Satisfied Mind

När Schlaug skriver på sin blog om banker som spekulerar i livsmedelspriset, något som (ifall banken gör sitt jobb riktigt) driver upp priset på mat och puttar ut miljontals människor i en fattigdom där de inte längre har råd att köpa mat för dagen så vill man bara skaka på huvudet. Det kommer som en i raden av många rapporter på sistone om hur de rastlösa i de "övre" skikten vårdslöst stressar i jakten på virtuella siffror med konsekvens för miljontals oskyldiga. T.ex. så har ju de respektabla herrarna på Lundin Oil nu slagit fast att man inte ska ha någon oberoende utredning av deras verksamhet nere i Afrika. Och visst känns det fräscht att höra en Bildt hög i hatten prata stolt om internet, frihet och demokrati samtidigt som han inte klarar av att uttala sig om huruvida det är bra eller dåligt att Telia Sonera hjälper diktaturer, bland andra Vitryssland, med att övervaka oppositionella.

Och det hela är ju så dumt. Så förbannat korkat. Dagens sanning kommer Johnny Cash med:

Lundin Oil och Sudan

Kanske speciellt i vår tid idag är det bättre att låta handlingar snarare än ord få avgöra vilket skrot och korn en ledare eller människa är av. Ifall Obama predikar fred men trappar upp krigen blir han inte fredens man. Ifall Reinfeldt predikar mänskliga rättigheter och samtidigt låter den svenska vapenindustrin exportera vapen till Saudiarabien är han inget ädlare än en lögnare. Om Jens Stoltenberg efter terrordåden predikar mer demokrati utan att faktiskt backa upp det är han i bästa fall nostalgisk i värsta bara förblindad av sin egna makt.



Nu senast så har kopplingen mellan folkmord i Sudan och företaget Lundin Oil gjorts än starkare via dokument aftonbladet kommit över samt bilder som angivligen skall vara på en av dessa svenska entrepenörer tillsammans med barnsoldater tillhörande milisledaren Matip. Vad som har gjort mig lite optimistisk är att även hårdnackade moderatanhängare har menat att ifall oegentligheter utförts av Lundin Oil som Bildt har känt till så borde Bildt hållas ansvarig. Man har dock menat att så länge inget är bevisat så är Bildt oskyldig. Och visst är det svårt att finna honom skyldig då även om både FN, Amnesty, Human Rights Watch och International Crisis Group påtalar ett Sudan där brott mot mänskliga rättigheterna förekommer så har ju Lundin Oils egna rapporter visat upp en annan bild.

Det föregår en rättsprocess mot Lundin Oil i nuläget, som har fötts ur rapporten "Unpaid Debt". Följande står att läsa på DN:

I juni 2010 presenterade European Coalition on Oil in Sudan (ECOS) – ett nätverk bestående av mer än 50 olika frivilligorganisationer – en rapport vid namn ”Unpaid Debt”. I denna rapport hävdar ECOS att tusentals människor dödades och närmare 200 000 människor fördrevs som del av den sudanesiska regeringens försök att ta kontroll över oljefält Block 5 a, där Lundin Oil ägde prospekteringsrätterna. Uppgifterna stöds av satellitbilder över odlingsmark som visar hur civilbefolkningen fördrevs från sina områden. Rapporten menar också att det finns tydliga kopplingar mellan regeringen och Lundin Oil. Bland annat beskriver rapporten att regeringssoldater var anställda av Lundin Oil.

Tidigare har man kunnat läsa om hur en nederländsk före detta medarbetare på Lundin Oil rapporterat om hur företaget har samarbetat med regeringen för att fördriva människor. Visste Bildt detta? Vi ska inte gräva ner oss i detaljerna. Vi kan bara konstatera att krig som business är en sjuk idé. Och att det verkar som om moderaterna har en bit kvar innan de lever upp till sitt egna partiprogram.

Mycket press

Att det som har hänt gällande Sveriges samarbete med Saudiarabien är bara sorgligt. Det att moderaterna börjat så fröet att detta avtalet kom på plats 2005 och att man bara följt det är också sorgligt. Ramavtalet kom på plats 2005, det konkreta samarbetet man pratar om, 2007. Att man pratar om att införa en civilkuragelag samtidigt som man själv genom handling eller avsaknad av handling gör sådan våld på det man kallar sina egna principer är skrämmande. Att man inte tar ansvar för det en stor varningsklocka.

Att tidningarna verkar hantera det som hänt som en mindre nyhet än att Juholt i likhet med ett antal andra riksdagsledamöter begått omoraliska handlingar vad gäller sin privatekonomi och brutit mot regler som inte fanns (förrän efter skandalen börjat blomma upp) är bitter manipulation. I ena vågskålen omoraliska handlingar för att gagna privatekonomin, i andra vapensammarbete med en diktatur med starka förtryckande tendenser.

Dock. Idag kunde man läsa på DN att Reinfeldt separerat. Man ska inte glömma att politiker också är människor och det att separera är sällan kul. Särskilt inte ifall man har barn. Att samtidigt leva under pressen att vara statsminister som nu dessutom försatt sig i en svår situation måste vara otroligt tungt. Aldrig ensam - Alltid ensam. Jag önskar personen Reinfeldt lycka till i den tiden som kommer och hoppas att han får bra stöd från sin omgivning. Jag hoppas uppriktigt att han klarar av att hantera den pressen som ligger framför honom som människa.

Under mina förväntningar

Det är inte kul. Det gör mig inte glad att regeringen lyckades bevisa det hyckleri jag påtalade kanske kunde finnas. Det är inte kul alls. Medan vi åker till Afghanistan för att unga flickor ska få gå i skolan i insatser som Svenska Afghanistankomittén menar gör det svårare, inte enklare att bedriva undervisning för flickor i Afghanistan, så visar det sig nu att vi hjälper till att planera vapenfabrik i detta landet:



Hade inte regeringen sett det kontroversiella i detta hade det inte varit hemligt och att regeringen i nuläget mest sannolikt inte frågar sig "vad har vi gjort fel?" utan "hur får vi folket att glömma detta?" gör saken bara ännu sorgligare. Och ännu sorgligare - jag tror de kommer lyckas väl med att tiga ihjäl detta, alternativt kommer de visa till att de första kontakterna togs 2005, alltså har de inget ansvar. Sorry Fredde, som regeringschef har du ansvaret. Hur ynkligt du än försöker frånsäga dig det.

