Försöka förstå?

Över en vecka har gått sedan det otäcka dådet i Oslo. Det har varit en långsam vecka. En vecka som nästan känts som två, eller som tre. Nyhetsmedier i utlandet har börjat gå vidare med sin rapportering, nu finns det andra saker som är mer aktuella, mer otäcka eller kanske bara mer attraherande för läsarna. I DN så skrev Anne Holt ett debattinlägg där hon försöker förstå. Förstå hur och varför något sådant här kunde hända. Det är en liten trevande början att försöka sätta sökljuset mot det norska samhället, kanske i förlängningen också mot det skandinaviska. Själv tror jag det är en väldigt svår debatt att ta. Ifall det finns något människor inte tycker om så är det debatter där man kritiserar en del av deras egna identitet. Norrmännens identitet som norrmän, eller vår identitet som fredliga och duktiga skandinaver. Kanske är det trots allt en debatt som man borde ta. Terroristen i Norge framstår som ett tämligen nytt fenomen. En människa som utför vad vi betecknar som omänskligt, och sedan inte tar livet av sig själv. En person som experterna vid första anblick inte verkar beteckna som psykiskt sjuk. En människa som verkar förstå vad han har gjort, men som inte ångrar sig. Det rörde sig väl knappast om en väldigt social människa, men trots allt en människa som inte var isolerad och som kunde föra en vanlig sansad diskussion med sin taxichaufför dagen innan sina gärningar.

Vad kan ha skapat denna perverterade personen? Det är naturligt att en början på en sådan debatt tar plats. Det är också naturligt att två läger skapas. Ett läger som menar att vi är formade av vårt samhälle och ett annat läger som menar att vi är definierade av vår genetik. Dessa läger har fört denna diskussionen länge nu. I förhållande till denna diskussionen är det sannolikt att vad som hände i Oslo bara blir en händelse i mängden som bekräftar redan tänkta idéer. Själv så tror jag det finns svar på den frågan som Anne trevande försöker lägga fram. Jag tror det finns svar under ytan som är svåra att sätta ord på, men som nog i förlängningen hade varit bra för oss att kunna konfrontera. Den perverterade var över 30 år, men personligen tror jag på många sätt att han fortfarande är som ett barn. Inte i betydelsen ett oskyldigt barn, men i betydelsen en person med ett stort behov för uppmärksamhet och bekräftan. En person som har svårt att klara sig själv och utan en fast självbild som åldern allt eftersom brukar ge människor.