Kunde inte varit annorlunda

Skymningen har börjat lägga sig över Bergen och även den sortens tystnad som hör skymningen till. Det är inte längre några ljud från bilar där jag står på parkeringsplatsen. Från himlen börjar plötsligt små, små fina snöflingor dala ner. Hade man inte stannat upp och sett hade man kanske inte ens märkt dem, men när man ser dem mot den relativt klara himlen så är det som att vara i en stor snökula. Där, i tystnaden, mitt i den grå asfalten i vad som tidigare varit ett industriområde så är det som att jorden får möjlighet att berätta. En historia som går på en annan frekvens än den ständigt pipande telefonen. Ett annat lunk än den spända rösten hos nyhetsuppläsaren när han berättar om si och så många döda i ett land långt bort som vi kan ha åsikter om. Ingen reklam. Inga anspråk. Bara tystnad. En vacker himmel, ful betong, små snöflingor, och en känsla av att det inte kunde varit på något annat sätt.

Zen

Jag hade privilegiet att få visat stenträdgården i Kyoto för mig när jag var där av en Japan. Jag noterade härom veckan att den samma trädgården presenterades som en av sevärdheterna i Kyoto i Times. Min guide bad mig räkna stenarna i trädgården. Sedan gick vi till andra sidan av den och sedan bad han mig räkna stenarna igen. Tillsist förklarade han. Oavsett på vilken plats man stod så skulle det alltid vara en sten som man inte kunde se bakom de andra. Den dolda stenen var olika beroende på var man stod. Legenden sa att man var tvungen att uppnå upplysning för att kunna se alla stenar samtidigt.

Jag antar att det blir en fråga att se det man inte ser efter. Kanske är det det som är Zen. Du kan inte uppnå Zen genom att försöka. Du kan bara vara i Zen. Det är en övning i att se det man inte försöker se. Det är en motsägelse. Kanske det förklarar varför munkar kan spendera hela sina liv med att meditera på hemligheten. Eller hur berättelsen om en av Zen-mästarna tillsynes beskriver en man helt frikopplad från världen som inte verkar ha koll på något alls. Zen går bortom värderingarna vad som är bra eller dåligt. Vad som är normalt eller onormalt. De blir alla hinder på vägen, krokar som gör det svårt att se världen och inte bara sina egna värderingar.

Eller om man tar det perfekta livet. Det perfekta livet är en föreställning vi strävar efter. Men vår strävan hindrar oss från att uppnå det. Vi förstår inte varför världen inte går oss till mötes. Vi förstår inte för att vi inte klarar av att se världen, vi klarar bara av att se en bild av hur den borde vara. Kanske är det därför man inte ser guppet i vägen, eller därför man inte undviker gropen. Man klarar inte av att se dem eftersom de inte borde vara där.

Men. Det är bara en tanke. Utan egentlig praktisk betydelse.