What are we fighting for?

Alla bara säger det

Ibland är politiken svår att förstå. Hur tänker man när man önskar att införa ett "krislån" till Grekland samtidigt som man inte önskar att de ska få administrera det själva och att pengarna ska vara låsta till att..betala av lån. Ett lån för att betala tillbaka lån i ett land som verkar vara på fritt fall. Demokratins vagga är det visst någon som kallat det. När egenbestämmandet försvinner, var blir då den demokrati vi dör nere i Afghanistan och Irak för att införa av. Och vem är det som får pengarna som Grekland får "låna" ? Fordringshavarna. Vilka är dem? Banker från Frankrike etc. ? Vem är det som får betala? Antagligen de olika staterna och i förlängningen alltså de olika staternas befolkningar. Är detta en lustig konstruktion där stater på nytt finansiera bankerna som de gjorde en gång tidigare för att senare hamna i konkurs. Kan vårt pengasystem användas så att något skapas av inget. Om det är möjligt.. kan man då lita till pengasystemet. Om det är möjligt, varför har inte alla viktiga människor där nere i EU lyckats än? Och varför borde man jobba till man är 75 när det redan är så många som är arbetslösa. Och hur blev det detsamma att arbeta och att vara fri. Hur kan partiet för individens frihet göra allt för att sätta honom allt längre och längre tid vid arbetsbänken. Och vad behöver vi barn till? Är de egentligen inte bara obekväma omständigheter? Var blev meningen av. Och vad betyder egentligen alla de orden som används idag? Fråga någon som vet bättre än jag.

En tendens, knappast en skandal

Lite i det tysta har det smugit sig fram en skandal i Sverige. Det är Carl Bildt och Tobias Billström som pratat med USAs ambassadör kring att man vill begränsa antalet flyktingar från Irak till Sverige.

Nåväl, av citaten att döma kan jag inte tycka att det som sagts är varken så förvånansvärt eller så chockerande. Men jag har förstått att vissa har blivit väldigt upprörda och menar att de båda blå politikerna uttryckt sig cyniskt. Den politiken som förs, både där man direkt i strid med lagen säljer vapen till USA, eller den flyktings/arbetsinvandringspolitik som är genompragmatiserad och icke skyr slavhandel är i min mening långt mycket mer cynisk och skamlig än vad dessa orden varit.

Vad som har sagts gör mig som sagt inte upprörd. Däremot tycker jag att reaktionen på läckaget förstärker mina fördomar kring den linje moderaterna för. Och denna linje är det som gör mig både frustrerad och rädd. Det sträcker sig från allt till direkt ideologiskt sett oförklarlig kontroll av samtliga invånare via FRA-lagen till mobbing av egna riksdagsledamöter som går emot partiets egna linje (och därmed försök till nedrustande av den Svenska maktdelningsmekanismen) till att värna "valhemligheten" till det vi nu ser. Jag ville försöka hitta ett klipp från valet 2002 när Bo Lundgren svarade "Vi sänker skatterna så blir allt bra" på samtliga frågor som Stina ställde. Det är vad som blev den skandalomsusade partiledarutfrågningen. För visst ser man likheterna mellan Bo Lundgren och Tobias.



Och vad är skrämmande? För att vara ärlig, vad man ser är inte en människa. Det är en robot. Jag skulle kunna se samma människa i en SS-uniform prompt berätta att "Den svenska regeringen kommenterar inte vad som försigår i de Svenska koncentrationslägerna.". Inte att missförstå. Visst är Tobias en människa. Men det som är skrämmande är hur man ytterst medvetet tagit beslutet att Svenska folket har inte med hur vi styr deras land att göra. Det är upp till oss i regeringen. Jag kan inte tro annat än att det finns en iskall mediakalkyl bakom policyn man har satt upp. Det handlar uppenbart inte om en dialog mellan styrande och styrda det handlar om en maktapparat.

Men i fråga om analyserna. Förlorar regeringen på denna debatten? Nej, det tror jag inte. Jag tror, dessvärre, att de flesta människor bryr sig mycket mindre om mänskliga rättigheter en om en form av diffus idé att vi skulle få mindre pengar ifall vi hjälper andra. Och när denna formen av rapporterande sätter igång så tror jag att folk flests aversion mot journalister (som är snäppet starkare än den mot politiker) frammålar vår migrationsminister som en hjälte och ett offer. Jag tror att i just denna frågan har regeringen folkets stöd. Inte för att vi är oförmögna att bry oss om medmänniskor, men för att vi är rädda. Och rädda människor är enkla att styra.

