måndag 11 februari 2008

Att lämna fretex och flyktingarna

Dagens bild 10/2, då dimman tog över


Dagens bild 11/2, Vinter-Bergen från den soliga sidan

Att lämna Fretex var både tråkigt och fint på samma gång. Jag saknar arbetet lite, men samtidigt känns det skönt att ha tagit beslutet att gå vidare och på så sätt inte vara fast i något mellanläge där man inte vet vad man ska göra. Jag valde att ta en vecka fritt innan mitt nya arbete för att fräscha upp mina programmeringskunskaper igen, för att få en bra start på jobbet. Vissa skulle mena att jobb är jobb, och ifall jag studerar för att bli bättre på mitt jobb så borde jag få betalt, men ärligt talat tycker jag det är ganska kul att i lugn och ro få sitta och pilla lite med Java igen. Idag har varit första dagen där jag tränat och ifall jag får några presentabla resultat kanske denna veckan kommer sluta med att allt publiceras på något web-hotell. fast det är inte så sannolikt.

Jag har varit på ett "Change Maker"-möte i förra veckan och räknar nu med att börja engagera mig i norsk politik. Organisationen är en ungdomsavknoppning till kyrkans nödhjälp, fast profilerar sig som politiskt och religionsmässigt obunden. Första mötet var ingen större hit, allt som diskuterades på två timmar var huruvida Change Maker främst borde informera i kyrkor eller inte. Men en av deltagarna lovade att denna till mångt om mycket semantiska diskussion bara kom två gånger om året - innan års mötena - och att nästa gång skulle vara mer praktiskt orienterad. På onsdag är det dags igen, och jag hoppas hon har rätt.
Annars har jag fått ett program till studentersamfunnet, som är en studentorganisation som annordnar massa intressanta seminarier. Jag plannerar att gå både imorgon, då det handlar om Darwin, och på Torsdag då socialism nu och förr jämförs.

Efter att ha läst ett kort inlägg på Schaugs blog om moderaternas beslut att utreda om anhöriginvandring, blev jag intresserad av att få reda på vilka detta egentligen gällde. I kommentarerna till Schlaugs inlägg så påpekade vissa att förslaget inte gällde flyktingar, så att de som med känsloladdad retorik pekar på krigsdrabbade som kommit från varandra överdriver konsekvenserna av förslaget.
Jag försökte kolla på wikipedia för att hitta definitionen på invandrare och fann att ordet var indelat i tre sub-klasser: flyktingar, arbetsinvandrare och anhöriginvandrare. Ifall lagförslaget inte gäller första gruppen har jag svårt att förstå vilken skillnad det gör om man inför det. Jag kollade på regeringens pressmöte i Landskrona, ett pressmöte där påtagligt tryckt stämning rådde. Reinfeldt och Billström visste att attackerna skulle komma redan innan mötet började, och pratade nästan mer om hur bra vårt mångkulturella samhälle är och hur de inte är rasister än om vad deras förslag egentligen gällde.
På en fråga om ifall detta kunde drabba barn som inte fick invandra till sin förälder efter att ha skiljts åt i krig, så drog Billström ut på svaret på ett sätt som måste tolkas som att lagen helst också ska gälla flyktingar. På en regeringssida står det att flyktingar enligt genevekonventionens definition är undantagna nya lagförslaget.
Jag står fortfarande handfallen, vem gäller lagen?

En annan sak som jag nyligen blev intresserad av att studera närmare var klimatpåverkan från flygplan. Jag har hört mycket om hur stor påverkan flygen har på växthuseffekten och blev intresserad av att läsa en mer detaljerad rapport där man förklarar varför påverkan är så stor. Räknat till rent koldioxidutsläpp per person är ett flyplan i klass med en bil, men jag vet att forskning gjorts på andra ting som t.ex. molnbildning och hur det blir värre för att avgaserna släpps ut så högt upp. Google kunde dessvärre inte ge mig någon bra rapport att läsa i, så även här står jag fortfarande frågande.

onsdag 6 februari 2008

Ett jobb och europeiska klimatbeslut

Och så äntligen, fem månader efter att jag först flyttade till Norge, så har jag fått jobb. Det ska bli en programmerare av mig igen. Denna gången ska jag vara med och arbeta på ett nyuppstartat projekt i ett företag som innan mig bara bestod av två personer. Efter att ha träffat dem i två intervjuer och känt deras pionjäranda så blev jag övertygad om att detta jobbet är något som är spännande.

