finns det, i varje enskild livsvandring.
tisdag 19 augusti 2008
Skolstart
I Bergen så har startskottet gått för årets hösttermin. Staden fylls upp med glada studenter som drar runt i större klungor. N som alltid är duktig på att hitta små bra ting lyckades hitta att högskolans kantin hade gratis mat till (ära för) de nya studenterna. När Nathalie satt och åt god pastasallad så kom det en glad afrikansk familj som satte sig brevid henne. Alla mumsade de på samma goda gratis pastasallad.
På torgallmäningen så har man satt upp olika stånd som skänker bort engångsförpackningar till studenter i hopp om att de ska fortsätta konsumera gillette eller vad det nu än må vara. Nathalie har hittat diverse flygblad och lappar om olika spännande saker. Vi ska skicka in varsin lapp där vi lovar att vi inte ska köra till träningen när vi studerar i Bergen.. Den blir nog inte så tuff att hålla.
Jag glädjer mig till att studentsamfundet ska börja köra sina debatter igen, men om jag ska vara helt ärlig så har senaste tidens bostadsjakt gjort mig lite disträ till dessa mindre viktiga ting. När jag var på visning igår så hittade jag nämligen min drömbostad. Nu gör jag allt jag kan för att få reda på hur mycket pengar banken vill låna ut till mig, innan jag till sist också lägger ett bud på den. Till skillnad från den benhårda hyresmarknaden så verkar nämligen köpesmarknaden vara ganska vänlig mot oss konsumenter. Borta vid Kalfar (som är rikemansområdet) kan man köpa ett slott i mini-utförande för 1,7 miljoner. Jag har redan börjat drömma om att vara fastighetsägaren Johan som står inför sitt stora inredningsprojekt. Visst är det något uppfriskande med att ge sig i kast med något man aldrig tidigare gjort?
Vi har ju givetvis fortfarande vår besvärliga bostadssituation här med 11m2 som jag försöker ta mig ur. Igår hann jag med en visning hos två Svenskar. Nygårdshøyden hade blivit Nygårdshöjden och äntligen var jag hemma igen! Flera hade ringt dem och erbjudit att ta lägenheten utan att se den, eller att få komma på visning tidigare så att de kunde få den, men de ärliga svenskarna höll fast vid sitt visningsdatum. Vilket alla mail till trots innebar att bara jag kom på visning. Dessvärre var det en omöblerad lägenhet som inte var i världens finaste skick. Med drömmen om mitt egna ställe så har jag tackat nej.
När jag pratade med mamma idag hörde jag att man kunde köpa en lägenhet i höör för 300.000, eller 250.000 ifall man ska räkna det i Norska pengar.. Det är verkligen skillnad på var man väljer att bo!
Dagens referat kommer från Benjamin Hoffs "The Tao of Pooh"
"I was having an awful dream," he said.
"Oh?"
"Yes, I'd found a jar of honey....," he said, rubbing his eyes.
"What's awful about that?" I asked.
"It kept moving," said Pooh. "they're supposed to sit still."
"Yes, I know"
"But whenever I reached for it, this jar of honey would sort of go someplace else."
"A nightmare," I said.
"Lot's of people have dreams like that," I added reassuringly.
"Oh," said Pooh. "About Unreachable jars of honey?"
"About the same sort of thing," I said. "That's not unusual. The odd thing , though, is that some people live like that."
"Why?" asked Pooh.
"I don't know," I said. "I suppose because it gives them Something to Do."
"It doesn't sound like much fun to me," said Pooh.
På torgallmäningen så har man satt upp olika stånd som skänker bort engångsförpackningar till studenter i hopp om att de ska fortsätta konsumera gillette eller vad det nu än må vara. Nathalie har hittat diverse flygblad och lappar om olika spännande saker. Vi ska skicka in varsin lapp där vi lovar att vi inte ska köra till träningen när vi studerar i Bergen.. Den blir nog inte så tuff att hålla.
Jag glädjer mig till att studentsamfundet ska börja köra sina debatter igen, men om jag ska vara helt ärlig så har senaste tidens bostadsjakt gjort mig lite disträ till dessa mindre viktiga ting. När jag var på visning igår så hittade jag nämligen min drömbostad. Nu gör jag allt jag kan för att få reda på hur mycket pengar banken vill låna ut till mig, innan jag till sist också lägger ett bud på den. Till skillnad från den benhårda hyresmarknaden så verkar nämligen köpesmarknaden vara ganska vänlig mot oss konsumenter. Borta vid Kalfar (som är rikemansområdet) kan man köpa ett slott i mini-utförande för 1,7 miljoner. Jag har redan börjat drömma om att vara fastighetsägaren Johan som står inför sitt stora inredningsprojekt. Visst är det något uppfriskande med att ge sig i kast med något man aldrig tidigare gjort?
