lördag 18 december 2010

Ett icke fullständigt utvecklat stort frågetecken

För att påpeka det uppenbara, mängden självmordsbombare i Sverige har ökat lavinartat på sistone. Vi har passerat 0 och ligger nu på 1. Debatten stormar i landet i det att man försöker få grepp om situationen. Huruvida vi försöker förstå eller inte får stå osagt, men att få grepp är jag tämligen säker på att vi gör. Eller åtminstone känna att vi har grepp.

Så vi borde ställa oss frågan vem det är som vet något om terrorister. På radion hörde jag att man i Storbritannien exporterar terrorister så kanske det finns viss expertis att finna där. Först en digression, en kommentar till debatten som uppkommit kring att Säpo skulle få använda sig av signalspaning. I England avslyssnar man sina medborgare utan att det tvunget verkar ha minskat mängden terrorister. Och nu var det ju t.ex. så att Säpo fick mail av bombaren men missade att läsa det (även om mailet då givetvis skickades strax innan dådet och därför troligen haft mindre betydelse även om man läst det). Mitt tips är att Säpo kan läsa sin egna inbox först innan de ska få makt att sitta och avslyssna mina telefonsamtal och min mailkommunikation. I Sverige har vi ju infört FRA utan att det verkar ha förhindrat just detta dådet.

Debatten förs kring vad som skapar terrorister och hur man kan förebygga terrorism. Detta är givetvis ingen ny debatt och MI5 skrev en gång en rapport på just detta området. Jag citerar från Guardian artikeln som omnämnde rapporten:

"Far from being religious zealots, a large number of those involved in terrorism do not practise their faith regularly. Many lack religious literacy and could actually be regarded as religious novices. Very few have been brought up in strongly religious households, and there is a higher than average proportion of converts. Some are involved in drug-taking, drinking alcohol and visiting prostitutes. MI5 says there is evidence that a well-established religious identity actually protects against violent radicalisation."

Jag undrar ifall detta perspektivet kommer komma fram i den svenska debatten också, eller ifall debatten kommer fortsätta byggas främst på spekulation från personer som har ett stort behov av att föra fram just sina gissningar.

På radion hörde jag en person åter och åter igen upprepa att eftersom dådet utfördes i Islams namn så är det de muslimska ledarnas plikt att fördömma dådet.. För att de skulle göra det är något man menar inte är självklart. Av någon märklig anledning känner sig muslimerna både förerättade och utpekade.. Hmm, undrar varför? Själv är jag spänd på när Reinfeldt, i kraft av att vara ledare för ett demokratiskt land, ska fördöma den krigföring som USA för i demokratins namn med obemannade flygplan som åt gången kan döda upp till 50-tals oskyldiga kvinnor och barn. Om rätt ska vara rätt så borde han ju ta avstånd från denna krigföring varje gång en sådan massaker förekommer, för det är ju, handen på hjärtat, det vårt samhälle förväntar sig av de muslimska ledarna. Eller kanske borde vi alla be om ursäkt för varje irakisk kristen som nekas uppehållstillstånd i Sverige och sedan dödas nere i Irak. Kanske det hade varit "balanserat?". Sedan tycker jag det är intressant att man säger att detta utfördes i Islams namn. Det enda vi (i offentligheten) vet om dådet är baserat på den ljudinspelning som mannen gjorde innan dådet hände. Visst nämner han här Lars Vilks och kriget i Afghanistan som anledningar till att han gjorde som han gjorde. Och visst säger han att islam förnedras i västvärlden. Men säger han verkligen att "detta dådet utför jag i islams namn?". Om du hade lyssnat på det radioprogram jag lyssnade på så hade du trott det, men efter att ha lyssnat på ljudklippet kan jag säga att det gör han inte. Varför kan man inte tänka sig att han agerade efter en egen personlig övertygelse? Det var väl det vi sa när skytten i Malmö började skjuta människor? Inte har jag hört Reinfeldt be om ursäkt för det heller för den delen. Istället klassade man det som ett integrationsproblem genom att skicka dit integrationsministern. Nä.. denna debatten och det svenska agerande är helt enkelt för rörigt för mig att kunna reda ut.

