Om den katolska kyrkan, mina åsikter

Både när jag skrev om Piratpartiet och när jag skrev om kyrkans ställningstagande i abort- och kondom-frågan så har det jag skrivit framförallt varit en reaktion på argumentation. Det jag har skrivit om är alltså inte främst vad jag tycker om själva frågan utan vad jag funnit provocerande med haltande, fördomsfull eller missvisande argumentation. För detta har jag egentligen inte behövt läsa särskilt mycket om de nyheterna som det faktiskt diskuterats, sättet argumenten förts fram på har talat för sig själv. Vad gäller kyrkans ställningstagande så har ju knappt mer information legat bakom debatten än det du får in i ett TT-telegram, något som inte förhindrat starka åsikter.
Nu när jag har skrivit om denna argumentation så vill jag också försöka delge min faktiska åsikt, åtminstone vad gäller de två fallen med den katolska kyrkan.

Tvillingaborten

Givetvis är det provocerande att höra om hur man vänder ryggen till någon som redan sedan tidigare utsatts för mycket orätt. Här skriver de om abortfallet på DN. Det är inte en journalist på DN som skrivit det, det är bara ett vidarbefodrande av ett TT telegram. I texten kan man läsa:

- Guds lag står över mänsklig lag. Så när en mänsklig lag. . .står i motsats till Guds lag, saknar den mänskliga lagen värde, dundrade biskop José Cardoso Sobrinho.

Ordvalet dundrade i det här telegrammet är något jag inte tycker hör hemma i journalistik som jag menar ska eftersträva ett objektivt språk och inte förmedla författarens subjektiva sätt att se på saker. Vad är det då vi vet om abortfallet? Från telegrammet kan vi utläsa att en nio-åring väntade tvillingar efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar. Hennes mamma har tagit henne till en doktor där hon fått göra abort. En biskop (i motsättning till Påven) har uppmärksammat fallet och som konsekvens bannlyst mamman och läkaren. I ett försök att hitta mer information om abortfallet på internet så är det egentligen väldigt lite som kommit fram. Jag hittar tre aktörer i frågan, biskopen som uttalade exkommuniseringen som annars skulle skett automatisk*. Jag hittar en kardinal som stödjer biskopen i hans beslut och sedan hittar jag en prelat som kritiserar beslutet och menar att kyrkan i ett så grovt fall som detta istället borde visa sitt fulla stöd till flickan. Mer information än detta har jag inte hittat. Ifall mamman genomförde aborten för sin dotters välbefinnande eller av rädsla för sin man står inte. Mannen var 23 år och uppges också ha våldtagit dotterns 14-åriga handikappade storasyster. Någon tog som tur var beslutet att kontakta polisen och mannen väntar väl nu sannolikt ett långt fängelsestraff.

Jag tycker att biskopen gjorde fel som exkommunicerade mamman och läkaren. Av den lilla information jag fått så tycker jag inte man skulle tvinga dottern att faktiskt föda barnet. Detta är enligt mig en historia med väldigt många offer och ingen vinnare.
Jag kan däremot också förstå och respektera den åsikten som biskopen hade, även om jag inte delar den. Detta är ett argument som jag kommit med tidigare, men ifall denna biskopen menar att det är mord på människor att begå abort, vilket verkar sannolikt med tanke på vilket politiskt självmord hans uttalande egentligen var, så tycker jag det hade varit skenheligt av honom att ta en annan ståndpunkt än den han tagit.
Jag tycker det är olyckligt att han går ut med sin åsikt offentligt på det sättet han gjort dock med tanke på det potentiella stigma detta innebär för de drabbade.

Många har varit upprörda över hur pappan som våldtog inte blivit bannlyst medan mamman och läkaren har blivit det. Personligen tycker jag bannlysning är ett väldigt drastiskt grepp som alltid bör undvikas. Rent logiskt är det kanske inte så konstigt från kyrkans sida om det man rubricerar som överlagt mord rangeras som värre än våldtäkt. Det pappan gjort är direkt avskyvärt följande uttalande från en ärkebiskop tycker jag dock innehåller en viss logik:

"Rape is such a repugnant act that the church does not need to call attention to it. Abortion, however, is not seen as such by some, and that is the reason for excommunication: not only to punish but to show those who practiced the act the gravity of their deeds.".