Det ena ger det andra i den västliga paradigmen och det säger sig själv att liksom jag startar på ett nytt jobb, så måste jag lämna mitt gamla. Något som bär emot eftersom det är ett högst trivsamt jobb, som jag dessutom känner att jag fått bra koll på vid det här laget. Samtidigt som mig så ska Muhemed också sluta, fast dessvärre under mindre glada former. Jag och Gottfried har konstaterat att Muhemed är vår egna Zlatan. Både Muhemed och Zlatan kommer från Bosnien och båda präglas av, vad jag nu fått för mig är typisk bosnisk, humor - en kaxig, smått konstig, men väldigt rolig humor. Muhemed var dessvärre på Fretex på adföring och nu har någon osynlig människa någonstans bestämt sig för att Muhemed ska utbildas istället. Själv vill han stanna, man kan märka hur det hela går in på honom. Han passar bra in i arbetsgänget, det blir svårt att tänka sig hur Fretex i Åsane ska bli utan Muhemed där.

Min favorit Irakier, Mahmoud, har bott i Norge i åtta år, men fortfarande inte fått något statsmedborgarskap. Norge säger nej. Hans fru och två barn som bor i Sverige kommer förhoppningsvis få ett svenskt inom ett år, så då är vad man kan förmoda varit nio års lång väntan över.
Det är inte lika hemskt som min somaliske vän i Lars Hilles gate Ibrahim. Han fick löfte från UD om att hans familj skulle få komma i Oktober. Sedan ändrades det till garanterat innan julafton. Sedan blev det Januari. Sedan bröt oroligheterna ut i Kenya där de är i för tillfället och nu finns det inte längre någon plan eftersom de måste ha ett papper från någon myndighet i Kenya och där är alla sådana instanser för tillfället stängda.

Så fick jag till sist läst EU-dokumenten (EU Climate Action, MEMO0833) om hur klimatförändringar ska förhindras. Eller åtminstone memot plus första halvan av färdplanen.
Vissa saker i innehållet gillade jag, som t.ex. att man tar hänsyn till att U-länder inte är i stånd till att göra lika stora förändringar. Givetvis skulle det rättvisaste vara att sätta en fast gräns av per capita utsläpp för alla länder, något sannolikt skulle vara mycket mer förmånligt för U-länderna.
Vissa saker i förslaget fanns det som jag inte tyckte om, t.ex. kommer man börja med uppföljning först 2013, och såvitt jag har förstått så finns det lite eller inget incitament till att börja upprensningen långt innan dess (även om minskning ska vara i förhållande till 2005s nivå och inte 2012s). Att en regering, som t.ex. den som sitter just nu i Sverige, skulle börja ta impopulära men nödvändiga steg för att klara av något till 2013, när de kanske inte sitter längre, rimmar dåligt med min generella erfarenhet av politik.
Man talar mycket om utsläppsrätterna som det starkaste vapnet för att få ner utsläppen, tilltaget kallas EU ETS - European greenhouse gas Emission Trading Scheme. Jag tror personligen att det är ett bra verktyg för att, från så högt uppifrån, kunna styra något så komplicerat som hela europas utsläpp, men kunnare menar att så som utsläppsrätter hanterats så här långt, så har de haft väldigt lite verkan, och man ska vänta med att lovprisa något innan man har sett det i aktion.
Rapporten menar att vi ska kunna upprätthålla vår materiella standard samtidigt som utsläppen minskas. Detta är något som jag inte tror på, så rent ideologiskt tycker jag rapporten är allt för svag, samtidigt är detta nog det bästa EU, med den bestämanderätt EU har, kan få till för tillfället.
Jag kan inte uttala mig om utsläppssänkningen med 20% (eller 30 ifall övriga I-länder hakar på efter egen förmåga) är tillräckligt stor och jag vill mena att ingen annan kan säga det iheller. Jag tänker på vad jag läst i Malms bok om hur IPCC-rapporten var alldeles för svagt tilltagen och hoppas att EU baserat sitt beslut på mer radikala vetenskapliga rön. I följande artikel i DN föreslår en rapport från vår klimatberedning att de svenska utsläppen ska sänkas med 30%. Rapporten förtäljer inte vad 30% är i förhållande till, men utifrån sammanhanget antar jag att de menar relativt 2005s nivå. Man hänvisar till att EU på Bali argumenterat för en sänkning med mellan 25-40 procent (i artikeln står det 2540 procent) mot 1990s nivå.