tisdag 14 december 2010

Det rädda samhället

I Sverige tornar det sig upp en debatt om religiös extremism. Kanske inte främst med anledning av det som hände, utan istället med anledning av allt det som varit innan. Med anledning av allt det som förväntats skulle komma. Med anledning av att ett samhälle upplever fått sig bekräftat en tanke det redan haft.

Själv blev jag förvånad. Inte över terroristdådet (som jag givetvis fördömer) men av vad jag läste i kommentarfältet på Schlaugs blog. Europol för statistik över allt möjligt, terrorism också. Någon som vill gissa hur många procent av alla terroristdåd som gjorts med islamistisk bakgrund under perioden 2006 - 2009 i Europa? 80%? 60%? 40%?
Rätt svar enligt kommentaren, 0,34%. Statistiken följer här under:

Europols statistik över terrordåd i Europa 06-09:
Total number: 1770
Islamic: 6 (0.34%)
Right Wing Ethno-Nationalist and Separatist: 1596 (90.17%)
Left Wing: 106 (5.99%)
Other/Not Specified: 62 (3.50%)

Påminner mig lite om Peps låttext, "Det är den vite mannens spår, du har allt att frukta". Men att peka finger hjälper aldrig. Vi är en stor grupp individer, alla olika lite på sitt egna sätt. Det finns kulturella koncept man kan använda för att i grova termer dela upp oss i olika grupper, men att peka ut 1,2 miljarder+ människor faller på sin egna orimlighet.

Jag har inte blivit mer rädd att gå på stan sedan självmordsbomben. Jag är inte orolig att det ska hända här, även om allt givetvis är möjligt. Det som oroar mig är den debatten som nu tornar upp sig. För inte är det väl så att procentsatsen tidningsmeter som skrivits om islamistisk terrorism i Svenska tidningar relativt annan terrorism uppgår till ringa 0,34 procent. Dessvärre tror jag 60% är en rimligare estimat. Hur många kommer ihåg hur man stötte och blötte terroristkvinnan som skulle spränga ett kommunhus? Inte jag.

söndag 12 december 2010

Ekonomi

Att Orwell lekte med konceptet nyspråk i 1984 var nog inte en slump utan snarare en produkt av hans förståelse kring hur vårt dagliga tal formar oss som samhälle. En förståelse av hur en diskurs kan leda oss mot kreativitet eller likriktning, mot förnuft eller mot galenskap. Den politiska striden om våra hjärtan förs faktiskt inte främst i den lagstiftande församlingen utan istället i den ständiga och oavbrutna ström av ord som utgör vår offentliga debatt. Vi är ett land som formas mer av det våra politiker säger än vad de beslutar. Och den politiker eller det parti vars verklighetsbeskrivning klarar av att slå starkast rot i valdebatten är också det parti som mest sannolikt vinner valet. Jag kan inte vara annat än enig med moderaternas valanalys där de säger att de väl lyckades förmedla sin bild av verkligheten. Detta står i kontrast till tanken att partier vinner eller förlorar medlemmar baserat på en nogrann och rationell kalkyl av väljarkåren kring vilka beslut som bäst gynnar just dem. Det är min övertygelse att den större delen av väljarna tar sitt val baserat på förtroende och identifierande med ett koncept snarare än genom idoga läsande av de olika partiernas partiprogram.

Den som följer debatten och de ord som väljes i ett samhälle kan säga mycket om vilken zeitgheist som är rådande. Det är därför för mig kuriöst hur vi i Sverige, liksom för all del även i övriga världen svänger oss med vissa termer.

