Tolstoj och kristendomen, del 3

I fjärde kapitlet går Tolstoj in på varför han menar att de vetenskapsbundna har missförstått den kristna doktrinen. Han skapar termerna "social life-conception" och "divine life-conception". Han menar att man när man analyserar kristendomen analytiskt använder sig av "social life-conception" för att analysera resultatet av doktrinen i sig. Han menar också att man ser det Jesus förespråkade som kompromissbara storheter eftersom de i många fall är omöjliga att leva upp till. Detta menar han dock är ett liknande missförstånd som att tänka att definitionen att varje punkt är lika långt från en cirkels mitt är en kompromissbar  del av definitionen av en cirkel. Han menar att det Jesus predikade är centralt i kristendomen. Hela doktrinens kärna och essens. Han menar dock att det inte kan förstås som regler, något man även idag gör där man ofta tolkar kristendomen som en form av morallära. Han menar istället att Jesus predikade ideal mot vilka var man ska ständigt sträva i sitt liv. Idealen kan inte mätas utifrån utan endast inifrån utifrån varje persons egna samvete och utgångspunkt. Han menar att det inte ger någon mening att försöka förstå kristendom som en rad dogmer och utvecklar i följande stycken varför:

According to the Christian doctrine, life is a condition of progress towards the perfection of God; hence no one condition can be either higher or lower than another, because each is in itself a certain stage in human progress towards the unattainable perfection, and therefore of equal importance with all the others. Any spiritual quickening, according to this doctrine, is simply an accelerated movement towards perfection. Therefore the impulse of Zacchaeus the publican, of the adulteress and the thief on the cross, show forth a higher order of life than does the passive righteousness of the Pharisee. This doctrine therefore can never been forced by obligatory laws. The man who, from a lower plane, lives up to the doctrine he professes, ever advancing towards perfection, leads a higher life than one who may perhaps stand on a superior plan of morality, but who is making no progress towards perfection.
  Thus the stray lamb is dearer to the Father than those which are in the fold; the prodigal returned, the coin that was lost and is found again, more highly prized than those that never were lost.
  Since the fulfilment of this doctrine is an impulse from self towards God, it is evident that there can be no fixed laws for its movement. It may spring from any degree of perfection or of imperfection; the fulfilment of rules and fulfilment of the doctrine are by no means synonymous; there could be no rules or obligatory laws for its fulfliment.
  The difference between social laws and the doctrine of Christ is the natural result of the radical dissimilarity between the doctrine of Christ and those earlier doctrines which had their source in a social life-conception. The latter are for the most part positive, enjoining certain acts, by the performance of the which men are to be justified and made righteous, whereas the Christian precepts (the precept of love is not a commandment in the strict sense of the word, but the expression of the very essence of the doctrine), the five commandments of the Sermon on the Mount, are all negative, only meant to show men who have reached a certain degree of development what they must avoid. These commandments are, so to speak, mile stones on the infinite road to perfection, towards which humanity is struggling, they mark the degrees of perfection which it is possible for it to attain at a certain period of its development.
  In the Sermon of the Mount Christ expressed the eternal ideal to which mankind instinctively aspires, showing at the same time the point of perfection to which human nature in its present stage may attain.
  The ideal is to bear no malice, excite no ill will, and to love all men. The commandment which forbids us to offend our neighbour is one which a man who is striving to attain this ideal must not do less than obey. And this is the first commandment.

Under mina förväntningar

Det är inte kul. Det gör mig inte glad att regeringen lyckades bevisa det hyckleri jag påtalade kanske kunde finnas. Det är inte kul alls. Medan vi åker till Afghanistan för att unga flickor ska få gå i skolan i insatser som Svenska Afghanistankomittén menar gör det svårare, inte enklare att bedriva undervisning för flickor i Afghanistan, så visar det sig nu att vi hjälper till att planera vapenfabrik i detta landet:



Hade inte regeringen sett det kontroversiella i detta hade det inte varit hemligt och att regeringen i nuläget mest sannolikt inte frågar sig "vad har vi gjort fel?" utan "hur får vi folket att glömma detta?" gör saken bara ännu sorgligare. Och ännu sorgligare - jag tror de kommer lyckas väl med att tiga ihjäl detta, alternativt kommer de visa till att de första kontakterna togs 2005, alltså har de inget ansvar. Sorry Fredde, som regeringschef har du ansvaret. Hur ynkligt du än försöker frånsäga dig det.

Ting som Google vet om mig..