Personligen är jag intresserad av att höra vad Lucas har att säga i frågan, samt hans vänner i miljöpartiet.

torsdag 31 januari 2008

Om idéernas uppkomst

I boken jag läste om klimatförändringar så nämns hur Darwins idéer återspeglar de strömningar som rådde i samhället på den tiden. Natura factura sum nämns mer än en gång i om arternas uppkomst, ett ledord inspirerat av Linné.
Vilka var dessa samtida idéer som rådde? Innan Darwin levde geologins fader James Hutton, samt även Adam Smith och James Watt. James Hutton menade att Jorden är en magnifik maskin som aldrig kan förstöras av oss varelser på den. Att den förändras och skapas oändligt långsamt. Smith pratade om marknadens osynliga hand som självreglerar det ekonomiska systemet, all inblandning från stat är av ondo. Tanken kan destiliseras till att vi omges av självreparerande, självförbättrande system.

Samtidigt med geologen Hutton fanns det en fransman vid namn Currier. Han menade istället att naturen har formats genom stötvisa stora förändringar med väldigt lång tid emellan sig. Trotts att dåtidens bristfälliga arkeologiska fynd pekade åt Curriers håll, så var Huttons teori som fick fäste.
Det intressanta tycker jag är hur samhället verkar fästa sig vid en idé till en sådan grad att allt annat blankt avvisas. Såsom Gallileo avvisades när han sa att jorden var rund eller Darwin avvisades för om arternas uppkomst. Det passade inte in i den dåvarande världsbilden.
Darwin blev del av den västliga vetenskapskanon. Tanken om hur den starkaste överlever stämmer bra överens om fundamentet i kapitalismen, där varje individ klarar sig efter egen förmåga. På andra sidan järnridån växte en annan kanon fram. Vladimir Vernadskij pratar om hur naturen måste beskrivas som en växelverkan mellan arterna. Att det inte är den rasen som är starkast som överlever, utan de raserna som tillsammans kan sammarbeta bäst. Det blir slående, utan att lägga in några politiska värderingar i det hela, hur tanken om hur saker växt fram har präglats av sitt dåvarande samhälles grundidé.

lördag 26 januari 2008

De republikanska kandidaterna

För att få större perspektiv på USAs presidentval har jag även tittat på republikanernas kandidatdebatt. På förhand trodde jag att jag skulle tycka annorlunda mot alla kandidaterna, och att det skulle vara en debatt där kandidaterna tävlade om att visa att just de är de mest konservativa kristna. Jag trodde också att John Mccain, som jag hört är en man med väldigt hett temperament och rakt sätt skulle vara den som tilltalade mig mest. Till skillnad från demokraternas debatt där bara tre deltog och egentligen bara två var intressant så fanns det i denna debatten sex deltagare, där ingen framstod som en tydlig favorit. Det som också var så bra med denna debatten var att den inte var klippt, demokraternas debatt var tre avsnitt á 10 minuter, medans denna debatten var hela nio avsnitt á 10 minuter.

Till min förvåning fanns det en av kandidaterna som jag sympatiserade starkt med, nämligen Ron Paul.



