De Goda

We're there because the fact of the matter is that part of the world controls the world supply of oil, and whoever controls the supply of oil, especially if it were a man like Saddam Hussein, with a large army and sophisticated weapons, would have a stranglehold on the American economy and on - indeed on the world economy. 

Secretary of Defense Dich Cheney, 1990 

To initiate a war of aggression, therefore, is not only an international crime; it is the supreme international crime, differing only from other war crimes in that it contains within itself the accumulated evil of the whole.

Judge Robert H. Jackson, Nuremberg War Crimes Tribunal, 1946

I don't care what the international lawyers say, we are going to kick some ass.

George W. Bush, September 11, 2001 

Sverige är ju inte de enda som på olika sätt samarbetar wahabisterna i Saudiarabien. I boken "The Road to 9/11" så gör Peter Dale Scott ett gediget arbete för att kartlägga de händelser som föranledde 11 September. Något annat intressant som framkommer i boken framkommer vid en diskussion kring två bombdåd som begick i Italien, en vid Milans Piazza Fontana, 1969 och ett vid Bolognas järnvägsstation 1980. Anarkisterna fick ursprungligen skulden för dåden, men Italienska rättegångar fastslog senare (i åtminstone första tillfället) att skulden fanns hos Italienska underrättelsetjänsten. En av de som dömdes, General Vito Miceli implicerade att en parallel gren hade växt fram i underrättelsetjänsten genom en hemlig uppgörelse med USA och inom NATOs ramverk.

More important, European sources allege that one of the masterminds of the 1969 plot, Guido Giannettini, was invited in late 1961 to give a three-day lecture course to U.S. military officers in Annapolis, on "Techniques and Possibilities of a Coup d'Etat in Europe." A few weeks later Pentagon officials began drafting the plans known as Operation Northwoods, the first known American application of a strategy of tension. As summarized by ABC News, "the plans reportedly included the possible assassination of Cuban émigrés, sinking boats of Cuban refugees on the high seas, highjacking planes, blowing up a U.S. ship and even orchestrating violent terrorism in U.S. cities." This was at a time of developing U.S. Army interest in so-called counterterror as a technique in counterinsurgency, as developed by Nazis, French theorists of guerre révolutionnaire, and East Europeans émigrés now attached to the U.S. Army.

Thus one cannot clearly distinguish between the managed violence advocated by Italian strategists of tension and those aping them in the United States. International security analyst John Prados has put the issue very forcibly: "In this age of global concern with terrorism it is especially upsetting to discover that Western Europe and the United States collaborated in creating networks that took up terrorism. In the United States such nations are called 'state sponsors' and are the object of hostility and sanction. Can it be the United States itself, Britain, France, Italy and others who should be on the list of state sponsors?" It is alarming moreover to note that the Piazza Fontana bombing was planned by a "parallel" structure, outside government control, as a prelude of a military coup.

Man on the wire

Det är 10 år sedan 11 September och det är upp till varje människa att själv välja vad man ska låta WTC betyda. Man kan välja att tänka på dem som platsen där många människor dog i en tragedi, som en ursäkt att starta krig över hela världen och bryta mot mänskliga rättigheter, eller så kan man gå tillbaka längre i historien. Man kan minnas att de två tornen en gång i tiden visade att det verkligen inte finns några gränser.

Att delta eller inte delta

Gjorde Reinfeldt fel när han inte deltog i minnescermonin för de dödade i Oslo? Jag tycker det. Jag förvånar mig över att 2 av 3 i godmorgon världens nyhetspanel inte tyckte det. Hade det också varit fel om ledaren hade hetat Göran Persson eller Håkan Juholt eller Torbjörn Fälldin och de inte hade deltagit? Ja, det tycker jag. Man ska dock inte blanda ihop denna åsikten med att jag är förvånad. Reinfeldt har aldrig lanserat sig själv eller framstått som en känslomänniska. Det var tom till den graden att inför förra valet (eller var det förr förra?) så diskuterade de politiska kommentatorerna var den mänskliga Reinfeldt befann sig. Den styrkan Reinfeldt har haft som politisk ledare att han alltid framstått som lugn och sansad och ständigt baserad på logik och sunt förnuft. Det är sannolikt detta som har gjort att en stor del av det svenska folket fått ett stort förtroende för Reinfeldt, för vi är ett folk som tenderar att prioritera det intellektuella, apolloniska och rationella framför det dionysiska, kaotiska och känslobaserade.