Budgetunderskott under Januari

Dessa är i grunden bara siffror som jag har svårt för att säga om de är stora eller inte, men följande nyhet gavs ut av Thomson One Reuters (som ger ut finansnyheter som andra källor sedan kan publicera vidare).

Statens betalningar resulterade i ett underskott på 14,6 miljarder kronor i januari. Underskottet var därmed 12,2 miljarder kronor större än Riksgäldens prognos. De största avvikelserna rör återbetalningar av skatt, medlemsavgiften till EU och räntor på statsskulden.  

Nettot av skattebetalningarna var 2,5 miljarder kronor lägre än väntat, vilket beror på större återbetalningar av skatt. Medlemsavgiften till EU var 1,4 miljarder kronor högre än prognos, vilket troligen endast är en förskjutning av betalningar mellan månader.

Underskottet för en månad var alltså 12,2 miljarder kronor mer än den väntade siffran 2,4 miljarder kronor. Relativt budgeten för hela 2012 där man förväntas gå med 251 miljarder kronor i underskott så är detta bara en tjugondel. Tydligen har man då räknat med att man ska gå kraftigt minus någon annan av årets månader eftersom man räknar med att underskottet ska sluta upp på -251 miljarder. Eller så inkluderar man inte pensionsutbetalningarna i de olika månadernas budgetsunderskott. Isåfall är det förväntade underskottet ca 13 miljarder vilket vi då överstigit bara i Januari månad. Svårt att säga ifall detta har varit en stor felräkning eller inte från alliansens sida, men visst låter det som ganska mycket? Det är mer än dubbelt så mycket som man avser lägga på "Allmän miljö- och naturvård" under hela året. Statens budget kan man läsa om här: http://www.regeringen.se/sb/d/2548/a/175541. Staten underskott under Januari anser jag man borde kunna läsa om i våra tidningar, men tills vidare vet jag inte var utöver Thomson One där man kan läsa om det.

Om tidsandan, finns den?

Ibland kan man tro att allt är statiskt och att ingenting ändrar sig. Till denna grupp människor riktade sig antagligen Reinfeldt när han det första han gjorde i sin replik i riksdagsdebatten var att försöka smeta kommuniststämpeln på Jonas Sjöstedt. Men visst ändrar sig saker, och ifall man nu menar att vänsterpartiet för alltid är kommunistiskt så måste man hålla i minnet att även andra partier är och kommer för alltid vara olika saker de kanske inte önskar.

Att centerpartiet har förändrat sig råder det ju inget tvivel om eftersom de knappast kan titulera sig ett bondeförbund längre nu när politiken verkar rikta sig främst mot storstadsmänniskor. Men ifall deras historia skulle sitta för alltid på dem så skulle de fortfarande kunna kallas för rasbiologer. Följande text står att finna på deras egna hemsida (i en artikel om en bok som skrivits just om deras förflutna:

Rasfrågan var en del av tidsandan I Bondeförbundets partiprogram från 1933 står det bland annat: Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.

Författaren sätter i boken in rasfrågan på 1930-talet i sitt sammanhang och visar att den är närvarande på många håll i samhället inklusive flera partier. Björnssons förklaring till skrivningarna i Bondeförbundets partiprogram är att det i partiet fanns ”åtskillig oreflekterad bonderomantik” och ”bonderomantisk nationalism”.

Vidare framkommer att dessa formuleringar främst sysselsatte en liten grupp i partiet – inte de många gräsrötterna. Förklaringarna till inslagen i partiprogrammet hör mer hemma i partiets strid för landsbygden och de hot man upplevde mot landsbygdens människor snarare än tidsandan.

Centerpartiets inblandning i boken Författaren har arbetat och publicerat sig på egen hand. Centerpartiet har gett författaren ekonomiska förutsättningar att lägga ned ordentligt med tid på arbetet. Det är författaren, Anders Björnsson, som står för innehållet.

Ytans tidevarv

När Fredik Reinfeldt tog till orda i partiledardebatten var det ingen tvekan hur han avsåg hålla sitt anförande. Som så många gånger tidigare så berättade han att det just nu inte finns någon opposition. Detta följde han sedan med att berätta hur mycket bättre det går för Sverige än för övriga Europa. Och sedan var det i det närmaste slut. Det var inte mycket varken politik eller önskan som uttrycktes. Endast ett understrykande av att "vi är de ansvarstagande", "vi är stabiliteten". Det är klart att det i tider som dessa är eftertraktat att vara just ansvarstagande. Men sedan var det ju detta med ansvarstagandet också. Det är ju detta som moderaterna personifierar, men ifall man söker under ytan så kan man snabbt få intryck av att partiet som ständigt pläderar om att ta ansvar, faktiskt inte alltid är så noga med det där själva. Berlusconi är ju kanske inte den första man kommer att tänka på kring Eurokrisen, men ESM som är den nya unionen som Socialdemokraterna nu har kommit överens med regeringen om att vi ska gå med om har trots allt vissa kopplingar. Helt grundläggande för ett ansvarstagande ledarskap är ju nämligen just att detta ledarskap kan ställas till ansvar. Om detta tror jag de flesta kan vara eniga. Det som S tillsammans med regeringen kommer göra (ifall saker är så illa som youtube-videon visar) är att flytta stor proportion av vårt självstyre bort till en organisation som inte är demokratiskt vald och som inte kan ställas till ansvar för sitt agerande.