Kanske mest intressant kan jag tycka att användadet av ordet ekonomi är. Ekonomi härstammar ur grekiskan och från betydelsen att hushålla. I ett tidevarv som vi lever i där vi ser en större och större konsumtion av jordens resurser samtidigt som tecken på bland annat peak oil börjar göra sig gällande i kulisserna. När man på ekot i radion eller i tidningen skriver att det går "bra för svensk ekonomi" så tycker jag detta skulle kunnat översättas med att det går bra för svensk hushållning. Vad är bra eller dåligt när det gäller hushållning? Det blir ju givetvis en definitionsfråga, men det känns inte orimligt att sparsamhet skulle kunna kallas bra för hushållningen och slöseri skulle kunna kallas dåligt. Likväl kan man på radion säga att det går bra för svensk ekonomi när vi i Sverige t.ex. köper en hög med plastsopor integrerade med elektronik som vi sedan ger våra barn och sedan slänger inom fem till tio år. Detta är alltså vad man i modern svenska kan benämna som bra hushållning med resurser? Konceptet konsumtionssamhället som ibland används som etikett för vårat samhälle innebär att man producerar produkter som räknas hålla i 2 till 5 år så att man sedan kan sälja en ny apparat efter att den förra gått sönder. Nu i dagarna har det i Norge gått en dokumentär om glödlampan som lyst oavbrutet sedan början av 1900-talet. Det fanns en tid någon var så "dum" att han byggde en glödlampa som inte gick i sönder. Idag är vi givetvis mycket smartare och bygger glödlampor som håller i några månader. Det är ju bra för tillväxten.. av sophögen våra barn får ärva av oss. För när det kommer till kritan, hur skulle det annars gå med vår ekonomi?

lördag 4 december 2010

Delicat Essen

Tyvärr gick det inte att få videon inbakad på bloggen.. men den som har möjlighet kan gärna titta på detta youtubeklippet. Det är från en fantastisk fransk film som heter delikatessen som jag såg för en vecka sedan; om inget annat är det ett bevis på att fransmännen vet hur man gör film. För de av er som av en eller annan anledning har lust på att dansa kan jag rekommendera följande:

Dansas helst i en överdimmensionerad rock och med ukulele i handen, men det går säkert annars också.

Kannibalerna och de civiliserade

För 400 år sedan så skrev Michel de Montaigne en essay kallad "Om Kannibaler". I den skrev han bland annat om Syd Amerikanska indianer som kommit till Frankrike. Han skrev att "de infödda, som inte var uppmärksamma på vilket pris de skulle behöva betala, i form av fred och lycka, för att köpa sig kunskap om vårt fördärv." Indianerna blev tagit med på rundtur och förfasades över att se människor som "levde i överflöd och komfort [...] [andra] tiggde vid deras dörrar, urmargade av fattigdom och svält. De tyckte det var konstigt att dessa lutfattiga [...] [människorna] accepterade denna orättvisan". Alltså, när kannibalerna kom till Europa för 400 år sedan, förvånades de över hur människor kunde finna sig i en sådan orättvisa.

Jag ser för mig för mitt inre hur dåtidens ekonomer (eller kungar kanske?) resonerade att om vi bara hade lite ekonomisk tillväxt så skulle ingen längre behöva leva i armod. 400 år och X gånger tusen procent tillväxt senare så är vi fortfarande här.. folk lever fortfarande i överflöd och komfort medans deras bröder fortfarande sitter på gatan och tigger. I kajen neren i hamnen här i Bergen ligger båtarna förtöjda, 25 meter långa. Kanske tillhör någon de i oljefonden som fick 100-tals miljoner kronor i bonus för bra arbete. Samtidigt så fryser min fransklärare om fötterna eftersom hon köpte skor som var en storlek för små och nu är vintern här. Varför köpte hon skor som var för små då? Jo, för att de var på rea och den rätta storleken fanns inte. Någon som funderat på hur ett klädesplagg på H&M kan vara så billigt som 100 kr? Hur mycket tror du går till H&M, till den som transporterade plagget, till den som ägde fabriken och slutligen till den kvinnan eller mannen som sydde plagget?