Att antingen har jag lust att ta ut ett förbrukarlån med 20% ränta, eller så har jag lust att åka till Nepal för att träna Yoga. Hmm, undrar vilken jag ska välja.

I Bergens Tidene har man förresten uppmärksammat stadens cykelsituation. Nog kan jag tycka att de spetsat till det en del när de klagar över den cykelvägen jag tar till jobbet varje dag, men en sak har han rätt i. När man kommer till centrum är det "vär man for seg".

Ekots Lördagsstudie av politisk retorik

Vissa retoriska vändningar kan göra en "helt snurrig" som Kamprad en gång sa. När man lyssnar på ekots lördagsintervju så får man ofta en genomgång av politikernas vida retoriska register. Ibland kan intervjuerna upplevas som direkta dragkamper där politikerna försöker undvika att där ska komma icke gynsamma tidningsrubriker dagen efter, samtidigt som intervjuaren försöker gräva fram något konkret från politikern i fråga. För att vara ärlig är dessa intervjuer ganska tröttsamma affärer allt som oftast eftersom politikerna är väldigt duktiga på att säga ingenting. Men ibland kan det vara intressant att lyssna på och filosofera kring vad det egentligen är politikern har fått lära sig av sina media-coacher.

En intervju jag för länge sedan önskade skriva om men aldrig kom till skott med var den med Maria Larsson. Hon hade en helt otrolig retorisk vändning i intervjun. Maria Larsson är barn och äldre minister och politiker för kristdemokraterna. Intervjun kom naturligt nog att handla mycket om kravet på sterilisering för att juridiskt få lov att ändra sitt kön. Det blev konstaterat att både europarådet och FN var kritiska till denna svenska lagen och menade att den bröt mot bland annat de mänskliga rättigheterna. Kristdemokraterna har, kan man misstänka, någon form av ideologisk grund som gör att de vill hindra folk som ändrat kön från att skaffa barn. Detta vill man bland annat göra för barnens skull, även om jag har svårt att se det som för barnets skull att se till att det aldrig blir fött. Maria Larsson går som katten kring varm gröt och uttalar aldrig att detta skulle vara en ideologisk ståndpunkt, istället så är det en mycket svår juridiskteknisk fråga. Senare i intervjun, 21 minuter in, säger Maria Larsson följande "Staten ska inte reglera på ett sätt som gör det besvärligare för människor. Vår ingång i politiken är att underlätta för människor". Möjligen kan detta tolkas som att man från kristdemokraterna håll inte menar att personer som bytt kön är människor. Eller så är det bara ett slag av PR-träning och tomma slogans. Jag höll iaf på att trilla av stolen när jag hörde det.

I gårdagens intervju med miljöminister Lena Ek så kom man också in på en del intressanta frågor. Bland annat så har ju centerpartiet försökt hamra in att Sverige är ett föregångsland eftersom vi bevisat att man kan bryta kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och miljöförtärande. Det smarta man gjort då är att man räkna inte miljöförtärande på det vi i Sverige konsumerar, utan endast det vi producerar. I koldioxidutsläpp t.ex. så skiljer dessa siffror sig åt så att ifall man endast räknar vår produktion har vi ett utstäpp på 48 enheter, medan om man räknar vår konsumtion har vi ett på 80 enheter. Slutsatsen är att det bara är struntprat att vi har brutit kopplingen. Men det är ju en känslig från för någon som sitter i regeringen. Ifall hon erkänner att problemet finns så måste vi ju göra något åt det. Och att göra något åt just detta problemet faller tydligen inte under banderollen "pragmatisk" politik. När hon får frågan om förhållandet så relativiserar hon alltså den. Hon säger "Jaa, det finns siffror som säger det, och siffror som säger annat". Sedan så gör hon en längre utläggning kring komplikationerna med att göra mätningen. Tillsist har man nästan glömt bort den ursprungliga frågan. Hon tar aldrig ställning till ifall det är mer riktigt att mäta utsläpp baserat på vår konsumtion eller vår produktion.

Likadant kommer frågan om förbifart Stockholm upp. KTH har gjort en rapport där man menar att utsläppen kommer öka av denna åtgärden. Detta relativiserar hon också, "ja det finns rapporter som säger det ena och rapporter som säger det andra. Jag tror att ...". Hon klarar alltså av att avfärda forskarnas rapport utan att problematisera något vidare genom att säga att det finns många andra rapporter. Och eftersom det finns många rapporter så kan hon strunta i allihopa. Att en rapport skulle kunna vara bättre underbyggd än en annan verkar inte vara så intressant.

