måndag 28 maj 2012

Ny sida. Slut?

Dag för dag så närmar sig tiden för avresa och efter att lägenheten blivit såld måste det erkännas att jag börjat längta efter det som ska komma mer än jag kanske borde. Häromdagen tog jag fram de gamla böckerna med japanska tecken igen. Kom jag ihåg hur man gjorde mån tro? I början vad det kanske lite trögt, men det visade sig snabbt att handen kom ihåg. Och när det blivit fart på handen så väcktes också gamla minnen. Precis som doftar ofta kan fungera som ett kraftigt minnesstimuli så blev det att sitta och teckna de små japanska kurvorna fram och tillbaka en övning som förde mig bakåt i tiden. Och kanske också framåt?

Det är svårt med den kraftiga längtan i sitt bröst att samtidigt känna ett vemod över det man ska lämna. Det är märkligt med tanke på att jag ska till andra sidan jorden, men på ett plan kan jag uppleva det som att jag samtidigt ska hem. Hem till en plats jag aldrig varit på. Hem till den plats jag upplever jag borde vara på.

Vissa goda saker för det ju också med sig. Nu blir det slut på det ständiga politiska käbblet här. I det att jag lämnar Skandinavien så avser jag också sluta slå mig för pannen och förundras varje gång det ena nya förslaget ter sig precis lika absurt som det föregående gjorde. Och för att vara ärligt tror jag Skandinavien kommer klara sig helt fint utan det. Tack till alla som tagit sig tiden att läsa, förlåt till alla som upplever att de slösat bort sin tid. Nu är det hög tid för mig att vända sida.

onsdag 23 maj 2012

Det är så absurt att det nästan är lustigt

Det har ju sedan länge stått klart att vi i Sverige säljer "dynamit" och att ingen i det "finare" politiska etablissemanget tycker det är något direkt problem. Det hjälper ju oss trots allt att finansiera vår steg för steg nermonterade välfärd. Hmm, undra att uttrycket "the chickens are coming home too roost" är ett så känsligt uttryck för oss här i väst.

När jag läser om hur polisen sprejar ner den egna befolkningen med pepparspray i Montreal i Kanada så blir det dock plötsligt logiskt för mig. Folk är arga på kapitalismen, högre studieavgifter och ting i allmänhet. Ifall man inte säljer dynamit, hur ska man då betala polisen för att med pepparspray förklara för människor att de har fel?

onsdag 16 maj 2012

Centimeterrättesnöret

Morgonrodnadens skiftningar drog fram över buskaget och släcktes av täta grå moln.
Som om han lyfte blicken från lagtavlorna han läste, såg Sologdon frånvarande ned på Nerzjin.
- Hör nu på: cenimeterrättesnöret! Den sista centimeterns område! På Den Yttersta Klarhetens Språk är det omedelbart begripligt vad jag menar. Arbetet är nästa färdigt; målet är nästan nått; allt förefaller klart och övervunnet; men det man har åstadkommit är inte så utmärkt som man skulle önska! Det måste snyggas till ytterligare, kanske måste man forska mer. I detta ögonblick av trötthet och självbelåtenhet är det särskilt frestande att lämna arbetet utan att ha nått utsökthetens höjdpunkt. Arbetet i den sista centimeterns område är mycket, mycket svårt, men också särskilt värdefullt, eftersom det utförs med de mest fulländade medlen! Den sista centimeterns rättesnöre innebär att man inte ger upp arbetet! Och att man inte uppskjuter det, eftersom tanken lämnar den sista centimeterns område! Och man skall inte vara rädd för att ödsla tid på det, eftersom man vet att målet aldrig är att slutföra arbetet snabbt utan att nå fullkomning!
Den första kretsen, Alexander Solsjenitsyn

