Centimeterrättesnöret

Morgonrodnadens skiftningar drog fram över buskaget och släcktes av täta grå moln.
Som om han lyfte blicken från lagtavlorna han läste, såg Sologdon frånvarande ned på Nerzjin.
- Hör nu på: cenimeterrättesnöret! Den sista centimeterns område! På Den Yttersta Klarhetens Språk är det omedelbart begripligt vad jag menar. Arbetet är nästa färdigt; målet är nästan nått; allt förefaller klart och övervunnet; men det man har åstadkommit är inte så utmärkt som man skulle önska! Det måste snyggas till ytterligare, kanske måste man forska mer. I detta ögonblick av trötthet och självbelåtenhet är det särskilt frestande att lämna arbetet utan att ha nått utsökthetens höjdpunkt. Arbetet i den sista centimeterns område är mycket, mycket svårt, men också särskilt värdefullt, eftersom det utförs med de mest fulländade medlen! Den sista centimeterns rättesnöre innebär att man inte ger upp arbetet! Och att man inte uppskjuter det, eftersom tanken lämnar den sista centimeterns område! Och man skall inte vara rädd för att ödsla tid på det, eftersom man vet att målet aldrig är att slutföra arbetet snabbt utan att nå fullkomning!

Den första kretsen, Alexander Solsjenitsyn

Musiken

Agnija böjde huvudet. Viljelöst hängde hennes hand ned med guldringen Anton givit henne. Hennes flickkropp verkade benig och mer avtärd än någonsin.
- Ja, medgav hon med svagare röst. Ibland är jag fullkomligt medveten om att jag har mycket svårt att leva, att jag har tappat lusten. Folk som jag är överflödiga här på jorden...
Han exploderade. Hon gjorde sitt bästa att inte attrahera honom! Han kände allt mindre lust att gifta sig med Agnija.
Hon lyfte blicken, och forskande och utan minsta leende såg hon på honom.
"Och dessutom är hon ful", tänkte Anton.
- Du kommer säkert att bli berömd och framgångsrik och alltid ha det bra, sade hon sorgset. Men kommer du att bli lycklig, Anton? ... Du skall vara försiktig, du också. När man blir för intresserad av livsprocessen, så mister man... mister man... hur skall jag säga det...
Hon knäppte händerna medan hon sökte efter ordet, och ansträngningen speglade sig i hennes ansikte som ett smärtsamt leende:
- När kyrkklockorna har slutat ringa och ljuden tonat bort, kan man inte få dem att återvända, och i dem fanns hela musiken. Förstår du? ...

Den första kretsen, Alexander Solsjenitsyn

Tolstoj del 4, om ondska och våld

Thus matters went on for eighteen centuries, and at last arrived at their present condition, which is, that no man can dispute the fact that an infallible definition of evil will never be made. We have reached the point when men have ceased not only to believe in the possibility of finding a universal definition which all men will admit, but they have even ceased to believe in the necessity of such a definition. We have reached the point when men in authority no longer seek to prove that that which they consider evil is evil, but candidly acknowledge that they consider that to be evil which does not please them, and those who are subject to authority obey, not because they believe that the definitions of evil made by authority are just, but only because they have no power to resist. The annexation of Nice to France, Lorraine to Germany, the Czechs to Austria, the partition of Poland, the subjection of Ireland and India to the English rule, the waging of war against China, the slaughter of Africans, the expulsion of the Chinese, the persecution of the jews in Russia, or the derivation of profits by landowners from land which they do not cultivate, and by capitalists from the results of labour performed by others - none of all this is done because it is virtuous or because it will benefit mankind and is essentially opposed to evil, but because those who hold authority will have it so. The result at the present time is this: certain men use violence, no longer in the name of resistance to evil, but from caprice or because it is for their advantage, while certain other men submit to violence, not because they believe, like those of former ages, that violence is used to defend them from evil, but simply because they cannot escape it.

