Vilddjurets tecken

Inte är jag en som vet mycket om vad som föregår i maktens korridorer, men nog är jag väl enig med Schlaug om att Bildts Lundin historia är bra mycket mer intressant än Juholts ersättningsfiffel. Visst, fiffel är aldrig aldrig bra. Men det är ändå bättre än att eventuellt profitera på misär.

Den historien, som verkar långt mycket mer intressant, har förresten lett till en anmälan hos granskningsnämnden.

Occupy Wall Street

USA är landet som människor älskar att ha synpunkter på. Det är ett ämne där meningar minst sagt kan gå isär. Personligen har jag aldrig träffat en Amerikan som jag inte tyckt om, samtidigt som det var ytterst länge sedan jag såg USA som land som en välgörare. Efter att ha arbetat tillsammans med en Amerikan i över ett år nu har jag dock förstått att USA är ett långt mer komplext land än den bilden man får när man lyssnar på de sedvanliga medierna. Och en sak som min vän har berättat för mig är att när Amerikaner väl bestämmer sig för att göra något, så gör de det. Inte som i Sverige med "tänk om", "men kanske sådär?". De bara gör det. Personligen är han övertygad om att det kommer bryta ut ett inbördeskrig i USA tillsist, landet börjar nu bli så splittrat. Och jag får erkänna att reportaget i Time om de olika miliserna i USA var intressant.

Intressant är också rörelsen Occupy Wall Street. Är detta ett tabu som nu håller på att spricka? En man i SRs reportage säger "I'm not an anti-capitalist... but if this continue I think there will be an uprising". Wow, det låter ju som Marx. Paul Krugman har skrivit om det här.

Går det runt?

Ibland kan man undra ifall historien avser att bara gå runt, runt, runt. Enligt min historieförståelse så skapades det år 2008 en så kallad "credit crunch". Problemet var att vissa banker gett lån till människor som inte borde få det och sedan sålt dessa lån vidare som små finansiella paket. Dessa paket spreds sedan över bankvärlden och allt var frid och fröjd. Tills man insåg att paketen inte var någonting värda. Problemet då var att flera banker inser att de plötsligt inte har så mycket tillgångar som de trodde och pga detta riskerar gå omkull. Eftersom bankerna förstår att deras syskon kan vara påväg att gå omkull (ifall de verkligen är det eller inte är dolt i ett moln av kreativ bokföring) så är det ingen bank som vill låna ut till någon annan bank. Detta leder till att de bankerna som legat i riskzonen verkligen tryckts ut i konkurs.

Eftersom detta skulle kunna leda till att våra kreditkort skulle slutat fungera så kom politikerna på att så kan man inte ha det. I USA skapade de något som kallades TARP "Troubled Assets Relief Program". Bankvärlden klarade sig vidare och cheferna fortsatta att checka in feta bonusar. Problemet var löst.. trodde man. Problemet var att för rädda bankerna så försatte sig flera stater i besvärliga ekonomiska situationer. Speciellt i EU har vi ju sett hur land efter land fått problem med stora statsskulder. Sättet man löste detta på var att säga "Nu har vi hjälp bankerna, nu är det dags att de hjälper oss lite". Politikerna gjorde en del trixande och överenskommelser och kom fram till att bankerna skulle låna ut pengar till de olika staterna. Men pengarna verkar inte ha hjälpt och de stater som tidigare satt i en besvärlig situation verkar ha hamnat i en ännu värre situation nu. De lån som har getts till dessa stater ser ut att kunna bli värdelösa. Och detta.. leder till att bankerna som gett lånen plötsligt börjar få de svårt med finanserna, vilket leder till att deras kollegor (de andra bankerna) känner sig osäkra kring att låna ut pengar till dem. Tillbaka till ruta ett? Och vad säger IMF? "Ni måste låna ut mer pengar till bankerna". Alltså, man verkar gå in i en trängre och trängre spiral. Och man fortsätter framåt tillsammans för att paraphrasera ett partis kampanjbudskap utan självironi eller förståelse om vart man är påväg.

"Pengar kan inte skapas eller förstöras utan endast omvandlas". Förlåt, det stämmer inte helt, det ska vara energi som det gäller. Pengar kan, genom fraction reserve banking faktiskt både skapas och förstöras. Men man kan ju fråga sig vart dessa pengar tagit vägen i det cirkulära spelet där banker lånat till stater som lånat till banker osv. Ifall man tar räntan och aktieutdelningar med i beräkningarna misstänker jag att det är aktionärerna eller "kapitalet" som vunnit något i hela denna cirkusen, och det är skattebetalarna som helhet som har förlorat. För Grekland har ju trots allt betalat sin ockerränta till de som har lånat pengar till dem. Någon myntade en gång uttrycket att man socialiserade riskerna men privatiserade vinsterna. Vad slutresultatet blir återstår att se, fortsättning följer.

Juridiskt riktigt, moraliskt rätt?

