Ibland kan man tro att allt är statiskt och att ingenting ändrar sig. Till denna grupp människor riktade sig antagligen Reinfeldt när han det första han gjorde i sin replik i riksdagsdebatten var att försöka smeta kommuniststämpeln på Jonas Sjöstedt. Men visst ändrar sig saker, och ifall man nu menar att vänsterpartiet för alltid är kommunistiskt så måste man hålla i minnet att även andra partier är och kommer för alltid vara olika saker de kanske inte önskar.
Att centerpartiet har förändrat sig råder det ju inget tvivel om eftersom de knappast kan titulera sig ett bondeförbund längre nu när politiken verkar rikta sig främst mot storstadsmänniskor. Men ifall deras historia skulle sitta för alltid på dem så skulle de fortfarande kunna kallas för rasbiologer. Följande text står att finna på deras egna hemsida (i en artikel om en bok som skrivits just om deras förflutna:
Rasfrågan var en del av tidsandan
I Bondeförbundets partiprogram från 1933 står det bland annat: Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.
Författaren sätter i boken in rasfrågan på 1930-talet i sitt sammanhang och visar att den är närvarande på många håll i samhället inklusive flera partier. Björnssons förklaring till skrivningarna i Bondeförbundets partiprogram är att det i partiet fanns ”åtskillig oreflekterad bonderomantik” och ”bonderomantisk nationalism”.
Vidare framkommer att dessa formuleringar främst sysselsatte en liten grupp i partiet – inte de många gräsrötterna. Förklaringarna till inslagen i partiprogrammet hör mer hemma i partiets strid för landsbygden och de hot man upplevde mot landsbygdens människor snarare än tidsandan.
Centerpartiets inblandning i boken
Författaren har arbetat och publicerat sig på egen hand. Centerpartiet har gett författaren ekonomiska förutsättningar att lägga ned ordentligt med tid på arbetet. Det är författaren, Anders Björnsson, som står för innehållet.
När USA och Iran kivas som aldrig förr. När Israel berättar hur de vill slå till i förebyggande syfte. När EU tar beslut för att reglera det samma internet som de berömde när frihetskämparna i mellanöstern använde det. Diktatorerna där nere har bytts ut mot nya diktatorer. När forskarnas temperaturgrafer pekar genom taket och Kina bygger ett kolkraftverk i veckan. När man lagstiftar att regeringen ska få avlyssna alla och folk tänker att det är för deras egna bästa.
När mögelkontrollanten står i mitt badrum och ser bekymrad ut. "Behöver man renovera kan det kosta upp mot 200.000 Kr". När Norge investerar i oljesandprojekten, säger att det är bra för miljön för att Statoil är så förträffliga och folk tror på dem. När de som stiftar våra lagar utnyttjar de samma för att smita undan att betala skatt på sina jättearvoden. När de rika smiter iväg till Schweiz för att slippa skatt samtidigt som deras länder dignar under i skuldkriser som skapats av banker som å de rikas vägnar spekulerat bort enorma summor pengar. När de rika säger att de "måste" göra det.
När Fredik Reinfeldt tog till orda i partiledardebatten var det ingen tvekan hur han avsåg hålla sitt anförande. Som så många gånger tidigare så berättade han att det just nu inte finns någon opposition. Detta följde han sedan med att berätta hur mycket bättre det går för Sverige än för övriga Europa. Och sedan var det i det närmaste slut. Det var inte mycket varken politik eller önskan som uttrycktes. Endast ett understrykande av att "vi är de ansvarstagande", "vi är stabiliteten". Det är klart att det i tider som dessa är eftertraktat att vara just ansvarstagande.
Men sedan var det ju detta med ansvarstagandet också. Det är ju detta som moderaterna personifierar, men ifall man söker under ytan så kan man snabbt få intryck av att partiet som ständigt pläderar om att ta ansvar, faktiskt inte alltid är så noga med det där själva.