Att prata om ondska eller skenhelighet från den katolska kyrkans sida i den här frågan menar jag är att tolka det som hänt otroligt vinklat och fördomsfullt. Anledningen till den häftiga debatten bland svenskar är en skillnad i perspektiv. För att debatten ska vara givande så måste man dock förstå att det finns mer än ett perspektiv att se saker ur, man bör också ödmjukt vara medveten om att vi inte kan bevisa att vårat perspektiv är mer rätt än någon annans.

*(Ifall en person fyllt 17 leder abort till automatisk bannlysning. Jag tror att det dessutom kan göras undantag ifall personen i frågas liv hotas om barnet föds. Detta baserar jag på vad jag läst i kommentarerna på Newsmill där en representant för katolska kyrkan uttalat sig)

Kondomanvändande i Afrika

Angående kondomanvändande så är det faktiskt påven som har uttalat sig. Det Påven har sagt är:

"I would say the opposite. I think that the reality that is most effective, the most present and the strongest in the fight against AIDS, is precisely that of the Catholic Church, with its programs and its diversity. I think of the Sant'Egidio Community, which does so much visibly and invisibly in the fight against AIDS ... and of all the sisters at the service of the sick.

"I would say that one cannot overcome this problem of AIDS only with money -- which is important, but if there is no soul, no people who know how to use it, (money) doesn't help.

"One cannot overcome the problem with the distribution of condoms. On the contrary, they increase the problem.

Framförallt är det detta sista citatet där Påven uttalar sig om att kondomer inte bara inte klarar av att lösa problemet utan dessutom är en del av problemet som har väckt kontrovers. Detta ska man inte blanda ihop med att påven sagt något om huruvida det är moraliskt eller omoraliskt att ha sex, uttalandet handlar om vad som fungerar och inte fungerar i kampen mot AIDS i Afrika. Den katolska kyrkan har senare modererat Påvens uttalande och tagit tillbaka den sista delen (On the contrary...). Man kan läsa i artikeln att Påven haft god tid att förbereda sig på frågorna eftersom de lämnats in ett antal dagar innan utfrågandet gjorts.
Detta är inte en fråga om moral eller icke moral. Detta är en fråga om vetenskap och vad som fungerar i kampen mot HIV/AIDS. När jag tidigare pratade om olika perspektiv att se ett problem på så är vi nu inne på ett område där ett facit finns. Även om ingen känner till det.

Jag tror inte att kondomer förvärrar oddsen i kampen mot AIDS, men jag tror inte heller att distrubition av kondomer kommer kunna lösa problemet. På internet hittar jag sedan den senaste kontroversen ett uttalande från Edward C. Green ledare av Harvard Center for Population and Development Studies' AIDS Prevention Research Project där han säger att de statistiska bevis som finns att tillhandahålla stämmer överens med det Påven säger. Inte bara om att AIDS problemet inte löses av kondomer utan att AIDS faktiskt är mer vanligt förekommande där kondomtillgången är större. Edward väljer att förklara det med att där skydd finns mot AIDS är människor också mindre rädda för smittorisken. Man kan göra antaganden om att kondomer givetvis finns där AIDS är mest förekommande eftersom det är där man väljer att dela ut kondomer, men eftersom Edward är ledare för forskningscentret gällande AIDS vid Harvard antar jag att han gjort sin hemläxa väl.
Jag tycker att uttalandet från Påvens sida är arrogant och hade föredragit om han hade sagt att kondomer KUNDE förvärra AIDS-problematiken. Men nu när Påven faktiskt verkar ha både statistiken och vetenskapen på sin sida tycker jag det är lite fånigt att gå så hårt emot honom med kritik.

Svar på kommentarer från förra inlägget

Eftersom jag på något sätt fortsätter diskussionen från förra bloginlägget genom att förklara mina åsikter här så tänkte jag passa på att svara på din sista kommentar här också Victor:

"Är det då rimligt att ens börja fabulera i hur Gud hade tänkt sig inskränka sexuallivet som den katolska kyrkan gör? Dessutom, vad är mest rimligt att implementera - att säga åt folk att inte ha sex alls, eller att få dem att använda kondomer? Man måste kompromissa när det gäller ngt så starkt som sexualdriften."

Det känns angeläget att åter påpeka att Påvens uttalande inte handlar om moral utan om vetenskap. På detta sättet så är det du frågar inte relaterat till Påvens kondomuttalande, men jag ska göra mitt bästa för att besvara dig ändå. Först måste jag dock varna om att jag måste använda min tolkning och min syn på kristendomen för att försöka svara på dina frågor.