Som sista intressant punkt kring tillväxten så menade Lena Ek att debatten kring tillväxten förnärmar många U-länder som behöver tillväxten. På det sättet skapar hon en smart strawman. De flesta tillväxtkritiker är kritiska till vårt ständiga krav på tillväxt, inte på att utvecklingsländerna ska få det bättre ställt. Men genom sin strawman lyckas hon skapa en bild av att "antingen köper och kastar vi 3 miljoner telefoner varje år, eller förblir u-länderna fattiga", det finns inga nyanser. Sedan ska till hennes försvar sägas att hon är kritisk till vår enorma mängd el-avfall, även om hon aldrig nämnde någon bra lösning på problemet.

Anspråkslösa tankar

I det konfliktprogram som sändes denna veckan så diskuterade man Ryssland och västs förhållande till Ryssland. I programmet så avfärdade man från Rysslands håll EU som hycklande. Vi säger en sak och gör en annan.

Efter att ha suttit med näsan ett tag i olika kristendomsanalyserande böcker så slår mig tanken att kanske det upplysta liberala samhället har gått ett liknande öde till mötes som både Tolstoj och Patrik Hagman menar att kristendomen gjorde.

Om man ser på Jesus och kristendomen, så var Jesus en revolutionär på många sätt. Den läran han förespråkade gick totalt på tvärs mot det dåvarande samhället. Även idag så måste den läran han predikade ses som väldigt radikal. Att föreställa sig "att vända andra kinden till" för att möta t.ex. det nazistiska hotet. Romarriket var inga duvungar de heller. Likväl var det denna läran Jesus förespråkade, att vända andra kinden till, att inte göra motstånd. Jesus hade en lära fri från hierarkier, varje människa är av lika värde. På sådant sätt var hans lära väldigt farlig. I hans samtid var den kristna läran inte den enda som avvek från romarrikets egna religion, likväl blev de kristna angivligen mer förföljda än många andra grupperingar. 

När Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion, och kanske även tidigare än det, så skedde det väldiga förvanskningar av de ursprungliga idéerna. Även om kristendom fungerade som livsfilosofi så var det knappast en lämplig lära för att styra riken med. Därför la man om fokus. Det levnadssätt som Jesus förespråkade kom i skymundan för mirakel och vikten att man skulle svära sin "trohet" för religionen. Även idag i trosbekännelsen så svär man trohet inte bara mot Jesus och Gud utan även mot kyrkan i sig själv. Detta trots att Jesus sa att en människa ska inte avge några eder alls. Kristendomen blev till ett facit. Till en sanning alla var tvungna att svära trohet mot. En sanning som kontrollerades av de med makt. Fortfarande idag lägger många kyrkor stor vikt i att man ska svära sin trohet mot Jesus, frälsningsbegreppet visar sig mer via de ord som uttalas än de handlingar som genomförs.

Det måste ha legat i korten att en reaktion skulle komma mot denna nya maktstruktur. Det tog lång tid, men upplysningen gav ett alternativ för människor som önskade lämna det de möjligen intuitivt kunde uppleva som en falsk maktapparat. Tolkningsföreträdet i vårt västerländska samhället kom att lämna Gud och skänktes istället till vetenskapen i sig. Den givna sanningen som tidigare var Gud blev istället rationaliteten. Vissa kulturella drag från kristendomen tycktes dock leva kvar, som synen på tiden som en linjär utveckling där hur utvecklat ett samhälle är kan kvantiferas, där alla samhällen har samma mål, och där vi givetvis är mest utvecklade av alla.

Med upplysningen kom det givetvis en del avarter, såsom rasbiologi och liknande. Vi har även, precis som man gjorde genom kristendomen, kommit att skilja oss från naturen där vi genom vårt sunda förnuft ser oss som herrar över allt det som är omkring oss. Vi reflekterar sällan över etiken i den industriella djurhållning vi har runt om i världen idag t.ex. Den är ekonomiskt rationell och således "sanning". Men goda ting föddes också i upplysningen. Idén om alla människors lika värde t.ex. Eller yttrandefrihet. 