tisdag 15 maj 2012

Om svårigheter

De skrattade.
- Så om du vill skall jag gärna meddela dig med en del rättesnören?
- Javisst. Gör det.
Nerzjin sjönk ned på vedhögen och Sologdin satte sig obekvämt på sågbocken.
- Nå - hur är din inställning till svårigheter?
- Att inte deppa?
- Det räcker inte.
Sologdin såg förbi Nerzjin ut mot zonen, mot de små täta buskarna, som var täckta av frost och en vag rosa gryningsfärg: solen tvekade om den skulle visa sig eller ej. Sologdins ansikte var koncentrerat och tärt, med ljust, krulligt skägg och korta, ljusa mustascher; det hade något gammalryskt över sig och påminde om Alexander Nevsjkijs.
- Om inställningen till svårigheter, mässade han. När det gäller det okända måste svårigheterna betraktas som en dold skatt! Vanligtvis är det så, att ju värre de är, desto nyttigare är de. Det är inte lika värdefullt om svårigheterna uppstår ur ens egen kamp mot jaget. Men när svårigheterna beror på föremålets tilltagande motstånd - då är det storartat!! sade han, och det var som om den rosafärgade gryningen glänste hans Alexander Nevskijs-ansikte, som bar spår av svårigheter lika väldiga som solen. Den tacksammaste insiktsvägen är "största möjliga yttre och minsta möjliga inre motstånd". Misslyckanden bör betraktas som nödvändiga för fortsatt ansträngning och viljeanspänning. Och om man redan har gjort betydande ansträngningar - hur mycket glädjerikare blir inte misslyckandet! Det betyder, att hackan har drämt i järnkistan, där skatten ligger gömd! Och att övervinna ökade svårigheter är så mycket värdefullare eftersom det är genom misslyckandena som den arbetande växer till i förhållande till de svårigheterna han möter!
- Utmärkt! Storartat! sade Nerzjin från vedhögen.
Den första kretsen, Alexander Solsjenitsyn

måndag 14 maj 2012

Musiken

Agnija böjde huvudet. Viljelöst hängde hennes hand ned med guldringen Anton givit henne. Hennes flickkropp verkade benig och mer avtärd än någonsin.
- Ja, medgav hon med svagare röst. Ibland är jag fullkomligt medveten om att jag har mycket svårt att leva, att jag har tappat lusten. Folk som jag är överflödiga här på jorden...
Han exploderade. Hon gjorde sitt bästa att inte attrahera honom! Han kände allt mindre lust att gifta sig med Agnija.
Hon lyfte blicken, och forskande och utan minsta leende såg hon på honom.
"Och dessutom är hon ful", tänkte Anton.
- Du kommer säkert att bli berömd och framgångsrik och alltid ha det bra, sade hon sorgset. Men kommer du att bli lycklig, Anton? ... Du skall vara försiktig, du också. När man blir för intresserad av livsprocessen, så mister man... mister man... hur skall jag säga det...
Hon knäppte händerna medan hon sökte efter ordet, och ansträngningen speglade sig i hennes ansikte som ett smärtsamt leende:
- När kyrkklockorna har slutat ringa och ljuden tonat bort, kan man inte få dem att återvända, och i dem fanns hela musiken. Förstår du? ...
Den första kretsen, Alexander Solsjenitsyn

Som en fisk

Fiskarna simmar så fridfullt i sitt akvarium. När det inte är så många gäster där så blir det som en liten bubbla - en egen värld - med egna regler. Under dem ser man skuggsiluetterna flyta fram på akvariebotten. Det är inte svårt att förstå hur kineserna kunde finna inspiration till sina vackra teckningar med karpmotiv. Både vattnet i sig själv och fisken är ju som manifestationer av Tao, av icke-motståndet. Vinden tar tag i presenningen de satt upp längs ena väggen. De håller på att utvidga akvariet med en ny basäng, man ska skaffa sig sjölejon. Men utöver presenningen och vinden är det lugnt och fridfullt där, bara jag och fiskarna. De skänker en viss frid och jag hoppas jag får bo nära ett akvarium även i framtiden.