Enligt mig är det du säger riktigt om att människan är skapad med en fri vilja, något som (även om det låter konstigt) är mycket viktigt i kristendomen. Hade inte människan haft en fri vilja så hade ju både gud och bibelns varande eller inte varande varit ointressant.
Om sex och kyrkan. En frikyrklig präst lär ha sagt att "Gud diggar sex". Tänker du på hur många barn katolska familjer ofta sägs ha så kan man ju tänka att det faktiskt stämmer. Punkten där det klämmer är nog inte sex som sådant, men snarare att ha respekt för det mystiska och det heliga i själva handlingen. Där är inte bara AIDS som är ett problem i ett ultra sexliberalt samhälle utan också den skada vi kan orsaka människor emellan genom otrohet. Enligt mig är detta inte kontroversiellt för att vara en religion. Jag vet ingen religion som uppmanar till otrohet. På rak arm vet jag inte heller någon sekulär ledare som gör det.
Katolska kyrkan får ju mycket kritik för att man uppmuntrar till att vänta. Man blir kritiserad för att man stigmatiserar sex och skuldbelägger människor. I min uppfattning är det kyrkan försöker göra istället att tala om att med sex kommer ansvar.

Att prata om kristendom kan vara väldigt svårt eftersom begreppsapparaten blivit kapad och att så många ord har fått emotionella laddningar som gör att folk har svårt att se igenom orden för att se resonemangen bakom. Jag vill dock försöka delge min syn på ordet synd.
Enligt betyder synd verkligen dålig eller ond. En syndig människa är alltså enligt mig varken en dålig människa eller en ond människa. Ordet synd betyder i min begreppsapparat en handling som leder till "gudsfrånvändo". Detta betyder nog svårt lite för de flesta människor, men gudsfrånvändo handlar om handlingar som gör det svårare att upprätthålla en rak kontakt med gud. Det kan liknas med ett barn gör något väldigt dumt med pappas nya dator. Barnet får sedan svårt att se pappa i ögonen pga skam. Relationen kommer förhoppningsvis återhämta sig, men under ett tag kommer relationen vara förändrad.
För någon som inte är intresserad av varken gud eller gudskontakt borde begreppet synd vara totalt utan betydelse. Som att kalla en programmerare för omedveten om mode. Att förfölja eller döma en annan människa pga synd går enligt mig emot vad bibeln föreskriver där "den som är fri från synd" ska kasta första stenen, där man inte ska se "stickan i sin broders öga" när man inte ser bjälken i sitt egna. Eller där det att döma tillfaller gud och inte människor.
Jag gör detta försöket att förklara hur jag ser på ordet synd för att förklara att det att kalla otrohet för en synd inte (torde) handla om stigmatiserande eller dömande, utan borde ses som ett sätt att med ord försöka förklara en handlings konsekvenser för den gudskontakt man som kristen kan tro att varje människa har.

Slutligen, angående stor sexualdrift och svårigheten att tygla den. Sexualdrift bör vara en positiv del av varje människa, men man får inte glömma att vi faktiskt har ett ansvar för våra handlingar och att varje handling har konsekvenser. Styvfadern hade sannolikt en stor sexualdrift, men på inget sätt ursäktar det de vidriga brott som han antas begått med sina två döttrar.

"Mitt Kina-exempel var att lyfta fram att mindre utvecklade delar av världen inte har lika saklig och fördomsfri sexualundervisning som Sverige. Kanske ingen alls?"

Jag hoppas att det jag skrev tidigare om att andelen 15 åringar som haft oskyddad sex är större i Sverige än i något annat europeiskt land. Det poängterar att saklig och fördomsfri sexualundervisning inte tvunget är en mönsterlösning för att stävja HIV spridning. Det är för all del bra att få saklig information, men det kan vara bra att veta att kanske andra motmedel är effektivare i kampen mot könssjukdomar.

Tack för kontratankarna!

Om abortfrågan igen

Tack för reaktionerna på abortfrågan.
Det var ganska länge sedan jag läste både artikeln i DN och den ursprungliga artikeln i NYTimes. För att åter igen kunna navigera mig fram i mina åsikter sökte jag upp dem på nytt. Den ursprungliga artikeln finns här för den som är intresserad. Ifall man är intresserad över en lite snabbare överblick så kan man också läsa detta blog-inlägget som behandlar artikeln (från 2004). För den som verkligen tycker detta är jätteintressant kan man läsa ett lite längre blog-inlägg, här, men jag får erkänna att tom jag tyckte att det inlägget var lite för långt.

