Går det runt?

Ibland kan man undra ifall historien avser att bara gå runt, runt, runt. Enligt min historieförståelse så skapades det år 2008 en så kallad "credit crunch". Problemet var att vissa banker gett lån till människor som inte borde få det och sedan sålt dessa lån vidare som små finansiella paket. Dessa paket spreds sedan över bankvärlden och allt var frid och fröjd. Tills man insåg att paketen inte var någonting värda. Problemet då var att flera banker inser att de plötsligt inte har så mycket tillgångar som de trodde och pga detta riskerar gå omkull. Eftersom bankerna förstår att deras syskon kan vara påväg att gå omkull (ifall de verkligen är det eller inte är dolt i ett moln av kreativ bokföring) så är det ingen bank som vill låna ut till någon annan bank. Detta leder till att de bankerna som legat i riskzonen verkligen tryckts ut i konkurs.

Eftersom detta skulle kunna leda till att våra kreditkort skulle slutat fungera så kom politikerna på att så kan man inte ha det. I USA skapade de något som kallades TARP "Troubled Assets Relief Program". Bankvärlden klarade sig vidare och cheferna fortsatta att checka in feta bonusar. Problemet var löst.. trodde man. Problemet var att för rädda bankerna så försatte sig flera stater i besvärliga ekonomiska situationer. Speciellt i EU har vi ju sett hur land efter land fått problem med stora statsskulder. Sättet man löste detta på var att säga "Nu har vi hjälp bankerna, nu är det dags att de hjälper oss lite". Politikerna gjorde en del trixande och överenskommelser och kom fram till att bankerna skulle låna ut pengar till de olika staterna. Men pengarna verkar inte ha hjälpt och de stater som tidigare satt i en besvärlig situation verkar ha hamnat i en ännu värre situation nu. De lån som har getts till dessa stater ser ut att kunna bli värdelösa. Och detta.. leder till att bankerna som gett lånen plötsligt börjar få de svårt med finanserna, vilket leder till att deras kollegor (de andra bankerna) känner sig osäkra kring att låna ut pengar till dem. Tillbaka till ruta ett? Och vad säger IMF? "Ni måste låna ut mer pengar till bankerna". Alltså, man verkar gå in i en trängre och trängre spiral. Och man fortsätter framåt tillsammans för att paraphrasera ett partis kampanjbudskap utan självironi eller förståelse om vart man är påväg.

"Pengar kan inte skapas eller förstöras utan endast omvandlas". Förlåt, det stämmer inte helt, det ska vara energi som det gäller. Pengar kan, genom fraction reserve banking faktiskt både skapas och förstöras. Men man kan ju fråga sig vart dessa pengar tagit vägen i det cirkulära spelet där banker lånat till stater som lånat till banker osv. Ifall man tar räntan och aktieutdelningar med i beräkningarna misstänker jag att det är aktionärerna eller "kapitalet" som vunnit något i hela denna cirkusen, och det är skattebetalarna som helhet som har förlorat. För Grekland har ju trots allt betalat sin ockerränta till de som har lånat pengar till dem. Någon myntade en gång uttrycket att man socialiserade riskerna men privatiserade vinsterna. Vad slutresultatet blir återstår att se, fortsättning följer.

Double Dip

Peter Schiff är ekonomen som förutsåg finanskrisen som slog till 2008. Han förutsåg inte bara krisen i sig själv, utan han var ganska pricksäker med hur krisen skulle se ut.


Inför 2011 så förutsåg han att obligationer inte skulle vara någon stor hit. Vid nyår så sade han att man skulle hålla sig borta från dollarn och från statsobligationerna.


När nyheten om ekonomiska problem för Italien började komma och nyheten om att räntan för nya statsobligationer gått upp kraftigt så började jag förstå att detta antagligen är starten på den så kallade double dip som vissa ekonomer pratade om vid den första krisen. Detta var innan man nedgraderade USAs betalningsförmåga, vilket för att vara ärlig verkar vara en ganska rimlig sak att göra när man tar den nuvarande världssituationen i betraktande.

När nu Peter Schiff gått mot strömmen och gissat rätt flera gånger på rad så blir man ju klart nyfiken hur han tänker till skillnad från alla andra som har gjort att han har kunnat förutsäga dessa marknadsrörelserna. Jag köpte en bok skriven av Schiff och det gick snabbt att läsa genom den. Om Schiff kan man säga att han är en ekonom som de flesta andra ekonomer verkar hålla visst avstånd till. Han är okonventionell i sina teorier och han är något så märkligt som en ekonom som blir avvisad i USA just för att han förespråkar för mycket kapitalism. När man läser hans bok blir det klart att han förespråkar ett komplett laissez faire samhälle. Alla former av regleringar och subventioner från staten är direkt av ondo och stör balansen i den annars sunda marknaden. Boken han har skrivit är inte svår att läsa, den är menad för en oinsatt läsare och förklarar ekonomiska termer genom att ständigt tala om ett låtsassamhälle där man ständigt handlar i fisk. Bilden är full av småkul bilder som visar vardagslivet till invånarna i detta låtsaslandet som kallas Usopia. Många av de moraliska värderingar han lägger in i boken (främst i början av boken) känns smått absurda och boken talar om ökad ekonomisk kraft som det enda syftet med samhället. Problemställningar som social dumping, kriminalitet eller miljöpåverkan plockas enkelt bort ur alla beräkningar. Grundtesen i boken är att ekonomisk kraft i ett samhälle skapas inte av konsumtion (som är den rådande tanken hos styrande ekonomer) utan av produktion. Han säger vidare att konsumtion är en följd av effektivare produktion och inte tvärt om. USAs pikära situation har uppkommit genom ett väldigt generöst givande av pengar till invånarna utan krav på ökad ekonomisk produktivitet.

Efter att ha läst boken står det klart för mig att idealsamhället för Schiff och mig ser olika ut. Likväl är det intressant att filosofera kring vilka element i Schiffs världsanalys som gjort att han hamnar så rätt medan så många andra hamnat så fel.