söndag 13 maj 2012

Vildanden

"Tar vi livslögnen från en genomsnittsmänniska tar vi lyckan från honom på samma gång"

lördag 12 maj 2012

Lite vila

Jag var precis igenom en längre kedja tankar när det plötsligt blev uppenbart för mig. Jag utbrister på kontoret "Pengar är roten till allt ont i mitt liv, tänkt så mycket lyckligare jag hade varit om inte pengar fanns". Det är tidigt på morgonen, så tidigt att det bara är jag och Brian där. Brian vänder sig om och tittar skeptiskt från sitt skrivbord. "Du har en del bra idéer ibland, men detta fattar jag inte". Nåväl, det hade jag väl inte trott heller, fast det spelar ingen roll. Det är ju en bra början på att ta en liten paus från jobbet och lite vila.

fredag 11 maj 2012

Satisfied Mind

När Schlaug skriver på sin blog om banker som spekulerar i livsmedelspriset, något som (ifall banken gör sitt jobb riktigt) driver upp priset på mat och puttar ut miljontals människor i en fattigdom där de inte längre har råd att köpa mat för dagen så vill man bara skaka på huvudet. Det kommer som en i raden av många rapporter på sistone om hur de rastlösa i de "övre" skikten vårdslöst stressar i jakten på virtuella siffror med konsekvens för miljontals oskyldiga. T.ex. så har ju de respektabla herrarna på Lundin Oil nu slagit fast att man inte ska ha någon oberoende utredning av deras verksamhet nere i Afrika. Och visst känns det fräscht att höra en Bildt hög i hatten prata stolt om internet, frihet och demokrati samtidigt som han inte klarar av att uttala sig om huruvida det är bra eller dåligt att Telia Sonera hjälper diktaturer, bland andra Vitryssland, med att övervaka oppositionella.

Och det hela är ju så dumt. Så förbannat korkat. Dagens sanning kommer Johnny Cash med:

torsdag 3 maj 2012

Här kunde man bott.. ?

Jo, man kunde nog det. Mer t.o.m. mer så än när jag en gång i tiden flyttade in här.
Efter kämpade långt ut på kvällen så blev det tillsist städat. Och så idag kom fotografen och tog bilderna. Nu kan det inte vara långt kvar.

Mitt sista bekymmer var toalettsätet. Att en toalett kan orsaka sådana problem. Precis som i sagan visade det sig dock att jag åkt världen runt i onödan, för lösning fanns precis framför näsan på mig. Precis innan det att jag skulle beställa ett säte i Sverige för att skicka det till Norge så tog jag ett sista telefonsamtal..

.. till badbutiken som ligger precis på hörnet. Hör och häpna, inte bara kunde de få tag på sätet. De t.o.m. hade det på lager. Så 20 minuter innan fotografen kom så lyckades jag faktiskt fixa ett nytt toasäte också.

Kors i taket hur saker kan ordna sig. Igår var egentligen en ganska besvärlig dag. Det är länge sedan jag slått mitt huvud i så många olika saker. Jag fick köpt ett toalettsäte igår som inte passade. Och på toppen av allt ville inte fretex ha mina möbler.

Men idag var en ny dag. Imorgon bär det av på hyttetur för (nästan) första gången här i Norge. Då ska det bli fiske, lugn och ro. Och framförallt inget lägenhetsfixande.

fredag 27 april 2012

Förhoppningsvis sista fixet

Så ser det äntligen ut som om det kan vara slut på allt det här. Det var alltså den lilla äckliga luckan i hörnet som stannade kvar som en nagel i ögat. Det var bara att ta ett djupt andetag...

Och sedan slipa bort ännu lite mer. Trixet var att försöka få bort någon form av brun, småfettig grej som antagligen orsakade att färgen sprack upp.
Sedan var det dags att måla igen. Detta kunde man ju sedan tidigare. Nu aningen mer komplicerat iom silikonlisten som jag lagt dit.

Men tillsist gick det likväl att få dit färgen och till min lättnad så var det inte heller något som sprack upp.

Och när köksfläkten väl var på plats så kunde jag åter andas ut.


Nu var det bara toalettsitsen kvar. Den "kom" idag. Vem stjäl egentligen en toalettsits till 285 kr? Ingen aningen, men han bor i Bergen. Nåväl, en ny är redan beställd.


torsdag 26 april 2012

Sista delen av byggare Johan ?