Det är nog tonen i artikeln som får främst får mig att reagera. Givetvis kan man vara oening. Människor kan tycka att abort är ok, eller att det inte är ok. Men enligt förtjänar ämnet mer respekt än att avfärdas som en självklarhet. Såhär motiverar Amy sin andra abort (som jag felaktigt sa var att gå från tre till två barn, egentligen var det från tre till ett):

On the subway, Peter (the boyfriend and the child's father) asked, ''Shouldn't we consider having triplets?'' And I had this adverse reaction: ''This is why they say it's the woman's choice, because you think I could just carry triplets. That's easy for you to say, but I'd have to give up my life.'' Not only would I have to be on bed rest at 20 weeks, I wouldn't be able to fly after 15. I was already at eight weeks. When I found out about the triplets, I felt like: It's not the back of a pickup at 16, but now I'm going to have to move to Staten Island. I'll never leave my house because I'll have to care for these children. I'll have to start shopping only at Costco and buying big jars of mayonnaise. Even in my moments of thinking about having three, I don't think that deep down I was ever considering it.

För mig blir detta över toppen av tillåten dekadens. Att sedan säga att 'de som pratar om barnamord gör det så väldigt lätt för sig'. Vem gör det lätt för sig?

Jag förväntar mig inte att logiskt kunna överbevisa någon att människor borde förnekas rätten till abort. Det enda jag kan vädja till är för läsaren att se på det samhället vi befinner oss i, och att se vilket håll vi är påväg mot.
Sociala experiment har visat att när människor hamnar i en roll där de kan frånsäga sig personligt ansvar för sina handlingar, så kan de mest grymma handlingar göras. Jag menar att vi behöver ett större personligt ansvar.

Problematiken uppstår givetvis alltid kring hur man kan rättfärdiga att samhället tar beslut för enskilda individer. Säg att deras anledning till abort verkligen skulle vara något banalt som att de inte vill köpa stora burkar med majonäs (vilket det givetvis ytterst sällan är), kan man tycka att samhället ska diskvalificera individens prioriteringar?

För att testa gränserna i frågeställningen tänkte jag ta några exempel på andra frågor.

Familjen som enhet måste stå till svars inför samhället för saker den gör inom sig. Det är t.ex. inte OK för en förälder att misshandla sina barn. Och det borde det inte heller vara, sådan misshandel (som dessvärre existerar ändå) sätter ärr i barnet som individ för alltid.

Aktiv dödshjälp är inte tillåtet i Sverige. Detta är ju ett tydligt exempel där den enkla individen inte har rätt att bestämma över sig själv. Anledning till att föbjuda aktiv dödshjälp är att människor lätt kan ta beslut som man vid en senare tidpunkt ångrar. En liten lustig parallell till abort är att kvinnan ofta blir laddad med en mängd olika hormoner, något som gör sinnet kraftigt mycket mer svängande. Personligen tycker jag att aktiv dödshjälp borde vara tillgängligt för de som har stora smärtor och ligger inför döden.

Droger utöver cigarretter, kaffe och alkohol (+ säkert några till) har blivit förbjudna att använda i vårat samhälle. Det är enkelt att förstå att droger där man under ruset blir direkt farlig är föbjudna, men varför har man t.ex. förbjudit hasch? Senaste gången jag var i Taizé berättade en holländare om sina erfarenheter av hasch, och vad hon sätt det göra med hennes vänner. Det finns de som kan hantera det berättade hon, men många börjar röka lite för mycket och blir helt nedbrutna. Speciellt berättade hon om en otroligt begåvad person som kunde läsa latin i det närmaste flytande, men som rökt så mycket att han blev helt dimmig. Alltid.

Det finns alltså exempel på där samhället sätter gränser för vad individen får göra. Både vad gäller droger och dödshjälp är det ju handlingar som har mycket stor påverkan på individen. Hur är det med abort? Eftersom abort är ett tabubelagt ämne känner jag inte till någon i min omgivning som gjort det. Jag vet en person som jobbade på Fretex och väntade tvillingar där det blev missfall. Jag vet inte hur det är med honom nu, men då gled han in i en depression. Jag har full respekt för det du säger Josefine om att detta är känsliga frågor för individer. Att det gör ont för en kvinna att behöva bära fram ett barn som hon inte önskar. Men visste ni att barnmorskor rekommenderar abort i vissa fall. Hur kommer det kännas när man har tagit detta beslutet dels pga någon annans rekommendation?