Vi har demokratin som en garant för att alla människor får vara med och bestämma och att alla således har ett likt värde. Men. I de politiska dynastierna existerar så väl i Norge (där Stoltenberg är det av en framstående ledarfamilj) som i Grekland. Och när Svenska folket inte önskade FRA lagstiftningen, som går helt på tvärs av alla liberala idéer och tankar, så var det lite gehör från den politiska ledningen. Varken från höger eller vänster. I Storbritannien har man konstaterat att den politiska kandidaten som Murdoch stött i de senaste valen har också varit den som vunnit. I Sverige upprepas det gång på gång att vi är föregångare vad gäller miljön, även när vi i rationalitetens namn faktiskt sjunker neråt i de internationella mätningarna som försöker kvantifiera sådant här. 

Varje människa är fri. Men genom vårt ekonomiska ramverk så är de flesta av oss i skuld. Vissa med en hanterbar skuld. Andra, såsom fackmedlemmarna med lite pengar, med en skuld som låser fast oss i våra liv. Vi har haft en enorm ekonomisk utveckling, likväl lever många med depression,  fetma och livssituationer de har liten bestämmande förmåga över. Hur rationella är egentligen våra nationer? Och hur fria är egentligen vi som invånare? Har liberalismen med sin vackra retorik och sina ständiga reklamavbrott trots allt, liksom kristendomen en gång i tiden blev, bara blivit en ny form av maktapparat som vill verka vara en sak men i praktiken är en annan?

Kanske. 

Peak Oil, Klimatet och konspirationerna

Det följande klippet måste jag erkänna målade upp en allvarligare bild av vår nuvarande samhällssituation än jag tidigare fått ta del av. Inte så att klippet är överdrivet polemiserande. Det räknar helt enkelt upp en mängd nyckeltal kring dagens samhälle och energi och gör liknelser för att ge en bild av vad de egentligen innebär. Det räckte tydligen för att skrämma mig.

En intressant sak med detta klippet och med klimat- och miljö-problematiken i sig är att problemen egentligen kommer från två håll. Å ena sidan är det ett problem att vi släpper ut så mycket växthusgaser pga växthuseffekten. Detta problemet är något man i den offentliga debatten klarat av att oskadliggöra bland de breda massorna. Genom att måla ut detta som något som endast påpekas av forskare med ett egenintresse av att få forskningsanslag eller av vänstermänniskor som egentligen bara är sura på samhället i allmänhet så har detta problem i de breda massorna lagts lite på hyllan. Kanske det inte är så farligt trots allt, det är bara ett försök att manipulera oss så att vi inte ska få fortsätta med vår livsstil. Men problemet kommer ju också från det håll som visas i klippet ovanför, nämligen att även ifall det inte vore något problem att man släpper ut mycket koldioxid så är det bara en tidsfråga innan vi konsumerat upp oljan. Och när det inträffar så står vi inför allvarliga problem. Även om termen "Peak Oil" flutit omkring ett tag så vill jag mena att den är förvånansvärt frånvarande i den offentliga debatten. Och kanske denna frånvaron i den offentliga, rumsrena debatten, kommer bidra till att problemet ses mer som en konspirationsteori  än ett reellt problem. Detta är olyckligt eftersom problemet i sig egentligen är ganska lättförståligt och okomplicerat.

Jag ställde ju förresten en retorisk fråga för något bloginlägg sedan om hur många IPhone 1 som fortfarande användes. Efter att ha lyssnat på ekots lördagsintervju så har jag nu fått veta att vi för tillfället köper ca tre miljoner mobiltelefoner om året i Sverige. Eftersom denna industri sannolikt upplever en tillväxt kan man misstänka att det är en siffra som kommer öka snarare än minska framåt i tiden (tills vi får brist på resurser givetvis). Att dessa apparater har en levnadstid på under tio år kan, sett i perspektiv av en längre tidsperiod inte ses som något annat än ett rent slöseri.

Lördagsord (igen) av Tolstoj

One of the reasons is, that believers as well as unbelievers are perfectly sure that they long ago understood the doctrine of Christ so completely, unquestionably and finally, that it can have no other meaning but the one which they attribute to it. That is because the tradition of this false conception has been handed down for ages - and therefore its misconception.

The most powerful stream of water cannot add one single drop to a vessel that is already full. 

 [...]

At the present time Christianity is conceived by those who profess the doctrines of the Church as a supernatural, miraculous revelation of all that is expressed in the Credo; while unbelievers look upon it as an affair of the past, a manifestation of the demand of humanity for a belief in the supernatural, as an historical fact, which has found its fullest expression in Catholicism, Orthodoxy, and Protestantism, and which has for us no vital meaning. For the believers the real significance of the doctrine is concealed by the Church; for the unbelievers it is hidden by science.