Jag lyssnade på dokumentären som du rekommenderade Markus, men det är svårt att säga något om den. Det är ett förfärlig tema, det om barnpornografi. Det är en intressant vinkel att intervjua de som arbetar med det. Kanske det inte finns mer att säga helt enkelt. Jag har däremot velat skriva om något annat en längre tid.
Det är ganska länge sedan jag läste Amy Richards intervju under rubriken "De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig.". Det är en intervju med en NY-times skribent som gjorts av DN för att ge lite perspektiv på hur abortdebatten ser ut i USA. Abort har jag ju skrivit om tidigare, t.ex. när man i några artiklar i Morgonbladet debatterade det hela. Då skrev jag att jag givetvis inte ville förbjuda abort, men att man behöver en debatt runt det. Efter att ha läst ovanstående artikel vill jag plötsligt förbjuda det för vissa.
Det är en intellektuell tjej från en fattigare bakgrund men som studerat vid ett prestigeuniversitet som pratar om sina två aborter som hon gjort. En när hon var runt 20 år, och en i äldre ålder där hon väntade trillingar men valde att få tvillingar. Tydligen så fick hennes ursprungliga artikel vågor att gå genom blogvärlden. Allt från fördömande för sin lättsinthet till beröm för sitt mod.
Det som fick mig att reagera på artikeln är att den nästan helt uppfyller nidbilden av den lättsamma moderna människan som abortmotståndare målar upp. Ofta när abort diskuteras kommer man in på de svåra fallen med kvinnor som har våldtagits, folk som är minderåriga osv. Människor som är i situationer där de inte klarar att ta hand om barnet. Amy uppfyller vad jag kan utläsa från intervjun inte några dessa kriterier. Ändå är det hon som väljer att säga "De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig.". För att snurra på det. Är det inte att göra det lätt för sig att bara tillåta abort?
Frågan om varför ett kollektiv ska bestämma över en persons valmöjligheter spelar givetvis in här. Men utan att komma in i de krokiga semantiska frågorna som när liv börjar, så måste jag reagera på den lättsinnighet Amy visar.
söndag 16 november 2008
fredag 14 november 2008
Dissonans
De flesta känner nog till symbolen med yin och yang, där en cirkel innehåller en svart halva med en vit cirkel och en vit halva med en svart cirkel. Detta är den taoistiska symbolen för harmoni. I taoismen, som är en över 2000 år gammal religion, präglas tankesättet hårt om tingens interna harmoni. Man tror där att människor och djur en gång levde i harmoni med varandra. Precis som det beskrivs i bibeln där människobarnet kunde sova tillsammans med lejonet så trodde man på en tid då människor och djur inte åt upp varandra. Man trodde tom på en tid där människor och djur kunde kommunicera. I takt med att människorna blev fler så började man dock äta av de små djuren. Djuren å sin sida blev skygga för dessa människor som hade börjat äta av dem. Kontakten bröts och med tid började människor t.om. döda varandra.
Det är dessa meningar, som jag läst i tao enligt puh, som jag tänker på när jag läser i DNs artikel om hur Lidl förgiftat slängd mat. Detta lär man ha gjort för att de hemlösa skulle sluta rota i deras sopor efter utgången mat. Nu kan jag inte garantera att historien är sann, den låter så extrem och där finns ingen fällande dom, men om vi ansätter att den är det för en stund.
Jesus sa ju en gång att så ni behandlar era lägsta, så behandlar ni också mig. Nu har vi alltså gått över till att hälla frätande medel i Jesus mat också. Är samhället bättre idag än det varit tidigare?
Man kan fundera över var vi har slutat upp. Varför har vi landsmän och landssystrar ute på gatan utan tak över huvudet som livnär sig på att äta utgången mat som slängts från butiker. Varför reagerar personalen med att förgifta maten istället för att bara lägga maten i en lättillgänglig kontainer där man lätt kunde plocka upp den. Vad tänker vi människor på? Finns det någon tanke kvar på vårat samhälles bästa, eller har vi alla redan förvandlats till egoister utan förmåga att tänka bortom oss själva och våra egna problem?
