När jag var yngre så trodde jag på en deterministisk värld. Tänk att du vet var precis varenda atom i universum är och i vilket tillstånd de befinner sig. Du kan de matematiska formlerna för hur atomerna påverkar varandra, vips så kan du räkna ut hur världen kommer se ut i nästa ögonblick. Sedan kan man arbeta sig fram därifrån.
Det hela är ett litet tankeexperiment utfört av en högstadie/gymnasie-elev, men iaf. Kanske är tanken intuitiv, kanske uppstår den från konstruerade räkneuppgifter där man förutser ett förlopp från en konstruerad modell. Efter att ha läst fysik har jag fått veta att det är inte alls så det fungerar. Genom kvantmekaniken har vi lärt oss att de elementära beståndsdelarna styrs genom slump.
Jag tror att mitt tankesätt är ett resultat av den västerländska tanketraditionen i vilkens omgivning jag har växt upp. För förnuftet finns inga begränsning, allt kan lösas genom att delas upp i sina minsta beståndsdelar och sedan sättas ihop igen.
Vetenskapen är objektiv och dess repetoar växer för varje varv jorden snurrar runt sin egna axel. All respekt för Kant, som visst menade att vi alla är subjektiva, men också att vi till viss grad kan vara objektiva om vår subjektivitet. Men jag tror inte på det.
Jag läste en bok om strängteori under mitt första år på högskolan. Den tog upp modern fysiks paralleller till österländsk mystik, hur fysikens resultat mindre och mindre låter sig tyglas av våra söndra och härska tankegångar. Men även om enkla böcker belyser att kanske vi var fel ute tidigare, så menar jag att samhället i stort lever under samma paradigm som förr.
Österländska tankar om harmoni skjuter vi undan med västerländska om optimering. Hur sköts ett lands bäst? Genom största böjliga BNP, modern politik berör lite vid sidan av ekonomi. Hur sköts företaget bäst? Genom högsta möjliga avkastning. Hur lyckas man på dejten? Bästa möjliga kläder, bästa parfym, diskussionsämnen etc. Bästa livet uppnås genom optimering av livets alla sider.
Här kommer så dagens tanke: det allomfattande förnuftet är en illussion. Optimering handlar om att bearbeta våra brister, men våra brister är en del av våran mänsklighet. Den västerländska kulturen är ett krig utkämpat av oss, mot oss själva. Tanken om att allt går att förstå låser fast oss i en världsbild som inte stämmer överens med verkligheten. Tanken om att allt kan förstås hämmar oss från att förstå. Ifall du har en och en halv timme kan du lyssna på Fredrik Lindström (navigera till mp3-arkivet) när han pratar om den rationella svensken. Eller så kan du stanna upp och tänka på hur osannolikt och fantastiskt det är att du finns. Bekvämt medveten om att du aldrig kommer förstå det.
2 kommentarer:
o-hoj! lyssnade på fredrik lindströms sommarprat för inte så länge sedan. ganska bra. kul att du också hittat den. :)
visste du att kinesiska elever inleder sin gymnasie- och universitetstid med en kortare militärutbildning? (4 resp 20 dagar) jag följer en serie som heter Chinese School på Kunskapskanalen. (finns också på isohunt) sjukt bra och informativt. BBC är en klippa på att göra ruggigt bra och objektiva dokumentärer.
Att förnuftet inte är den främsta drivkraften i vår kultur är ju lätt att se. Det som på ett sätt är rationellt kan vara direkt oförnuftigt ur ett större perspektiv. Jag tror att du har rätt när du belyser vår kulturs gamla vetenskapssyn där allt kan förstås utifrån nerbrytningen av allt i de minsta beståndsdelarna (det var den tes Andreas Malm drev i sin klimatbok). Det går hand i hand med det marknadsliberala paradigmet att allt blir bäst då var och en fokuserar på sin egennytta. Individens nyttomaximering blir samhällets mål och visst frigör det engagemang som sätter fart på de ekonomiska hjulen. Tyvärr så göder det även girighet och kortsiktighet. Resultatet blir en obehaglig likriktning där de som är helt inriktade på ”rationella” detaljer missar reflektionen av vad det innebär att vi föds, lever och dör på denna plutteplanet i universum. Det är som om de flesta människor tidigt i livet kapitalt tappar nyfikenheten på livet för att sedan ägna större delen av sin tid åt en sorts tröstkonsumtion som blivit grunden för vår ekonomi. Kanske kan man säga att vi krigar med oss själva, det är ju sett ur ett längre perspektiv ett utrotningskrig som pågår. Tyvärr så verkar österlandet eventuellt mer mogna kultur vara ett dåligt vaccin när de anammar vår livsstil. Jag försöker vara optimist och hoppas att tillräckligt många ska känna avsmak för den infantila livsstilen och börja engagera sig för en förändring innan det är för sent. När man tittar bakåt ser man att insikterna har funnit länge men, det verkar krävas en rejäl kris för ett uppvaknande ska ske. Grupptrycket är svårt att stå emot och kräver ett målmedvetet och ständigt rannsakande av ens motiv.
Skicka en kommentar