Två steg fram och ett tillbaka brukar det ju heta. Idag trodde jag att jag gav mig i kast med mitt sista projekt här hemma i lägenheten, nämligen att lägga en silikonlist på väggen över ugnen. 
Det var faktiskt med viss entusiasm jag gav mig i kast med uppgiften; vid detta laget har jag börjat tycka att det är kul att tejpa med blå maskeringstejp.

Dessvärre tyckte inte det lilla området nere till höger om att man tejpade på det, så det ser ut som om det sista projektet kommer få bli att tvätta där ordentligt och sedan måla om området. Fotografen har blivit bokad till på Torsdag, så det gäller att få det gjort inom en rimlig tidsrymd.



onsdag 25 april 2012

Standarden som gud glömde

Är detta en lägenhet som är redo för försäljning? Det börjar nog närma sig åtminstone.
I stora drag är det bara att få undan alla saker som ligger runt omkring och egentligen inte hör hemma någonstans.

Och så ett problem till då så klart. Det ska ju alltid vad något..

Standarden som gud glömde. Sista punkten på listan är att hitta en ny toalettsist för att ersätta min nuvarande söndriga. Något som hittills visat sig svårare än man kunnat tro. Min toalett är nämligen av ett äldre snitt och kortare än sådant som säljs idag. Likväl så tror jag att jag har lyckats hitta vad det är för modell, så jag känner mig likväl hoppfull.

måndag 23 april 2012

Byggaren fortsätter

Nu så börjar det äntligen gå mot sitt slut och de sista sakerna börjar komma på plats.










Först så var det dags att fixa området bakom den gamla köksfläkten.


Det blev ganska bra, även om hörnet nere till höger sprack upp lite. Kanske hade jag inte tvättat tillräckligt med salmiak i förväg? Det är åtminstone långt bättre än tidigare.


Sedan var det dags för golvet. Att svabba in en hel lägenhet med golvputs är inte alltid en helt enkel sak. Som tur var så var Tetris-N där för att hjälpa till, så tillsist lyckades vi faktiskt få gjort hela lägenheten.

När är det bara ett toalettsäte och eventuellt lite silikon över ugnen kvar, sedan är det klart.


söndag 22 april 2012

Slutet på ett parti?

Igår lyssnade jag på ekots lördagsintervju där Annie Lööf intervjuades och jag undrar om det jag lyssnade på kanske markerade slutet på ett anrikt parti. Jag kan inte förstå annat än att de människor som tidigare röstade ett grönt parti som förde böndernas talan måste känna sig alienerade för det som nog best beskrivs som "stureplanscentern". Utöver Annies icke klädsamma luddighet kring vapenförsäljning till diktaturer så var nog det som överraskade mig mest att hon drar in en årslön på ca 1,8 miljoner parallellt med att hon pläderar för sänkta löner för de som har det sämst. Tomas förde fram en intressant siffra att för en ung person som har en månadslön runt 18000 så betalar bara arbetsgivaren ca 3500 i månaden, resten kommer väl antagligen från staten. Lite intressant för näringstopparna brukar ju klaga sig gula och blå över hur mycket skatt vi har i detta landet, samtidigt som det då kan framstå som att det kollektiva sponsrar lönerna till det som sedan genererar aktievinsterna till de samma människorna.

Tomas som intervjuare satt inne med en del intressant information under intervjun, men annars måste det sägas att han till misslyckades med sin intervju. Han fick ett stick av hånfullhet i sitt skratt när han vid en punkt i intervjun fick floskel på floskel till icke-svar på sina frågor. En intervjuare måste klara av att upprätthålla tålamodet bättre än så.

Hur centern ska klara av att upprätthålla balansgången där man samtidigt vill vara ett laissez-faire parti och profilera sig som ett miljöparti är för mig en gåta. Jag kan inte förstå annat än att fasaden kommer spricka och att partiet sakta men säkert kommer tyna bort.

