Ett icke fullständigt utvecklat stort frågetecken

För att påpeka det uppenbara, mängden självmordsbombare i Sverige har ökat lavinartat på sistone. Vi har passerat 0 och ligger nu på 1. Debatten stormar i landet i det att man försöker få grepp om situationen. Huruvida vi försöker förstå eller inte får stå osagt, men att få grepp är jag tämligen säker på att vi gör. Eller åtminstone känna att vi har grepp.

Så vi borde ställa oss frågan vem det är som vet något om terrorister. På radion hörde jag att man i Storbritannien exporterar terrorister så kanske det finns viss expertis att finna där. Först en digression, en kommentar till debatten som uppkommit kring att Säpo skulle få använda sig av signalspaning. I England avslyssnar man sina medborgare utan att det tvunget verkar ha minskat mängden terrorister. Och nu var det ju t.ex. så att Säpo fick mail av bombaren men missade att läsa det (även om mailet då givetvis skickades strax innan dådet och därför troligen haft mindre betydelse även om man läst det). Mitt tips är att Säpo kan läsa sin egna inbox först innan de ska få makt att sitta och avslyssna mina telefonsamtal och min mailkommunikation. I Sverige har vi ju infört FRA utan att det verkar ha förhindrat just detta dådet.

Debatten förs kring vad som skapar terrorister och hur man kan förebygga terrorism. Detta är givetvis ingen ny debatt och MI5 skrev en gång en rapport på just detta området. Jag citerar från Guardian artikeln som omnämnde rapporten:

"Far from being religious zealots, a large number of those involved in terrorism do not practise their faith regularly. Many lack religious literacy and could actually be regarded as religious novices. Very few have been brought up in strongly religious households, and there is a higher than average proportion of converts. Some are involved in drug-taking, drinking alcohol and visiting prostitutes. MI5 says there is evidence that a well-established religious identity actually protects against violent radicalisation."

Jag undrar ifall detta perspektivet kommer komma fram i den svenska debatten också, eller ifall debatten kommer fortsätta byggas främst på spekulation från personer som har ett stort behov av att föra fram just sina gissningar.

På radion hörde jag en person åter och åter igen upprepa att eftersom dådet utfördes i Islams namn så är det de muslimska ledarnas plikt att fördömma dådet.. För att de skulle göra det är något man menar inte är självklart. Av någon märklig anledning känner sig muslimerna både förerättade och utpekade.. Hmm, undrar varför? Själv är jag spänd på när Reinfeldt, i kraft av att vara ledare för ett demokratiskt land, ska fördöma den krigföring som USA för i demokratins namn med obemannade flygplan som åt gången kan döda upp till 50-tals oskyldiga kvinnor och barn. Om rätt ska vara rätt så borde han ju ta avstånd från denna krigföring varje gång en sådan massaker förekommer, för det är ju, handen på hjärtat, det vårt samhälle förväntar sig av de muslimska ledarna. Eller kanske borde vi alla be om ursäkt för varje irakisk kristen som nekas uppehållstillstånd i Sverige och sedan dödas nere i Irak. Kanske det hade varit "balanserat?". Sedan tycker jag det är intressant att man säger att detta utfördes i Islams namn. Det enda vi (i offentligheten) vet om dådet är baserat på den ljudinspelning som mannen gjorde innan dådet hände. Visst nämner han här Lars Vilks och kriget i Afghanistan som anledningar till att han gjorde som han gjorde. Och visst säger han att islam förnedras i västvärlden. Men säger han verkligen att "detta dådet utför jag i islams namn?". Om du hade lyssnat på det radioprogram jag lyssnade på så hade du trott det, men efter att ha lyssnat på ljudklippet kan jag säga att det gör han inte. Varför kan man inte tänka sig att han agerade efter en egen personlig övertygelse? Det var väl det vi sa när skytten i Malmö började skjuta människor? Inte har jag hört Reinfeldt be om ursäkt för det heller för den delen. Istället klassade man det som ett integrationsproblem genom att skicka dit integrationsministern. Nä.. denna debatten och det svenska agerande är helt enkelt för rörigt för mig att kunna reda ut.