Han skulle antagligen lika gärna kunnat ställa upp för demokraterna, eller som någon kommenterade på youtube, för de gröna. Men utav alla kandidater, demokraterna inräknade är han den kandidaten som framstått som absolut pålitligast och minst full utav floskler och tomma löften. Frågan i videon ovan kan dock ses som berättigad, för medan de andra kandidaterna talade om att ifall Iran anföll USAs flotta så skulle de stå inför the gates of hell, eller go visit those virgins they long for. Paul kommenterar det hela med att de är krigshökar allihopa. Han är för att USA drar sig tillbaka från mellanöstern och menar att USA gör mer skada där än vad man gör gott. Han menar också att Gulfkriget var starten på djuptgående komplikationer som hade kunnat undgås ifall USA bara låtit mellanöstern själv sköta problematiken.
När Huckabee kritiserar honom och slår sig för bröstet med att säga att han aldrig tänker låta Israel förstöras av sina grannländer, så svarar Paul med att USA spenderar tre gånger så mycket pengar på att beväpna Araber runt Israel mot vad man gör för att försvara det samma landet.
Rakt igenom den ca 80 minuter långa debatten var det väldigt få saker han sa som jag tyckte verkade dåliga. Han verkar vara för att höja skatten eftersom han menar att sänkt ränta till orimliga nivåer leder till det köp-mönster som är den direkta orsaken till bolånekrisen i USA just nu.

Att han kommer bli vald som kandidat för republikanerna är kanske inte så sannolikt. Fox News (partiskt republikanskt), som sände debatten hade klippt bort det klippet jag visar ovan från reprisen av den samma. Jag kan tänka mig att han är impopulär hos de lite mer inflytelserika republikanerna, men jag vet att ifall han blir vald som kandidat åt republikanerna hoppas jag att de vinner presidentvalet.

torsdag 24 januari 2008

De demokratiska kandidaterna

Det skulle vara spännande att läsa om den nya europeiska överrenskommelsen kring hur utsläpp av växthusgaser ska reduseras. Jag googlade runt lite för att försöka hitta vad de nya överrenskommelserna var, men kunde inte hitta annat än generella texter om att Sverige ska sänka sin koldioxidförbrukning med 17% och att 49% av alla energiförbrukning ska täckas av förnyelsebar energi (eller var det icke-fossil?). Ifall någon har en länk där man kan se det faktiska protokollet så hade det varit kul att läsa om.

Som spontan kommentar till sänkning av koldioxidutsläpp med 20% till 2020 så uppfattar jag det som för lite. Som motivation kan jag säga att boken jag läst är kritisk till IPCCs rapport om klimatförändringar, vilken den menar inte tagit med de senaste rönen som bygger på ett återkopplingsperspektiv i miljön. Detta har rapporten inte gjort eftersom det skrivits så få artiklar om det hela och mest nyligen. Artiklarna menar t.ex. att när medeltemperaturen överstiger en viss gräns så kommer våra skogar sluta att ta upp koldioxid och istället börja avge det (skogsbränder, stora träd skymmer bort mindre), vilket skulle innebära ännu mera koldioxid, vilket innbär högre temperatur, vilket innebär ännu sämre upptag av skogen. Sådana återkopplingseffekter ger bistrare prognoser för framtiden. Sett till förra rapporten som IPCC skrev så översteg temperaturökningen det värsta scenariot.
Ingen kan säga vilken gräns för koldioxid i atmosfären som kommer försätta oss i en situation bortom återvändo (permafrost smälter, grönlandsisen försvinner, golfströmmen stannar), men jag är övertyg om att en sådan gräns finns och naturens tecken pekar på att vi är oroväckande nära den. Ur det perspektivet menar jag att det krävs fundamentala förändringar, där ändrade värderingar leder till ett hållbart samhälle. Ifall detta nu är en revolutionistisk tänkares utopi i likhet med de som vill ha det kommunistiska samhället i början av 1900-talet, präglat av min egen tid eller ifall detta har någon förankring i verkligheten återstår väl att se. Jag tycker dock man måste vara öppen att se på detta uppenbara problem klimatförändringarna blivit fastslaget som ur perspektiv som sträcker sig utanför det ramverk vi är vana att tänka i, för medan vi tycker det är bekvämt att hålla oss till denna rationella, moderata inställning finns det inga garantier för att naturen gör det.

Häromdagen såg jag ett klipp på aftonbladets hemsida där pimärvalskandidaterna Hillary och Barack bråkade om vad de hade och inte hade sagt. Clinton anklagade Obama för att tycka att Reagen fört en bra politik varpå Obama anklagade Clinton för att anklaga honom. Eller något i den stilen. Jag blev nyfiken på att se fler klipp från debatter kandidaterna mellan så jag gick ut på YouTube och sökte efter "Clinton Obama".
Något revolutionerande hittade jag inte, men tyckte ändå det var spännande att se hur alla har möjlighet att lägga upp sina egna inlägg i debatten. Här har vi en debatt i CNN som, ifall man ser alla tre avsnitt, pågår i 30 minuter.