Närmare Reinfeldt själv så har vi Filippa Reinfeldt. I DN så har en rad olika redaktörer för mindre tidningar skrivit en debattartikel där man beklagar sig över hur Filippa gör sig totalt otillgänglig för intervjuer angående politik. I artikeln står följande att läsa:

Den aktuella Serafenhistorien är intressant för att den så tydligt visar Filippa Reinfeldts mediebojkott. Eller är det Moderaterna som vill skydda en av partiets viktigaste galjonsfigurer till varje pris? Otaliga medier har försökt få en intervju de senaste veckorna med Filippa Reinfeldt – samtliga har kammat noll. Till och med landets största morgontidning, Dagens Nyheter, hänvisas till finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) – och han hade inte ens något politiskt ansvar när Serafen avknoppades 2007. Stockholms skattebetalare har förlorat miljontals kronor på försäljningen av Serafens husläkarmottagning, men personen som är ytterst ansvarig för att skattemedel försnillats väjer för ansvaret. Varför tyckte Filippa Reinfeldt att det var rätt att sälja stockholmarnas gemensamt ägda vårdcentraler för några hundratusen, när hon måste ha insett att de kunde säljas vidare för det mångdubbla? Frågorna hopar sig, men det moderata lägret i landstinget tiger.

I ett svar på DN som går under titeln "S tar till personangrepp när argumenten tryter". I ingressen (som står vid länken till artikeln" står att läsa följande:

”Jag känner igen dem som skrivit debattartikeln som vänsterdebattörer och S-politiker.”

. Svaret på kritiken blir med andra ord.. personangrepp på de som kommer med anklagelserna.

Svarar hon på kritiken i sitt svar då? Det kan man kanske säga.. hon säger att hon inte var ansvarig för dessa utförsäljningarna. Kom väl ihåg att detta kommer från det ansvarstagande partiet

.

Men i slutändan så är ju pengar trots allt bara pengar. Brott mot mänskliga rättigheterna är ju några steg värre. Det har i nederländsk press gått att läsa om en tidigare anställd på Lundin Oil i Sudan. Detta har plockats upp av Kristna Fredsrörelsen men än så länge inte av de stora medierna. Den anställde som upptäckte missförhållanden i Sudan och blev torterad efter att ha rapporterat detta till sina överordnande berättar om en praktisk allians mellan Lundin Oil och staten.

– Lundin var inte ett företag. Det var snarare en ingång för den nordsudanesiska armén.

Lundin Oils eget säkerhetsfolk inte gick att skilja från den reguljära armén eller milisen menar Matthew.

.

Jonas Sjöstedt

Det har varit en del uppståndelse kring den nya partiledaren Jonas Sjöstedt i de gröna leden. Som en följd av att miljöpartiets språkrör anklagas för att ha övergett att tala om själva kärnfrågorna i miljöpartiets politik så har Jonas gång på gång upprepat att vi står inför stora miljöproblem och att vi behöver prioritera om, från högre tillväxt till mer fritid ifall vi ska ha en chans att möta detta.

Ifall du frågar mig så är det anmärkningsvärda inte att en person säger detta utan att alla andra verkar så oförmögna att se kopplingen här. För att förstå vad alla pratar om så tog jag mig tiden att titta på Jonas anförande och replikskiften i första partiledardebatten. Jag kan bara hålla med om att Jonas gör ett bra framträdande i debatten och jag tror att han tjänar på att inte hela tiden så tydligt använda härskartekniker och billig argumentation. I replikskiftet tycker jag en del intressanta saker framkommer.

Först: Jag har inget förhållande till varken Centerpartiet eller till Annie Lööf och även om jag på många ställen hört kritiken om tom retorik och ett ständigt, smått påklistrat leende så har jag inte sett det själv. Förrän nu. Ifall man tittar 22:13 samt 24:50 in i videon som jag länkat till ovan (partiledardebatten) så tycker jag det hela påminner en hel del om han här: Glad och jovialisk i ena stunden, mindre glad när där kommer motstånd.

Vidare kan jag notera att Reinfeldt antagligen har gått i Perssons skola för att lära sig härskartekniker. 09:54 in i videon kan man se hans frågor. Han gör inte ens ett försök att diskutera politik utan hoppar direkt på att försöka smeta kommuniststämpel på Jonas (!?). Jag tycker att Jonas replikerar bra och förvånar mig att den "lyssnande" statsministern är så o-kapabel att prata politik. Han om någon borde väl vilja diskutera detta, det är ju trots allt hans jobb? Man kan ju undra ifall det endast var krokodiltårar som Reinfeldt fällde precis efter köpenhamnsmötet när han tittade rakt in i kameran och berättade att nu måste vi göra något åt klimatet. Vi måste tänka om. Precis vad folk ville höra.. då. Nu verkar han totalt ovillig att prata om miljön. Förmågan att säga en sak för att sedan göra något helt annat har förresten uppmärksammats. Bland förslag till nya ord som uppkommit 2011 finns Reinfeldtare. Vad detta betyder kan man läsa om på bloggen jag länkat till. Anledning till att det betyder detta är bland annat hur moderaterna drivit följande frågor:

• Miljöfrågan
• Jämställdhetsfrågan
• De sociala klyftorna
• Det civila samhällets oberoende av staten

Tips: dessa är alla frågor Reinfeldt och moderaterna har profilerat sig starkt i.

En liten kommentar som faktiskt handlar om politik. Jag tycker det finns mycket bra ting som Jonas säger, och den arbetstidsförkortning som föreslås tror jag är livsviktig för det svenska samhället både vad gäller klassklyftorn och klimatet. Men jag tror inte att man kan sänka arbetstiden och bibehålla lönen - jag tycker inte ens det är önskvärt.

Ode till debatt

En offentlig dialog och ett utbyte av åsikter är kärnan i en demokrati. När det som styr samhället är en syntes av de olika delarna av samhällets samlade tankar och idéer så har man uppnåt det som vi ofta talar varmt om. Man har uppnåt ett folkstyre. För att kunna skapa en sådan syntes så behövs en offentlig debatt som klarar av att separera sig från personangrepp. Det ska vara en offentlig debatt som klarar av att vila både i det personliga och det individen önskar samtidigt som det inte villar sig för långt bort från det sakliga och mer objektiva.