Det rädda samhället

I Sverige tornar det sig upp en debatt om religiös extremism. Kanske inte främst med anledning av det som hände, utan istället med anledning av allt det som varit innan. Med anledning av allt det som förväntats skulle komma. Med anledning av att ett samhälle upplever fått sig bekräftat en tanke det redan haft.

Själv blev jag förvånad. Inte över terroristdådet (som jag givetvis fördömer) men av vad jag läste i kommentarfältet på Schlaugs blog. Europol för statistik över allt möjligt, terrorism också. Någon som vill gissa hur många procent av alla terroristdåd som gjorts med islamistisk bakgrund under perioden 2006 - 2009 i Europa? 80%? 60%? 40%?
Rätt svar enligt kommentaren, 0,34%. Statistiken följer här under:

Europols statistik över terrordåd i Europa 06-09:
Total number: 1770
Islamic: 6 (0.34%)
Right Wing Ethno-Nationalist and Separatist: 1596 (90.17%)
Left Wing: 106 (5.99%)
Other/Not Specified: 62 (3.50%)

Påminner mig lite om Peps låttext, "Det är den vite mannens spår, du har allt att frukta". Men att peka finger hjälper aldrig. Vi är en stor grupp individer, alla olika lite på sitt egna sätt. Det finns kulturella koncept man kan använda för att i grova termer dela upp oss i olika grupper, men att peka ut 1,2 miljarder+ människor faller på sin egna orimlighet.

Jag har inte blivit mer rädd att gå på stan sedan självmordsbomben. Jag är inte orolig att det ska hända här, även om allt givetvis är möjligt. Det som oroar mig är den debatten som nu tornar upp sig. För inte är det väl så att procentsatsen tidningsmeter som skrivits om islamistisk terrorism i Svenska tidningar relativt annan terrorism uppgår till ringa 0,34 procent. Dessvärre tror jag 60% är en rimligare estimat. Hur många kommer ihåg hur man stötte och blötte terroristkvinnan som skulle spränga ett kommunhus? Inte jag.

Ekonomi

Att Orwell lekte med konceptet nyspråk i 1984 var nog inte en slump utan snarare en produkt av hans förståelse kring hur vårt dagliga tal formar oss som samhälle. En förståelse av hur en diskurs kan leda oss mot kreativitet eller likriktning, mot förnuft eller mot galenskap. Den politiska striden om våra hjärtan förs faktiskt inte främst i den lagstiftande församlingen utan istället i den ständiga och oavbrutna ström av ord som utgör vår offentliga debatt. Vi är ett land som formas mer av det våra politiker säger än vad de beslutar. Och den politiker eller det parti vars verklighetsbeskrivning klarar av att slå starkast rot i valdebatten är också det parti som mest sannolikt vinner valet. Jag kan inte vara annat än enig med moderaternas valanalys där de säger att de väl lyckades förmedla sin bild av verkligheten. Detta står i kontrast till tanken att partier vinner eller förlorar medlemmar baserat på en nogrann och rationell kalkyl av väljarkåren kring vilka beslut som bäst gynnar just dem. Det är min övertygelse att den större delen av väljarna tar sitt val baserat på förtroende och identifierande med ett koncept snarare än genom idoga läsande av de olika partiernas partiprogram.

Den som följer debatten och de ord som väljes i ett samhälle kan säga mycket om vilken zeitgheist som är rådande. Det är därför för mig kuriöst hur vi i Sverige, liksom för all del även i övriga världen svänger oss med vissa termer.