400 år senare, likväl kan kannibalernas fråga verka lika relevant som den var då. Varför blev det så?

lördag 13 november 2010

Filosofi

Frågan var, hur ställer du dig till denna videon?



Jag skulle gärna vilja veta vad ni tycker om filmen. Personligen var jag (kanske som väntat?) inte helt begeistrad över hans idéer.

Hans huvudtes är att vetenskap kan bestämma vad som är rätt och fel. Det finns en rad olika saker jag är oenig med honom om.

Först säger han att det bara är han och de stora religiösa ledarna som tror på en objektiv moral. Enligt min erfarenhet är detta en tanke många människor bär på rent intuitivt. På frågan om vet man trodde det var mest sannolikt skulle komma till himlen, en själv eller moder Theresa så svarade 60% att det var en själv. När jag frågade mina familjemedlemmar vem man trodde var visast i familjen svarade alla utom min syster att de trodde det var de själva. Alltså, jag köper inte bilden av att han skulle vara ensam på att tro på objektiv moral, där ens egna moral allt som oftast är den "korrekta".

Han menar att människors moralsyn i slutändan kokar ner till en syn på varelsers subjektiva upplevelser, det antyds att det blir en fråga om optimerande av varelsers lycka (utilitarism med andra ord) bara det att verktygen för att mäta lycka är olika. Detta upplever jag som en otroligt etnocentrisk syn på kulturer. Från vad jag läst har det funnits kulturer där man sett sin existens som en naturlig del av en helhet. Kulturer där man inte skiljt på ens egna jag och på andra. Det är min övertygelse att där finns kulturer där man inte använder sig av ett analytiskt perspektiv för att avgöra vad som är rätt och fel, där vad som är rätt och fel helt enkelt förefallit naturligt. I ett sådant fall skulle hans tes om att deras moralsyn skulle kunna kokas ner till en syn på optimerande av entiteters lycka bli intetsägande.

Han pratar om ett kontinuerligt rum av sanningar som vi kanske eller kanske inte känner, men som deterministiskt kan bestämma ifall vårt samhälle rör sig mot harmoni eller mot kaos. Han säger också att det finns ett objektivt svar på vilket håll som är rätt att gå i i detta rummet. Detta argumenterar jag inte emot. Och han kan också övertyga mig om att vetenskap kan säga oss något om dessa sanningarna i det kontinuerliga rummet. När han dock säger att "vetenskap kan bestämma vad som är rätt och fel" så säger han enligt mig inte att vetenskapen kan hjälpa oss att bestämma alla dessa delsanningar. Enligt mig säger han istället att det kan finnas en vetenskaplig metod som kan bestämma vilken plats i detta kontinuerliga rummet som är den "korrekta". Visst är jag överens med honom om att vi subjektivt kan känna att vissa platser i detta rummet är bättre än andra. Jag har dock svårt att se vilket vetenskapligt experiment han skulle kunna ställa upp som kunde bevisa att denna platsen är den "bästa". Är den bästa platsen där vi t.ex. befinner oss idag där vi lever materiellt överflöd, men där våra barnbarn antagligen kommer ärva en förstörd jord? Hur kan han ställa upp ett vetenskapligt experiment som klarar av att väga vårt välbefinnande mot våra kommande generationers välbefinnande?

