lördag 2 oktober 2010

Kriget som jag.. fortfarande inte förstår.

Vi förstår alla att det är för allas bästa, att det egentligen inte är en fråga om val att vi befinner oss nere i Afghanistan utan en fråga om plikt. För ett land som snart hållit sig utanför krig i 200 år så är det märkligt att vi blev inblandade i just detta kriget. Afghanistan har ju aldrig attackerat oss. Inte någon annan heller för den delen. Afghanistan har varit ett ockuperat land sedan länge tillbaka. Det som hände var att Al-qaida flög in två flygplan i world trade center och 3000 amerikaner omkom. Idag, snart 10 år efter, har upp mot 100000 civila människor dött i Irak och förmodligen ett stort antal i Afghanistan också. Men det är inte Al-qaida man slåss mot längre. Nuförtiden slåss man mot talibanerna tydligen. Efter allt att döma är talibanerna religiösa fundamentalister som i bästa fall skulle klarat av att mobilisera en åsna, långt ifrån ett flygplan. Det är ett härdat folkslag som framgångsrikt lyckats bli icke utrotade även tidigare. Jag hörde en gång någon prata om en nostalgi över när det var kommunisterna som krigade i Afghanistan. De var ju åtminstone män nog att gå in där och kriga själva, de använda inte obemannade flyg.

Och vad händer med människor i krig? Vi minns ju norrmännen som skulle hamna i Valhall. Hur är det med Amerikanerna? Det pågår en omtalad rättegång mot Amerikanska soldater som lär ha dödat människor för att kunna ta kroppsdelar som souvenirer. Det är denna formen av galenskap som vi ser det som absolut nödvändigt att skicka våra soldater till. Till en ockupation av ett land som pågått under olika makter i flera tiotals år, utan slut i sikte. Tänk ifall vi istället kunde lägga dessa pengarna på att ta emot människor som flydde istället? Då hade talibanerna fått sitta där i sin lilla öken utan folk att förtrycka.

4 kommentarer:

Vic N sa...

Nu var det väl så att talibanerna styrde ett land som inte bara gav al-quaida husrum utan direkta ekonomiska stöd.

Jag finner följande artikel vara lämplig läsning till varför vi ens bör ge oss in i krigszoner i främmander delar av världen.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/utsatta-civila-behover-militart-skydd_5466987.svd

Vic N sa...

"Det är tyvärr uppenbart att Afghanistan kommer att vara i stort behov av säkerhetshöjande och fredsfrämjande stöd under många år framöver. Utan detta kommer säkerhetsläget för afghanerna att förvärras och möjligheterna till biståndsinsatser att avsevärt försvåras, kanske till och med omöjliggöras. Utan internationell närvaro föreligger också en mycket stor risk att talibanerna återtar kontrollen över Afghanistan" Mona Sahlin på S-kongressen 2009 (http://www.expressen.se/ledare/1.2165662/svik-ohly-inte-afghanistan)

Vic N sa...

Såg du senaste Skavlan? Två av de fem gästerna handlade om Afghanistan och insatsen där, inkl major "Valhall". Om du inte sett avsnittet så ligger det uppe på SVTPlay och jag antar att NRK har en motsv repristjänst.

Writer sa...

Som jag har förstått det så är Svensk krigsjournalistik lite speciell i den meningen att försvaret har en egen PR-byrå som producerar bilder som man sedan ger till medierna för att publicera. Militären styr alltså med andra ord själva i viss mån om vilka nyheter som ska visas och vilka som inte ska det. Jag tror inte att det är en allt för vild gissning att säga att det säkert finns ett flertal betalda människor som på senaste tiden funderat över hur detta "bråttet i ledet" ska rättas till ang. Valhall reportaget.

Själv kan jag tycka det är lite tragikomiskt hur många macho svenska män säkert i bastun pratar om dessa muslimska terrorister som slåss för att de hamnar i himlen efter de dött med alla jungfruer osv. och hur de inte kan resoneras med, samtidigt som vi då visar oss vara lika goda kålsupare själva efter att bara ha exponerats för krig under bara en kort tid.

Ang. Sahlin så är det väl ingen överraskning, det är väl nästan bara Vänstern som är direkt mot kriget. Alla partier verkar "förstå" det man fortfarande inte lyckats förklara för mig. Hur död och misär ska kunna lösa död och misär. Som om man inte tidigare sett hur det inte fungerat.