Berlusconi är ju kanske inte den första man kommer att tänka på kring Eurokrisen, men ESM som är den nya unionen som Socialdemokraterna nu har kommit överens med regeringen om att vi ska gå med om har trots allt vissa kopplingar.
Helt grundläggande för ett ansvarstagande ledarskap är ju nämligen just att detta ledarskap kan ställas till ansvar. Om detta tror jag de flesta kan vara eniga. Det som S tillsammans med regeringen kommer göra (ifall saker är så illa som youtube-videon visar) är att flytta stor proportion av vårt självstyre bort till en organisation som inte är demokratiskt vald och som inte kan ställas till ansvar för sitt agerande.
Närmare Reinfeldt själv så har vi Filippa Reinfeldt. I DN så har en rad olika redaktörer för mindre tidningar skrivit en debattartikel där man beklagar sig över hur Filippa gör sig totalt otillgänglig för intervjuer angående politik. I artikeln står följande att läsa:
Den aktuella Serafenhistorien är intressant för att den så tydligt visar Filippa Reinfeldts mediebojkott. Eller är det Moderaterna som vill skydda en av partiets viktigaste galjonsfigurer till varje pris? Otaliga medier har försökt få en intervju de senaste veckorna med Filippa Reinfeldt – samtliga har kammat noll. Till och med landets största morgontidning, Dagens Nyheter, hänvisas till finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) – och han hade inte ens något politiskt ansvar när Serafen avknoppades 2007. Stockholms skattebetalare har förlorat miljontals kronor på försäljningen av Serafens husläkarmottagning, men personen som är ytterst ansvarig för att skattemedel försnillats väjer för ansvaret. Varför tyckte Filippa Reinfeldt att det var rätt att sälja stockholmarnas gemensamt ägda vårdcentraler för några hundratusen, när hon måste ha insett att de kunde säljas vidare för det mångdubbla? Frågorna hopar sig, men det moderata lägret i landstinget tiger.
I ett svar på DN som går under titeln "S tar till personangrepp när argumenten tryter". I ingressen (som står vid länken till artikeln" står att läsa följande:
”Jag känner igen dem som skrivit debattartikeln som vänsterdebattörer och S-politiker.”
. Svaret på kritiken blir med andra ord.. personangrepp på de som kommer med anklagelserna.
Svarar hon på kritiken i sitt svar då? Det kan man kanske säga.. hon säger att hon inte var ansvarig för dessa utförsäljningarna. Kom väl ihåg att detta kommer från det ansvarstagande partiet
.
Men i slutändan så är ju pengar trots allt bara pengar. Brott mot mänskliga rättigheterna är ju några steg värre. Det har i nederländsk press gått att läsa om en tidigare anställd på Lundin Oil i Sudan. Detta har plockats upp av Kristna Fredsrörelsen men än så länge inte av de stora medierna. Den anställde som upptäckte missförhållanden i Sudan och blev torterad efter att ha rapporterat detta till sina överordnande berättar om en praktisk allians mellan Lundin Oil och staten.
– Lundin var inte ett företag. Det var snarare en ingång för den nordsudanesiska armén.
Lundin Oils eget säkerhetsfolk inte gick att skilja från den reguljära armén eller milisen menar Matthew.
Idag på jobbet lärde jag mig något nytt. En kollega hade sett ett avsnitt av CSI där en man som jobbade som "Check Casher" hade blivit mördad. I USA är det nämligen så att man ofta får betalt i form av checkar i mer lågavlönade jobb. Problemet är att för att få ut pengarna från de här checkarna ska du helst ha ett bankkonto, men för att ha ett bankkonto måste du ha ett startkapital på några tusen dollar. Så för de lågavlönade som givetvis inte har de här mängderna pengar så återstår det att gå till en tredje part som kan lösa ut checken. En sådan form av tredje part är check cashers som kan ta upp till 10% av checkens värde bara för att lösa ut den. I CSI gav det alltså mening att detta inte var en helt populär kille.
