Juridiskt riktigt, moraliskt rätt?

Ramarna för vad som är ett samhälle kan från tid till annan vara intressanta att titta på. Nog har vi alla en intuitiv känsla för vad vår demokrati är och inom vilka ramar vi har både våra friheter och plikter. Tittar man närmare på det så är det dock i yttersta konsekvens våra olika institutioner som upprätthåller samhället. Det är sjukvården som hjälper oss när vi är sjuka, det är skolan som utbildar oss och hjälper oss att förstå världen och det är polisen och rättsväsendet som definierar gränserna för rätt och fel ur samhällets ögon. Men alla dessa institutioner utgörs av människor. Och människor har aldrig varit avsedda att fungera som mekaniska kugghjul utan vi är alla subjektiva och med en egen agenda.

DN har på senaste tiden börjat granska polisen och Wolodarski menar att de reportage man gör visar en samhällsbärande organisation i förfall. Något jag dock tycker är snäppet mer intressant än polisen är vår juristkår. Kanske minns du skandalen med ledarna för en ytterst framstående juristförening som kommit undan med att bara betala 3-4 procent skatt genom att ta ut sin lön via skalbolag i U-länder och kalla utbetalningarna för näringsverksamhet i utvecklingsland. Moraliskt sett helt oförlåtligt, juridiskt sett inget att anmärka på. Nu senast har DN och SR rapporterat att de studenter som oftast åker dit för fusk vid Uppsala universitet är - juriststudenterna. Ifall vi bygger upp ett rättsväsende på arbetare som ser mer till eget intresse än till moral, vad kommer detta isåfall innebära för samhället i storts förtroende för rättssamhället? Att vara jurist eller dommare är endast en titel. Ifall det visar sig att människorna bakom titeln blir mer och mer beredda att ta genvägar för snabba resultat så blir jag smått orolig för vår demokrati. (Jag brukar vara motståndare till användandet av ordet demokrati eftersom innehållet från tid till annan är svårdefinierat, i detta samhället upplever jag dock att ordet passar in)