Lundin Oil och Sudan

Kanske speciellt i vår tid idag är det bättre att låta handlingar snarare än ord få avgöra vilket skrot och korn en ledare eller människa är av. Ifall Obama predikar fred men trappar upp krigen blir han inte fredens man. Ifall Reinfeldt predikar mänskliga rättigheter och samtidigt låter den svenska vapenindustrin exportera vapen till Saudiarabien är han inget ädlare än en lögnare. Om Jens Stoltenberg efter terrordåden predikar mer demokrati utan att faktiskt backa upp det är han i bästa fall nostalgisk i värsta bara förblindad av sin egna makt.



Nu senast så har kopplingen mellan folkmord i Sudan och företaget Lundin Oil gjorts än starkare via dokument aftonbladet kommit över samt bilder som angivligen skall vara på en av dessa svenska entrepenörer tillsammans med barnsoldater tillhörande milisledaren Matip. Vad som har gjort mig lite optimistisk är att även hårdnackade moderatanhängare har menat att ifall oegentligheter utförts av Lundin Oil som Bildt har känt till så borde Bildt hållas ansvarig. Man har dock menat att så länge inget är bevisat så är Bildt oskyldig. Och visst är det svårt att finna honom skyldig då även om både FN, Amnesty, Human Rights Watch och International Crisis Group påtalar ett Sudan där brott mot mänskliga rättigheterna förekommer så har ju Lundin Oils egna rapporter visat upp en annan bild.

Det föregår en rättsprocess mot Lundin Oil i nuläget, som har fötts ur rapporten "Unpaid Debt". Följande står att läsa på DN:

I juni 2010 presenterade European Coalition on Oil in Sudan (ECOS) – ett nätverk bestående av mer än 50 olika frivilligorganisationer – en rapport vid namn ”Unpaid Debt”. I denna rapport hävdar ECOS att tusentals människor dödades och närmare 200 000 människor fördrevs som del av den sudanesiska regeringens försök att ta kontroll över oljefält Block 5 a, där Lundin Oil ägde prospekteringsrätterna. Uppgifterna stöds av satellitbilder över odlingsmark som visar hur civilbefolkningen fördrevs från sina områden. Rapporten menar också att det finns tydliga kopplingar mellan regeringen och Lundin Oil. Bland annat beskriver rapporten att regeringssoldater var anställda av Lundin Oil.

Tidigare har man kunnat läsa om hur en nederländsk före detta medarbetare på Lundin Oil rapporterat om hur företaget har samarbetat med regeringen för att fördriva människor. Visste Bildt detta? Vi ska inte gräva ner oss i detaljerna. Vi kan bara konstatera att krig som business är en sjuk idé. Och att det verkar som om moderaterna har en bit kvar innan de lever upp till sitt egna partiprogram.

Vilddjurets tecken

Inte är jag en som vet mycket om vad som föregår i maktens korridorer, men nog är jag väl enig med Schlaug om att Bildts Lundin historia är bra mycket mer intressant än Juholts ersättningsfiffel. Visst, fiffel är aldrig aldrig bra. Men det är ändå bättre än att eventuellt profitera på misär.

Den historien, som verkar långt mycket mer intressant, har förresten lett till en anmälan hos granskningsnämnden.

Lördagsintervjun

Kanske är det så att jag blivit lite bortskämd av den vanligtvis väldigt goda kvalitén på P1s lördagsintervjuer. De gånger jag har lyssnat på den har jag alltid uppfattat Tomas Ramberg som välinformerad, lugn och objektiv. I den senaste intervjun så var det Sofia Arkelsten som skulle intervjuas. Partisekreterare för moderaterna och tillika självutnämnd miljöförkämpe. Efter "Shellskandalen" som var det som gjorde att hon fick plats i mitt medvetande så är det väl ingen överdrift att säga att hon hos mig har mer på sitt minuskonto än på sitt pluskonto. Att hon efter att ha bjudits på uppehåll under ett seminarium av Shell där Shell också deltagit så talade hon gott om detta företag i riksdagen. Kritikerna hävdade att det hon bedrev var en form av vittvättande av ett skitigt företag som hon antigen gjorde av ren naivitet och ovetskap eller som hon helt enkelt gjorde för att upprätthålla sina goda kontakter. Är shell ett skitigt företag? Efter att ha sett den här videon så mår jag smått illa vid tanken av att partisekreteraren för Sveriges ledande politikiska parti menar att Shell mycket väl kan vara en av de hjältar som ska rädda jorden från miljökollaps:

Intervjun blev dock något av en fars, där jag upplever att Sofia var den som klarade av att vara lugn och sansad medan Tomas lät ovanligt aggressiv och angripande. Vidare så pratade han om hur Moderaterna tänker bygga 10 nya kärnkraftverk när han ju i en tidigare intervju med folkpartiet själv presenterade rapporter som presenterade hur osannolikt det var att några nya kärnkraftverk / kärnreaktorer (för det han egentligen skulle ha sagt var 10 kärnreaktorer) skulle bli byggda under de villkoren som satts upp i Sverige.