Men att vara lugn och sansad och ständigt basera sig på erfarenhet och hålla sig till det säkra fungerar bäst när man rör sig i en bekant miljö. Oförmågan att markera att något utöver det ovanliga har hänt är enligt mig en svaghet. Ifall vi som samhälle har en ledare som inte låter sig beröras och förstå att det som händer betyder något. Det att man saknar en förståelse för att här har något hänt som säger något om oss och om vår nutid. Oförmågan att förstå att det faktiskt finns dagar då det är lämpligt att inte hålla butikerna öppna eller bara köra på som vanligt, just för att låta oss som samhälle förstå att vår nutid betyder något, och att vi som samhälle ständigt tvingas förhålla oss till det. Att ignorera eller bara hantera det som hänt på slentrian är också ett sätt att förhålla sig på, men det är enligt mig ett dåligt sätt.

Försöka förstå?

Över en vecka har gått sedan det otäcka dådet i Oslo. Det har varit en långsam vecka. En vecka som nästan känts som två, eller som tre. Nyhetsmedier i utlandet har börjat gå vidare med sin rapportering, nu finns det andra saker som är mer aktuella, mer otäcka eller kanske bara mer attraherande för läsarna. I DN så skrev Anne Holt ett debattinlägg där hon försöker förstå. Förstå hur och varför något sådant här kunde hända. Det är en liten trevande början att försöka sätta sökljuset mot det norska samhället, kanske i förlängningen också mot det skandinaviska. Själv tror jag det är en väldigt svår debatt att ta. Ifall det finns något människor inte tycker om så är det debatter där man kritiserar en del av deras egna identitet. Norrmännens identitet som norrmän, eller vår identitet som fredliga och duktiga skandinaver. Kanske är det trots allt en debatt som man borde ta. Terroristen i Norge framstår som ett tämligen nytt fenomen. En människa som utför vad vi betecknar som omänskligt, och sedan inte tar livet av sig själv. En person som experterna vid första anblick inte verkar beteckna som psykiskt sjuk. En människa som verkar förstå vad han har gjort, men som inte ångrar sig. Det rörde sig väl knappast om en väldigt social människa, men trots allt en människa som inte var isolerad och som kunde föra en vanlig sansad diskussion med sin taxichaufför dagen innan sina gärningar.

Vad kan ha skapat denna perverterade personen? Det är naturligt att en början på en sådan debatt tar plats. Det är också naturligt att två läger skapas. Ett läger som menar att vi är formade av vårt samhälle och ett annat läger som menar att vi är definierade av vår genetik. Dessa läger har fört denna diskussionen länge nu. I förhållande till denna diskussionen är det sannolikt att vad som hände i Oslo bara blir en händelse i mängden som bekräftar redan tänkta idéer. Själv så tror jag det finns svar på den frågan som Anne trevande försöker lägga fram. Jag tror det finns svar under ytan som är svåra att sätta ord på, men som nog i förlängningen hade varit bra för oss att kunna konfrontera. Den perverterade var över 30 år, men personligen tror jag på många sätt att han fortfarande är som ett barn. Inte i betydelsen ett oskyldigt barn, men i betydelsen en person med ett stort behov för uppmärksamhet och bekräftan. En person som har svårt att klara sig själv och utan en fast självbild som åldern allt eftersom brukar ge människor.