- Tolstoj, The Kingdom of God is Within You

Anspråkslösa tankar

I det konfliktprogram som sändes denna veckan så diskuterade man Ryssland och västs förhållande till Ryssland. I programmet så avfärdade man från Rysslands håll EU som hycklande. Vi säger en sak och gör en annan.

Efter att ha suttit med näsan ett tag i olika kristendomsanalyserande böcker så slår mig tanken att kanske det upplysta liberala samhället har gått ett liknande öde till mötes som både Tolstoj och Patrik Hagman menar att kristendomen gjorde.

Om man ser på Jesus och kristendomen, så var Jesus en revolutionär på många sätt. Den läran han förespråkade gick totalt på tvärs mot det dåvarande samhället. Även idag så måste den läran han predikade ses som väldigt radikal. Att föreställa sig "att vända andra kinden till" för att möta t.ex. det nazistiska hotet. Romarriket var inga duvungar de heller. Likväl var det denna läran Jesus förespråkade, att vända andra kinden till, att inte göra motstånd. Jesus hade en lära fri från hierarkier, varje människa är av lika värde. På sådant sätt var hans lära väldigt farlig. I hans samtid var den kristna läran inte den enda som avvek från romarrikets egna religion, likväl blev de kristna angivligen mer förföljda än många andra grupperingar. 

När Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion, och kanske även tidigare än det, så skedde det väldiga förvanskningar av de ursprungliga idéerna. Även om kristendom fungerade som livsfilosofi så var det knappast en lämplig lära för att styra riken med. Därför la man om fokus. Det levnadssätt som Jesus förespråkade kom i skymundan för mirakel och vikten att man skulle svära sin "trohet" för religionen. Även idag i trosbekännelsen så svär man trohet inte bara mot Jesus och Gud utan även mot kyrkan i sig själv. Detta trots att Jesus sa att en människa ska inte avge några eder alls. Kristendomen blev till ett facit. Till en sanning alla var tvungna att svära trohet mot. En sanning som kontrollerades av de med makt. Fortfarande idag lägger många kyrkor stor vikt i att man ska svära sin trohet mot Jesus, frälsningsbegreppet visar sig mer via de ord som uttalas än de handlingar som genomförs.

Det måste ha legat i korten att en reaktion skulle komma mot denna nya maktstruktur. Det tog lång tid, men upplysningen gav ett alternativ för människor som önskade lämna det de möjligen intuitivt kunde uppleva som en falsk maktapparat. Tolkningsföreträdet i vårt västerländska samhället kom att lämna Gud och skänktes istället till vetenskapen i sig. Den givna sanningen som tidigare var Gud blev istället rationaliteten. Vissa kulturella drag från kristendomen tycktes dock leva kvar, som synen på tiden som en linjär utveckling där hur utvecklat ett samhälle är kan kvantiferas, där alla samhällen har samma mål, och där vi givetvis är mest utvecklade av alla.

Med upplysningen kom det givetvis en del avarter, såsom rasbiologi och liknande. Vi har även, precis som man gjorde genom kristendomen, kommit att skilja oss från naturen där vi genom vårt sunda förnuft ser oss som herrar över allt det som är omkring oss. Vi reflekterar sällan över etiken i den industriella djurhållning vi har runt om i världen idag t.ex. Den är ekonomiskt rationell och således "sanning". Men goda ting föddes också i upplysningen. Idén om alla människors lika värde t.ex. Eller yttrandefrihet. 

Vi har demokratin som en garant för att alla människor får vara med och bestämma och att alla således har ett likt värde. Men. I de politiska dynastierna existerar så väl i Norge (där Stoltenberg är det av en framstående ledarfamilj) som i Grekland. Och när Svenska folket inte önskade FRA lagstiftningen, som går helt på tvärs av alla liberala idéer och tankar, så var det lite gehör från den politiska ledningen. Varken från höger eller vänster. I Storbritannien har man konstaterat att den politiska kandidaten som Murdoch stött i de senaste valen har också varit den som vunnit. I Sverige upprepas det gång på gång att vi är föregångare vad gäller miljön, även när vi i rationalitetens namn faktiskt sjunker neråt i de internationella mätningarna som försöker kvantifiera sådant här. 