En sådan dialog är en känslig varelse. Den kan så lätt skadas om bara en mindre minoritet inte önskar lyssna utan bara bullra sig framåt. Eller ifall en part i debatten blir för tydligt medveten kring vad det är de vill uppnå men samtidigt också på hur man ska uppnå detta genom att säga något helt annat. Debatten är beroende av de deltagandes ärlighet.

Det finns strängar i människan man kan spela på ifall man vill föra igenom politiska beslut. Rädsla och fördomar är nog den enklaste. Det var ingen slump att "the freedom act" kunde genomföras just efter 11 september. Eller att den kallades för "the freedom act" och inte "the surveillance of everyone act". Inte heller var det väl en slump att man röstade genom FRA-lagen precis vid sommaren där man hoppades den skulle gå obemärkt förbi. Det var ingen slump att man valde att inte föra en debatt om denna känsliga frågan för de liberala partierna som ju egentligen borde debatterats som inget annat. Det svåra valet, där man borde få befolkningens åsikter.

Men upprörande som just FRA-debatten var så är det två andra  saker jag tänker på idag som jag hört på på sistone som ger mig intryck av totalt ointresse för både debatt och demokrati. Det är ironiskt, men frågan gäller just debatten kring moderaternas roll kring den allmänna rösträtten. Anders Edwardsson publiserar kort efter Arkelstens snedsteg en artikel där han beklagar att Arkelsten backade på det hon sa. Det han skriver strider mot vad andra historiker givit uttryck för. Hans artikel får kritik för att även om han framför korrekta fakta så lämnar han helt det sammanhanget faktan befinner sig i bakom sig. Allmänna Valmans Förbundet var med och röstade genom "allmän" (viktad) rösträtt slår Anders fast. Han klarar dock inte av att se nyansen mellan att "driva" en fråga och att rösta genom den. Miljöpartiet drev t.ex. frågan om grön skatteväxling, men det var genom Socialdemokraterna den röstades genom. Edwardsson bemöter sin kritik genom att slå ut armarna och säga "hitta ett fel i min artikel"..
Det är lurigt det hela. När jag gick på högstadiet så vurmade jag för moderaterna själv. På den tiden var det Bo Lundgren som försökte sälja moderaternas politik genom det enkla budskapet "Vi sänker skatterna och sedan blir det bättre för alla". Precis samma fras upprepade jag för de som orkade att diskutera politik. Hade jag en aning om vad jag pratade om? Nää, inte i det minsta. I samma veva minns jag att jag pratade med min Svensklärare om huruvida det skulle vara ett mellanslag efter punkt eller inte. Självsäkert sa jag att det ska det absolut inte vara. Jodå, visst ska det vara mellanslag efter punkt sa Kent. Sedan sa han att man ska inte vara så självsäker när man talar om sådant man inte säkert vet. Den läxan gjorde intryck på mig. För det var ju precis det jag gjorde när jag pratade om Lundgrens bättre för alla politik. Och det är just det jag upplever att de flesta debattörerna gör när de väljer att se förbi varandras argumentation. Jag ser fram emot den dag debattörerna klarar av att finna ödmjukheten och börjar lyssna på det som min högstadielärare sa.

Och det knyter samman med något jag hörde på P1 idag också. I konflikt diskuterade man om de osynliga i Sverige. De som jobbar för 100 kronor i timmen eller kanske mindre med städjobb och liknande som sliter ut deras kroppar. En man från Timbro slår an en stark ton och säger "tänk hur hemskt det vore om de inte hade dessa jobben". Han hoppar helt över debatten kring rättvisa (Moderaternas nya ledord), människohandel och utnyttjande. Han slår an en totalt pragmatisk ton där han säger att hade de inte haft dessa jobben skulle de haft det värre. Att höja minimilönerna eller förbättra deras villkor är oaktuellt för det finns gränser för vad människor är redo att betala för dessa människor som sliter ut sig på en tioårsperiod. Det ironiska? Dels själva påståendet att jobben bara försvinner i det att lönerna ökas. I Norge är gapet i löneskillnad långt mindre i Sverige och likväl är arbetslösheten långt lägre. I USA är gapet långt större än i Sverige, likväl har de inte en mycket lägre arbetslöshet. Det andra ironiska? Argumentationen följer samma linje som Ulf Adehlsson använde kring det så för tiden omtalade apartheid.

"Om vi bojkottar deras varor blir ju de stackars negrerna i Syd-afrika utan jobb"

Det är ett stygn av rädsla som man använder sig av i den här argumentationen. För gudsskull inte stanna upp och tänk kring vad som är rättvist eller rimligt! Då blir människor förda in i massarbetslöshet och ryktet säger att även himlen faller samman ner på våra huvuden. Det är en debatt vi inte orkar eller vill ta i. Kanske man vara inte vill göra sin händer skitiga, eller så vet man någonstans i det undermedvetna att samhället inte är rättvist, men likväl om viljan fanns där att det skulle kunna vara det. Men då skulle man inte längre få t-shirts för 50 kr på ICA, eller städhjälp för 200 kr / timme. Det jag önskar göra här är inte att moralisera, men jag önskar att man på riktigt skulle våga ta debatten hos de som menar att orättvisorna och ojämlikheten inte bara är ofrånkomliga men möjligen dessutom önskvärd. Jag önskar att man skulle våga blotta och diskutera baksidan av den väg man strävar att gå också.

Allmänrättvisans Parti

Sofia Arkelsten såklart. Ifall det nu inte är politiker och deras förehavande som är det intressanta utan istället den reella politiken, varför ska det då vara intressant vad Sofia råkade säga som inte var helt rätt? Hon tog ju dessutom tillbaka uttalandet och bad om ursäkt. Ifall man ser nyheten på DNs hemsida så kan man konstatera att den väckt intresset hos många allmänna tyckare. En politiker säger lite fel, tar tillbaka det och önskar att gå vidare, är det så mycket att tjafsa om?