Idag köpte jag en megafon (aluma) av en man utanför Coop. För det blev han 25 NOK rikare, hoppas han har glädje av dem. En brödlimpa utan pålägg får han för det. Det finns (presumptivt) många hemlösa i Bergen. Man kan tänka på att detta är Europas regnigaste stad och att vi är i vintertid. Man kan också tänka på att Norge är ett av världens rikaste länder.
Idag har vi större möjlighet än någonsin att förverkliga våra egna liv. Jag har haft möjlighet att komma till Norge för att vara tillsammans med min kärlek. Människor (i väst) har möjlighet att resa till Australien för att backpacka i ett år, eller till USA för att bli filmstjärnor. Vi är våra egna livs smedar. Förr i tiden arbetade man 50 / 60 timmar i veckan för sitt levebröd, idag kommer vi undan med 40 timmar, eller som jag 37 och en halv. Trots all denna fritid, trots alla dessa möjligheter som finns så kommer jag inte ifrån att undra vad man egentligen vunnit. Jag pratar med mina grannar när jag träffar dem, men inte alls i samma grad som jag tror att man gjorde förr. Jag går i kyrkan, men tror inte att den gemenskapen som finns där idag är densamma som den en gång varit. Kanske är det bekvämare att dra sig lite undan än att faktiskt ta ställning till sin omgivning och kanske är det detta som får vårat samhälle att kallna av. En liten bit i taget.
Vad anledningen än är - jag tror vi är påväg i fel riktning.
Vad händer hos människor om deras barn är sjuka idag? De stannar hemma från jobbet. Och om de också är sjuka? Då stannar frun också hemma. Och om hon också är sjuk.. Då börjar det bli problem. Skulle jag hjälpa dig med barnen? Nä, jag ska ju på skidresa i Schweitz, du vet ju hur jag sett fram emot det här. Föräldrarna då? De är hemma. I landet du valde att lämna för att självförverkliga dig. Vi är våran egna lyckas smedar.
PS:
- Krisen skyldes ikke en feil i det frie markedssystemet, og løsningen er ikke å prøve å gjenoppfinne systemet, sa Bush i talen.
- Frimarkedskapitalisme er langt mer enn en økonomisk teori. Det er drivkraften bak sosial mobilitet, det er motorveien til den amerikanske drømmen, fortsatte presidenten.
.. När han säger det förstår vi att frimarknadskapitalismen måste vara fel.
Det är dessa meningar, som jag läst i tao enligt puh, som jag tänker på när jag läser i DNs artikel om hur Lidl förgiftat slängd mat. Detta lär man ha gjort för att de hemlösa skulle sluta rota i deras sopor efter utgången mat. Nu kan jag inte garantera att historien är sann, den låter så extrem och där finns ingen fällande dom, men om vi ansätter att den är det för en stund.
Jesus sa ju en gång att så ni behandlar era lägsta, så behandlar ni också mig. Nu har vi alltså gått över till att hälla frätande medel i Jesus mat också. Är samhället bättre idag än det varit tidigare?
Man kan fundera över var vi har slutat upp. Varför har vi landsmän och landssystrar ute på gatan utan tak över huvudet som livnär sig på att äta utgången mat som slängts från butiker. Varför reagerar personalen med att förgifta maten istället för att bara lägga maten i en lättillgänglig kontainer där man lätt kunde plocka upp den. Vad tänker vi människor på? Finns det någon tanke kvar på vårat samhälles bästa, eller har vi alla redan förvandlats till egoister utan förmåga att tänka bortom oss själva och våra egna problem?
Idag köpte jag en megafon (aluma) av en man utanför Coop. För det blev han 25 NOK rikare, hoppas han har glädje av dem. En brödlimpa utan pålägg får han för det. Det finns (presumptivt) många hemlösa i Bergen. Man kan tänka på att detta är Europas regnigaste stad och att vi är i vintertid. Man kan också tänka på att Norge är ett av världens rikaste länder.