Och visst hade han väl en poäng när han frågade Sofia om varför moderaterna är så måna om att inte presentera sina stora bidragsgivare, en vägran som nästan inte förekommer i något annat västerländskt land. Och även om det var så att Sofia stiligt dansade helt undan på att svara på någon av hans frågor så tycker jag i slutändan att det trots allt blev en ganska intetsägande intervju där den lilla informations som faktiskt kom till ytan snarare presenterades på initiativ av Sofia än som följd av de annars så vanligt smarta frågorna ställda av Tomas.

Ekonomi

Att Orwell lekte med konceptet nyspråk i 1984 var nog inte en slump utan snarare en produkt av hans förståelse kring hur vårt dagliga tal formar oss som samhälle. En förståelse av hur en diskurs kan leda oss mot kreativitet eller likriktning, mot förnuft eller mot galenskap. Den politiska striden om våra hjärtan förs faktiskt inte främst i den lagstiftande församlingen utan istället i den ständiga och oavbrutna ström av ord som utgör vår offentliga debatt. Vi är ett land som formas mer av det våra politiker säger än vad de beslutar. Och den politiker eller det parti vars verklighetsbeskrivning klarar av att slå starkast rot i valdebatten är också det parti som mest sannolikt vinner valet. Jag kan inte vara annat än enig med moderaternas valanalys där de säger att de väl lyckades förmedla sin bild av verkligheten. Detta står i kontrast till tanken att partier vinner eller förlorar medlemmar baserat på en nogrann och rationell kalkyl av väljarkåren kring vilka beslut som bäst gynnar just dem. Det är min övertygelse att den större delen av väljarna tar sitt val baserat på förtroende och identifierande med ett koncept snarare än genom idoga läsande av de olika partiernas partiprogram.

Den som följer debatten och de ord som väljes i ett samhälle kan säga mycket om vilken zeitgheist som är rådande. Det är därför för mig kuriöst hur vi i Sverige, liksom för all del även i övriga världen svänger oss med vissa termer.

Kanske mest intressant kan jag tycka att användadet av ordet ekonomi är. Ekonomi härstammar ur grekiskan och från betydelsen att hushålla. I ett tidevarv som vi lever i där vi ser en större och större konsumtion av jordens resurser samtidigt som tecken på bland annat peak oil börjar göra sig gällande i kulisserna. När man på ekot i radion eller i tidningen skriver att det går "bra för svensk ekonomi" så tycker jag detta skulle kunnat översättas med att det går bra för svensk hushållning. Vad är bra eller dåligt när det gäller hushållning? Det blir ju givetvis en definitionsfråga, men det känns inte orimligt att sparsamhet skulle kunna kallas bra för hushållningen och slöseri skulle kunna kallas dåligt. Likväl kan man på radion säga att det går bra för svensk ekonomi när vi i Sverige t.ex. köper en hög med plastsopor integrerade med elektronik som vi sedan ger våra barn och sedan slänger inom fem till tio år. Detta är alltså vad man i modern svenska kan benämna som bra hushållning med resurser? Konceptet konsumtionssamhället som ibland används som etikett för vårat samhälle innebär att man producerar produkter som räknas hålla i 2 till 5 år så att man sedan kan sälja en ny apparat efter att den förra gått sönder. Nu i dagarna har det i Norge gått en dokumentär om glödlampan som lyst oavbrutet sedan början av 1900-talet. Det fanns en tid någon var så "dum" att han byggde en glödlampa som inte gick i sönder. Idag är vi givetvis mycket smartare och bygger glödlampor som håller i några månader. Det är ju bra för tillväxten.. av sophögen våra barn får ärva av oss. För när det kommer till kritan, hur skulle det annars gå med vår ekonomi?

Kyligt väder

I väst-Norge har kylan kommit. Regnmolnen har skingrat sig för att släppa fram ett soligare men också åtskilligt kallare väder här. För någon dag sedan snöade det utanför fönstret. Samtidigt som solen sken.
Ett av våra starkaste minnesstimuli lär vara doft, och den kalla luften har fört med sig en eller annan doft som osökt får mig att tänka tillbaka till vintern där hemma och att vara liten. Pulka, snöbollar och kalla fötter. Det är uppiggande.