Ett icke fullständigt utvecklat stort frågetecken

För att påpeka det uppenbara, mängden självmordsbombare i Sverige har ökat lavinartat på sistone. Vi har passerat 0 och ligger nu på 1. Debatten stormar i landet i det att man försöker få grepp om situationen. Huruvida vi försöker förstå eller inte får stå osagt, men att få grepp är jag tämligen säker på att vi gör. Eller åtminstone känna att vi har grepp.

Så vi borde ställa oss frågan vem det är som vet något om terrorister. På radion hörde jag att man i Storbritannien exporterar terrorister så kanske det finns viss expertis att finna där. Först en digression, en kommentar till debatten som uppkommit kring att Säpo skulle få använda sig av signalspaning. I England avslyssnar man sina medborgare utan att det tvunget verkar ha minskat mängden terrorister. Och nu var det ju t.ex. så att Säpo fick mail av bombaren men missade att läsa det (även om mailet då givetvis skickades strax innan dådet och därför troligen haft mindre betydelse även om man läst det). Mitt tips är att Säpo kan läsa sin egna inbox först innan de ska få makt att sitta och avslyssna mina telefonsamtal och min mailkommunikation. I Sverige har vi ju infört FRA utan att det verkar ha förhindrat just detta dådet.

Debatten förs kring vad som skapar terrorister och hur man kan förebygga terrorism. Detta är givetvis ingen ny debatt och MI5 skrev en gång en rapport på just detta området. Jag citerar från Guardian artikeln som omnämnde rapporten:

"Far from being religious zealots, a large number of those involved in terrorism do not practise their faith regularly. Many lack religious literacy and could actually be regarded as religious novices. Very few have been brought up in strongly religious households, and there is a higher than average proportion of converts. Some are involved in drug-taking, drinking alcohol and visiting prostitutes. MI5 says there is evidence that a well-established religious identity actually protects against violent radicalisation."

Jag undrar ifall detta perspektivet kommer komma fram i den svenska debatten också, eller ifall debatten kommer fortsätta byggas främst på spekulation från personer som har ett stort behov av att föra fram just sina gissningar.

På radion hörde jag en person åter och åter igen upprepa att eftersom dådet utfördes i Islams namn så är det de muslimska ledarnas plikt att fördömma dådet.. För att de skulle göra det är något man menar inte är självklart. Av någon märklig anledning känner sig muslimerna både förerättade och utpekade.. Hmm, undrar varför? Själv är jag spänd på när Reinfeldt, i kraft av att vara ledare för ett demokratiskt land, ska fördöma den krigföring som USA för i demokratins namn med obemannade flygplan som åt gången kan döda upp till 50-tals oskyldiga kvinnor och barn. Om rätt ska vara rätt så borde han ju ta avstånd från denna krigföring varje gång en sådan massaker förekommer, för det är ju, handen på hjärtat, det vårt samhälle förväntar sig av de muslimska ledarna. Eller kanske borde vi alla be om ursäkt för varje irakisk kristen som nekas uppehållstillstånd i Sverige och sedan dödas nere i Irak. Kanske det hade varit "balanserat?". Sedan tycker jag det är intressant att man säger att detta utfördes i Islams namn. Det enda vi (i offentligheten) vet om dådet är baserat på den ljudinspelning som mannen gjorde innan dådet hände. Visst nämner han här Lars Vilks och kriget i Afghanistan som anledningar till att han gjorde som han gjorde. Och visst säger han att islam förnedras i västvärlden. Men säger han verkligen att "detta dådet utför jag i islams namn?". Om du hade lyssnat på det radioprogram jag lyssnade på så hade du trott det, men efter att ha lyssnat på ljudklippet kan jag säga att det gör han inte. Varför kan man inte tänka sig att han agerade efter en egen personlig övertygelse? Det var väl det vi sa när skytten i Malmö började skjuta människor? Inte har jag hört Reinfeldt be om ursäkt för det heller för den delen. Istället klassade man det som ett integrationsproblem genom att skicka dit integrationsministern. Nä.. denna debatten och det svenska agerande är helt enkelt för rörigt för mig att kunna reda ut.

Hur definierar man ondska?

När jag lyssnade på Göran Greider och Roland Poirier i P1 morgon så kom jag på mig själv med att undra var gränsen för ondska egentligen går. Roland Poirier, chef för tankesmedjan timbro, och gud förbjude antagligen en ganska inflytelserik person i Sverige säger frankt att USA är goda. Att tro något annat är naivt. Så enkelt är det.

Men, då undrar jag, var går gränsen mellan att vara ond eller att vara god? När USA sålde vapen i hemlighet till både Iran och Irak för att hålla kriget igång där, var detta en god handling? Var detta en handling av filantropi mot de många civila som fick sätta livet till i denna konflikten. När amerikanska underrättelsetjänsten utbildade Pinochets säkerhetspolis som sedan skulle komma att rensa ut politiskt obekväma människor i Chile, var detta med kärlek till mänskligheten? Det var ett folkmord i det tysta. Alla visste att det hände, ingen vågade prata om det.

