Kanske är det så att jag blivit lite bortskämd av den vanligtvis väldigt goda kvalitén på P1s lördagsintervjuer. De gånger jag har lyssnat på den har jag alltid uppfattat Tomas Ramberg som välinformerad, lugn och objektiv. I den senaste intervjun så var det Sofia Arkelsten som skulle intervjuas. Partisekreterare för moderaterna och tillika självutnämnd miljöförkämpe. Efter "Shellskandalen" som var det som gjorde att hon fick plats i mitt medvetande så är det väl ingen överdrift att säga att hon hos mig har mer på sitt minuskonto än på sitt pluskonto. Att hon efter att ha bjudits på uppehåll under ett seminarium av Shell där Shell också deltagit så talade hon gott om detta företag i riksdagen. Kritikerna hävdade att det hon bedrev var en form av vittvättande av ett skitigt företag som hon antigen gjorde av ren naivitet och ovetskap eller som hon helt enkelt gjorde för att upprätthålla sina goda kontakter. Är shell ett skitigt företag? Efter att ha sett den här videon så mår jag smått illa vid tanken av att partisekreteraren för Sveriges ledande politikiska parti menar att Shell mycket väl kan vara en av de hjältar som ska rädda jorden från miljökollaps:
Intervjun blev dock något av en fars, där jag upplever att Sofia var den som klarade av att vara lugn och sansad medan Tomas lät ovanligt aggressiv och angripande. Vidare så pratade han om hur Moderaterna tänker bygga 10 nya kärnkraftverk när han ju i en tidigare intervju med folkpartiet själv presenterade rapporter som presenterade hur osannolikt det var att några nya kärnkraftverk / kärnreaktorer (för det han egentligen skulle ha sagt var 10 kärnreaktorer) skulle bli byggda under de villkoren som satts upp i Sverige.
Och visst hade han väl en poäng när han frågade Sofia om varför moderaterna är så måna om att inte presentera sina stora bidragsgivare, en vägran som nästan inte förekommer i något annat västerländskt land. Och även om det var så att Sofia stiligt dansade helt undan på att svara på någon av hans frågor så tycker jag i slutändan att det trots allt blev en ganska intetsägande intervju där den lilla informations som faktiskt kom till ytan snarare presenterades på initiativ av Sofia än som följd av de annars så vanligt smarta frågorna ställda av Tomas.
6 kommentarer:
Jag håller med dig. Det var inte mycket som kom ut ur intervjun, förutom att Sofia Arkelsten är en skicklig politiker, som behåller lugnet även då hon pressas.
Kontentan var väl att Sofia tycker att:
det är viktigt att hålla sig väl med stora ekonomiska intressen som Shell och därför kan man inte säga att politiker förlorar trovärdighet om de medverkar i "greenwashing events".
det är lämpligt att distancera sig något från kärnkraftsindustrin, för en tid i alla fall.
Moderaterna vill undvika diskusion om korruption genom att inte ta emot donationer från företag och organisationer, men att det skulle vara ett stort problem för Moderaterna att redovisa vilka gåvor på mer än 20.000 kr som man tar emot från privatpersonerna som står bakom kapitalstarka organisationer och företag.
Vet inte om jag håller med dig om kontentan, tycker inte du kan dra slutsatsen om Shell utifrån det Sofia sa. Egentligen inte heller slutsatsen om kärnkraften, precis som Tomas påpekade för Björklund under deras intervju så ser det ju inte ut som om det är något företag som är villigt att agera på den möjligheten som regeringen presenterar, och då blir det ju varken reaktorer eller kärnkraftverk.
Moderaternas ständiga åberopandet av "valhemligheten" ger lite 1984 kårar hos mig.. men tycker egentligen att Tomas kunde hanterat den delen av utfrågningen bättre. Hans största miss var dock att jag inte tyckte att han framstod som opartisk.
Min slutsats var att Sofia inte ville beröra problemet med att miljö-, energi- eller andra inflytelserika politiker låter sig bjudas på tillställningar som ordnas av t.ex. stora oljebolag, där syftet för bolagen är att få positiv publicitet samtidigt som man fortsätter med sin enormt miljöskadliga verksamhet.
Vad jag kan förstå kan man endast rättfärdiga en sådan hållning om man värnar mer om de kortsiktiga fördelarna därför bortser från de långsiktiga konsekvenserna.
