Richard Rohr har skrivit en bok om den andra resan här i livet. Han menar att alla människor har en injudan och en möjlighet till att göra två resor i detta livet. Den första resan är en resa där vi befäster ett ego i denna världen. Det är genom den processen som ett barn växer upp och blir en tonåringen som gör uppror mot sina föräldrar för att sedan kastas in i det vuxna livet. Det är den processen där man bygger upp och hanterar de grundläggande behoven. Den materiella trygheten och den egna identiten. Efter den första resan och efter det att barnen har lämnat huset så inbjuds man sedan till en andra resa. En resa som i stort sett handlar om att rasera allt det man byggt under den första resan. Olika religion har enligt författaren kallat resan för olika saker. Jesus talade om att förlora sig själv för att vinna sig själv åter. Taoisterna pratar om att finna Tao. Budhisterna och Hinduisterna kämpar båda med att återförenas med världsaltet. Med att bryta upp med det egna egot för att åter klara av att se världen på ett oförvrängt sätt.
Rohr har funderat mycket på denna resan och talar om den som en resa man måste göra själv samtidigt som man inte kan göra den för egen hand. Han talar om det som en process som drivs av motgångar och inte framgångar. Falling Upwards heter hans bok och pekar på den mekanismen som han menar paradoxalt sett styr vår väg framåt. Att det är genom att misslyckas, genom att falla som vi tar oss framåt.
Anledningen till att jag tar upp boken är att han tidigt i den tar upp något som för mig på ett bra sätt klarar av att förklara varför vissa av de människor som viger sina liv till spirituell utveckling trots allt verkar ligga så långt efter andra som aldrig verkar ha gjort den medvetna ansträgningen. Han skriver:
It is not that suffering and failure might happen, or that it will only happen to you if you are bad (which is what religious people often think), or that it will happen to the unfortunate, or to a few in other place, or that you can somehow by cleverness or rightousness avoid it. No, it will happen, and to you! Losing, failing, falling, sin and the suffering that comes from those experiences - all of this is a necessary and even good part of the human journey.
Denna tanken, att misslyckande är en viktig och naturlig del av vägen framåt ger mening samtidigt som den lyser med sitt avstånd till hur modern kultur hanterar motgång.
2 kommentarer:
Kul att du inspirerades till att läsa boken! Jag håller på att läsa den en andra gång. Något säger mig att det är en viktig bok som kan hjälpa mig att ta nästa steg neråt/uppåt.
Jag har handgripligen fått inse hur skev min självbild är och denna insikt är ödmjukande. Denna insikt kom dock inte ur boken utan utifrån att livets praktik prövade mig emot bokens visdom.
Boken är noga med att poängtera att fullföljandet av "första resan" då man bygger upp sin identitet och grundfärdigheterna för att bli en "god medborgare" är nödvändig för att kunna påbörja "en andra resa".
Anledningen till att världen ser ut som det gör idag är att allt för få inser att de är inne på en resa och ännu färre har ett hum om att de är inne på en första resa som inte leder fram till målet.
Jag ville testa hur det var att läsa på en surfplatta.. det ska bli kul att diskutera den tillsammans med dig.
Skicka en kommentar