Det ger en lite mer känsla för vilka kandidaterna är, även om det är svårt att helt veta deras ståndpunkter i sakfrågorna. Generella svar som 'jag vill ta ut soldaterna ur Irak när läget tillåter det' fungerar ju trotts allt bäst i den politiska arenan.
Av kandidaterna tycker jag bäst om Obama. John Edwards profilerar sig som anti corporate greed och poängterar ofta hur hans kampanj inte är sponsrad av lobyister. Men i debatten framstår han inte som en ledare och jag har mycket svårt för att tänka mig att han kommer ta igen det han ligger efter för tillfället. Man får inte se så mycket av Hillary Clinton i de här klippen dessvärre, och även om episoden där Clinton menar att Obama gillar republikansk politik finns med, så är första halvan av den bortklippt.

Som rolig kuriosa kring primärvalet i South Carolina, läste jag att denna delstaten historiskt sett varit plats för pajkastning mellan kandidaterna. E-mails har skickats ut där det står att Obama egentligen är muslim. Och i julas skickades julkort påstådda från Mitt Romney som förordar månggifte.

Obamas kampanjapparat har lagt upp en 1984-inspirerad film där gråa människor sitter som zombier och lyssnar till Hillary. Tydligen så är detta den första reklamfilmen som marknadsförde macintoshen.



Jag tänker vänta med min entusiasm över att Bush försvinner från vita huset tills jag fått se vad det är som vi får istället. Från de debatter jag fått se med Hillary så har hon gjort ett väldigt dåligt intryck. Det är nästan som om hon tagit lektioner av Persson i härskartekniker, och hon påminner mig starkt om norska FrPs egna Siv Jensen . Det faktum att hon framstår som den troligaste kandidaten för vita huset oroar mig (även om det givetvis är en lång väg kvar att gå).

tisdag 22 januari 2008

Anställningsintervjun

Tidigt i morse fick jag ge mig iväg på årets första anställningsintervju. Efter att klockan ringt klockan 7.20 och jag klampat in med blodsprängda ögon på toaletten så var det som om varje liten del av mig frågade - måste jag verkligen det här? Sängen var långt mycket mer lockande. Men, som alltid, piggnade jag snabbt till och slängde på mig min formella arbetsintervju-klädsel. Iväg klampar jag för att träffa Björn. utanför Peppes Pizza. I något som kändes som en amerikansk drama-film om förortsknark gick jag fram till honom i det grå vädret där snön sävligt dinglade mot marken.
Marketline hette det nystartade företaget. Det är ett företag som nischar sig på IT-lösningar för uppföljning av aktiekurser.
Möblerna kände jag precis igen från min tid på WM-Data och en absurd känsla av att vandra in på WM-Datas kontor i en parrallell värld infann sig. Kenneth, som intervjuaren hette var väldigt trevlig och efter en kort seans där vi gick igenom marketlines och mina väsentligheter så skiljdes vi åt. Förhoppningsvis hör de av sig inom veckan, så får vi se om jag kan uppgradera mitt arbete.

Senaste löneutskickad blev som en liten chock då jag fick betala 50% skatt på allt jag tjänat. Detta då min lön överstigit beloppet på mitt skattekort. Även för den som inte är så duktig i matematik så är det lätt att räkna ut vad hälften av väldigt lite blir.
För att slippa äta nudlar varje dag nästa månad så har mitt arbetande trappats upp till fem dagar i veckan, för första gången känner jag avigsidan av skatt.