Äcklad

Det är svårt att sätta ord på de känslorna jag får nu i samband med massakern i Oslo. Min syster var som tur var inte där och det är inte så att jag känner mig rädd att detta ska hända här i Bergen också. På ett plan känns det så overkligt. Som om det hänt och händer på en annan planet och inte på andra sidan av landet. Men även om vi här inte personligen har påverkats så är det en känsla av illamående som uppkommer.

Så meningslöst, så otroligt meningslöst. Är kanske en av de ting jag känner. Om jag hade varit en människa med mer distans till det hela och med mindre känslor kring det hade jag tyckt att det var intressant att analysera samhällets reaktion på dådet och hur man skrev att "dådet kan vara kopplat till Afghanistan eller Libyen, men det är också möjligt att det har med Muhammed karikatyrerna att göra". Som om man hade facit för hur man ska reagera på ett terrordåd redan i förväg. Men den distansen har jag inte. Mina tankar går till de många. De otroligt många familjer som har blivit påverkade av den en galnings verk. Min förhoppning är att Norge som nation väljer att gå den svåra vägen och därmed försöker lära sig och behandla det som har hänt på ett bra sätt.

Vem var Bin Laden?

När den ena nyheten nedsligare än den andra radar upp sig i kölvattnet av Bin Ladens död så kan man börja fråga sig vem Bin Laden var. Många av de nyheterna som sprids från USA, som började med att berätta hur Bin Laden tog en oskyldig kvinna som mänsklig sköld och som sedan fortsatte med att berätta att Bin Laden var fåfäng, att han repeterade sina framträdanden innan han framförde dem och nu senast att man hittat mängder med pornografi i Bin Ladens residens, har jag för att vara ärlig inte mycket tro på.

Det att nyheterna matas in i nyhetsströmmen en i taget ser jag som ett tecken på att en spin doctor önskar göra bästa möjliga nyhetsnedslag snarare än att man "plötsligt" kommer på nya ting om Bin Laden. För den som vill försöka få en inblick i vem Bin Laden var och önskar ett större spann av källor än Ladens värsta fiende kan titta på dokumentären I knew Bin Laden.

Ett icke fullständigt utvecklat stort frågetecken

För att påpeka det uppenbara, mängden självmordsbombare i Sverige har ökat lavinartat på sistone. Vi har passerat 0 och ligger nu på 1. Debatten stormar i landet i det att man försöker få grepp om situationen. Huruvida vi försöker förstå eller inte får stå osagt, men att få grepp är jag tämligen säker på att vi gör. Eller åtminstone känna att vi har grepp.

Så vi borde ställa oss frågan vem det är som vet något om terrorister. På radion hörde jag att man i Storbritannien exporterar terrorister så kanske det finns viss expertis att finna där. Först en digression, en kommentar till debatten som uppkommit kring att Säpo skulle få använda sig av signalspaning. I England avslyssnar man sina medborgare utan att det tvunget verkar ha minskat mängden terrorister. Och nu var det ju t.ex. så att Säpo fick mail av bombaren men missade att läsa det (även om mailet då givetvis skickades strax innan dådet och därför troligen haft mindre betydelse även om man läst det). Mitt tips är att Säpo kan läsa sin egna inbox först innan de ska få makt att sitta och avslyssna mina telefonsamtal och min mailkommunikation. I Sverige har vi ju infört FRA utan att det verkar ha förhindrat just detta dådet.

Debatten förs kring vad som skapar terrorister och hur man kan förebygga terrorism. Detta är givetvis ingen ny debatt och MI5 skrev en gång en rapport på just detta området. Jag citerar från Guardian artikeln som omnämnde rapporten:

"Far from being religious zealots, a large number of those involved in terrorism do not practise their faith regularly. Many lack religious literacy and could actually be regarded as religious novices. Very few have been brought up in strongly religious households, and there is a higher than average proportion of converts. Some are involved in drug-taking, drinking alcohol and visiting prostitutes. MI5 says there is evidence that a well-established religious identity actually protects against violent radicalisation."