Varje människa är fri. Men genom vårt ekonomiska ramverk så är de flesta av oss i skuld. Vissa med en hanterbar skuld. Andra, såsom fackmedlemmarna med lite pengar, med en skuld som låser fast oss i våra liv. Vi har haft en enorm ekonomisk utveckling, likväl lever många med depression,  fetma och livssituationer de har liten bestämmande förmåga över. Hur rationella är egentligen våra nationer? Och hur fria är egentligen vi som invånare? Har liberalismen med sin vackra retorik och sina ständiga reklamavbrott trots allt, liksom kristendomen en gång i tiden blev, bara blivit en ny form av maktapparat som vill verka vara en sak men i praktiken är en annan?

Kanske. 

Måndagsord av Tolstoj

Jag har nu läst klart boken jag tidigare påbörjade som skrevs av Gandhi. Det var en fascinerande läsning, inte bara för att Gandhi ibland kunde göra lite småmärkliga avstickare ibland utan även för att det ger en bild av en annorlunda tid. Man förstår när man läser boken att Gandhi var långt från ensam i sin kamp. Varken vad gäller de åsikter han hade och vad gäller hur stor del av sitt egna liv han la ner i kampen.

Efter att ha läst Gandhi så har jag blivit inspirerad att läsa en annan tänkare som propagerade icke-vålds teknik redan innan Gandhi. Liksom Gandhi i sitt liv vid ett tillfälle ville skapa en egen "sekt" som var självförsörjande nere i Syd Afrika så valde Tolstoj att säga upp rättigheterna till de populära verk han skrivit. Han var i sitt levnadssätt en dedicerad kristen samtidigt som han var kritisk till kyrkan. I sin bok "The Kingdom of God is Withing You" så ger han sin åsikt om varför han menar att den dåtida kyrkan var en förvanskad version av kristendomen. Han menade att icke-våld var en förutsättning för sann kristendom. Han slår tidigt fast detta i sitt verk:

A Christian, according to the teaching of the Lord, should be guided in his relation towards men only by the love of peace, and therefore there should be no authority having power to compel a Christian to act in a manner contrary to God's law and contrary to his chief duty towards his fellowmen

The requirement of civil law, they say, may oblige men, who, to win some worldly advantages, seek to conciliate that which is irreconcilable, to violate the law of God; but for a Christian, who firmly believes that his salvation depends upon following the teaching of Christ, this law can have no meaning. 

Man kan således konstatera att efter Tolstojs mening så skulle varken Obama, Mitt Romney, Alf Svensson, C.S. Lewis eller den amerikanska kristna högern kunna klassas som kristna. Tolstoj i sin tur kunde utveckla sina tankar genom brevväxling med bland annat amerikanska kväkare.

Spaghettiarmar

Och då har startskottet gått och jag har börjat inflyttandet till min helt egna lägenhet. I nuläget finns där inga möbler i lägenheten, bara diverse böcker och annat smått och gott. En tanke kommer till mig - kanske är det först nu man är en riktig Norgeemigrant?

Igår kom jag och N iväg till Ikea.. Där fanns ju en del att titta efter om man säger som så. Det bästa hade varit att handla på Fretex, men eftersom jag kommer leva med den här inredningen länge så var det lika bra att få det gjort så som jag vill direkt. Jag hade aldrig trott att det skulle vara så ansträngande att titta på möbler. Mellan tre till fem timmar sprang vi runt i Ikeas korridorer med min lilla handtecknade planritning av det framtida hemmet. Det blev diskussioner fram och tillbaka, givetvis krävdes där ibland vissa kompromisser. För att bygga upp största möjliga suspension hos familjemedlemmar så låter jag bli att berätta om hur jag faktiskt tänkt inreda. Det kommer först med bildbevisen. Om någon undrar om min våningssäng som jag tänkte sätta i vardagsrummet, så blir det inte av. När trippen började närma sitt slut var både jag och N måttligt trötta.
Det faktiska möbelhandlandet ska genomföras imorgon är tanken, sedan får man se hur lång tid det tar innan man får möblerna levererade också.