Nu är jag kanske petig, men han säger att vi VET att en persons personlighet är en produkt av hans hjärna. Detta förmodar jag är vetenskapligt bevisat eftersom det är något som vi VET. Jag skulle gärna vilja se det experimentet de har ställt upp för att bevisa det, samt få veta hur nollhypotesen samtidigt skulle kunna bevisas. För i tiden VISSTE man att kvinnor inte var lämpade att studera eftersom de skulle bli svårt sjuka i feber. Och man VISSTE att kvinnor omöjligt kunde vara bra domare pga deras humörsvägningar under sin cyklus. Kvinnor började studera och trots att man visste att de skulle bli svårt sjuka så blev det inte det. Kvinnor blev domare och trots att man visste att det skulle bli en katastrof så blev det inte det. Man VISSTE också att jorden var platt eller att solen roterade runt solen. Styrkan med dagens vetenskap är den objektiva formen den antagit där den arbetar utifrån handling och konsekvens i experiment som kan återskapas. Jag tvivlar starkt på att vi enligt modern vetenskap VET att vår personlighet finns i hjärnan.

Han visualiserar ett moraliskt/kulturellt landskap där man både individuellt och kollektivt upplever vissa nivåer av lycka. Han säger också att våra hjärnor formas utifrån våra kulturer och att vi därför hamnar på olika platser i detta landskapet. Enligt mig skulle detta tillsäga att människor i t.ex. Sverige skulle vara ungefär lika lyckliga. Eller att människor som hade samma åsikter, kom från samma kultur etc. var lika lyckliga. Detta tror jag inte på. Det finns också mätningar som visar att vi svenskar är ett av världens lyckligare folk. Borde inte detta betyda att t.ex. fransmän som kom till Sverige skulle välsignas med samma form av lycka som vi är välsignade med eftersom de skulle bli inkorporerade i vår kultur? Det finns flera dokumenterade fall, både historiskt och bland folk jag träffat där människor från "mindre lyckliga" länder blivit ännu olyckligare när de kommit till det "lyckligare" landet.

Han säger att det är typiskt i det intellektuella USA att säga att även om man tycker att kvinnoförtrycket i mellanöstern är fel så har man ingen rätt att ifrågasätta denna gamla kultur. Sedan fortsätter han med att säga att dessa människorna menar att man inte heller kan fördömma att man kastar syra i ansiktet på sin hustru eller misshandlar henne. Jag har svårt att tro att de flesta Amerikanska intellektuella skulle mena att man inte kan fördömma sådana uppenbart destruktiva beteenden. Jag tror att han kämpar mot en strawman här. Det stämmer säkert att många menar att man inte kan döma andra kulturer i stort, men jag har svårt att tänka mig att man skulle mena att där inte finns gränsen där något uppenbart blir fel.
Kurkiala är ett exempel på en person som tydligt säger att man objektivt kan mena att mordet på Fadime var fel och att det var förkastligt, samtidigt som han talar om att vi i dagens samhälle har en form av kulturimperialism där vi inte fullt förmår att respektera eller förstå andra kulturer. Alltså, där finns nyanser i den här frågan, något jag upplever han försöker måla upp att det inte finns.

Detta är en digression. Utan att försvara något som påven någonsin gjort eller komma göra, men han säger att bla. påven har kommit fram till sina moraliska ståndpunkter eftersom han hört en röst i en virvelvind. Detta kan kännas orättvist med tanke på att den förra påven, Johannes Paulus II, behärskade polska, italienska, franska, tyska, engelska, spanska, kroatiska, portugiska, ryska och latin, han hade flera doktorgrader och skrev bland annat en avhandling i filosofi. Att beskriva påven som obildad kan kännas lite märkligt. Bör dock också nämnas att jag en gång försökte läsa en av hans böcker men helt enkelt gav upp eftersom jag upplevde hans argument som omöjliga att följa.