I medierna fortsätter de att prata om finanskrisen. Wall Street hade sin största uppgång i modern historia. Oslo börs klarade tyvärr inte att följa med. Oljan har fallit ner till nära 60 dollar. För vad som nog är ett halvår sedan nu så frågade jag mig vad som gick vinkelrätt mot aktiemarknaden.. jo oljepriset var det den gången. Nu är det priset nere i hälften av vad det tidigare var (om man inte jämkar för att dollarn givetvis blivit mer värd). Synd om de som köpte massor av olja då. Parallellt har man kommit in på slutspurten på valet i USA. Timbuktu berättar att han inspirerats av Obama. Där har vi ju en politiker som pratar som vanligt folk förklarar han. Tack förresten Victor för det underbara Persson-citatet, det är väl tyvärr gågna tider, det att vi har politiker som förstår att ekonomi när man destillerar det till essensen inte är mer än plus och minus.

Det vore fantastiskt om vi bara kunde gått tillbaka till att konsumera det vi behöver. Kanske komma tillbaka till ett tillstånd där människor sammanlagt förbukar mindre än vad jorden klarar av att ge. Det är inte lätt att se varför detta skulle vara svårt, men jag ska försöka sätta fingret på varför detta som verkar så självklart i teorin är helt omöjligt och otänkbart enligt nyliberalerna.
Problemet tror jag är meningen med att investera. Det finns ingen mening att skapa nya företag och därmed skapa flera jobb ifall det inte finns någon plats i marknaden för att sälja mer. Alltså, för att det ska vara lönt att investera de pengarna man har i företag, så krävs det att man räknar med att människor totalt sett kommer konsumera mer i framtiden än vad de gör nu. Detta tror jag är den onda spiralen vi har hamnat i, vilket gör att vårat system är oförenligt med ett hållbart samhälle. I recessionen som kommer, kommer vi kanske få se ett alternativ till vad vi gör nu. Och det kommer nog inte var vackert det heller.

Vad är det som rör väldigt mångas ekonomi och är vinkelrätt mot vartannat?

Det är ju aktie-indexarna och oljepriset förstås! Jag och en från kontoret brevid räknade ut att ifall det var fem veckor sedan vi pratade om oljepriset (vilket det ca var) så har vi haft en ungefärlig 10%-ig värdeutveckling av råoljan sedan vi pratade. Med lite snabb huvudräkning konstaterade vi att det innebär mer än en fördubbling av värdet på ett år. Det stämmer ju dessutom ganska bra ihop med den utvecklingen oljepriset har haft räknat de senaste fem åren (inte helt, men ifall den har gått från 30 dollar fatet till 140 behöver man inte vara ett geni för att se att en förtjänst har kunnat göras). Nu gäller det bara att hitta hur man kan spekulera direkt i oljan (för det är ju inte oljebolagen man vill stödja, bara oljepriset).
För faktum är ju att det är bara där jag ser den möjliga minskningen i koldioxidutsläpp. Det blir som ett win-win bet. Ifall inte oljepriset går upp kommer inte vi minska vår konsumption. Ifall inte vi minskar vår konsumption kommer inte koldioxidutsläppen minska och slutligen ifall inte koldioxidutsläppen minskar så finns det inte mycket nytta kvar med att ha pengar.
Är det så att man allt för länge har tänkt att man måste göra det som är omoraliskt och dåligt för samhället olagligt, när man borde ha tänkt att man skulle gjort det ekonomiskt oförsvarbart istället?

En känd Norsk företagsman uttalade sig i morse på politiskt kvarter att oljepriset borde dubblas i pris ifall vi ska ha någon chans och han sa att det var politikernas ansvar att se till att det gjorde det. En Frp-man påpekade syrligt senare under dagen att samma affärsman satsat mångmiljon-belop på förnyelsebar energi, så han kunde kanske inte ses som helt neutral i frågan. Dock var det en uppiggande nyhet att lyssna på på morgonen. Även ifall klimatförändringarna onekligen kommer till att/håller på att slå hårdast mot de fattiga så verkar fler och fler mångmiljonärer se vulgariteten i dagens konsumptionssamhälle och dessutom aktivera sig själva för att göra en förändring (ett annat exempel är ägaren av norska dagens näringsliv som finansiera långa artiklar om klimatförändringarna).

Vid sidan av de ekonomiska detaljerna är det inte mycket spännande som händer. Några kompisar plannerade att åka till kristianssand för att gå på djurparken, men den resan är numera klassad som helt död. Det var lite synd, själv minns jag ju när vi åkte till poetry slam i Alvesta. Satte upp tält och lagade mat ute i skogen. Det var tider det.