Spaghettiarmarna kommer in när jag försökte flytta över kartongerna med mina diverse ägodelar härifrån bort till där jag ska bo. en och en halv kilometer, det kan väl inte vara så besvärligt? Efter första lådan som olyckligt nog innehöll mest böcker så var jag helt slut. Jag tror fortfarande inte att mina armar helt återhämtat sig, och då var det något jag gjorde i fredags.

Angående världen generellt. Jag tittade aldrig på artikeln du skickade Victor, men jag antar att den handlade om Bolivia. Det är ju ganska anmärkningsvärt att man nu utvisat USAs ambassadör. Han är anklagad för att ha försökt underbygga Evo Morales, den första presidenten som faktiskt är del av ursprungsbefolkningen. Han som försöker fördela landets rikedommar så att även de fattiga får en del av det. I en film som tidigare har postats här på blogen, "War on Democracy" av John Pilger så dokumenteras indicier som starkt pekar på att USA var inblandade i kuppförsöket mot den demokratiskt valde presidenten Hugo Chavez. Är det må hända det samma som händer nu? Venezuela har sympatiutvisat USAs ambassadör också. Och USA utvisade Bolivias ambassadör för.. tja, det bara gjorde man.
I hela vevan så har Chavez fått några bombplan av Ryssland som tack för att man stödde dem i Georgien frågan. Det hela är dömt till att skapa spänningar i regionen. Frågan är hur USAs byta av president kommer påverka konflikten, som jag ser det måste själva övergångsperioden alltid vara en svaghetsperiod för ett land.

Vad gäller att Bergen brinner upp så ligger det något i det. Jag vet inte om din kommentar kom före eller efter andra sjöbodsbranden startade i fredags. Det var ett hus från 1700-talet som gick upp i rök. Rök så kraftig att jag kunde se den på väg hem från jobbet som ligger en ganska bra bit från sandviken. Det har varit många fall av bränder på sistone, så många att man osökt kommer att tänka på pyroman på rymmen. Bland annat har stället där jag ville köpa begagnad cyckel fått fortsätta vara stängt pga branden i det huset. Just nu har vi haft två bränder på två veckor vilket är lite i högsta laget om du frågar mig.

Oj

Som ni alla lagt märke till är vi fortfarande kvar här. Med den senaste utvecklingen i Georgien så är kanske det i det närmaste tur. Har ni hört talas om att Ryssland är redo att skriva under ett avtal med Sydossetien om att positionera militärbas där (de verkar beredda att skriva under med abkasien också). Vad innebär detta enligt internationell rätt? Enligt radion är det bara Ryssland som har erkännt utbrytarprovinserna som länder (även om jag har läst i tidningen att Vitryssland och Syrien också ska ha erkännt utbrytarna). Vad skulle det innebära för USA om Lappland tecknade ett avtal mer Ryssland om att positionera Ryska militärbaser där. Jag har svårt att se för mig att USA kan lämna detta orört. Kanske det är på samma linje som Ryssland inte kan lämna raketskölden i öst-europa orörd. Putin har förresten uttalat att man stött på Amerikanskt motstånd i Georgien och misstänker att USA faktiskt har uppmuntrat Georgien att sätt igång det här händelseförloppet. En Norsk expert på klustervapen har uttalat att de klusterbomber som mänskliga rättighets organisationerna har bevis på förekommit är av en Israelisk modell. Han menar att denna modellen endast produceras i Israel. Innebörden, ifall detta är sant, är att det är ytterst osannolikt att Ryssland är skyldiga till klusterbombandet (eftersom man producerar alla sina vapen själv).

