Försök inte, gör. Filosoferande om att man inte gör

Ibland kan verkligheten verka väldigt invecklad och full av komplikationer. Ofta är de stora frågorna sådana. Femtio slumpmässigt valda personer har säkert femtio olika uppfattningar om hur man ska lösa klimatproblemen. Ett tobaksbolag kan trots alla bevis få lagliga cigaretter att verka fullt rationella bara genom att förneka att de är farliga.
Kanske är det för alla dessa komplicerade krumelurerna som det är så uppfriskande när någon lyckas ta alla dessa komplicerade problemsställningar och med en anspråkslös mening säga det som får de andra perspektivna att blekna. Jag snubblade över ett sådant citat häromdagen i megafon. Desmond Tutu sa så här: "Jag tror kapitalismen framhäver människans mindre ädla karaktärsdrag". Du behöver bara en mening, ändå är det en så bra förklaring på varför en kines kan jobba 60 timmar i veckan och tjäna en tiondel av det jag tjänar och folk tycker det är ok. Inte konstigt alls egentligen.. eller? Jag kan förundras över att man i samhället säger till sina barn att alla människor är lika värda, att man visar det i filmer och skriver det i böcker. Men att verkligheten är något annat.

Det hela har säkert förklaringar i den mänskliga naturen. Att vi klarar av att uppskatta ett system där vi kommer ut som vinnare är kanske egentligen inte så konstigt. (Rättvisa hade varit fint, men vad hade vi egentligen tyckt om maten och kläderna kostade dubbelt så mycket som de gör nu?) Jag tycker däremot det är svårt att förklara att vi som samhälle inte reagerar på klimatförändringarna, där vi ju också själva kommer drabbas. Mycket arbete är påbörjat för att bromsa förändringarna. Man letar efter sätt att göra om skruvarna i samhället så att det blir mer hållbart. Man frågar sig hur vi kan 'laga' samhället och samtidigt förlora så lite tillväxt som möjligt. Det blir plötsligt väldigt komplicerat. Man kan göra en kalkyl där man räknar ut att man räddar en mängd med fåglar ifall man förhindrar eller sanerar oljeutsläpp. Å andra sidan kommer man fram till att dessa pengarna kunde använts annorlunda och kanske bättre. Är hundra fåglar värda hundra tusen? Plötsligt blir saker komplicerade. Man försöker leta upp den optimala kalkylen. Att man har en arbetslöshet på sju procent till förfogande hjälper inte. Allt måste ske inom systemet och vi har inte råd att låta de arbetslösa arbeta med de här tingen. De kostar mindre om de går på jobbsökarkurs hos arbetsförmedlingen. Frågar du mig är rönen från forskningen entydiga - ifall vi inte adresserar problemen resolut så är risken mycket stor att inget kommer fungera. Människan håller på att förstöra hav, himmel och jord. Man har inte råd att försöka, man måste göra.

Dagen efter första fisketuren

Och så kom vad som kanske är det starkaste beviset hittils att Norgehistorierna egentligen bara är plagiat på norrmännens Sverigehistorier. Idag hörde jag nämligen nästledaren i KrF (norska Kd) här i Norge att uttala sig om att en lycko-kommission borde tillsättas för att reda ut vad det egentligen är som gör folk lyckligare. Så att politikerna kan få en indikator till att mäta efter, inte bara tillväxt. Inger Lise Hansen som hon heter, pekade på att även om välfärden här i landen har gått upp upp upp, så finns det inget som pekar på att livskvaliteten hos Norges befolkning har gjort det samma. Som så brukar så finns det ju givetvis inget utspel utan en reaktion. Frp reagerade på att en sådan indikator skulle kunna användas för att påtvinga enkla människor speciella livsstilar, vilket så klart inte är bra. Här lyckades man faktiskt få in klimatfrågan i det hela, då Inger pekade på att det är klart att ett parti som nästan inte erkänner klimatförändringarna tycker att det är utmärkt om ekonomi är den enda indikatorn på framgång.

Det var väl egentligen det enda väsentliga som kommit ut i nyhetsströmmen idag. Bland andra nyheter finns att fyra svenskar har kidnappat en fem-årings katt och antagligen kör iväg med den till Sverige. Femåringen blev själv intervjuad i radion och han berättade att han var väldigt trist. Det var lite konstigt att höra något så väldigt negativt om sverige (eller tja, svenskar) i radio att det fick mig att fundera på hur det måste vara för andra invandrargrupper som ständigt hör dåliga saker om folk från deras land i radio.

Igår fiskade jag med vanligt kastspö för första gången i mitt liv. Två makrillar blev fångsten och det var precis kort om sagolikt att vara ute vid en Bergensfjord när solen var på väg ner och fiska i all tystnad. Ljudet av linan som surrar iväg över fjorden, känslan i armen när man med hjälp av gamla kendotrix försöker få iväg draget så långt bort som möjligt. Det sitter i handlederna tänker jag och inbillar mig att jag kan något. Vad som dessutom var ett nöje över förväntan var den vackra bilfärden till och från fiskestället. Det var så att man, klimatförändringar till trots, önskade att man hade körkort och bil och själv körde omkring där i all frihet.