Jag kan inte hålla med om att detta gör kvinnan till en barnmaskin. Allt jag menar är att beslutet om att skaffa barn inte borde röra sig om huruvida man ska göra abort utan i fasen före, innan det att fostret verkligen blir till.

Vad gäller att "osynliga/omätbara krafter finns inte" så tycker jag att den tesen är lite väl girig. Jag kan hålla med om att osynliga/omätbara krafter kan inte mätas.. fast det betyder ju inte så mycket. De geniala grekerna kunde varken mäta eller se den starka kraften mellan atomer, ändå är det något fysiker idag tar för existerande. Vad kommer man i framtiden se finns som vi idag inte kunde föreställa oss ens i fantasin? Jag håller med dig om att det finns en dubbelmoral i frågan Victor, men jag tycker inte att den handlar om djur. För mig är dubbelmoralen alla människor (och jag tror de är många) som är mot abort, men som själv gör det. Eller alla de som behandlar andra människor illa för att de har begått abort. Något sådant kan aldrig försvaras.

Det fanns lite kul artikel om den enda abortkliniken i en konservativ amerikansk delstat. Det stod demonstranter utanför kliniken varje dag, men läkaren fortsatte pga sin övertygelse att kvinnan måste få välja. Ibland berättade han att han folk som stod och demonstrerade kom in i kliniken för att själva göra abort, för att sedan några dagar stå där utanför och demonstrera igen. För dem var det alltid annorlunda.

De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig.

Jag lyssnade på dokumentären som du rekommenderade Markus, men det är svårt att säga något om den. Det är ett förfärlig tema, det om barnpornografi. Det är en intressant vinkel att intervjua de som arbetar med det. Kanske det inte finns mer att säga helt enkelt. Jag har däremot velat skriva om något annat en längre tid.

Det är ganska länge sedan jag läste Amy Richards intervju under rubriken "De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig.". Det är en intervju med en NY-times skribent som gjorts av DN för att ge lite perspektiv på hur abortdebatten ser ut i USA. Abort har jag ju skrivit om tidigare, t.ex. när man i några artiklar i Morgonbladet debatterade det hela. Då skrev jag att jag givetvis inte ville förbjuda abort, men att man behöver en debatt runt det. Efter att ha läst ovanstående artikel vill jag plötsligt förbjuda det för vissa.

Det är en intellektuell tjej från en fattigare bakgrund men som studerat vid ett prestigeuniversitet som pratar om sina två aborter som hon gjort. En när hon var runt 20 år, och en i äldre ålder där hon väntade trillingar men valde att få tvillingar. Tydligen så fick hennes ursprungliga artikel vågor att gå genom blogvärlden. Allt från fördömande för sin lättsinthet till beröm för sitt mod.

Det som fick mig att reagera på artikeln är att den nästan helt uppfyller nidbilden av den lättsamma moderna människan som abortmotståndare målar upp. Ofta när abort diskuteras kommer man in på de svåra fallen med kvinnor som har våldtagits, folk som är minderåriga osv. Människor som är i situationer där de inte klarar att ta hand om barnet. Amy uppfyller vad jag kan utläsa från intervjun inte några dessa kriterier. Ändå är det hon som väljer att säga "De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig.". För att snurra på det. Är det inte att göra det lätt för sig att bara tillåta abort?
Frågan om varför ett kollektiv ska bestämma över en persons valmöjligheter spelar givetvis in här. Men utan att komma in i de krokiga semantiska frågorna som när liv börjar, så måste jag reagera på den lättsinnighet Amy visar.

Vad är kristendom?