För att vara franka kring vad som stod i partiprogrammet. Texten sa egentligen ingenting. Den sa inte att moderaterna varit för rösträtt eller mot apartheid. Inte heller skrev dem att moderaterna "alltid" har rättviseperspektiv i det de gör, endast att det är "ständigt" närvarande. Alltså, en helt harmlös text som låter bra, är inspirerande men som inte betyder något. Allt hade gått väldigt bra om inte dumma DN intervjuat Arkelsten och hon råkat säga det som texten insinuerade mer rakt ut. Kanske för att hon trodde det verkligen var så. Eller för att hon önskade att säga samma sak som texten i samma oantastliga form. Kanske saker exploderade just för att så många människor känner det som att moderaterna för en retorik som inte är i paritet med deras politik. Att man t.ex. kallar sig för ett parti som prioriterar miljön trots att naturskyddsverket menar att man fört en ytterst dålig miljöpolitik och ett botaniserande genom motionerna till partistämman visar att miljömotionerna knappast vara överrepresenterade. Kanske för att man profilerar sig som ett arbetarparti trots att man för en politik som gynnar de rika främst framför de som har lite. Eller kanske för att man försöker införa en sådan term som "Allmännyttan" som för att vara ärlig luktar i bästa fall lite Bildts "Enda vägens politik" och i värsta fall Orwell. Politik handlar om kompromisser, idéen om den "perfekta" politiken som är bra för alla är som att säga att man kommit på hur man fördelar en hundralapp på tio personer så att alla får hundra konor var. Det låter fint men är inte förankrat i verkligheten.

Är rättviseperspektivet ständigt närvarande i moderaternas politik då? Det var ju inte länge sedan det kom fram att Ewa Björling försökte sälja bevakningsutrustning till Gaddafi. Visst är detta i linje med "rättsstaten", men det är kanske inte en handling man först tänker på om man talar om motstånd mot apartheid. För när det kommer till kritan så måste väl en rättvis regering vara en som åtminstone stödjer de mänskliga rättigheterna. Och då är det ju ironiskt att kritiken mot svenska brott mot de mänskliga rättigheterna under moderaterna just ökat snarare än minskat. Sättet vi idag hanterar flyktingar i Sverige är t.om. mer än vad vissa EU-organ vill svälja. Moderaterna är fria att föra vilken politik de vill, det måste man respektera. Men det är ytterst allvarligt ifall de väljer att föra en sorts politik samtidigt som de kommunicerar en helt annan. Det är välkommet att moderaterna avser införa rättvisa som en kärnidé hos partiet. Men då är det upp till bevis, minst sagt.

Det Svenske Demokrati

Med anledning av den rapportering och det förtroendefall som varit för Håkan Juholt och den debatt som fortfarande lever så känns det relevant med en anspråkslös kommentar om svensk politik, medier och demokrati i all allmänhet.

Vad är demokrati är en fråga som man sällan ser vare sig i den allmänna debatten människor emellan eller i den mer lättsmälta delen av media. Det betyder givetvis inte att det inte är ett ämne som diskuteras. I mer akademiska kretsar så är det ett ämne man gärna återvänder till och det har säkerligen skrivits både böcker och avhandlingar i frågan. Att demokrati inte är något självklart förstod även Göran Persson som t.ex. utnämnde en kommission för att undersöka hur man skulle kunna stärka demokratin. När svaret blev att man kunde decentralisera makten mer och låta beslutsprocesserna gå långsammare så visade det sig att Göran inte var så intresserad trots allt. Jag har fått ärva något fantastiskt av mina förfäder och jag vågar säga att mina föräldrar och även deras föräldrar har fått göra det samma. Vi har fått ärva ett land som fungerar och som håller sig till en skälig nivå av korruption. Allt detta har erövrats genom en kamp. Samhället har rört sig i en process mot den form som har kommit på plats idag. Men man ska akta sig för att tänka att något fantastiskt som är skapat inte i tillägg kan bli ogjort. USAs demokrati är en av världens mest sofistikerade. Man la ner mycket tankemöda innan man skapade konstitutionen och det var genom noga övervägande som man skapade den maktdelningsmekanism som skulle säkra att makten stannade hos folket och inte hos en hungrig maktelit. När man tittar på USA idag kan man dock konstatera att många människor upplever att det som systemet skapades för att förhindra likväl verkar ha inträffat. Få har illusionen att individer och de mänskliga rättigheterna har företräde framför enkelintressen hos stora organisationer som är väl bemedlade. Först i senare tid har man i USA börjat uppleva gräsrotsuppror mot ett system som allt fler upplever inte tjänar alla likt.

Varför denna tirad om vad demokrati är och hur demokrati inte är en självklarhet? Eftersom svensk media, möjligen i all välmening, verkar ha börjat tappa förmåga sin förmåga att analysera och förmedla samhället. Redan i föregående valet var det många som höjde kritiska röster kring det ständiga fokuserandet på opinionsmätningarna A, B och C. Ett media som fungerar klarar av att tränga in i de olika partiernas teoretiska (det de kommunicerar) och praktiska (det de gör) politik och förmedla denna till landets invånare. Ett fungerande media klarar av att förklara vad som utgör skillnad mellan olika partier och idéer och att fördjupa människors förståelse. Det klarar också av att utvärdera beslut som tas. Detta är uppgifter som jag menar att media fortfarande till viss del klarar av att göra. Likväl så går media mer och mer mot att förenkla verkligheten. Svensk politik delas in i det blå och det röda laget. Rapporteringen handlar mer och mer om vilket lag som "vinner" och vilket som "förlorar". Man önskar ofta knyta de olika händelserna som sker till en "vinst" eller en "förlust" hos det ena eller andra laget. Något politiker givetvis är vältränade att undvika och därmed aldrig erkänner att något gjorts fel eller egentligen inte säger så mycket alls. Det kallas mediaträning.