Idag har vi större möjlighet än någonsin att förverkliga våra egna liv. Jag har haft möjlighet att komma till Norge för att vara tillsammans med min kärlek. Människor (i väst) har möjlighet att resa till Australien för att backpacka i ett år, eller till USA för att bli filmstjärnor. Vi är våra egna livs smedar. Förr i tiden arbetade man 50 / 60 timmar i veckan för sitt levebröd, idag kommer vi undan med 40 timmar, eller som jag 37 och en halv. Trots all denna fritid, trots alla dessa möjligheter som finns så kommer jag inte ifrån att undra vad man egentligen vunnit. Jag pratar med mina grannar när jag träffar dem, men inte alls i samma grad som jag tror att man gjorde förr. Jag går i kyrkan, men tror inte att den gemenskapen som finns där idag är densamma som den en gång varit. Kanske är det bekvämare att dra sig lite undan än att faktiskt ta ställning till sin omgivning och kanske är det detta som får vårat samhälle att kallna av. En liten bit i taget.
Vad anledningen än är - jag tror vi är påväg i fel riktning.
Vad händer hos människor om deras barn är sjuka idag? De stannar hemma från jobbet. Och om de också är sjuka? Då stannar frun också hemma. Och om hon också är sjuk.. Då börjar det bli problem. Skulle jag hjälpa dig med barnen? Nä, jag ska ju på skidresa i Schweitz, du vet ju hur jag sett fram emot det här. Föräldrarna då? De är hemma. I landet du valde att lämna för att självförverkliga dig. Vi är våran egna lyckas smedar.
PS:
- Krisen skyldes ikke en feil i det frie markedssystemet, og løsningen er ikke å prøve å gjenoppfinne systemet, sa Bush i talen.
- Frimarkedskapitalisme er langt mer enn en økonomisk teori. Det er drivkraften bak sosial mobilitet, det er motorveien til den amerikanske drømmen, fortsatte presidenten.
.. När han säger det förstår vi att frimarknadskapitalismen måste vara fel.
torsdag 13 november 2008
Darwin´s Nightmare
Igår såg jag och N filmen Darwin´s Nightmare. Det är en dokumentär om Tanzanias fiskeindustri runt Viktoriasjön. Det går en rad olika teser i filmen, så det är svårt att säga vad den precist handlade om. Dels pratade man om Nil-aborren som efter att den blivit placerad i sjön ätit upp de flesta andra arterna. Dels pratade man om fattigdomen i dessa fiskarbyarna.
Filmen visade storslagna bilder på de stora fraktflygen som landade på den lilla skräpiga flygplatsen i Tanzania. Flygen klarade att bära 55 ton last. Det stod klart att när flygplanen lämnade Tanzania så var de fulla med fisk, men filmaren ställde enträget frågan vad det var som de hade med sig. Han pekade på en skandal där man upptäckt att lasten i ett av dessa plan varit vapen.. 55 ton. Han intervjuade en Ryss som rätt ut erkände att han hade transporterat vapen. Han berättade att han flugit pansarvagnar från Holland, sedan åkt vidare till Johannesburg och återvänt med vindruvor. Detta var i juletid och hans vän hade på skämt sagt att de Europeiska barnen får vindruvor i julklapp medan de Afrikanska får vapen.
Indierna som ägde fabriken vid sjön sa stolt att de producerade 500 ton fisk varje dag. Dokmentärfilmaren skrev att ca 2 000 000 vita människor äter fisk från detta området per dag. Samtidigt kollade man på hungersnöden i Tanzania. 2 miljoner människor beräknades stå inför en svältkatastrof under tiden som dokumentären spelades in. De människorna som arbetade med att fiska upp fisken bodde i små fiskarsamhällen runt sjön bestående av unga fiskare och prostituerade. Ett sådan samhälle på 500 invänare förlorade ca 10 - 15 liv per månad till AIDS, krokodiler, små blessyrer, svält, internt bråk osv.. När man tittade på dokumentären så frågade man sig varför de inte bara fiskade upp fisken och åt upp den själva. Den enda biten de faktiskt fick äta var fiskrensen, den gick naturligt nog inte till export.