Vi har ju givetvis fortfarande vår besvärliga bostadssituation här med 11m2 som jag försöker ta mig ur. Igår hann jag med en visning hos två Svenskar. Nygårdshøyden hade blivit Nygårdshöjden och äntligen var jag hemma igen! Flera hade ringt dem och erbjudit att ta lägenheten utan att se den, eller att få komma på visning tidigare så att de kunde få den, men de ärliga svenskarna höll fast vid sitt visningsdatum. Vilket alla mail till trots innebar att bara jag kom på visning. Dessvärre var det en omöblerad lägenhet som inte var i världens finaste skick. Med drömmen om mitt egna ställe så har jag tackat nej.
När jag pratade med mamma idag hörde jag att man kunde köpa en lägenhet i höör för 300.000, eller 250.000 ifall man ska räkna det i Norska pengar.. Det är verkligen skillnad på var man väljer att bo!
Dagens referat kommer från Benjamin Hoffs "The Tao of Pooh"
"I was having an awful dream," he said.
"Oh?"
"Yes, I'd found a jar of honey....," he said, rubbing his eyes.
"What's awful about that?" I asked.
"It kept moving," said Pooh. "they're supposed to sit still."
"Yes, I know"
"But whenever I reached for it, this jar of honey would sort of go someplace else."
"A nightmare," I said.
"Lot's of people have dreams like that," I added reassuringly.
"Oh," said Pooh. "About Unreachable jars of honey?"
"About the same sort of thing," I said. "That's not unusual. The odd thing , though, is that some people live like that."
"Why?" asked Pooh.
"I don't know," I said. "I suppose because it gives them Something to Do."
"It doesn't sound like much fun to me," said Pooh.
måndag 14 juli 2008
Dagen efter första fisketuren
Och så kom vad som kanske är det starkaste beviset hittils att Norgehistorierna egentligen bara är plagiat på norrmännens Sverigehistorier. Idag hörde jag nämligen nästledaren i KrF (norska Kd) här i Norge att uttala sig om att en lycko-kommission borde tillsättas för att reda ut vad det egentligen är som gör folk lyckligare. Så att politikerna kan få en indikator till att mäta efter, inte bara tillväxt. Inger Lise Hansen som hon heter, pekade på att även om välfärden här i landen har gått upp upp upp, så finns det inget som pekar på att livskvaliteten hos Norges befolkning har gjort det samma. Som så brukar så finns det ju givetvis inget utspel utan en reaktion. Frp reagerade på att en sådan indikator skulle kunna användas för att påtvinga enkla människor speciella livsstilar, vilket så klart inte är bra. Här lyckades man faktiskt få in klimatfrågan i det hela, då Inger pekade på att det är klart att ett parti som nästan inte erkänner klimatförändringarna tycker att det är utmärkt om ekonomi är den enda indikatorn på framgång.
Det var väl egentligen det enda väsentliga som kommit ut i nyhetsströmmen idag. Bland andra nyheter finns att fyra svenskar har kidnappat en fem-årings katt och antagligen kör iväg med den till Sverige. Femåringen blev själv intervjuad i radion och han berättade att han var väldigt trist. Det var lite konstigt att höra något så väldigt negativt om sverige (eller tja, svenskar) i radio att det fick mig att fundera på hur det måste vara för andra invandrargrupper som ständigt hör dåliga saker om folk från deras land i radio.
Igår fiskade jag med vanligt kastspö för första gången i mitt liv. Två makrillar blev fångsten och det var precis kort om sagolikt att vara ute vid en Bergensfjord när solen var på väg ner och fiska i all tystnad. Ljudet av linan som surrar iväg över fjorden, känslan i armen när man med hjälp av gamla kendotrix försöker få iväg draget så långt bort som möjligt. Det sitter i handlederna tänker jag och inbillar mig att jag kan något. Vad som dessutom var ett nöje över förväntan var den vackra bilfärden till och från fiskestället. Det var så att man, klimatförändringar till trots, önskade att man hade körkort och bil och själv körde omkring där i all frihet.
Det var väl egentligen det enda väsentliga som kommit ut i nyhetsströmmen idag. Bland andra nyheter finns att fyra svenskar har kidnappat en fem-årings katt och antagligen kör iväg med den till Sverige. Femåringen blev själv intervjuad i radion och han berättade att han var väldigt trist. Det var lite konstigt att höra något så väldigt negativt om sverige (eller tja, svenskar) i radio att det fick mig att fundera på hur det måste vara för andra invandrargrupper som ständigt hör dåliga saker om folk från deras land i radio.
Igår fiskade jag med vanligt kastspö för första gången i mitt liv. Två makrillar blev fångsten och det var precis kort om sagolikt att vara ute vid en Bergensfjord när solen var på väg ner och fiska i all tystnad. Ljudet av linan som surrar iväg över fjorden, känslan i armen när man med hjälp av gamla kendotrix försöker få iväg draget så långt bort som möjligt. Det sitter i handlederna tänker jag och inbillar mig att jag kan något. Vad som dessutom var ett nöje över förväntan var den vackra bilfärden till och från fiskestället. Det var så att man, klimatförändringar till trots, önskade att man hade körkort och bil och själv körde omkring där i all frihet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)