Jag undrar ifall detta perspektivet kommer komma fram i den svenska debatten också, eller ifall debatten kommer fortsätta byggas främst på spekulation från personer som har ett stort behov av att föra fram just sina gissningar.

På radion hörde jag en person åter och åter igen upprepa att eftersom dådet utfördes i Islams namn så är det de muslimska ledarnas plikt att fördömma dådet.. För att de skulle göra det är något man menar inte är självklart. Av någon märklig anledning känner sig muslimerna både förerättade och utpekade.. Hmm, undrar varför? Själv är jag spänd på när Reinfeldt, i kraft av att vara ledare för ett demokratiskt land, ska fördöma den krigföring som USA för i demokratins namn med obemannade flygplan som åt gången kan döda upp till 50-tals oskyldiga kvinnor och barn. Om rätt ska vara rätt så borde han ju ta avstånd från denna krigföring varje gång en sådan massaker förekommer, för det är ju, handen på hjärtat, det vårt samhälle förväntar sig av de muslimska ledarna. Eller kanske borde vi alla be om ursäkt för varje irakisk kristen som nekas uppehållstillstånd i Sverige och sedan dödas nere i Irak. Kanske det hade varit "balanserat?". Sedan tycker jag det är intressant att man säger att detta utfördes i Islams namn. Det enda vi (i offentligheten) vet om dådet är baserat på den ljudinspelning som mannen gjorde innan dådet hände. Visst nämner han här Lars Vilks och kriget i Afghanistan som anledningar till att han gjorde som han gjorde. Och visst säger han att islam förnedras i västvärlden. Men säger han verkligen att "detta dådet utför jag i islams namn?". Om du hade lyssnat på det radioprogram jag lyssnade på så hade du trott det, men efter att ha lyssnat på ljudklippet kan jag säga att det gör han inte. Varför kan man inte tänka sig att han agerade efter en egen personlig övertygelse? Det var väl det vi sa när skytten i Malmö började skjuta människor? Inte har jag hört Reinfeldt be om ursäkt för det heller för den delen. Istället klassade man det som ett integrationsproblem genom att skicka dit integrationsministern. Nä.. denna debatten och det svenska agerande är helt enkelt för rörigt för mig att kunna reda ut.

Det rädda samhället

I Sverige tornar det sig upp en debatt om religiös extremism. Kanske inte främst med anledning av det som hände, utan istället med anledning av allt det som varit innan. Med anledning av allt det som förväntats skulle komma. Med anledning av att ett samhälle upplever fått sig bekräftat en tanke det redan haft.

Själv blev jag förvånad. Inte över terroristdådet (som jag givetvis fördömer) men av vad jag läste i kommentarfältet på Schlaugs blog. Europol för statistik över allt möjligt, terrorism också. Någon som vill gissa hur många procent av alla terroristdåd som gjorts med islamistisk bakgrund under perioden 2006 - 2009 i Europa? 80%? 60%? 40%?
Rätt svar enligt kommentaren, 0,34%. Statistiken följer här under:

Europols statistik över terrordåd i Europa 06-09:
Total number: 1770
Islamic: 6 (0.34%)
Right Wing Ethno-Nationalist and Separatist: 1596 (90.17%)
Left Wing: 106 (5.99%)
Other/Not Specified: 62 (3.50%)

Påminner mig lite om Peps låttext, "Det är den vite mannens spår, du har allt att frukta". Men att peka finger hjälper aldrig. Vi är en stor grupp individer, alla olika lite på sitt egna sätt. Det finns kulturella koncept man kan använda för att i grova termer dela upp oss i olika grupper, men att peka ut 1,2 miljarder+ människor faller på sin egna orimlighet.