Och lätt att ryckas med är det. "Oj, vad glad jag är att jag håller på det blåa laget, nu gjorde det röda laget självmål". Eller puh vilket tur, jag håller ju på de röda och i senaste opinionsmätningen så gick vi upp mot de blå. Kanske vi vinner till nästa val?
Vad är det som saknas i detta gestaltande och med detta fokus? Jo, själv essensen. Den rökridå som skapas i den ständiga strömmen av snaskigare eller mindre snaskiga nyheter knutna till det ena eller andra partiet, väl anpassade för att passa våra fördomar, hjälper oss effektivt att inte se var Sverige befinner sig nu och vart det är på väg. Huruvida ett parti är bra eller dåligt mäts i hur många väljare som är villiga att rösta på det. Styrkan på ett politiskt förslag mäts i skillnaden i opinionsmätningarna före och efter förslaget presenterats.

Jag tror inte jag är den enda som menar att både Sverige och världen står inför utmaningar. Jag tror inte heller jag är den enda som tror att vi kan hitta bättre lösningar på dessa utmaningarna om vi jobbar ihop eller om vi fokuserar. Men i politik idag kan följande sägas av det regerande partiet:

Kärnan i det nya M är en pragmatisk inställning till politik utan ideologiska låsningar

 Och på så sätt kanske man indirekt förklarar hur den viktigaste frågan i årets budget kunde bli vad man skulle göra med restaurangmomsen. I en tid då det nuvarande ekonomiska systemet står på randen inför kollaps. Där folkligt missnöje med icke-hörsammande ledare blossat upp i land efter land. I ett läge där klimatförändringarna fortfarande existerar och alla trender visar på att vi gasar snarare än bromsar på vägen mot stupet. I en tid där allt fler unga går på anti-depressiva medel och resultaten i den svenska skolan blir allt sämre. Människorna som styr landet sätter sig i sitt regeringssammanträde.. och börjar diskutera restaurangmoms. Och vad som kan möjligen ses som än värre är att detta beteendet gestaltas av media som fullt sunt. Jag menar, det blå laget vinner ju, ledaren för det röda laget gjorde precis självmål. Det säger sig själv att inga problem existerar eller att inga förändringar behövs i vår politik.

En uppmaning till alla är att försöka skåda bortom det blå och röda laget och istället försöka förstå hur makten förhåller sig till våra nuvarande utmaningar och på vilka sätt detta är bra, eller dåligt.

Det nya drevet?

Också verkar det som om rapporteringen kring Bildt inte glömts bort trots allt. Trots en paus vid drevet mot Juholt. Man kan tycka att det borde göra mig nöjd, men jag får erkänna att helt nöjd är jag trots allt inte. Det finns en så stark polarisering i medierapporteringen som ständigt letar efter att saker ska vara "rätt" eller "fel". Journalisterna ställer och arbetar med sina frågor för att slutligen kunna finna en klar och lättförstådd konklusion som läsarna lätt kan ta till sig. Har Bildt ljugit om Etiopien hos Skavlan? Nä, det verkar inte så. Den frågan han kategoriskt svarade nej på var huruvida Lundin Oil befann sig i Etiopien när Bildt satt i styrelsen. Och det verkar det inte som om de gjorde. Varken de eller deras dotterbolag. Däremot så är konsortiet i stort närvarande där nere nu. Och det är klart att detta kan innebära en intressekonflikt. I det att medierapporteringen och Bildts frågor ständigt fastnar i de små detaljerna istället för att klara av att ta de större problemställningarna så kommer det inte bli någon förlossning i dessa frågorna. Läsarna som helhet lämnas till att själva bestämma vad som är rätt eller fel och Bildt blir varken rentvådd eller nersotad.

Att Bildt inte önskar att gå in på detaljer eller ta en diskussion av de eventuella moraliska aspekterna och möjligheterna till jäv är naturligt med tanke på hur den vanliga medialogiken fungerar. Dock kan det ju ses som ytterst beklagligt ifall det Svenska regeringen och Sverige som länger väljer att se detta med moral och orättvisor som en fråga som inte angår oss. Detta passar säker andra stormakter bra, det att man sitter still i båten. Men är detta verkligen var vi som land önskar att vara?

Vilddjurets tecken

Inte är jag en som vet mycket om vad som föregår i maktens korridorer, men nog är jag väl enig med Schlaug om att Bildts Lundin historia är bra mycket mer intressant än Juholts ersättningsfiffel. Visst, fiffel är aldrig aldrig bra. Men det är ändå bättre än att eventuellt profitera på misär.

Den historien, som verkar långt mycket mer intressant, har förresten lett till en anmälan hos granskningsnämnden.

Vad betyder arbetslinjen?

Vem vet? SR ringde i ett lite stökigt inslag till moderaterna för att fråga...

SAAB överaskning - Saker du inte visste man kan använda ett JAS till

Idag såg jag en väldigt kryptisk nyhet på DN. Från brödtexten:

Regeringen har antagit en proposition om att skicka Gripenplan till Libyen. Insatsen kommer inte att delta i strider eller riktas mot mål på marken. "Nu är det fråga om att gå från ord till handling", säger Fredrik Reinfeldt.

tyder jag att Sverige ska skicka krigsflygplan till Libyen. Detta har både Norge och Danmark gjort före oss, och innebörden av dessa orden klarar jag av att tyda. Det är sen som det blir komplicerat dock.. "Insatsen kommer inte att delta i strider eller riktas mot mål på marken" - okej, men vad ska man göra då? Ännu märkligare blir det när man lägger till ett Reinfeldt citat: "Nu är det fråga om att gå från ord till handling". Från artikeln utläser jag att insatsen får kosta max 200 miljoner kronor. Okej, så vi ska flyga ner våra superavancerade krigsflygplan (som ibland spontankrashar) till Libyen för att göra något som inte är att delta i konflikten och detta kommer kosta upp till 200 miljoner kronor. Heh? Kunde vi inte skickat ner några SAS-plan istället - mycket billigare och i tillägg så lär ju SAS vara ett företag i kris?