Nathalie har påbörjat en karriär som new amigos-ledare. Vilket innebär att hon får spela brädspel med utbytesstudenter hela tisdagskvällen och får dessutom gratis kaka på köpet. Vi provspelade spelet så smått igår och blev lite förbryllade över hur det egentligen skulle gå till. Jag, Nathalie och en tysk från hennes korridor konkurerade i detta kreativa brädspel framtaget för norrmän att lära sig tyska och tyskar att lära sig norska. Själv, eftersom jag inte pratar något av språken, så är jag ganska stolt över min slutgiltiga solida andraplats. Svårighetsgraden på frågorna kunde variera väsentligt. Försök t.ex. översätta Mars till tyska.. Mars? eller hur med de andra månaderna. Januari, Februari osv. Eller säg 23 på tyska. Inte så hemskt svårt, men plötsligt frågar de efter vikingatidens start och slut eller vilken norsk stad som är rosernas stad.. Hade det varit Rhodedendronas hade jag vetat det.

Efter att ha läst en artikel från en av oljeindustrins lobbyister så upprörs jag över hur ett av världens rikaste länder flatat till sin miljöpolitik. Tidigare tänkta åtgärder som t.ex. att inte importera icke certifierad regnskogsträd från Syd Amerika har fått ge vika eftersom ... tja, jag vet inte varför.

söndag 20 januari 2008

Lite miljögrejer



Efter att ha spenderat en hel del tid på sistone med att läsa Andreas Malms klimatbok så har klimathotet börjat kännas än mer akut.
Jag förundras över att ett så "civiliserat" samhälle som vårat står som paralyserat att handla när tiden så tydligt verkar kräva det. Det verkar inte gå för ett rikdsagsparti att göra nödvändiga åtgärder i frågan, kanske för att man är rädd för att samhället ska skjuta budbäraren. Istället väljer man att ignorera, eller iaf skjuta upp hela problematiken.
I mina studier har jag från experiment ibland fått dra långsökta slutsatser. Jag har vant mig vid hur brus gör att den erhållna mätdatan inte motsvarar den förväntade. Därför känns det olustigt att klimatmätningar som görs idag så unisont pekar åt samma håll. Att de pekar på att vi orsakar och befinner oss i en stor klimatomvälvning. Så ser det åtminstone ut i den litteraturen jag har läst, och det ges intryck av har störst stöd i forskarvärlden. Ifall våra riksdagsledamöter skulle ta del av samma information (vilket man kan tycka är deras plikt eftersom man i dagens mediadrev knappast kan skylla på okunskap kring problemets magnitud) så anser jag att de har en moralisk skyldighet att göra allt i deras makt för att lösa problemet. Även om detta skulle innebära att man släpper greppet om den västerländska hegenomin. På nyheterna var det två vänner som tagit personligt ansvar till att distrubera en bok om klimatförändringar till Sveriges riksdagsledamöter. Var fjärde person blev kontaktad med mail, varpå de sedan gick till riksdagen och delade ut boken.

Jag har upptäckt Birger Schlaugs blog vilket har varit en av helgens höjdpunkter. Därifrån har jag också kunnat ta lite större del om den klimatdebatt som flyter omkring på internet.
Jag får intryck av att det finns en eko-effekt i hela klimatdebatten. Att folk flest lyssnar på med ett öra på allt det som sägs, så plockar vi upp det vi tycker om att höra. Ofta hör man t.ex. folk påpeka att upphättningen beror på naturliga variationer och att jorden tidigare präglats av flera istider. Därför menar de att dagens temperaturökning är helt naturliga. Forskarna svarar med att 'Ja, naturliga variationer finns, MEN det vi ser idag hör INTE till de naturliga varationerna'. Jag stötte på en film från "Koldioxidens Vänner".



Givetvis är det bara ploj, för att marknadsföra ett nytt lantbruksuniversitet, men det förhindrade inte folk från att komma med de mest skillda meningarna om det de hade sett. Någon tycker det är upprörande hur klimatskeptiker målas ut som osympatiska i debatten. Givetvis vill man inte ha en häxjakt på oliktänkande i klimatdebatten, men man borde vara noga med vem man har som källa innan man uttalar sig säkert i ett ämne där misstag kan bli väldigt dyra. Det finns något tilltalande vid att vara klimatskeptiker. Man får rollen som 'han som inte lät sig rivas med i klimathysterin'. Lite Charles Bukowskij över det hela.
Ifall man ska tro Malms bok är det ingen större risk för att man rivits med i den opropotionerliga klimathysterin. Snarare är risken den att klimathotat är alldeles för nedtonat.