A sky full of kindness

The little bird landed upon the ledge of the tower. All of the birds made way for the very oldest bird, who very slowly came right up close and gently whispered to her "welcome back", and in a voice just as small the little bird replied "I think I'm ready" the oldest bird smiled, "My dearest child, most people spend their entire lives only trying to get hold of as much as they possibly can, but you are different, all through your great journey you never once gave up and through the kindness that you gave and the kindness you received you learnt the greatest lesson that any mother could teach her child, that the real thing is not to see how much you can get, but to see how much you can give.
- A sky full of kindness, Bob Ryan

lördag 21 april 2012

Citerad Idéhistoria

Från Schlaugs blog står följande att läsa angående vad tidigare tänkare tänkt om tillväxt i redan materiellt välstående länder:


Den konservative Staffan Burenstam-Linder, vice ordförande i det svenska Högerpartiet och professor på Handelshögskolan i Stockholm, beskrev i Den rastlösa välfärdsmänniskan (1969) vad som skulle prägla det framtida tillväxtsamhället: ”En ny form av ekonomiskt slaveri, som inte längre bottnar i kampen för ekonomiskt överlevnad utan i en tillväxtmani som ibland, i de bokförda expansionsökningarnas namn, tvingar oss att fördela våra ekonomiska resurser, inklusive tiden, destruktivt - så att vi raserar sådana naturliga grundvalar för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa.” Man klan således som god konservativ vara djupt kritiskt till tillväxtjakten.
John Stuart Mill, liberalismens störste tänkare, menade att vi efter det att vi nått det materiellt och ekonomiskt mogna samhället skulle låta annat än det materiella att växa: fritiden, kulturen och andligheten. Så här skrev han i sitt huvudverk Nationalekonomins principer:

"Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer, som redan är rikare än någon har behov av att vara, skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom.... Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete." Man kan alltså vara god liberal och ändå kritisk till föreställningen om den eviga tillväxten.

onsdag 18 april 2012

The emptiness, the spiritual bleakness

The true picture of what is going on in here, and it can even be seen in the american television if you look at it long enough. The emptiness, the spiritual bleakness, the loss of meaning, the loss of purpose.
Black Power, the Mix Tape

41' försöker någon förstå sig på den kritik som den amerikanska TV-guiden riktar mot Sveriges mediatäckning av USA som man menar är anti-amerikansk. Bland TV-bilder man kunde se, som faktiskt antagligen kommit ursprungligen från amerikansk TV är hur en amerikansk soldat upprepade gånger sparkar på en vietnamesisk man (kanske soldat?) med bar överkropp som ligger ner på marken. Igen. och igen. och igen.
The emptiness, the spiritual bleakness, the loss of meaning, the loss of purpose.
När vi nu själva inte drar oss från att sälja vapen till diktaturer, vad är vår mening, vårt syfte?

tisdag 17 april 2012

Visste du att?

1970
J Edgar Hoover states that the Free Breakfast Program is the most dangerous internal threat to the U.S.
- Black Power Mix Tape

De svarta pantrarna talade för övrigt också om att det strukturella hotet som mötte de svarta i USA kan hellre kunde förklaras genom kapitalism än genom rasism. De, som bland annat ledde the Free Breakfast Program, hade också en rad andra gratis program där man försökte stärka de utsatta människorna i USAs svarta slumområden. Just en gratis frukost kan ses som ett ganska konkret tilltag här eftersom det de-facto i rika Amerika på den tiden var många människor som fick klara sig utan.

måndag 16 april 2012

Kunde inte varit annorlunda

Skymningen har börjat lägga sig över Bergen och även den sortens tystnad som hör skymningen till. Det är inte längre några ljud från bilar där jag står på parkeringsplatsen. Från himlen börjar plötsligt små, små fina snöflingor dala ner. Hade man inte stannat upp och sett hade man kanske inte ens märkt dem, men när man ser dem mot den relativt klara himlen så är det som att vara i en stor snökula. Där, i tystnaden, mitt i den grå asfalten i vad som tidigare varit ett industriområde så är det som att jorden får möjlighet att berätta. En historia som går på en annan frekvens än den ständigt pipande telefonen. Ett annat lunk än den spända rösten hos nyhetsuppläsaren när han berättar om si och så många döda i ett land långt bort som vi kan ha åsikter om. Ingen reklam. Inga anspråk. Bara tystnad. En vacker himmel, ful betong, små snöflingor, och en känsla av att det inte kunde varit på något annat sätt.