Kanske mest intressant kan jag tycka att användadet av ordet ekonomi är. Ekonomi härstammar ur grekiskan och från betydelsen att hushålla. I ett tidevarv som vi lever i där vi ser en större och större konsumtion av jordens resurser samtidigt som tecken på bland annat peak oil börjar göra sig gällande i kulisserna. När man på ekot i radion eller i tidningen skriver att det går "bra för svensk ekonomi" så tycker jag detta skulle kunnat översättas med att det går bra för svensk hushållning. Vad är bra eller dåligt när det gäller hushållning? Det blir ju givetvis en definitionsfråga, men det känns inte orimligt att sparsamhet skulle kunna kallas bra för hushållningen och slöseri skulle kunna kallas dåligt. Likväl kan man på radion säga att det går bra för svensk ekonomi när vi i Sverige t.ex. köper en hög med plastsopor integrerade med elektronik som vi sedan ger våra barn och sedan slänger inom fem till tio år. Detta är alltså vad man i modern svenska kan benämna som bra hushållning med resurser? Konceptet konsumtionssamhället som ibland används som etikett för vårat samhälle innebär att man producerar produkter som räknas hålla i 2 till 5 år så att man sedan kan sälja en ny apparat efter att den förra gått sönder. Nu i dagarna har det i Norge gått en dokumentär om glödlampan som lyst oavbrutet sedan början av 1900-talet. Det fanns en tid någon var så "dum" att han byggde en glödlampa som inte gick i sönder. Idag är vi givetvis mycket smartare och bygger glödlampor som håller i några månader. Det är ju bra för tillväxten.. av sophögen våra barn får ärva av oss. För när det kommer till kritan, hur skulle det annars gå med vår ekonomi?

Delicat Essen

Tyvärr gick det inte att få videon inbakad på bloggen.. men den som har möjlighet kan gärna titta på detta youtubeklippet. Det är från en fantastisk fransk film som heter delikatessen som jag såg för en vecka sedan; om inget annat är det ett bevis på att fransmännen vet hur man gör film. För de av er som av en eller annan anledning har lust på att dansa kan jag rekommendera följande:

Dansas helst i en överdimmensionerad rock och med ukulele i handen, men det går säkert annars också.

Kannibalerna och de civiliserade

För 400 år sedan så skrev Michel de Montaigne en essay kallad "Om Kannibaler". I den skrev han bland annat om Syd Amerikanska indianer som kommit till Frankrike. Han skrev att "de infödda, som inte var uppmärksamma på vilket pris de skulle behöva betala, i form av fred och lycka, för att köpa sig kunskap om vårt fördärv." Indianerna blev tagit med på rundtur och förfasades över att se människor som "levde i överflöd och komfort [...] [andra] tiggde vid deras dörrar, urmargade av fattigdom och svält. De tyckte det var konstigt att dessa lutfattiga [...] [människorna] accepterade denna orättvisan". Alltså, när kannibalerna kom till Europa för 400 år sedan, förvånades de över hur människor kunde finna sig i en sådan orättvisa.

Jag ser för mig för mitt inre hur dåtidens ekonomer (eller kungar kanske?) resonerade att om vi bara hade lite ekonomisk tillväxt så skulle ingen längre behöva leva i armod. 400 år och X gånger tusen procent tillväxt senare så är vi fortfarande här.. folk lever fortfarande i överflöd och komfort medans deras bröder fortfarande sitter på gatan och tigger. I kajen neren i hamnen här i Bergen ligger båtarna förtöjda, 25 meter långa. Kanske tillhör någon de i oljefonden som fick 100-tals miljoner kronor i bonus för bra arbete. Samtidigt så fryser min fransklärare om fötterna eftersom hon köpte skor som var en storlek för små och nu är vintern här. Varför köpte hon skor som var för små då? Jo, för att de var på rea och den rätta storleken fanns inte. Någon som funderat på hur ett klädesplagg på H&M kan vara så billigt som 100 kr? Hur mycket tror du går till H&M, till den som transporterade plagget, till den som ägde fabriken och slutligen till den kvinnan eller mannen som sydde plagget?

400 år senare, likväl kan kannibalernas fråga verka lika relevant som den var då. Varför blev det så?