Jag har inte blivit mer rädd att gå på stan sedan självmordsbomben. Jag är inte orolig att det ska hända här, även om allt givetvis är möjligt. Det som oroar mig är den debatten som nu tornar upp sig. För inte är det väl så att procentsatsen tidningsmeter som skrivits om islamistisk terrorism i Svenska tidningar relativt annan terrorism uppgår till ringa 0,34 procent. Dessvärre tror jag 60% är en rimligare estimat. Hur många kommer ihåg hur man stötte och blötte terroristkvinnan som skulle spränga ett kommunhus? Inte jag.

Gitarrkurs och lampor

I veckan kollade jag på lampor i det lokala köpcentret. Väl där började jag prata med en rekryterare för rädda barnen. Hon hade precis flyttat hit från Linköping för att jobba som just rekryterare. Hon gillade att åka skidor sa hon och här borta i (B/b)ergen ges det ju bra utrymme till det. Det lite lustiga med diskussionen var att jag inte förstod att hon var svensk förrän hon sagt var hon kom från (jag anade det till viss del) och att hon inte fick med sig att jag var svensk förrän jag berättat att jag kom från Skåne. Med fler och fler svenskar som kommer in här så måste det nästan vara stockholmare eller göteborgare eller någon annan väldigt ren dialekt för att jag ska veta att det inte är norrmän.

Terrorangreppet kan jag meddela var här och inte på klostergaten, men vi har inte sett till de små skurkarna sedan dess. Nu när vi dessutom har införskaffat dammsugare och diverse steriliseringsmedler så är vi beväpnade upp till tänderna vid eventuella framtida angrepp.

Min gitarrkurs har då äntligen börjat. Det gick inte att ta miste på pionjärsandan hos blandningen av självförverkligande damer och örringsprydda medelålders män som satt i en halvcirkel framför läraren.
Dessvärre, en som en déja vu till min japanskkurs, så var det på alldeles för låg nivå. Jag var nog den enda som varit borta i att faktiskt ta ett ackord på en gitarr tidigare. Till nästa vecka så ska jag hoppa in i vidareutvecklings gruppen istället.

"Whoever thinks as, from, or on behalf of, an entity which he believes himself to be, the more so if he tries to work on himself, by, with, or for such an entity - which is only a concept in mind - has not yet begun to understand what it is all about." - så kryptisk var gårdagens buddhistiska tanke för dagen. Nu ger jag den till er, för att tänka på idag.

Den typiska terroristen

MI5 har nyligen släppt en rapport i England som försöker identifiera den typiska terroristen. Även om jag inte har sett rapporten här i våra svenska tidningar än, så har den skapat en del rubriker på andra sidan havet. Rapporten utmanar en mängd olika föreställningar, t.ex. menar man att

"Far from being religious zealots, a large number of those involved in terrorism do not practise their faith regularly. Many lack religious literacy and could actually be regarded as religious novices. Very few have been brought up in strongly religious households, and there is a higher than average proportion of converts. Some are involved in drug-taking, drinking alcohol and visiting prostitutes. MI5 says there is evidence that a well-established religious identity actually protects against violent radicalisation." (citerat från The guardian, inte själva rapporten)

Andra punkter man tar upp är att de varken är mer eller mindre intelligenta än genomsnittsbefolkningen, att de är psykisk lika friska som genomsnittet och att de lika gärna kan vara familjemänniskor som enströringar. Kort och gott hittade man inget mönster att peka på.

Det hela får mig att reflektera över artikeln om den kristna bin laden och svaret på den samma. Med dessa två artiklar i bakhuvudet så tror jag att denna nya artikeln kommer sprida sig ganska bra i journalist kretsar, jag tror nämligen att det finns en strävan efter att dekonstruera våran föreställning om vi och dem. Ibland en för stark strävan, ibland en nyttig strävan.