För ett tag sedan skrev jag om den kristne bin-laden. Vad jag utlämnade att ta med var ett svar på den artikeln jag refererade till. Den skriver att, ja detta görs i kristendomens namn, men visa mig en kristen ledare som stödjer det som görs i Uganda. Kristendomen får utstå mycket kritik i medierna. En kristdemokrat slutade läsa Sydsvenskan eftersom redaktörerna systematiskt hackade på kristdemokraterna, så att man tom passerade gränsen till det sakliga. Problemet är att vi människor ofta arbetar i termer med stark patos för att förmedla våra meningar. Att prata om den kristna skenheligheten är ett väldigt bra sådant att använda, som går hem i breda massor. Samma princip som får de flesta långa politiska diskussioner att komma in på nazismen. Det är ett begrepp som rymmer så mycket, men som folk har en nästan odelat negativ bild av.
Men med all denna debatten som pågår så är det inte utan att jag ställer mig frågan, vad är denna kristendom som påtalas i medierna.

I bergens tidene står det om den förtryckande relgionen. I kampen mellan mänskliga rättigheter och relgion måste relgionen alltid vika sig. Jag är helt enig. Men det är inte utan att jag tycker att det sker en viss begreppsförvirring och en viss ihopblandning av ting i artikeln. Ännu mer så i kommentarerna som följer efteråt. En person skriver att 99% av alla krig har orsakats av olika relgioner. Jag vet inte om ni håller med, men jag ska räkna upp några krig jag tror inte har berott på relgion. Andra världskriget. Första världkriget. Kriget som börjat nu mellan Georgien och Ryssland. USAs invasion av Irak. Argentinas invasion av falklandsöarna. Är det någon som kan räkna upp 495 krig som berott på relgion?

Artikeln går speciellt in på de mänskliga rättigheterna för homosexuella och hur det är fel att diskriminera denna gruppen baserat på religiösa värderingar. Jag är helt enig, att man kan bli stenad för att vara homosexuell är absurt. Också att man måste dölja sin identitet pga rädsla för samhällets svidande pariastämpel. Den som vi ju faktiskt till viss del även har i vårt sekulära svenska samhälle (om även inte i samma grad). För mig så har kristendom väldigt lite med homosexualitet att göra, även om detta är det mest återkommande temat i medierna. Den före detta samhällsläraren som jag arbetade tillsammans med i Malmö hade på en lektion tänkt att man skulle diskutera homosexualitet och samhällets syn på det hela. Till hans stora förvåning så fanns det inget större intresse i klassen. Efter all denna diskussion som förs i medierna med speciellt yngre människor som engagerar sig mot våra homofobiska strukturer i samhället (som jag menar i allra högsta grad existerar). Men trots det starka mediafokuset så är kanske detta inte en frågeställning som engagerar folk flest. Och även om man kan hitta många människor från kyrkan som starkt engagerar sig i den här frågan så kan jag omöjligt se den som något centralt i kristendomen. Så jag ställer mig återigen frågan, när ordet kristendom används i medierna, vad betyder det då?

Den samma läraren har en gång sagt att Sverige styrs av militanta humanister. De symboliserar också ett moraliskt ramverk om än ett annat än det kristna. De kristna får ju kritik för tron på den absoluta moralen. Så någonstans där finns det, våran rationella moralsyn vi baserar oss på i Sverige. När jag ser på mig själv och mina medmänniskor klarar jag bara inte av att vaska fram vad den egentligen är. Varje människa har rätt att tycka och göra precis vad den vill kanske den är. Men detta tycker jag mest låter som vackra ord. Jag tror ju som sagt att vi visst har homofobiska strukturer i samhället, även kvinnoförtryckande och likriktande. Hur förhåller vi oss mot Sverigedemokraterna? Kanske den är att var och en får tycka och göra vad de vill, så länge de inte har åsikter om andra grupper. Jag tror att jag går vilse här.
Om man ser på kristendom som sådant så lärde Jesus inte ut en förtryckande morallära. Han menade att man ska älska sina fiender, hur mycket mer tolerant kan det egentligen bli?

Men när man läser i medierna så blir det uppenbart att kristendom inte är det Jesus faktiskt lärde ut. Kristendom i medierna är kanske det som praktiseras. När jag går i kyrkan hemma i Höör så är det jag och en grupp pensionärer. Jag kan inte tänka mig att medierna egentligen är så upptagna eller oroliga för vad denna skara pensionärer ska hitta på. Kanske är kristendomen Knutsby, men hur kan man sammanfatta en relgion som miljontalsmänniskor runt om i världen faktiskt tror på med en liten sekt här hemma i Sverige. Jag tror att kristendomen förblir ett abstrakt begrepp som vi kan lägga in termer som fördomar, skenhelighet o.s.v. i. Detta enda problemet med detta är att debatten blir betydelselös.

