I den aldrig sinande nyhetsströmmen är det naturligt att inte alla nyheter kommer till ytan. En av dessa nyheterna är kanske bara en parantes i det stora hela, likväl enligt mig ganska viktig. Det handlar om Dori som är 84 år gammal. Hon deltog på en occupy wall street demonstration när polisen spejade ner henne med pepparspray. Man kan läsa om det på norska dagbladet. Som med så många proteströrelser tidigare så kommer även Occupy rörelsen handla om hur media styrs fram eller tillbaka. Det kunde man också tolka ur New Yorks borgmästare Guidianies uttalande kring Occupy rörelsen. Att det var tvugna att ta bort tältlägerna, inte för att demonstrationerna är obekväma utan av sanitära skäl. Man gav också rapporter om hur demonstrationsrörelsen hanterade kriminalitet själv genom att omringa skurkarna.
Jag tycker att rörelsen i all sin spontanitet är ett väldigt spännande fenomen som förhoppningsvis kan sätta en viktig fråga upp på den globala agendan. I motsättning till t.ex. moderaternas partiprogram där man drar fram den ekonomiska tillväxten som nyckelpunkt i bekämpandet av den globala fattigdomen så för occupy rörelsen upp en mer komplicerad frågeställning. Och även om det från nog så många håll försöker hamras in att i det att vårt samhälle utvecklas framåt så för det alla med sig så har de krassa siffrorna visat för Amerikanerna att medelamerikanens köpkraft inte sett någon ökning sedan 70-talet. Detta trots den explosiva växten av både den amerikanska och globala ekonomin. Amerika som land har länge kämpat för den totalt fria marknaden, bland annat genom avsättandet av Allende och insättandet av Pinochet i Chile men också på global front genom nödlån som utbetalats av IMF som sedan fört med sig mer eller mindre gynsamma avtal för de rikare ekonomierna. Historiskt så har diktatorer kunnat låna stora mängder pengar i sitt lands namn för att sedan försätta landet i en skuldfälla det inte kan komma ur. De ekonomiska styrmedlena har länge fungerat som ett effektivt verkningsmedel för att kontrollera stora resurser runt om i världen. När nu opinionen innifrån har börjat höjas, märk väl inte för u-ländernas men det egna folkets skull, så har man plötsligt hamnat i en väldigt besvärlig situation där Laissez-faire i sig själv kan hotas.
1 kommentar:
Det finns mycket som inte är bra med USA.
Men de har bra saker som är bra också, jag syftar nu på yttrandefrihet och åsiktsfrihet.
Dessa två saker har däremot inte Sverige.
En annan bra sak är USA:s terrorismbekämpning, en dålig sak är att de stödjer Israels folkmord på Mellanösterns palestinier.
Dessutom lägger sig USA i saker som inte angår, och när de verkligen har chans att göra något bra, ja, då gör de det inte.
Skicka en kommentar