I andra kuriösa nyheter så har McCain tabbat sig i USA, när han i en intervju inte kunde svara på hur många hus han ägde. Ni får fråga mina rådgivare sa han. Till skillnad från strävan tidigare efter en ren kampanj så har Obama plockat upp det här lilla felsteget och försökt slå mynt i det. att dömma av www.YouDecide2008.com så verkar inte väljarna speciellt påverkade av det nya fyndet. Hur många hus var det då? McCain gissade på fyra, Obamas stab säger sju och en tidning har skrivit åtta. Till ett gemensamt värde av 13 miljoner dollar.

Tillsist kan jag nämna att min bostadssituation kanske kommer ändra sig eftersom jag antagligen kommer lägga bud på den tidigare nämnda lägenheten (denna länken hoppas jag fungerar). Här på våra elva kvadrat har duschen gått sönder, vilket genom ett räddningsförsök från våran granne lätt till avsloppsslam på toalettgolvet.. nu är det obligatoriskt med inneskor om man ska in där.

Batman och Republikanerna

De av er som har rört sig i samma medier som mig har säkert hört ett och annat om den nya batman-filmen. Att man t.ex. tycker att Heather Ledger borde få post hum oscar. Att Warner Brothers är ett stort företag som äter allt i sin väg och säkert själv spridit påståendet etc. Jag måste erkänna att det jag läste var det som gjorde mig nyfiken på filmen. Det om det bra skådespeleriet. Det ständiga rosandet av recensenter, före och efter filmen hade premiär. Innan jag såg filmen så lånade jag Eragon av en arbetskollega. Efter att ha sett den förstod jag att det verkligen fanns dåligt och bra skådespeleri, innan dess var jag lite osäker.
Nog för att det finns många aspekter av filmen att belysa, den jag vill belysa just nu är republikanernas hyllande av filmen.

Först vill jag dock prata om lite andra nyheter kring republikanerna som florerat på sistone. Analytiker pratade om att man kanske skulle få se den renaste valkampanjen på länge i år. Obama har hela tiden strävat efter att inte sjunka ner i smutsen under tiden som Hillary började belysa hans mellanösternklingande namn. Obama - Osama? eller när han klätt sig i turban på besök hos delar av hans rötter. Ni kommer kanske ihåg bilderna där Hillary och Obama bråkar så mycket sinsemellan att McCain kommer först över mållinjen - riddandes på en sköldpadda.
McCain har ju själv sagt att han tänker håller en ren kampanj. Skulle bara saknas när en del av hans image bygger på att han är den hederliga krigsveteranen vars ord betyder något.



Nu efter denna historien så har det kommit ytterligare en video som "inte skulle spridas". Ett skämt berättar McCain.



Personligen tycker jag att den nästan kunde varit del av Obamas kampanj om de bara tagit bort Moses och kanske lite till. Poängen är iaf att hur kan man rösta på en person som fortfarande har mage att säga att det inte rör sig om negativa attacker? Kanske är det så att det först är i nederlag man ser en persons riktiga jag.

Med det sagt, över till Batman. Bland all media runt filmen har det på radio framkommigt att republikanerna hyllar Batman-filmen för att vissa den sanna terroristen. Allt som stod att finna på internet var denna artikeln där likheterna mellan USAs situation och Batmans moraliska dilemma belyses.

Efter att faktiskt ha sett filmen håller jag absolut inte med om den här slutsatsen.

För det första, Jokeren sägs beskriva den sanna terroristen. En eller annan video har man ju sett med bin Laden och jag måste säga att jag inte ser någon likhet.

För det andra jämförs Jokerens irrationella mållösa motiv med terroristernas motiv. Men jag har aldrig hört talas om en terrorist grupp utan motiv. Per definition är ju en terroristgrupp en grupp som genom terror tvinga stater till politiska förändringar.

För det tredje beskrivs den apparat Batman bygger som använder alla Gothams mobiltelefoner för att kartlägga miljöer som ett stöd till den ökade övervakningen i USA. Skillnaden är väl att i Batman så får bara en person rättighet att använda den, Lucius Fox, och han gör det endast under vilkoret att den kommer förstöras efter att Jokern har besegrats.