Nåväl, nog om krig och elände. Vad hände egentligen med lägenheten ? Jo.. jag fick den. Nu är jag fattigast i familjen. I utbyte mot att jag äntligen kan få hänga upp mina planscher igen. Om en vecka ska jag skriva på kontrakt, och om två veckor hoppas jag på att kunna flytta in. När den tiden kommer jag gärna skicka ut en förfrågan på inredningstips. Imorgon bär det av till Fretex och Ikea för att börja hämta in inspiration. Det är en dyr tid som ligger framför.
Allting gick smidigt och utan komplikationer, inga motbud, ingenting. Nästan så att man blev misstänksam av den anledningen.

När Georgien skulle rillrättavisa sin utbrytare

Jag antar att de flesta av er har fått med er att Georgien och Ryssland på senaste tiden kommit i luven på varandra. Eller tja, de lär ha varit det i längre tag, men nu har det verkligen tagit till vapen. Det rapporteras att fredsavtalet verkligen är undertecknat nu, så kanske kommer konflikten lägga sig ner. Någon journalist kallade det hela för fem dagars kriget, även om kriget fortsatte ett tag till efter det.

Lars sa att han redan tidigare menade att väst aldrig borde ha erkänt Kosovo. Det var inget jag direkt reflekterade över som ett problem på den tiden det begav sig. Klart att människorna i Kosovo ska få vara självständiga ifall de vill det tänkte jag. Allt annat måste ju vara moraliskt förkastligt.
Kosovo blev ju självständigt och Serberna sörgde. Väst hurrade.

När Georgiens president bestämde sig för att kväsa upprörarna i Sydossetien på natten till OS-invigningen så var inte Ryssarna sena med att reagera. Nu i efterhand diskuterar man hurruvida Ryssland hade lagt en fälla för Saakasjvili, som Saakasjvili bet på. Hur man nu kan lura någon att gå in med militär i ett område.
Resten är den konflikten man har hört så mycket om på sista tiden. I hela vimlet av rapporter så är det USAs agerande som jag skulle vilja ta upp lite. Det och legitimiteten.
Legitimiteten för att Ryssland gick in i Georgien är enligt ledarna i väst icke existerande. Givetvis måste t.ex. plundring och användning av illegala vapen (som vi för övrigt tycker är helt legala eftersom vi tillverkar dem här i Sverige). Men varför reagerar världens ledare så starkt mot att Ryssland gick in och bemöta Georgiens militär som var påväg mot Sydossetien? Ifall Serbien hade invaderat Kosovo efter självständighetsförklaringen, hade vi protesterat om någon EU nation hade slagit tillbaka Serberna? Tror knappast det? Har ni hört McCain säga att han talade för hela folket när han sa att idag var de Georgier. Var de Serber också?
Varifrån får USA som har händerna i syltburkar som Afghanistan och Irak luft ifrån att säga att en nations suveränitet är oinskränkbar. Var får de luft ifrån att säga att eftersom Saakasjvili är demokratiskt vald måste han accepteras. Vad hände i Palestina när Hamas demokratiskt valdes till att leda regeringen. Då var demokrati kanske inte så viktigt?

Jag tycker det är ytterst märkligt att ett land som USA kan komma med sådana här uttalande, och jag tycker det är skrämmande att den uppenbara dubbelmoralen inte pointeras mer i våra medier. En annan sak jag inte förstår är hur Saakasjvili vågar ha den höga svansföringen som han har. Han uttalar sig som om han vore en egen supermakt. Ryssland vägrar ju diskutera med honom direkt eftersom de menar att han inte står vid sitt ord. Nog för att Ryssland är ett skrämmande land, men här tror jag att de har rätt.
Ifall ni frågar mig så hoppas jag att Ryssland går segrande ur den här konflikten i mediernas ögon, för det finns inget mer skrämmande än när tydliga dubblamåttstockar tillämpas i medierna utan skrupler.