När man sätter detta i relation till Mitt Romney som har någonstans mellan 190 och 250 miljoner dollar, eller över en miljard kronor, betalar runt 15% i skatt och i tillägg går på val för att minska de skatterna som företag betalar så får det en att tänka..
Den gamla devisen att det är dyrt att vara fattig är kanske inte helt fel iaf. Och detta är ju trots allt the land of the free (people that have one or two weeks of vacation and that might very well have to take two jobs to be able to make ends meet). Får en att tänka på partiledardebatten där Reinfeldt antyder att en av huvudanledningarna att han gick med i moderaterna är för att han kämpar för frihet (han nämnde inte om detta gällde apartheid eller att sälja övervakningssystem till Libyen) samtidigt som han förklarar hur emot han är att.. folk ska vara lediga. Nåväl. Men detta får nog ändå stå som falsk matematik på amerikanska
Det har varit en del uppståndelse kring den nya partiledaren Jonas Sjöstedt i de gröna leden. Som en följd av att miljöpartiets språkrör anklagas för att ha övergett att tala om själva kärnfrågorna i miljöpartiets politik så har Jonas gång på gång upprepat att vi står inför stora miljöproblem och att vi behöver prioritera om, från högre tillväxt till mer fritid ifall vi ska ha en chans att möta detta.
Ifall du frågar mig så är det anmärkningsvärda inte att en person säger detta utan att alla andra verkar så oförmögna att se kopplingen här. För att förstå vad alla pratar om så tog jag mig tiden att titta på Jonas anförande och replikskiften i första partiledardebatten. Jag kan bara hålla med om att Jonas gör ett bra framträdande i debatten och jag tror att han tjänar på att inte hela tiden så tydligt använda härskartekniker och billig argumentation. I replikskiftet tycker jag en del intressanta saker framkommer.
Först: Jag har inget förhållande till varken Centerpartiet eller till Annie Lööf och även om jag på många ställen hört kritiken om tom retorik och ett ständigt, smått påklistrat leende så har jag inte sett det själv. Förrän nu. Ifall man tittar 22:13 samt 24:50 in i videon som jag länkat till ovan (partiledardebatten) så tycker jag det hela påminner en hel del om han här:
Glad och jovialisk i ena stunden, mindre glad när där kommer motstånd.
Vidare kan jag notera att Reinfeldt antagligen har gått i Perssons skola för att lära sig härskartekniker. 09:54 in i videon kan man se hans frågor. Han gör inte ens ett försök att diskutera politik utan hoppar direkt på att försöka smeta kommuniststämpel på Jonas (!?). Jag tycker att Jonas replikerar bra och förvånar mig att den "lyssnande" statsministern är så o-kapabel att prata politik. Han om någon borde väl vilja diskutera detta, det är ju trots allt hans jobb?
Man kan ju undra ifall det endast var krokodiltårar som Reinfeldt fällde precis efter köpenhamnsmötet när han tittade rakt in i kameran och berättade att nu måste vi göra något åt klimatet. Vi måste tänka om. Precis vad folk ville höra.. då. Nu verkar han totalt ovillig att prata om miljön. Förmågan att säga en sak för att sedan göra något helt annat har förresten uppmärksammats. Bland förslag till nya ord som uppkommit 2011 finns Reinfeldtare. Vad detta betyder kan man läsa om på bloggen jag länkat till. Anledning till att det betyder detta är bland annat hur moderaterna drivit följande frågor:
Miljöfrågan
Jämställdhetsfrågan
De sociala klyftorna
Det civila samhällets oberoende av staten
Tips: dessa är alla frågor Reinfeldt och moderaterna har profilerat sig starkt i.
En liten kommentar som faktiskt handlar om politik. Jag tycker det finns mycket bra ting som Jonas säger, och den arbetstidsförkortning som föreslås tror jag är livsviktig för det svenska samhället både vad gäller klassklyftorn och klimatet. Men jag tror inte att man kan sänka arbetstiden och bibehålla lönen - jag tycker inte ens det är önskvärt.