Filmaren filmade också de prostituerade som livnärde sig på piloter. För 10 dollar natten klarade de sitt uppehälle. En utav dem dog under dokumentärens gång, dödad av en australiensisk kund.
Man intervjuade också en man som tjänade en dollar per natt på att vakta ett forskningscenter. Mannen som arbetade där tidigare hade blivit mördad när han försökte förhindra ett inbrott. Man kan ju ställa en dollar per dag mot de lönerna som finansmännen som orsakat vad man är rädd för ska bli en global depression har tjänat. Väg det upp mot de fallskärmar en ledare kan få efter att bara varit chef i någon vecka. Den Afrikanske mannen sa att det var bättre när det var krig, för då fick man bättre betalt. Jag tror inte han skojade.
Och så var det just detta med vapen till Afrika. Ni har kanske hört att Sverige är världens nionde största vapenexportör. Industrin anställer 50 000 människor, ifall det är direkt eller om man räknar indirekta arbetstillfällen kan jag inte säga. Även om Sverige har förhållningsregler för till vem dessa vapna få säljas, så finns det säkert ett eller annat vapen på avigvägar. Man är inte världens nionde största producent utan att sälja vapen, och man säljer inte vapen till folk som inte har för avsikt att använda dem.
Efter att ha sett dokumentären får detta Sveriges vapenindustri mig att skämmas in i märgen. Att ett utvecklat lan som Sverige tjänar dessa blodspengar strider mot den bilden av hemlandet man fått under sin uppväxt.
I slutet av filmen läste man upp en tidningsartikel från Tanzania. Journalisten bad Europa och världen att lämna Afrika ifred. Ifall det bara innebar att man slutade slussa in vapen till kontinenten så gjorde det inget om man slutade ge bistånd också.
När man tänker efter så är det nog väldigt få av de vapna som används i Afrika som också är producerade där.
Filmen visade storslagna bilder på de stora fraktflygen som landade på den lilla skräpiga flygplatsen i Tanzania. Flygen klarade att bära 55 ton last. Det stod klart att när flygplanen lämnade Tanzania så var de fulla med fisk, men filmaren ställde enträget frågan vad det var som de hade med sig. Han pekade på en skandal där man upptäckt att lasten i ett av dessa plan varit vapen.. 55 ton. Han intervjuade en Ryss som rätt ut erkände att han hade transporterat vapen. Han berättade att han flugit pansarvagnar från Holland, sedan åkt vidare till Johannesburg och återvänt med vindruvor. Detta var i juletid och hans vän hade på skämt sagt att de Europeiska barnen får vindruvor i julklapp medan de Afrikanska får vapen.
Indierna som ägde fabriken vid sjön sa stolt att de producerade 500 ton fisk varje dag. Dokmentärfilmaren skrev att ca 2 000 000 vita människor äter fisk från detta området per dag. Samtidigt kollade man på hungersnöden i Tanzania. 2 miljoner människor beräknades stå inför en svältkatastrof under tiden som dokumentären spelades in. De människorna som arbetade med att fiska upp fisken bodde i små fiskarsamhällen runt sjön bestående av unga fiskare och prostituerade. Ett sådan samhälle på 500 invänare förlorade ca 10 - 15 liv per månad till AIDS, krokodiler, små blessyrer, svält, internt bråk osv.. När man tittade på dokumentären så frågade man sig varför de inte bara fiskade upp fisken och åt upp den själva. Den enda biten de faktiskt fick äta var fiskrensen, den gick naturligt nog inte till export.
Filmaren filmade också de prostituerade som livnärde sig på piloter. För 10 dollar natten klarade de sitt uppehälle. En utav dem dog under dokumentärens gång, dödad av en australiensisk kund.