När Amerikanska företag släppte napalm i Sydamerika för att försäkra sig om att ingen bodde i regnskogsområden för att sedan använda den före detta regnskogsmarken till att odla kött. Efter att napalmen var släppt fanns där ju onekligen inga människor.

När de första inbyggarna kom till USA och nästan alla infödda på kontinenten dog ut, var detta ett bevis på broderskärlek. Eller när man sedan åkte till Afrika för att hämta slavar eftersom att Indianerna knappt längre fanns och man behövde slavar för att producera sin bomul, är det ett exempel på när de goda makterna verkar i världen?

När man besparade en stad i Japan för att bättre kunna se verkningarna av sitt nya massförstörelsevapen, atombomben, är det ett exempel på någdigheten hos godheten i världen?

När man lägger 1000-tals gånger mer pengar på att föra krig än vad man gör på att bedriva hjälparbete, är det så världens rikaste nation visar sin generositet?

Eller när man torterar sina fångar eller uppfinner nya termer för att neka sina fiender deras juridiska rättigheter, är det så ett rättsamhälle fungerar? Eller när man nekar det internationella rättsväsendet att ställa Amerikanska soldater inför krigsrätt, är det så man visar att man lever som man lär?

Eller egentligen, min fråga är. Vad är det USA någonsin kunde gjort mot en annan grupp människor eller mot ett annat land som tillsist skulle ha definierat det som ett "ont" land? Som en ond makt?

Ilska över "processen"

Bland de saker jag inte tycker om är att vara så är arg en utav dem. Ofta blir det så dumt efteråt. När man ser tillbaka känns det lätt fånigt. Att vara arg löser i det närmaste aldrig några problem, ofta blir det som att bekämpa eld med eld. Som när israelerna blir arga på palestinerna eller när palestinerna blir arga på israelerna. Ändå så är arg det närmaste jag kan komma att beskriva min känslor när jag lyssnade på radion i morse. Ilska blandat med uppgivenhet. Det var en läkare som berättade att efter omorganisationen och ändringarna i regelverket så var försäkringskassan mycket hårdare när det gällde att ge sjuka människor pengar. Mycket oftare än förr så blev nu läkarnas rekommendationer avslagna. Och försäkringskassan hör inte av sig till läkaren om avslaget. Låt den sjuka göra jobbet, det är mer ekonomiskt lönsamt på det sättet. På sveriges radio berättar en läkare att hon idag spenderar dubbelt så mycket tid för att skriva en medicinsk bedömning till sin patienter jämfört med hur mycket tid hon faktiskt spenderar tillsammans med patienterna. Trixet för att inte få sitt utlåtande underkänt är att använda dig av samma formuleringar som står i lagen i din rekommendation, samtidigt som du inte får skriva för svårt så att handläggarna inte kan förstå det du skrivit. Det som gör mig arg är tanken på den politikern som gnuggade händerna och var nöjd med sig själv när han tänkte hur mycket pengar man skulle spara på att nu inte ge vem som helst pengar. Samtidigt så resulterar det i tusentals människoöden, t.ex. cancersjuka, tvingas in i en maskin till pappersexcersis där systemet helt enkelt lutar mot en. Nöjd kan säkert politikern se hur mängden pengar som går till sjukfökring minskar. Yes, jag är så duktig. Samtidigt så förloras det säkert större belopp i att läkare tvingas lägga mycket av sin dyrbara tid på att skriva juridiskt riktiga papper. Människor krossas av att redan var påväg utför pga sin sjukdom och sedan mötas av ett system som helt enkelt inte visar någon pardon. Vem är du din jävel verkar målet med det nya systemet vara.

Det påpekas ofta och säkert även riktigt att skillnaden mellan de två blocken är försvinnande liten i praktiken. Men jag ber till gud att vi ska få ett stopp på det avhumaniserande som man idag genomför av det svenska samhället. När Borg ska kommentera att den svenska ekonomin går bra så är det första han säger att detta betyder att man inte behöver höja skatterna. Inte en kommentar kring att nu kan vi kanske lätta på systemet som gör att mängden hot om att människor ska begå självmord som framförs till försäkringskassan ökat kraftig på senare tid.

Flyktingmottagandet är ju sedan en annan historia. Krig i Afghanistan? Nädå. Irak? Nädå, bara skicka hem dem. En gång skrev jag om önskan om en rakryggad politik. En moralisk politik som man kunde vara stolt över. En med principer som inte bara handlade om pengar. Den moderata kejsaren är naken och han är minsann böjd helt dubbel. Allt för några extra hundralappar i fickan. Privilegiet att vara ännu lite mer konsument. Det täcker ju våra behov. Eller?