Jag försöker kolla på Svenska dagbladet för att få reda på vad flygplanen egentligen ska göra där nere, men trots en sektion med frågor och svar kring aktionen så går flygplanens uppgift mig fortfarande förbi. Någon frågade om detta skulle vara bra för Saab, och ja svarade man, detta blir nog väldigt bra reklam för Saab. Men allvarligt talat, situationen i Libyen verkar vara ganska allvarlig och där verkar vara många människor i behov av hjälp, att Sverige skulle välja att göra en stor reklamkampanj för Saab för 200 miljoner verkar väldigt konstigt malplacerat. Där man kunde gjort en insats för det Libyska folket (för i retorik är det väl ändå det man säger att man vill) vore att lägga 200 miljoner på att hjälpa till i flyktingförläggningarna i Italien. Billström har tidigare sagt att inget hot föreligger om flyktingströmmar från Nordafrika och att han inte ser någon anledning att göra undantag till EUs regler som säger att invandrare måste söka asyl i det landet de anlände i EU. Ifall man nu verkligen bryr sig om det libyska folket, varför lägger man inte då dessa 200 miljoner i reklampengarna för Saab på att verkligen hjälpa det libyska folket istället? Från ord till handling hette det visst..

Lördagsintervjun

Kanske är det så att jag blivit lite bortskämd av den vanligtvis väldigt goda kvalitén på P1s lördagsintervjuer. De gånger jag har lyssnat på den har jag alltid uppfattat Tomas Ramberg som välinformerad, lugn och objektiv. I den senaste intervjun så var det Sofia Arkelsten som skulle intervjuas. Partisekreterare för moderaterna och tillika självutnämnd miljöförkämpe. Efter "Shellskandalen" som var det som gjorde att hon fick plats i mitt medvetande så är det väl ingen överdrift att säga att hon hos mig har mer på sitt minuskonto än på sitt pluskonto. Att hon efter att ha bjudits på uppehåll under ett seminarium av Shell där Shell också deltagit så talade hon gott om detta företag i riksdagen. Kritikerna hävdade att det hon bedrev var en form av vittvättande av ett skitigt företag som hon antigen gjorde av ren naivitet och ovetskap eller som hon helt enkelt gjorde för att upprätthålla sina goda kontakter. Är shell ett skitigt företag? Efter att ha sett den här videon så mår jag smått illa vid tanken av att partisekreteraren för Sveriges ledande politikiska parti menar att Shell mycket väl kan vara en av de hjältar som ska rädda jorden från miljökollaps:

Intervjun blev dock något av en fars, där jag upplever att Sofia var den som klarade av att vara lugn och sansad medan Tomas lät ovanligt aggressiv och angripande. Vidare så pratade han om hur Moderaterna tänker bygga 10 nya kärnkraftverk när han ju i en tidigare intervju med folkpartiet själv presenterade rapporter som presenterade hur osannolikt det var att några nya kärnkraftverk / kärnreaktorer (för det han egentligen skulle ha sagt var 10 kärnreaktorer) skulle bli byggda under de villkoren som satts upp i Sverige.

Och visst hade han väl en poäng när han frågade Sofia om varför moderaterna är så måna om att inte presentera sina stora bidragsgivare, en vägran som nästan inte förekommer i något annat västerländskt land. Och även om det var så att Sofia stiligt dansade helt undan på att svara på någon av hans frågor så tycker jag i slutändan att det trots allt blev en ganska intetsägande intervju där den lilla informations som faktiskt kom till ytan snarare presenterades på initiativ av Sofia än som följd av de annars så vanligt smarta frågorna ställda av Tomas.

prag·ma·tism

Essensen av Svensk politik? Inte helt otänkbart, faktum är att på senaste tiden så har en rad olika uttalanden och omständigheter kunnat kopplas samman.

Först. Reinfeldt skulle kommentera de 126 miljonerna vi exporterar vapen för till diktaturer kring mellanöstern. Är detta fel? Reinfeldt menar att 126 miljoner trots allt är så pass lite att det nästan inte spelar någon roll. Och visst, det är ju endast en liten del av 13 miljarder som vi exporterar för totalt (Sverige är faktiskt per capita nästan världsledande på exporterad död). Nåväl, hur många kan man väl trots allt döda för 126 miljoner? Och detta måste vi ju sedan väga mot de jobbet vi skapar när vi bygger bomber för självförsvar. Mer om ärorik svensk vapenexport kan man läsa höra eller läsa här.

Sedan kom en annan diskussion upp, i radion i morse. Eller egentligen var det samma diskussion; Ewa Björling ska i radion berätta hur svenska företag gör väl i världen. Hon börjar att hålla flaggan högt och framhåller hur vi djupt respekterar mänskliga rättighter i vår utrikeshandel. När det sedan uppenbart framkommer hur man inte överhuvudtaget brytt sig om de mänskliga rättigheterna när man försökt landa kontrakt med att sälja övervakningsutrustning till Libyens regim som bland annat kan användas för att hålla emigranter i schack så backar hon lite till att säga att "vi handlar i enlighet med hur EU gör". Alltså, mänskliga rättigheter är OK att bryta mot ifall EU också gör det.

Sedan, Carl Bildt. Kanske han stämde in när Göran Persson gjorde sitt uttalande om att det är fantastiskt vad stabilitet kan göra för en ekonomi. Eller kanske han bara lyssnade noga, för nu säger han inte bara att stabilitet är bra för ekonomin utan istället drar han fram stabilitet som viktigare än demokrati. Han blir naturligt nog kritiserad, vilket han enligt vanlig kotym helt enkelt skakar av sig. Bildt står ju över sådana saker som mänskliga rättigheter, demokrati eller andra människors liv.

Tillsist, Tobias Billström. På radio förklarade han hur Sverige står starkt upp för mänskliga rättigheter och att man därför absolut kämpade för att Iran och Irak skulle bli bättre och snällare regimer. Han hoppar helt bock över det faktum att Sverige inte bryr sig om mänskliga rättigheter när det gäller att utvisa människor som egentligen har legitima krav på asyl i Sverige.

Och som en sidonot fortsätter skandalerna kring svensk slavhandel och regerigen gör... inget.

