December

kunde ha varit kilimanjaro

Snön har försvunnit igen, men det råder ingen tvekan om att vi börjar närma oss jul. Jag har redan räknat ut att jag bara har en och en halv arbetsvecka kvar och ser fram emot att barnhemmets julgodis och julmys.
Arbetet å sin sida fick en intressant vändning när chefen blev sjukskriven i butiken borta vid Midtun. I hennes vakuum uppstod det ju givetvis problem i form av.. försvunnet ledarskap. Jag var en av de extrahjälpare som blev inkallad bort till butiken för att hålla ställningarna.

Midtun i sig själv är ett spännande ställe för en fretex-jobbare i väst-norge, eftersom där inte bara finns en butik utan också hela väst-norges sorteringscentral för inlevererade saker. Det är också där som elektriska apparater testas så att de verkligen fungerar, och böcker som ska makuleras får pärmen separerad från sidorna, så att den kan källsorteras. Enligt vad jag fick höra innan jag kom till midtun så fanns där en gammal man som bott i Norge i 25 år, men fortfarande inte pratade ett ord norska. Han arbetar med just att separera pärmen från sidorna på böcker. Dag ut och dag in sitter han ensam med sin maskin och gör det. Jag är ganska säker på att jag träffade honom när jag kom till midtun, han var en livlig gammal man. I höjd säkert inte längre än till min bröstkorg. Trots att han inte pratade norska så sparade han inte på orden i det språket som han faktiskt pratade på. En gång när vi skulle bära in en soffa på lagret kom han och skulle hjälpa oss med hur vi borde göra. Han gestikulerade vilt fram och tillbaka med armarna och sa hurtigt 'madame! madame!' 'kome tiki ra mo!' 'kome tiki ra mi!'. Det var något över hela situationen som fick mig att dra på smilbanden.

När butikschefen var borta så fick en annan extrahjälp ta över hennes ansvar. Denna någon blev Dana från tyskland. Jag trodde egentligen att hon kom från ukraina eller någonstans från östblocket, och hon förde mina tankar till de där två kulstötorskorna om totalt dominerade sporten och kallades för bröderna ett eller annat. Men med sin tyska rättframhet gör hon ett bra jobb, och trots att hon inte alltid var så fin med att förklara att man gjorde fel, så kom vi väldigt bra överens. Någon gång kom bokförstöraren in och började prata med Dana, först trodde jag att hon förstod språket, men sedan insåg jag att hon snappade upp lika lite som jag. Kontrasten mellan hur engagerat han för fram sitt budskap och hur lite motparten förstår blir ganska rolig.

Midtun som arbete var kanske mindre ordnat än vad Åsane har varit, men samtidigt har det var lugnare. Detta har helt berott på att Midtun är en såpass mycket mindre butik. Att arbeta där har också inneburit en något friare hand med prissättning av varor osv. Själv tog jag på mig bokavdelning och valde med stor omsorg ut de mest säljarvänliga böckerna för att ställa ut i bokstativet. Sedan tiddade jag med spänning bort mot bokavdelningen in emellan för att se om jag sålt någon av mina böcker. För att skryta lite måste jag säga att det var ganska framgångsrikt och att jag under veckan som gått lyckades sälja två till tre böcker i snitt per dag från min utställning.

På tisdag är det julbord för alla fretex-arbetare. Jag har fått hör att i Norge så dricker man sig full och gör bort sig på julbord. Så kan jag dock vara säker på att det inte kommer vara på tisdag eftersom frälsningsarmen håller med alkoholfritt julbord. Då ska jag äntligen få tillfälle att smaka på det beryktade pinne-kjöttet som är en västnorsk jultradition där man äter rökt fårkött på pinne.