En dag kommer vi vakna upp och förstå att de pengarna vi har egentligen inte är värda någonting när verklig nöd drabbar oss. Och då ska vi se oss om efter den solidaritet som en gång fanns. Den solidaritet som en gång var grundkitet i vårt samhälle men som vi idag vill ersätta med egoism. Och då är jag övertygad om att vi kommer förstå att de extra hundralapparna vi fick i månaden inte var värda den splittringen i samhället som vi idag cementerar fast.

Ifall du läser det här så ber jag dig att inte rösta på alliansen. Jag vet att alternativen i politiken är i det närmaste obefintliga, att visionslöshet vilar både till höger och till vänster. Jag kan inte erbjuda lösningar. Men det är min övertygelse att alliansen håller på att förstöra de ting i vårt land som faktiskt har visst värde. En röst på alliansen är som att skjuta sina barn i foten.

Persepolis

Det brukar ta ganska lång tid mellan det att jag ser två bra filmer. Det kan bero på att jag ser mindre film nuförtiden, eller kanske är det bara för att jag blivit mer kräsen. När jag häromdagen såg Persepolis var det iaf kärlek vid första ögonkast. Visst hade jag ju hört talas om filmen (eller kanske framförallt serietidningen) tidigare och läst att den skulle vara väldigt bra. Men. Hur gör man en tecknad film med allvarligt tema i nästan bara svarta och vita färger? Nu vet jag att det går, filmskaparna har lyckats otroligt bra. Fast filmen hade nog inte varit så bra om det inte varit för den ursprungliga berättelsen, och författarens icke släckbara törst efter liv.

Persepolis handlar om en ung flicka i en aristokratfamilj som växer upp under Shahens sista dagar. Hennes släkt är politiskt aktiv och kämpar för friheten. Men när friheten tillsist kommer, så är det bara ett förtryck som byts mot ett annat. Vilken plats i världen kan en liten flicka som älskar Bruce Lee och diggar västerländsk musik hitta i ett Iran som i sin dubbelmoral böjer sig dubbelt i absurditet. Hur var det för en ung Iranska att komma till Väst efter att hennes föräldrar skickat iväg henne när det blivit för farligt att vara hemma?

Mycket av filmens realism kommer nog från de det totalt omotiverade mänskliga lidandet som bildas av enkla individers önskningar fram och tillbaka. Jag är glad att jag inte är född i ett land med det svarta guldets förbannelse över sig. För mig som inte tyckt att man kunnat döma slöjtradition inom islam tidigare, så har jag också fått se hur grunt rotad denna tradition är, åtminstone om man ser till Iran. Den förändring av en folksjäl som beskrivs i filmen, från Shahens sjuttiotal till modern tid är både en fascinerande och en skrämmande process. Det påminner mig om när jag en gång läste att medelåldern i Iran var 28 år. Detta är säkert något som västerländska vapen i händerna på Irakier lyckats frammana, kanske Bofors också var med och sponsrade?

Kriget med expedit

Idag har jag haft krig med en Expedit möbel från IKEA. Jag tror att det började runt tolv och lagom till fyra tiden så kunde krigsdammet lägga sig, som tur var kom jag ut som segrare. Lägenheten har nu i princip vad den behöver och äntligen kommer jag kunna flytta in här.

I morse visade Nathalie mig en intressant video på youtube:

"Head of the snake" den handlar om elfte september, och granskar videoinspelningen av när flygplanet flög in i world trade center.
Jag hittade en väldigt bra svensk artikel där man skrev om lite konstiga ting kring hela processen. Visste ni t.ex. att staten beslagtagit passagerarlistorna till flygplanen som kraschade och hemlighetsstämplat dem. Eller att en mängd av de människor som pekades ut som kapare under dåden (som ju rimligtvis borde stått med på passagerarlistorna eller hållts under uppsikt av CIA) senare kunde rapporteras vara vid livet av arbiska och brittiska medier.

Jag hittade en annan bra sida med ett kollage av sakersom hörts om Irakkriget. Ett lite kul citat från den som tidigare var chief of staff i Bushs administration:

Jag hörde Karl Rove säga: “Liberaler såg våldsamheten i 11 septemberattackerna och ville förbereda åtal och erbjuda terapi och förståelse för de som attackerade oss. Konservativa såg våldsamheten i 11 septemberattackerna och förberedde sig för krig. Konservativa såg vad som hände oss den 11 september och sa att vi kommer att besegra våra fiender. Liberaler såg vad som hände oss och sa att vi måste förstå våra fiender.”

Ni får själv dömma vilket av demokraterna eller republikanernas sätt att se på det hela som är mest sympatiskt.