Man intervjuade också en man som tjänade en dollar per natt på att vakta ett forskningscenter. Mannen som arbetade där tidigare hade blivit mördad när han försökte förhindra ett inbrott. Man kan ju ställa en dollar per dag mot de lönerna som finansmännen som orsakat vad man är rädd för ska bli en global depression har tjänat. Väg det upp mot de fallskärmar en ledare kan få efter att bara varit chef i någon vecka. Den Afrikanske mannen sa att det var bättre när det var krig, för då fick man bättre betalt. Jag tror inte han skojade.
Och så var det just detta med vapen till Afrika. Ni har kanske hört att Sverige är världens nionde största vapenexportör. Industrin anställer 50 000 människor, ifall det är direkt eller om man räknar indirekta arbetstillfällen kan jag inte säga. Även om Sverige har förhållningsregler för till vem dessa vapna få säljas, så finns det säkert ett eller annat vapen på avigvägar. Man är inte världens nionde största producent utan att sälja vapen, och man säljer inte vapen till folk som inte har för avsikt att använda dem.
Efter att ha sett dokumentären får detta Sveriges vapenindustri mig att skämmas in i märgen. Att ett utvecklat lan som Sverige tjänar dessa blodspengar strider mot den bilden av hemlandet man fått under sin uppväxt.
I slutet av filmen läste man upp en tidningsartikel från Tanzania. Journalisten bad Europa och världen att lämna Afrika ifred. Ifall det bara innebar att man slutade slussa in vapen till kontinenten så gjorde det inget om man slutade ge bistånd också.
När man tänker efter så är det nog väldigt få av de vapna som används i Afrika som också är producerade där.
söndag 9 november 2008
Videon och falukorvar
De två fantastiska sidorna tjuvtittat och tjuvlyssnat har knoppat av sig med en sida där man har roliga videor. Videon under var så rolig att jag ville dela med mig.
torsdag 6 november 2008
Grattis Obama
Det har väl sannolikt inte gått någon förbi att Obama blev vald till USAs nya president under natten till förra onsdagen. Tom Bradley effekten att folks rasism inte gör utslag i opinionsmätningar, men kommer fram i det faktiskt valet uteblev. Kanske fanns där en effekt av mobiliserande av väljare som gjorde att Obama kom ut ännu bättre än vad man hade förutsett. Nu blir det åtminstone en person som bemästrar det engelska språket som leder USA. På DN.no förutspår man att 500 000 jobb till kommer försvinnan innan Obama tar över i Januari. Detta är utöver de 180 000 jobben som försvann under Oktober. En ekonom säger att inte ens Stålmannen skulle kunnat förhindra den recessionen man nu är inne i om han fick ta över nu. Kanske finns det hopp på sikt.
För den som gjort sig mödan att se McCains tal efter valet har det säkert gått upp hur polariserat USA blivit. När Obama, USAs nästa presidents namn, nämndes så började publiken bua. All respekt för McCain dock som gjorde sitt bästa för att förklara för publiken att Obama faktiskt blivit president och att man måste stå tillsammans i de svåra tiderna som är påväg. Paul Krugman har nämnt detta växande hatet hos vissa grupper i USA i sin blog på NYTimes. Där förutspår han framtida segregering i USA där ett hat växer fram mot de liberala.
Innan valet tittade jag på den halvtimmes reklamfilm som Obama sände om sig själv. Lyssnar man på vad han säger där om utrikespolitik så är han inte alls bättre än varken Bush eller McCain.
För den som gjort sig mödan att se McCains tal efter valet har det säkert gått upp hur polariserat USA blivit. När Obama, USAs nästa presidents namn, nämndes så började publiken bua. All respekt för McCain dock som gjorde sitt bästa för att förklara för publiken att Obama faktiskt blivit president och att man måste stå tillsammans i de svåra tiderna som är påväg. Paul Krugman har nämnt detta växande hatet hos vissa grupper i USA i sin blog på NYTimes. Där förutspår han framtida segregering i USA där ett hat växer fram mot de liberala.