När man ändå är inne och diskuterar jobb kan avslöjas att jag fortfarande inte säkert vet hur min Veritas intervju för två veckor sedan gått, men att jag är försiktigt positiv. Att dömma efter vad EON sa till mig verkar Veritas mycket intresserade, och att den nu bara tänker på om de vill anställa mig direkt eller via EON. EON har i sedvanlig ordning inte hört av sig när de lovat (vilket var i fredags) så därför väntar jag fortfarande spänt på vad som kommer hända. Jag har tagit beslutet att om jag inte fått jobb innan jag kommer hem, så kommer jag säga upp mitt sammarbete med EON helt och hållet.

På norska nyhetsfronten så har en stor felinvesteringsskandal tornat upp sig, där norska kommuner investerat flera miljoner i amerikanska aktier via ett bolag som hette Terra securities, för att det sedan skulle visa sig att dessa samma kommuner blivit betalningsskyldiga på 300 milj NOK eftersom de har gått i god för högrisk projekt.
Terra securities gick i konkurs nästan direkt efter att nyheten kom till ytan, och nu sitter de stackars kommunerna (fem till antalet) med en stor skuld de inte vet riktigt hur de ska tackla. Det uppenbara med att marknadsekonomin är en bra sak om den bara funnits utan kapitalisterna har fått ännu ett fall som talar för sin sak.

Bertolt Brecht-föreläsningen ja.. den var något underliggörande. Nu var det ganska länge sedan, men när de höll föreläsning om Brecht på litteraturvetenskapen så spetsade föreläsaren till det lite. En knubbig man i t-shirt och väst, med utseende av en typisk öl-drickande person som gör lite som han vill. Till föreläsningen hade han med sig en ask med franska cigariller i. Efter att ha pratat en del om Brechts teorier och liv så tog han fram en bandspelare och stoppade i en kassett med tolvskillingsoperan, delen om Mack der Messer. Sedan tog han demonstrativt upp en cigarill, tände den och drog några bloss. Han lät asken gå genom klassrummet, och alla som ville fick ta sig cigarill. Fyra, fem stycken hakade på och en atmosfär av tjugotalets berlin spred sig över klassrummet. Efter föreställningen var över bad han en elev öppna fönstret och berättade att han egentligen var halv-astmatiker. Förra året när han gjorde likadant hade de som kommer efter tydligen haft problem med att vistas i klassrummet. Ifall du frågar mig var det dock definitivt värt det. Han väckte tankar om hur samhällets konformitet själper samtidigt som det räddar.

Av tänkvärda ting, har Nathalie berättat att någon stor man en gång sa att det var 'strävan efter sin fria vilja som gör människor olyckliga'.

Jag kom in på att diskutera Putin lite med Evaldas från Litauen som bor här. Han berättade att hans farfar hade blivit skickad till Gulag på 25 år för att ha delat ut böcker på litauiska till människor. Han berättade också att en vän av honom en gång pratat med en kvinna från Ryssland som inte såg några alls problem med att Stalins regim mördade 25 miljoner människor. Hon sa bara att Stalin visste vad som behövde göras, precis som Putin. Det är inte sådana uttalanden från ryssar som lugnar en efter hur världsläget ser ut för tillfället. Putin lär ha sagt 'Rösta på mig eller bli förudmjukad'. I en skandal (här i väst, i Ryssland kontrollerar Putin medierna) har en statlig instans uppmanat alla anställda att värva tio personer till att rösta på Putin. Man vill att valsegern ska bli större än den väntade för att imponera på omvärlden. Samtidigt som Putin gör sig själv till diktator skriver Bergens tidene att det finns tecken på ekonomiska oroligheter i Ryssland vilket kan innebära att Putin (som lovat avgå när presidentvalet kommer den 2. mars) behövs för att hålla samman Ryssland.
Jag och Lars konstaterade att av de tre stora skurkstaterna Ryssland, Kina och USA så finns det nog störst hopp för Kina eftersom utveckling där går åt rätt håll, vilket är ironiskt eftersom detta är den enda staten som fortfarande i väst kallas för kommuniststat.