Jag har tidigare skrivit om abortdebatten som börjat i Morgenbladet i Norge. Syftet med debatten är inte att förbjuda abort, det är det ingen som vill. Men syftet är att föra fram abort som ett faktiskt problem i samhället. Något som lämnar ärr kvar i de som varit med i processen.
Det är väldigt svårt att föra en debatt i ämnet eftersom sidorna ofta låser sig i generaliserade begrepp som är omöjliga att kringgå. Den pragmatiska analysen av fenomenet uteblir.

I Sverige har vi förvisat Relgion till det personliga rummet. Det är något som gäller den enskilda personen. Min poäng är att den Svenska debatten skulle berikas ifall man klarade av att få in mer än ett perspektiv på ting än bara det rent samhällsekonomiska. Jag menar att för att klara av att få in ett sådant perspektiv så behövs en folkbildning, så behövs en utökad respekt för andra människors tro och åsikter och så behövs en definition i de svenska medierna av förstörda ord som kristendom, demokrati, feminism, liberalism och socialism.

Klimatpussel och abort

Ifall det är någon som vill läsa mer om den stackars katten så finns nu artikeln om det hela här. Katten ser ut som om den knappt vet vad som hänt, men Daniel (5) är åtminstone nöjd.

För någon vecka sedan berättade en kollega att han två gånger om året får en tidning med essensen av periodens klimatartiklar hemskickad till sig. Norges del i IPCC, Cicero, erbjuder nämligen ett gratis utskick av en destilerad klimatmediaström. Någon tidning har jag inte fått än, men idag fick jag ett första mail ifrån gruppen där man refererar till en rad klimatartiklar som publicerats i Norsk media på sistone.
Efter att bara ha ögnat igenom texten har jag bland annat plockat upp att våra klimatansträgningar har till viss del bidragit till en ökad temperatur. Det är eftersom vi inte längre släpper ut så stor mängd aerosoler nu som förr så har mängden solljusets som reflekteras av dessa minskat. En skrämmande slutsats man drar är att effekterna från växthuseffekten till viss del har dolt sig bakom det ljuset som dessutom reflekterats bort av våra utsläpp, med slutsatsen att vi ligger dåligt till.

På tal om växthuseffekt så kommer jag resa ner till Rom om en dryg vecka. Inte med tåg som man kanske kunnat tro utan faktiskt med flygplan. Jag skäms över att behöva erkänna det, men det ändrar inte min övertygelse om att den stora mängd resande vi gör på långa sträckor inte är hållbar.

I morgonbladet läste jag ett brev skrivet från en läkare (Marianne Mjaaland) till en forskare (Willy Pedersen) om abortfrågan. Läkaren hade som ung pläderat för fria aborträttigheter och vilat sin övertygelse och retorik på jämnlikhet. Hur kan staten gå in och bestämma över den enkla människan i en fråga som till så stor del drabbar denne människas liv?
Men hon hade med tiden tappat lite av sitt sting. Retoriken kunde hon, men hon kunde inte längre hitta sin övertygelse. Som läkare hade hon jobbat med abort. Och borttagandet av foster som hon kallade det i brist för att kunna hitta bra ord var något långt mer dramatiskt en vad debatten i tidningarna kan måla upp. Kvinnorna blev ofta långt mycket mer ledsna än vad de hade väntat sig. Hon har skrivit en bok om saken.
Forskaren hade i en forskningsartikel visat korrelation mellan missbruk, depressioner och abort. Vilket håll ett sådant samband går åt är ju inte lätt att bevisa, men han hade kommit sig att intressera sig för abortfrågan. Det var svårt att hitta information, svårt att hitta statistik. Med ett grundval på 1000 personer kunde han se att 460 aborter hade gjorts. Eftersom en person kan göra abort flera gånger kom han fram till en siffra runt 35%. 35% av Norges kvinnor. Tänk på det. Han hade konstaterat att inget bra språkbruk fanns för att diskutera det här med abort. Att det är ett väldigt känsligt ämne, som kanske hade tjänat på att bli mer medvetandegjort i samhället.

Jag skrev tidigare om myten att Guillanis nollvision hade varit miraklet som fick bukt på New Yorks kriminalitet. Vad som till stor del löste ungdomkriminaliteten var faktiskt just abort. Det står att läsa i Freakonomics av ekonomen Steven Levitt.