prag·ma·tism

Essensen av Svensk politik? Inte helt otänkbart, faktum är att på senaste tiden så har en rad olika uttalanden och omständigheter kunnat kopplas samman.

Först. Reinfeldt skulle kommentera de 126 miljonerna vi exporterar vapen för till diktaturer kring mellanöstern. Är detta fel? Reinfeldt menar att 126 miljoner trots allt är så pass lite att det nästan inte spelar någon roll. Och visst, det är ju endast en liten del av 13 miljarder som vi exporterar för totalt (Sverige är faktiskt per capita nästan världsledande på exporterad död). Nåväl, hur många kan man väl trots allt döda för 126 miljoner? Och detta måste vi ju sedan väga mot de jobbet vi skapar när vi bygger bomber för självförsvar. Mer om ärorik svensk vapenexport kan man läsa höra eller läsa här.

Sedan kom en annan diskussion upp, i radion i morse. Eller egentligen var det samma diskussion; Ewa Björling ska i radion berätta hur svenska företag gör väl i världen. Hon börjar att hålla flaggan högt och framhåller hur vi djupt respekterar mänskliga rättighter i vår utrikeshandel. När det sedan uppenbart framkommer hur man inte överhuvudtaget brytt sig om de mänskliga rättigheterna när man försökt landa kontrakt med att sälja övervakningsutrustning till Libyens regim som bland annat kan användas för att hålla emigranter i schack så backar hon lite till att säga att "vi handlar i enlighet med hur EU gör". Alltså, mänskliga rättigheter är OK att bryta mot ifall EU också gör det.

Sedan, Carl Bildt. Kanske han stämde in när Göran Persson gjorde sitt uttalande om att det är fantastiskt vad stabilitet kan göra för en ekonomi. Eller kanske han bara lyssnade noga, för nu säger han inte bara att stabilitet är bra för ekonomin utan istället drar han fram stabilitet som viktigare än demokrati. Han blir naturligt nog kritiserad, vilket han enligt vanlig kotym helt enkelt skakar av sig. Bildt står ju över sådana saker som mänskliga rättigheter, demokrati eller andra människors liv.

Tillsist, Tobias Billström. På radio förklarade han hur Sverige står starkt upp för mänskliga rättigheter och att man därför absolut kämpade för att Iran och Irak skulle bli bättre och snällare regimer. Han hoppar helt bock över det faktum att Sverige inte bryr sig om mänskliga rättigheter när det gäller att utvisa människor som egentligen har legitima krav på asyl i Sverige.

Och som en sidonot fortsätter skandalerna kring svensk slavhandel och regerigen gör... inget.

Kort sagt, mänskliga rättigheter är soft, så länge vi inte kan tjäna pengar på motsatsen. Eller förlåt, profitera är rätt ord i detta sammanhanget.. Och över 50% av svenska folket önskar denna politiken?