Laissez-moi tranquille, laissez-moi faire

Inom laissez-faire liberalismen finns det en intressant tankefigur. Man önskar att staten skall skruvas ner till ett direkt minimum. Genom att släppa våra plikter mot staten ges vi istället själva ett spelrum att verka gott i samhället med de pengar vi har. Det är, skulle jag tro enligt vissa, en höjden av demokrati eftersom individen då har frigjorts. Den grundpelare som staten skulle fortsätta garantera är lag och ordning via ett polisväsende. Och äganderätten förstås. Det intressanta med tankefiguren är att en sådan ordning på saker och ting skulle ju i det närmaste onödigförklara allmäna val, eftersom den regering man röstat fram inte skulle haft en statsapparat att styra över. En sådan ordning skulle varit ett avskaffande av demokrati så vi känner den idag. På gott och ont kanske?