Innan valet tittade jag på den halvtimmes reklamfilm som Obama sände om sig själv. Lyssnar man på vad han säger där om utrikespolitik så är han inte alls bättre än varken Bush eller McCain.
lördag 1 november 2008
Om pengar och tillväxt
Lucas försökte en gång förklara var det var pengar kom från, det är ju något som man ofta inte behöver reflektera kring eftersom systemet bara fungerar för en.. Men idag råkade jag komma över en förklarande film som beskriver det som man kanske borde fått berättat för sig redan i skolan, bankväsendets historia och essens. Filmen föklarar också på ett mycket enklare och direktare sätt varför vi verkligen MÅSTE ha evig tillväxt i samhället. Det är byggt in i vårt monetära system.
Jag rekommenderar er varmt att se filmen, eftersom den kanske också ger en inblick i varför det varit så lönsamt med sub-prime lånen, och vad egentligen innebörden är av rädningsaktionerna som görs för att rädda vårat bankväsen.
Angående försiktighetsprincipen tycker jag också att den borde gälla. När man funderar på frågor som livskvalitet och samhällets riktning så kunde vi kanske klarat oss utan mobiltelefoner ifall det också innebar att vi var säkra på att våra barn inte fick melamin i mjölken. Problemet är att väldigt mycket skulle bli ekonomiskt ohållbart. Jag tror att mikrovågsugnen skulle varit förbjuden. Mobiltelefonen också. Det skulle aldrig ha skett någon utveckling i de här fälten eftersom det inte skulle varit tillåtet att lansera dessa produkterna som man fortfarande inte vet om de är farliga. Det är möjligt att man i framtiden kommer kunna lansera produkter som man vet är ofarliga inom dessa fälten, men dessa produkterna skulle ju aldrig kommit till om inte folk köpt de farliga produkterna för att sponsra utvecklingen. I fält som livsmedel borde det ju vara uppenbart att försiktighetsprincipen ska gälla, men i slutändan finns det så stora ekonomiska intressen i att låta den principen stryka på foten att den ofta förbi ses. Gen-manipulerad mat någon? I Syd-korea förbjöd man ju billigt amerikanskt kött eftersom det fanns hälsorisker med det, men trots stora protester så tillät man köttet igen. Och det säljer ju givetvis, eftersom det är billigt.
Jag rekommenderar er varmt att se filmen, eftersom den kanske också ger en inblick i varför det varit så lönsamt med sub-prime lånen, och vad egentligen innebörden är av rädningsaktionerna som görs för att rädda vårat bankväsen.
Angående försiktighetsprincipen tycker jag också att den borde gälla. När man funderar på frågor som livskvalitet och samhällets riktning så kunde vi kanske klarat oss utan mobiltelefoner ifall det också innebar att vi var säkra på att våra barn inte fick melamin i mjölken. Problemet är att väldigt mycket skulle bli ekonomiskt ohållbart. Jag tror att mikrovågsugnen skulle varit förbjuden. Mobiltelefonen också. Det skulle aldrig ha skett någon utveckling i de här fälten eftersom det inte skulle varit tillåtet att lansera dessa produkterna som man fortfarande inte vet om de är farliga. Det är möjligt att man i framtiden kommer kunna lansera produkter som man vet är ofarliga inom dessa fälten, men dessa produkterna skulle ju aldrig kommit till om inte folk köpt de farliga produkterna för att sponsra utvecklingen. I fält som livsmedel borde det ju vara uppenbart att försiktighetsprincipen ska gälla, men i slutändan finns det så stora ekonomiska intressen i att låta den principen stryka på foten att den ofta förbi ses. Gen-manipulerad mat någon? I Syd-korea förbjöd man ju billigt amerikanskt kött eftersom det fanns hälsorisker med det, men trots stora protester så tillät man köttet igen. Och det säljer ju givetvis, eftersom det är billigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)