Det finns tillfällen där man kan förundras över hur pricksäker Peps varit med vissa av sina texter. T.ex. när jag läste om hur 300 industriarbetare i Kina som jobbar för det beryktade Foxconn företaget (som bygger bland annat en mängd Apple produkter samt XBox för microsoft) hotat med att gå kollektivt självmord genom att hoppa från fabrikstaket. Bakgrunden till historien är att deras arbetsgivare vägrat ge dem löneförhöjning och sagt att de kan få sluta istället och få en månadslön med sig. En lön som de sedan inte såg något av. Samtidigt är Apple ett av världens största företag och Bill Gates en av världens rikaste män. Det är bara att lyssna på Peps när han förklarar:
Och för den som vill veta hur det kan komma sig att vi egentligen inte betalar för de produkterna vi köper så kan man titta här: http://www.storyofstuff.org/movies-all/story-of-stuff/
Det händer ibland att jag läser saken med de två journalisterna i Etiopen. Också läser jag bland kommentarerna där folk uttrycker att man inte borde protestera mot det som händer utan lämna till journalisterna till deras öde. Man argumenterar att precis som det i Sverige råder svensk lag så råder det Etiopisk lag i Etiopen och då är det fel av oss att försöka kritisera eller ha åsikter om den. De döms ju bara efter lagen. I mitt stilla inre undrar jag vem som först yttrade denna argumentationen, för jag har sett den komma igen på så många platser nu att jag upplever det som att den måste haft en källa i den offentliga debatten. Vem? Vem undrar jag.
Anledningen är att jag tycker det är en ytterst märklig argumentation. En person som argumenterar på detta sättet måste rimligtvis då också anse att man ska stödja (eller åtminstone inte protestera mot) Sharia-lagarna i Afghanistan och borde alltså vara en hård motståndare av Afghanistankriget. På andra sidan av skalan, och genom samma argumentation, menar man att Bildt inte borde debatteras eftersom han inte är dömd för något och alltså inte gjort något fel. Det finns således många människor i historien som inte gjort något fel trots att de flesta av oss intuitivt tänker annorlunda. Jag kan förstå en önskan att upphöja en mänsklig lag till en matematisk regel som ger oss ett enkelt svar på vad som är rätt och fel. Men visst måste man väl se att saker ofta är mer komplicerade än så?
Gandhi skriver i sin självbiografi "An autobiography: The story of my experiments with truth" om när han i vuxen ålder valde att svära brahmacharya eden.
"After full discussion and mature deliberation, I took the vow in 1906. I had not shared my thoughts with my wife until then, but only consulted her at the time of taking the vow. She had no objection. But I had great difficulty in making the final resolve. I had not the necessary strength. How was i to control my passions? The elimination of carnal relationship with one's wife seemed then a strange thing. But I launched forth with faith in the sustaining power of God.
[...]
The knowledge that a perfect observance of brahmacharya means realization of brahman, I did not owe to a study of the Shastras. It slowly grew upon me with experience. The shastric texts on the subject I read only later in life. Every day of the vow has taken me nearer the knowledge that in brahmacharya lies the protection of the body, the mind and the soul. For brahmachrya was now no process of hard penance, it was a matter of consolation aand joy. Every day revealed a fresh beauty in it."
Gandhi skriver även tidigare i sitt verk att hans diet ständigt var ett viktigt verktyg för honom att styra sitt liv genom. Man kan uppfatta det som att Gandhi såg själva avståendet från vissa saker som en källa till styrka vilken genom han kunde uppnå delar av det han uppnådde.
Ibland kan allt detta prat om konkurrenskraft bli lite mycket. Det tränger liksom sig på. Nästan så att man kan bli lite stressad. Denna konkurrenskraften finns givetvis på tapeten lite överallt, men där jag stött på den nu senast är i en debattartikel på DN skriven av lärarförbundets ordförande. Inför den stundande avtalsrörelsen önskar lärarförbundet att lärarlönerna ska ökas med 10.000 kr i månaden. Det är början på en artikel som sedan bland annat beklagar sig över hur Sveriges konkurrenskraft ständigt försvagas pga vårt svaga utbildningsväsen. Missförstå mig nu inte, jag har verkligen inget emot att lärare skulle få bättre betalt och jag har full respekt för ett yrke som jag tror är betydligt tuffare och mer bespottat än mitt egna. Men allt detta prat om Sverige och konkurrens kan ju göra en.. stressad.