För det fjärde talar man om att filmen belyser ett moraliskt dilemma hos Batman att just använda denna apparaten, men faktum är att den utgör en väldigt liten del av filmen och det mesta av det psykologiska porträtterandet av Batman görs utifrån hans relation till före detta flickvännen Rachel Dawes.

För det femte är handligen i denna filmen av allt att dömma baserad på serieböckerna som gjordes långt innan det officiella kriget mot terror.

Så jag frågar mig ifall nyheten om att republikanerna ser kriget mot terror i Batman filmen är ett utspel från en grupp som ser precis det de vill se i precis allt de tittar på. Eller om det är ett anti-republikanskt budskap som blåser upp någon enskild republikans uttalande till något mycket större än det är.

Staden där man inte får dö

Lyssnade på ett BBC-program med rapporter från deras olika utrikeskorrespondenter. En av dem rapporterade från Spirzbergen, en ö i Svalbard. Sedan man för 70 år sedan kommit på att döda kroppar inte förrutnar så har man skrivit in i lagen att man inte får dö på ön. Ifall någon skulle bli väldigt sjuk skulle man snabbt ordna transport så att de kan flygas ner till fastlandsnorge där lagarna inte är lika hårda. De berättade också att studenterna får lära sig var man ska skjuta på en isbjörn för att kunna fälla den. Ifall man skulle stöta ihop med en är ett tips att kasta vantarna i hopp om att distrahera björnen lite. Ifall den smäller med sina käkar så betyder det att björnen går in för att döda. Då - berättade korrespondenten - kan det i brist på alternativ vara läge att berätta för björnen att det faktiskt inte är lagligt att dö på svalbard.

Man rapporterade också ifrån Israel och Kashmir. Tydligen är inte Israelerna så oroliga för den eskalerande konflikten med Iran. En självsäker Israel berättar att Israels militär är så stark att Iran aldrig skulle våga invadera dem. Ni kommer väl ihåg vad som hände med Saddam? sa han. Risken är väl egentligen inte att Iran ska anfalla utan snarare att Israel och USA ska anfalla för att spränga Irans kärnkraftsanläggningar. Skönt att höra att man inte är så bekymrad åtminstone.
På Al Jazeera kunde jag läsa att USA och Indien nu äntligen har lyckats komma fram till en överenskommelse där USA ska bidra med kärnkraftteknologi och bränsle, Indien ska öppna upp sin kärnkraftverk för inspektioner. Det känns som att det finns en viss dubbelmoral i USAs agerande som Svenska medier stundvis är dålig på att pointera.

En gång reagerade jag på en ledare i den kristna tidningen Världen idag som kallade London för Londonistan och pekade på hur muslimska element trappade upp våldet i olika stadsdelar i huvudstaden. Jag skrev ett mail till författaren där jag påpekade att de kristna inte är så bra själva alltid och att det antagligen finns andra mycket mer fundamentala källor till kriminalitet än religiös tillhörighet. Jag fick svar att i princip alla terrorister på 2000 talet hade varit muslimer, så något konstigt måste det vara (hade man tagit med 90-talet så hade ju IRA funnits, det hade ju lett till lite obekväm självinsikt). Jag ångrar att jag inte svarade på det här mailet då, men jag har åter kommit att tänka på det nu i dagarna. Jag läste en artikel om den kristna bin laden som i religionens namn utbildat och delvis våldfört sig på tio tusentals barnsoldater. Sri lanka är ett annat bra exempel på terrorism som inte är baserat på religion. Tilsist så platsar ju nästan det USA gör som terrorism ifall definitionen är "att med vålds och terrorhandlingar försöka ändra hur ett land styrs". Den interessanta frågan tycker jag är varför det bara finns muslimska terrorister i vår mainstream mediarapportering?