Jag upplever att hans föredrag hade varit lite intressantare om han hade jämfört några andra än Dhalai Lama och Ted Bundy eftersom detta är en fråga där de flesta är överens om vad som är rätt och fel. Jag tror dock enkelt att han kunde ställt upp två personer där vi plötsligt började bli oense om vem som var den mer "moraliskt riktiga". Jag upplever att han försöker använda dessa två personerna för att göra poängen att det finns ett rätt och ett felaktigt svar på vilket som är bästa sättet att spendera sin tid på. Att vetenskapen kan BEVISA för oss vilket som är det bästa sättet. Åter kommer vi fram till problemet, hur ställer du upp ett experiment som BEVISAR detta? Och vilka parametrar använder du? Är det fråga om maximering av lycka? Över hur lång tid isåfall? Med droger kan du uppnå kortvarig lycka som övergår i olycka. Med vårt levnadssätt kan vi uppnå bekvämlighet och lycka på bekostnad av kommande generation. Hur kan vetenskapen BEVISA vilket av dessa perspektiv som är det mest riktiga?
Han drar sedan en parallell till fysiken och säger att ifall vi nu kan avgöra vem som är den bästa fysikern, varför kan vi inte avgöra vem som är bäst på moral? Svaret är att den bästa fysikern är den vars teorier som stämmer överens med det vi kan observera i experiment. Men vi har ingen möjlighet att ställa upp dessa experimenten i moralfrågor. Hur kan du möjligen ha ett experiment som bevisar vilket som är rätt tidsperspektiv att mäta lycka över?

För att sammanfatta. I sitt tal talar han om att det finns tillfällen där det finns ett objektivt svar på vad som är rätt och fel. Jag håller med honom om det. Detta tror jag dock är färre tillfällen än vad han antyder att det skulle vara. Men i slutändan.. Detta har inget med vetenskap att göra.

onsdag 10 november 2010

Hur definierar man ondska?

När jag lyssnade på Göran Greider och Roland Poirier i P1 morgon så kom jag på mig själv med att undra var gränsen för ondska egentligen går. Roland Poirier, chef för tankesmedjan timbro, och gud förbjude antagligen en ganska inflytelserik person i Sverige säger frankt att USA är goda. Att tro något annat är naivt. Så enkelt är det.

Men, då undrar jag, var går gränsen mellan att vara ond eller att vara god? När USA sålde vapen i hemlighet till både Iran och Irak för att hålla kriget igång där, var detta en god handling? Var detta en handling av filantropi mot de många civila som fick sätta livet till i denna konflikten. När amerikanska underrättelsetjänsten utbildade Pinochets säkerhetspolis som sedan skulle komma att rensa ut politiskt obekväma människor i Chile, var detta med kärlek till mänskligheten? Det var ett folkmord i det tysta. Alla visste att det hände, ingen vågade prata om det.

När Amerikanska företag släppte napalm i Sydamerika för att försäkra sig om att ingen bodde i regnskogsområden för att sedan använda den före detta regnskogsmarken till att odla kött. Efter att napalmen var släppt fanns där ju onekligen inga människor.

När de första inbyggarna kom till USA och nästan alla infödda på kontinenten dog ut, var detta ett bevis på broderskärlek. Eller när man sedan åkte till Afrika för att hämta slavar eftersom att Indianerna knappt längre fanns och man behövde slavar för att producera sin bomul, är det ett exempel på när de goda makterna verkar i världen?

När man besparade en stad i Japan för att bättre kunna se verkningarna av sitt nya massförstörelsevapen, atombomben, är det ett exempel på någdigheten hos godheten i världen?

När man lägger 1000-tals gånger mer pengar på att föra krig än vad man gör på att bedriva hjälparbete, är det så världens rikaste nation visar sin generositet?

Eller när man torterar sina fångar eller uppfinner nya termer för att neka sina fiender deras juridiska rättigheter, är det så ett rättsamhälle fungerar? Eller när man nekar det internationella rättsväsendet att ställa Amerikanska soldater inför krigsrätt, är det så man visar att man lever som man lär?

Eller egentligen, min fråga är. Vad är det USA någonsin kunde gjort mot en annan grupp människor eller mot ett annat land som tillsist skulle ha definierat det som ett "ont" land? Som en ond makt?