Ramarna för vad som är ett samhälle kan från tid till annan vara intressanta att titta på. Nog har vi alla en intuitiv känsla för vad vår demokrati är och inom vilka ramar vi har både våra friheter och plikter. Tittar man närmare på det så är det dock i yttersta konsekvens våra olika institutioner som upprätthåller samhället. Det är sjukvården som hjälper oss när vi är sjuka, det är skolan som utbildar oss och hjälper oss att förstå världen och det är polisen och rättsväsendet som definierar gränserna för rätt och fel ur samhällets ögon. Men alla dessa institutioner utgörs av människor. Och människor har aldrig varit avsedda att fungera som mekaniska kugghjul utan vi är alla subjektiva och med en egen agenda.

DN har på senaste tiden börjat granska polisen och Wolodarski menar att de reportage man gör visar en samhällsbärande organisation i förfall. Något jag dock tycker är snäppet mer intressant än polisen är vår juristkår. Kanske minns du skandalen med ledarna för en ytterst framstående juristförening som kommit undan med att bara betala 3-4 procent skatt genom att ta ut sin lön via skalbolag i U-länder och kalla utbetalningarna för näringsverksamhet i utvecklingsland. Moraliskt sett helt oförlåtligt, juridiskt sett inget att anmärka på. Nu senast har DN och SR rapporterat att de studenter som oftast åker dit för fusk vid Uppsala universitet är - juriststudenterna. Ifall vi bygger upp ett rättsväsende på arbetare som ser mer till eget intresse än till moral, vad kommer detta isåfall innebära för samhället i storts förtroende för rättssamhället? Att vara jurist eller dommare är endast en titel. Ifall det visar sig att människorna bakom titeln blir mer och mer beredda att ta genvägar för snabba resultat så blir jag smått orolig för vår demokrati. (Jag brukar vara motståndare till användandet av ordet demokrati eftersom innehållet från tid till annan är svårdefinierat, i detta samhället upplever jag dock att ordet passar in)

En hösttur

Solen skiner och den första Oktober är något så ovanligt som en oktoberdag som känns som en sommardag. Det är något speciellt med solensljus dock som avslöjer att det trots allt är höst. Den skiner liksom lite dunkelt och magiskt. Som ifall den är lite generad över att det är så varmt mitt i hösten. Nästan som om den vill göra minst möjliga väsen av sig. Den ligger lågt och det är svårt att se långt framåt i motljuset. Trots det vackra vädret så är det inte så mycket folk ute på gatorna. Idag bestämde jag mig för att för första gången besöka Svartediket. Det är Bergens vattenreserv tillika namnet på Norges (och kanske världens?) första hård rocks-musikal. Luften är frisk och fåglarna sjunger. På Kalfareveien passerar jag det ena huset vackrare än det andra och jag undrar varför jag inte gått här tidigare. Det är ju trots allt en ganska vacker väg att gå. Det går upp för mig att ett av livets stora nöjen är att gå lätt klädd än varm höstdag och känna klimatets  nyanser in på huden. Vägen fortsätter framåt och framåt. En fotresenär som går åt andra hållet berättar att man kan följa vägen upp över Ulriken och sedan ner på andra sidan ifall man vill gå runt vattnet. "Men det är 600m stigning upp". Jag inser begränsningarna hos mina campers och vandrar vidare. 3/4 runt så vänder jag om och börjar gå hem igen. 4 timmar från jag startade så har jag kommit tillbaka till där jag började. Fröken N sitter med rynkad panna över sina Montaigneböcker. Brukade jag verkligen spela golf varannan helg förr i tiden? Jag trodde jag var vältränad, men fyra timmar till fots känns trots allt en del.

Man on the wire

Det är 10 år sedan 11 September och det är upp till varje människa att själv välja vad man ska låta WTC betyda. Man kan välja att tänka på dem som platsen där många människor dog i en tragedi, som en ursäkt att starta krig över hela världen och bryta mot mänskliga rättigheter, eller så kan man gå tillbaka längre i historien. Man kan minnas att de två tornen en gång i tiden visade att det verkligen inte finns några gränser.

Det skrivs att miljösmarta kostråd har stoppats från livsmedelsverket eftersom dessa råd kan ses som ett "hot" mot den fria handeln inom EU. Det att påpeka att närproducerad mat är bättre för miljön än mat producerad långt bort ifrån är alltså för mycket för att EUs regelverk ska tillåta det. Och man börjar fråga sig.. när man börjar censurera sådant som endast ämnat att hjälpa en sargad planet inom EU, åt vilket håll är isåfall demokratin påväg? Och är det så att lilla Sverige gör sin röst hörd i det stora EU? Och när allt kommer till kritan, hur orkar de engagera sig i sådana här frågor när hela ekonomin ser ut att gå under? Liknelsen om att EU är som ett titanic som håller på att sjunka där politikerna får för sig att bråka om bordsplaceringarna i matsalen känns träffande.