Kort sagt, mänskliga rättigheter är soft, så länge vi inte kan tjäna pengar på motsatsen. Eller förlåt, profitera är rätt ord i detta sammanhanget.. Och över 50% av svenska folket önskar denna politiken?

En tendens, knappast en skandal

Lite i det tysta har det smugit sig fram en skandal i Sverige. Det är Carl Bildt och Tobias Billström som pratat med USAs ambassadör kring att man vill begränsa antalet flyktingar från Irak till Sverige.

Nåväl, av citaten att döma kan jag inte tycka att det som sagts är varken så förvånansvärt eller så chockerande. Men jag har förstått att vissa har blivit väldigt upprörda och menar att de båda blå politikerna uttryckt sig cyniskt. Den politiken som förs, både där man direkt i strid med lagen säljer vapen till USA, eller den flyktings/arbetsinvandringspolitik som är genompragmatiserad och icke skyr slavhandel är i min mening långt mycket mer cynisk och skamlig än vad dessa orden varit.

Vad som har sagts gör mig som sagt inte upprörd. Däremot tycker jag att reaktionen på läckaget förstärker mina fördomar kring den linje moderaterna för. Och denna linje är det som gör mig både frustrerad och rädd. Det sträcker sig från allt till direkt ideologiskt sett oförklarlig kontroll av samtliga invånare via FRA-lagen till mobbing av egna riksdagsledamöter som går emot partiets egna linje (och därmed försök till nedrustande av den Svenska maktdelningsmekanismen) till att värna "valhemligheten" till det vi nu ser. Jag ville försöka hitta ett klipp från valet 2002 när Bo Lundgren svarade "Vi sänker skatterna så blir allt bra" på samtliga frågor som Stina ställde. Det är vad som blev den skandalomsusade partiledarutfrågningen. För visst ser man likheterna mellan Bo Lundgren och Tobias.



Och vad är skrämmande? För att vara ärlig, vad man ser är inte en människa. Det är en robot. Jag skulle kunna se samma människa i en SS-uniform prompt berätta att "Den svenska regeringen kommenterar inte vad som försigår i de Svenska koncentrationslägerna.". Inte att missförstå. Visst är Tobias en människa. Men det som är skrämmande är hur man ytterst medvetet tagit beslutet att Svenska folket har inte med hur vi styr deras land att göra. Det är upp till oss i regeringen. Jag kan inte tro annat än att det finns en iskall mediakalkyl bakom policyn man har satt upp. Det handlar uppenbart inte om en dialog mellan styrande och styrda det handlar om en maktapparat.

Men i fråga om analyserna. Förlorar regeringen på denna debatten? Nej, det tror jag inte. Jag tror, dessvärre, att de flesta människor bryr sig mycket mindre om mänskliga rättigheter en om en form av diffus idé att vi skulle få mindre pengar ifall vi hjälper andra. Och när denna formen av rapporterande sätter igång så tror jag att folk flests aversion mot journalister (som är snäppet starkare än den mot politiker) frammålar vår migrationsminister som en hjälte och ett offer. Jag tror att i just denna frågan har regeringen folkets stöd. Inte för att vi är oförmögna att bry oss om medmänniskor, men för att vi är rädda. Och rädda människor är enkla att styra.

Upp och ned

Moderaternas nya partisekreterare deklarerade i SR att hon och Reinfeldt var överens om vad som var de viktiga områdena för det moderata partiet. Efter frågan om arbete så var det miljön som stog högst upp på dagsordningen...

!

Alltså, partiet som deklarerade att man inte tänkte prata om miljön överhuvudtaget i valet förklarar nu att det är partiets näst viktigaste fråga. Det är någon dag efter att Per Schlingmann förklarade att moderaterna ville att hela Sverige ska leva. Moderaterna är egentligen ett parti för landsbygden. Moderaterna ska helt enkelt.. vara ett parti för alla. Själv tycker jag det låter märkligt att partiet som blev sågat med fotknölarna av naturskyddsföreningen i deras undersökning, partiet som erkände att konsumtion faktiskt står i konflikt med bevarande av miljö (det var Reinfeldt som sa detta tyngd av stundens allvar i Köpenhamn) men vars politik främst verkar handla om att stimulera konsumtion. Att det partiet väljer att profilera sig som partiet som framförallt värnar om miljön.

Baghdad Bob har nytt jobb i Sverige kanske?

Det nya miljöpartiet

Det är kanske inte alla som minns det, men en gång i tiden utropade moderaterna att de var det nya miljöpartiet. Att miljöpartiet, som ju är ett enfrågeparti sa man, numera var överflödigt. Det nya miljöpartiets miljöpolitik under senaste mandatperioden har granskats av naturskyddsföreningen. Konklusionen blev:

Få av förra valets miljöpolitiska löften har omsatts i politisk handlingskraft. Av 20 frågor får regeringspartierna underkänt i elva, tveksamt i fem och godkänt i fyra.

– Vi ser ett stort glapp mellan vallöften och konkret utfall i politiken. Det är tydligt att de små regeringspartiernas politik tycks ha fått ge vika för Moderaternas dominans. Utifrån de goda förutsättningarna är det unikt att en regering backar så mycket i så många frågor på så kort tid som vår granskning visar, säger Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande.

I detta valet så har nya miljöpartiet inte pratat så mycket om miljön, vilket måste ses som att man antingen menar att klimatförändringarna är mindre farliga nu, eller att man är så nöjd med den hårda miljöpolitik man fört under förra mandatperioden att man inte behöver anstränga sig längre.

Det var lite anmärkningsvärt att höra Reinfeldt svara på att skillnaden mellan de rödgrönas och de borgligas miljöpolitik var att de rödgröna vill minska utsläppen med 45% medan de borgliga vill minska dem med 40%. Det anmärkningsvärda är att de båda blocken använt sig av två olika sätt att räkna ut sina procentsatser på, vilket innebär att dessa 45% resp. 40% är två icke-jämförbara storheter. Det är ju lite pinsamt att partiledaren för det nya miljöpartiet inte kände till dess skillnaderna i hur man räknar utsläppsminskningar.