Det man önskar att uppnå genom att höja lönen till lärare är att höja statusen till yrket och på sådant vis attrahera mer ambitiösa unga människor till att välja den vägen i livet. Under en längre tid har lärarutbildningen tappat sin attraktionskraft och de låga intagningspoängen till utbildningen har dessvärre gjort det till ett sista alternativ till många studenter (givetvis inte alla) som man kan välja när man inte kommit in på det man ville. Jag tror inte man ska hålla sig med några illusioner, läraryrket är ett tufft arbete. Det kräver sin man.
Resonemanget är inte nytt. Politikerna har länge pratat om vikten av att höja lönerna. Men det perspektivet man väljer i debatten snävar in de möjliga perspektiven. För genom våra resonemang förminskar vi människor till att endast fungera som ekonomiska robotar. Detta är ett problem vi ofta ser i den offentliga debatten, precis som tillväxten överskuggar bland annat Sveriges integritet i de politiska besluten vi (inte) tar kring vår vapenindustri, så överskuggar alltid privatekonomin som morot alla andra dimensioner när vi försöker förstå oss på människor. Och betygen och möjligheten att göra Sverige "konkurrenskraftigt" överskuggar alla andra motiv när vi försöker förstå vad som är en bra skola.
Vad är en bra skola?
Det fanns en djupare debatt kring detta förr. I Tyskland använde man sig av termerna bildung och ausbildung för att skapa en begreppsvärd där det man lärde sig inte hade ett egenvärde. De fria ramarna som detta kan skapa oss, och den friheten den ger oss att reflektera över vart vi vill ta oss som kollektiv berövas vi snabbt när utbildning istället förminskas till att handla bara om hur man kan göra barn till nyttiga kuggar i ett samhällsmaskineri. Det för tankarna till en kommunistregim, men jag vill mena att trenden varit att vi gått mer och mer från att ha utbildning för att vidga horisonten till den enkla individen till att endast ha den som ett verktyg för att främja tillväxten. Norge är ett bra exempel på detta där man införde kvalitetsreformen 2001 för att aktivt satsa på att få studenter till arbetsdugliga enheter. Märk väl att detta inte utfördes i ett land pressat av ekonomiska svårigheter utan i ett land där man egentligen har de ekonomiska förutsättningarna för att aktivt välja vart man vill ta sig som samhälle.
Det är lätt att ryckas med i debatten, och det är lätt att anpassa sig till ett tankesätt där vi genom att låta ekonomin dominera glömmer bort att vi alla är fria individer. Kanske det är just detta som är så stressande med en artikel som denna. Denna ständiga strävan efter mer. Detta att vi måste hela tiden ha mer. Som individer och som samhälle. Det är överflödet som kommer lösa våra problem.
Fast den gör ju inte det och även om överflödet kontinuerligt ökar, så verkar problemen bestå. Var är förståelsen att pengar i sig själv inte är något gott? Det intressanta är ju istället vad man väljer att göra med dem. Vill det sig illa kan man få vanföreställningen att det enda vettiga man kan göra med pengar är att försöka skaffa sig mer pengar; om detta handlar den Svenska konkurrenskraften. Den goda nyheten är att även om både lärarförbund och politiker låser sig fast i en debatt om kronor och ören så finns det många människor som väljer att ta ett steg tillbaka och reflektera över vad man önskar åstadkomma. Människor som ser att vi är mer än vad som ryms i ett räknestycke, och som önskar att våra barn också ska vara det. Och vad var det nu denna demokratin vi ständigt talar om egentligen handlar om?