När det gäller kärnkraften så tror jag ju inte att kärnkraftsförespråkarna och den energiintensiva industrin kommer att nöja sig med att energibolagen inte tycker att det är lönsamt att ersätta den energiproduktion som försvinner när de uttjänta kärnreaktorerna avvecklas. Man kommer att göra sitt bästa att hitta vägar att ge industrin den lönsamhet som de vill ha. Dessa politiker tycker helt enkelt att hög energitillgång är värt framtida risker eftersom de ger ekonomiska vinster idag. Detta synsätt gäller oavsett om konsekvenserna av energiproduktionen kan bli i det närmaste oöverblickbara. Detta synsätt gäller både kärnkraften och kolkraften.
Lägre energikonsumtion upplevs helt enkelt som betydligt farligare än både klimtkaos och radioaktiva föroreningar.
Sofia är en skicklig förespråkare för ekonomismen. Jag håller helt med dig om att Thomas Ramberg som vanligtvis är en mycket skicklig journalist framstod som något osympatisk i sina försök att få svar på sina kärnfrågor. Tyvärr så spelar det ju oftast större roll hur man säger något än vad man säger. Sofia var vänligheten själv, medan hon förmedlade väldigt pragmatiska svar.
Men om man vill vara landets största parti så kan man ju inte vara särskilt tydlig i sina budskap... Om man är lyssnande och trevlig så räcker det långt för de flesta, det är ju svårt att sätta sig in i de stora frågorna.
Men ifall hon är för ekonomismen så borde hon väl vara emot subsidierande av nya kärnreaktorer..? Det är väl i tillägg något man explicit har sagt, nämligen att man inte har för avsikt att införa teknologispecifika subsidier?
Vad vet jag, jag är trots allt bara en enkel människa som försöker förstå världen. Inte blev jag klokare av intervjun inte.
Man skulle ju i tillägg kunna tänka sig att industrin får tillgång på billigast möjliga el då el-industrin producerar elen på billigast möjliga sätt. Och det skulle man ju inte göra ifall man "tvingade" industring att bygga kärnkraft. Det vettigaste och mest konkreta jag hört (något som jag faktiskt hörde första gången från Tomas) i frågan är ju nämligen att ingen är beredd att bygga kärnkraft under de vilkoren som regeringen ställt upp. Men.. varför förs debatten som om vi nu väljer ifall kärnkraft ska byggas eller inte ifall det är så?
Jag vet var man sympatier ligger och jag önskar inte ny kärnkraft, bara så att det ska vara förstått. Men jag har svårt att förstå denna tillsynes pseudodebatt.
Om jag raljerar lite så kan en ekonomist se så här på saken:
Ekonomiska intressen är alltid viktigast. Det som inte låter sig värderas i pengar är personligt eller sekundärt. Eftersom ekonomiskavärden ofta är flyktiga, blir tidsperspektiven korta (aldrig mer än en livtid, och oftast inte mer än några år). Subsidier är inget problem om man kan se det som en investering med ekonomisk utväxling. Värnandet om fastighetsvärdet på de strandnära lägena är betydligt viktigare än energin från vindkraft som stör känsliga ögon.
Min reflektion om kärnkraften och dess kostnader:
Problemet med kärnkraften är ju att det är så svårt att veta vad den kostar. Om inget havererar, lagringen av kärnavfallet håller i 100.000 år och tekniken inte innebär att kärnvapenspridningen ökar så har man en uppgift om kostnaden (troligen den som industrin räknar med, de lär i alla fall inte betala för eventuellt andra kostnader).
Om något steg fallerar så har vi en helt annan kostnad...
I slutändan är det ju kommande generationer som har mest att förlora (om man inte råkar bo precis brevid en härdsmälta eller ett bombnedslag), medan vi som lever idag kan tillgodogöra oss hela nyttan i form av energitillgång.
"Problemet med kärnkraften är ju att det är så svårt att veta vad den kostar. Om inget havererar, lagringen av kärnavfallet håller i 100.000 år och tekniken inte innebär att kärnvapenspridningen ökar så har man en uppgift om kostnaden (troligen den som industrin räknar med, de lär i alla fall inte betala för eventuellt andra kostnader)."
Nu närmar vi oss kärnan i det jag ställer mig frågande till, för som jag förstod artikeln i Time så har Amerikanska regeringen varit ganska generös med subsidier, kanske speciellt om man tänker på ett eventuellt haveri. Detta till trots har det alltså inte varit en "enorm" tillstormning till att bygga kärnkraftverk. För att vara lite cynisk kan man väl säga att om inte jänkarna kastar sig över projektet så kan det väl knappast vara lönsamt..? Jag menar detta med moraliska betänkligheter i Amerikansk företagsverksamhet har ju många gånger tidigare visat sig som en icke ting.
Och alltså, ifall inte kärnkraft med subsidier lockar investerarna, varför förs det en debatt som antyder att kärnkraft utan subsidier kanske kommer byggas så fort som imorgon?
Skicka en kommentar