lördag 28 januari 2012

Ytans tidevarv

När Fredik Reinfeldt tog till orda i partiledardebatten var det ingen tvekan hur han avsåg hålla sitt anförande. Som så många gånger tidigare så berättade han att det just nu inte finns någon opposition. Detta följde han sedan med att berätta hur mycket bättre det går för Sverige än för övriga Europa. Och sedan var det i det närmaste slut. Det var inte mycket varken politik eller önskan som uttrycktes. Endast ett understrykande av att "vi är de ansvarstagande", "vi är stabiliteten". Det är klart att det i tider som dessa är eftertraktat att vara just ansvarstagande. Men sedan var det ju detta med ansvarstagandet också. Det är ju detta som moderaterna personifierar, men ifall man söker under ytan så kan man snabbt få intryck av att partiet som ständigt pläderar om att ta ansvar, faktiskt inte alltid är så noga med det där själva. Berlusconi är ju kanske inte den första man kommer att tänka på kring Eurokrisen, men ESM som är den nya unionen som Socialdemokraterna nu har kommit överens med regeringen om att vi ska gå med om har trots allt vissa kopplingar. Helt grundläggande för ett ansvarstagande ledarskap är ju nämligen just att detta ledarskap kan ställas till ansvar. Om detta tror jag de flesta kan vara eniga. Det som S tillsammans med regeringen kommer göra (ifall saker är så illa som youtube-videon visar) är att flytta stor proportion av vårt självstyre bort till en organisation som inte är demokratiskt vald och som inte kan ställas till ansvar för sitt agerande.

Närmare Reinfeldt själv så har vi Filippa Reinfeldt. I DN så har en rad olika redaktörer för mindre tidningar skrivit en debattartikel där man beklagar sig över hur Filippa gör sig totalt otillgänglig för intervjuer angående politik. I artikeln står följande att läsa:

Den aktuella Serafenhistorien är intressant för att den så tydligt visar Filippa Reinfeldts mediebojkott. Eller är det Moderaterna som vill skydda en av partiets viktigaste galjonsfigurer till varje pris? Otaliga medier har försökt få en intervju de senaste veckorna med Filippa Reinfeldt – samtliga har kammat noll. Till och med landets största morgontidning, Dagens Nyheter, hänvisas till finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) – och han hade inte ens något politiskt ansvar när Serafen avknoppades 2007. Stockholms skattebetalare har förlorat miljontals kronor på försäljningen av Serafens husläkarmottagning, men personen som är ytterst ansvarig för att skattemedel försnillats väjer för ansvaret. Varför tyckte Filippa Reinfeldt att det var rätt att sälja stockholmarnas gemensamt ägda vårdcentraler för några hundratusen, när hon måste ha insett att de kunde säljas vidare för det mångdubbla? Frågorna hopar sig, men det moderata lägret i landstinget tiger.

I ett svar på DN som går under titeln "S tar till personangrepp när argumenten tryter". I ingressen (som står vid länken till artikeln" står att läsa följande:

”Jag känner igen dem som skrivit debattartikeln som vänsterdebattörer och S-politiker.”
. Svaret på kritiken blir med andra ord.. personangrepp på de som kommer med anklagelserna.

Svarar hon på kritiken i sitt svar då? Det kan man kanske säga.. hon säger att hon inte var ansvarig för dessa utförsäljningarna. Kom väl ihåg att detta kommer från det ansvarstagande partiet

.

Men i slutändan så är ju pengar trots allt bara pengar. Brott mot mänskliga rättigheterna är ju några steg värre. Det har i nederländsk press gått att läsa om en tidigare anställd på Lundin Oil i Sudan. Detta har plockats upp av Kristna Fredsrörelsen men än så länge inte av de stora medierna. Den anställde som upptäckte missförhållanden i Sudan och blev torterad efter att ha rapporterat detta till sina överordnande berättar om en praktisk allians mellan Lundin Oil och staten.

– Lundin var inte ett företag. Det var snarare en ingång för den nordsudanesiska armén.

Lundin Oils eget säkerhetsfolk inte gick att skilja från den reguljära armén eller milisen menar Matthew.

.

1 kommentar:

Lucas Carlsson sa...

Jag kommer ihåg kritiken mot Göran Persson när han berömde den Kinesiska stabiliteten.

Visst är Moderaterna stabila, men frågan är vart de leder oss. Beundran för det "Kinesiska undret" gör det lätt att missa den rovdrift på miljö och människor som eldar på BNP-tillväxten.

Reinfeldts strävan efter stabilitet är lättare att tro på än hans tal om frihet.