Med penicilienet växte hoppet om att mänskligheten skulle vinna över sjukdomarna en gång för alla. Det finns likheter här mellan hur man efter asienkrisen levde med en tanke om att den nya tidens politik en gång för alla skulle sätta stopp för framtida fininansiella kriser. Jag antar att båda exemplena för stå som exempel för hur det man vid en tid kan se som en sanning lite senare kan visa sig vara komplett fel.
Jag tycker att det som händer med ekonomin är intressant. De senaste 4 veckorna har jag inte följt med särskilt mycket på nyheterna, men nu när arbetet har börjat på nytt så har jag haft en del tid att läsa om det som håller på att hända. Att läsa om alla dessa kriser och debatter känns för att vara ärlig lite som att läsa om något som egentligen inte berör mig själv eller vanliga människor. Det är som en ständig ström utav ord som kontinuerligt utvecklar sig oberoende om någon lyssnar på den eller inte. Men som egentligen inte betyder något. Men - ifall det nu faktiskt betyder något, vad innebär det isåfall? Läser man nyheterna så låter det som början på ett stort paradigmskifte. USAs kris är ju enkel att förhålla sig till, för den berör eller beror ju i ingen mening på oss. Det som är svårare att förhålla sig till är det som händer i Europa, som faktiskt verkar vara precis lika dramatiskt. Det asienkrisen lärde oss var att en ekonomi (Thailands) lätt kunde rasera en annan ekonomi (t.ex. Syd Koreas) som den egentligen inte hade så stark relation till. Allting handlade om investerare och förväntningar. Och om man nu tittar på vårt Europeiska exempel så "räddade" man den Grekiska ekonomin genom att ge dem ett nödlån. Men det som i praktiken hänt är ju att den Grekiska skulden skutit än mer i höjden och sannolikheten att den kommer kunna betalas tillbaka verkar bara bli mindre och mindre. Man har klarat av en kortsiktig lösning, men jag har svårt att förstå hur man menar att detta ska lösa sig på lång sikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar