En tendens, knappast en skandal

Lite i det tysta har det smugit sig fram en skandal i Sverige. Det är Carl Bildt och Tobias Billström som pratat med USAs ambassadör kring att man vill begränsa antalet flyktingar från Irak till Sverige.

Nåväl, av citaten att döma kan jag inte tycka att det som sagts är varken så förvånansvärt eller så chockerande. Men jag har förstått att vissa har blivit väldigt upprörda och menar att de båda blå politikerna uttryckt sig cyniskt. Den politiken som förs, både där man direkt i strid med lagen säljer vapen till USA, eller den flyktings/arbetsinvandringspolitik som är genompragmatiserad och icke skyr slavhandel är i min mening långt mycket mer cynisk och skamlig än vad dessa orden varit.

Vad som har sagts gör mig som sagt inte upprörd. Däremot tycker jag att reaktionen på läckaget förstärker mina fördomar kring den linje moderaterna för. Och denna linje är det som gör mig både frustrerad och rädd. Det sträcker sig från allt till direkt ideologiskt sett oförklarlig kontroll av samtliga invånare via FRA-lagen till mobbing av egna riksdagsledamöter som går emot partiets egna linje (och därmed försök till nedrustande av den Svenska maktdelningsmekanismen) till att värna "valhemligheten" till det vi nu ser. Jag ville försöka hitta ett klipp från valet 2002 när Bo Lundgren svarade "Vi sänker skatterna så blir allt bra" på samtliga frågor som Stina ställde. Det är vad som blev den skandalomsusade partiledarutfrågningen. För visst ser man likheterna mellan Bo Lundgren och Tobias.



Och vad är skrämmande? För att vara ärlig, vad man ser är inte en människa. Det är en robot. Jag skulle kunna se samma människa i en SS-uniform prompt berätta att "Den svenska regeringen kommenterar inte vad som försigår i de Svenska koncentrationslägerna.". Inte att missförstå. Visst är Tobias en människa. Men det som är skrämmande är hur man ytterst medvetet tagit beslutet att Svenska folket har inte med hur vi styr deras land att göra. Det är upp till oss i regeringen. Jag kan inte tro annat än att det finns en iskall mediakalkyl bakom policyn man har satt upp. Det handlar uppenbart inte om en dialog mellan styrande och styrda det handlar om en maktapparat.

Men i fråga om analyserna. Förlorar regeringen på denna debatten? Nej, det tror jag inte. Jag tror, dessvärre, att de flesta människor bryr sig mycket mindre om mänskliga rättigheter en om en form av diffus idé att vi skulle få mindre pengar ifall vi hjälper andra. Och när denna formen av rapporterande sätter igång så tror jag att folk flests aversion mot journalister (som är snäppet starkare än den mot politiker) frammålar vår migrationsminister som en hjälte och ett offer. Jag tror att i just denna frågan har regeringen folkets stöd. Inte för att vi är oförmögna att bry oss om medmänniskor, men för att vi är rädda. Och rädda människor är enkla att styra.